{"id":211601,"date":"2026-11-16T14:49:21","date_gmt":"2026-11-16T12:49:21","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=211601"},"modified":"2026-11-16T14:49:22","modified_gmt":"2026-11-16T12:49:22","slug":"klangrikedom-virtuositet-hisnande-samspel-och-musikaliskt-flode-med-uppenbar-koppling-en-forforisk-kvadrupel-scott-kinsey-group-hos-playhouse","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=211601","title":{"rendered":"Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt fl\u00f6de med uppenbar koppling en f\u00f6rf\u00f6risk kvadrupel &#8211; Scott Kinsey Group hos Playhouse"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/11\/2fc465a9-d40b-4fe2-9457-884549bd87bc.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-211603\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/11\/2fc465a9-d40b-4fe2-9457-884549bd87bc.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/11\/2fc465a9-d40b-4fe2-9457-884549bd87bc-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">13\/11 2026<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Valand i G\u00f6teborg (arrang\u00f6r: Jazzf\u00f6reningen Playhouse)<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">F\u00f6rst n\u00e5gra klarg\u00f6randen. Ans\u00f6kte om uppdraget f\u00f6r att jag var nyfiken, inte insatt. Inte minst lockade den uppenbara kopplingen till klaviatur-pionj\u00e4ren Joe Zawinul. Han  fungerade som en slags str\u00e4ng men v\u00e4rdefull mentor f\u00f6r Scott Kinsey.  Mig veterligen \u00e4r det f\u00f6rsta g\u00e5ngen jag h\u00f6r honom live och huruvida jag lyssnat p\u00e5 honom \u00f6verhuvudtaget ska jag l\u00e5ta vara osagt.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> Valand hade valt att beh\u00e5lla sina tre l\u00e5ngbord, varf\u00f6r jag tippar p\u00e5 att publiksiffran l\u00e5g p\u00e5 100-150 personer. S\u00e5ledes v\u00e4lfyllt! Man hade mycket s\u00e5 kallad merch med sig. Prylar och skivor s\u00e5ldes av gruppens s\u00e5ngerska vilka signerades efter\u00e5t av \u00f6dmjuk stj\u00e4rna. Respons var p\u00e5taglig och hj\u00e4rtlig. Det jublades flitigt \u00e5t deras f\u00f6rehavanden p\u00e5 scen.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Konserten genomf\u00f6rs i ett enda l\u00e5ngt svep p\u00e5 cirka 1,45, ett uppl\u00e4gg som definitivt inte gynnade mig. Jag var h\u00e4nvisad till st\u00e5plats i den bakre delen av lokalen. Efter drygt en timme blev jag onaturligt varm, drabbades av matthet och benen beh\u00f6vde vila. Satte mig en liten stund p\u00e5 f\u00f6nsterbr\u00e4dan i g\u00e5ngen. I den vevan intr\u00e4ffade n\u00e5got of\u00f6rutsett och ot\u00e4ckt. Skakades om av att en kvinna f\u00f6ll handl\u00f6st i golvet, slog i bakhuvudet n\u00e4r hon svimmade. Hon blev snabbt omh\u00e4ndertagen, kvicknade successivt till och bara en klick ur publiken uppfattade den dramatiska incidenten. Av dessa tv\u00e5 sk\u00e4l tappades f\u00f6r egen del en del fokus under sista delen av spelningen. Under extranumret fick jag  n\u00f6jet att sitta p\u00e5 en stol och ge mig h\u00e4n. Ljudtekniker Tomas Ferngren gjorde f\u00f6rresten ett str\u00e5lande jobb, fick till r\u00e4tt balans i njutbar volym.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/11\/7657082c-57e7-4eb3-848c-e2906b58c323.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-211613\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/11\/7657082c-57e7-4eb3-848c-e2906b58c323.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/11\/7657082c-57e7-4eb3-848c-e2906b58c323-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Scott Kinseys ber\u00f6mmelse grundar sig huvudsakligen p\u00e5 den l\u00e5nga tid han var medlem i Tribal Tech under ledning av &#8221;gitarrmonstret&#8221; Scott Henderson. Som stor talang v\u00e4rvades han till bluesigt f\u00e4rgade ekvilibristerna direkt efter studier vid Berklee. D\u00e4rut\u00f6ver \u00e5tta album utgivna i eget namn eller tillsammans med samarbetspartner, samarbeten i studio med bland andra Dennis Chambers och Gary Novak i skilda konstellationer, flera soundtrack och rollen som sideman hos Scott Henderson, Gary Willis och Tim Hagans. Kinsey har vidare medverkat p\u00e5 plattor med exempelvis Philip Bailey, Kurt Rosenwinkel, Michael Landau och Jeff Berlin. <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">F\u00f6rst n\u00e4r jag s\u00f6kte  i hans cv ins\u00e5g jag varf\u00f6r elbasisten Hadrien Feraud verkade bekant. S\u00e5g n\u00e4mligen fransmannen ett par hundra meter bort p\u00e5 Storan med Hiromi i fjol. Han associeras ocks\u00e5 med veteranen John Mc Laughlin, har producerat album med Bir\u00e9lie Lagr\u00e9ne och jobbat med Chick Corea och Thundercat. En film om Jaco Pastorius avgjorde Ferauds \u00f6de redan som liten grabb, blev n\u00e4rmast besatt.  Trumslagaren Gerg\u00f3 Borlai bildade i Ungern bandet European Mantra, var medlem i Tribal Tech och har samarbetat med Mohini Dey, Al Di Meola, Vernon Reid, Bob Mintzer, Hirom Bullock, Frank Gambale med flera. Kan ha varit f\u00f6rsta g\u00e5ngen jag h\u00f6r honom, \u00e5tminstone live. Gitarristen Max Light har sl\u00e4ppt tre egna album med t\u00e4ta mellanrum och samarbetat med bland andra Christian Sands och Donny McCaslin. Tror att jag sett honom med den sist n\u00e4mnde p\u00e5 Fasching. Till denna s\u00e4ttning adderas ett uppfriskande inslag i cirka tre-fyra l\u00e5tar, beats med behagfulla klanger i form av charmiga pops\u00e5nger sjungna av Mer Sal. I enstaka sekvenser spelade hon, tror jag, n\u00e5gon form av melodika.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/11\/f86e5989-f220-485b-8ef4-e0d907540702.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-211617\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/11\/f86e5989-f220-485b-8ef4-e0d907540702.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/11\/f86e5989-f220-485b-8ef4-e0d907540702-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> Kinsey bryr sig inte om att presentera vald repertoar. D\u00e4remot introduceras minst en d\u00e4nga av deras vokalist. Vi f\u00e5r i alla fall veta att man mest h\u00e5ller sig till material fr\u00e5n senaste skivan <em>Thought Distortions. <\/em>Kan dock ber\u00e4tta att jag f\u00e5tt exklusiv tillg\u00e5ng till l\u00e5tlistan. Att prot\u00e9gen f\u00f6rt arvet vidare fr\u00e5n m\u00e4staren m\u00e4rks dels p\u00e5 repertoaren, dels p\u00e5 hans tribut-band The Zawinul Legacy Band. Man kickar ig\u00e5ng p\u00e5 f\u00f6rv\u00e4ntat vis virtuost och snabbt. Titeln ska vara <em>Misfits And Ner-Do-Wells<\/em>. Lights licks ges massivt underst\u00f6d. En omedelbar \u00f6verg\u00e5ng sker till <em>Trance In Your Pants<\/em> k\u00e4nnetecknad av l\u00e4ckert, ruschig basg\u00e5ng och en trummis som s\u00e4tter iv\u00e4g i frenetiskt tempo. <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> Mannen i centrum visar sig inte dominera ljudbilden, \u00e4ven om det inte r\u00e5der n\u00e5gon tvekan om vem som \u00e4r konstn\u00e4rlig ledare, motsvarande regiss\u00f6ren. L\u00e5t oss kalla Kinsey ett ankare medan ungerske rytml\u00e4ggaren \u00e4r motorn, en p\u00e5drivande eller st\u00f6ttande dynamo. Feraud f\u00e4rgar f\u00f6rst\u00e5s ocks\u00e5 och st\u00e5r f\u00f6r dominanta delar och Light skiner i minst ett intro och en handfull solon. Min po\u00e4ng \u00e4r att Kinsey inte aktivt styr i den utstr\u00e4ckning jag f\u00f6rest\u00e4llt mig, vilket k\u00e4nns sympatiskt. Och soundet blir ett par sn\u00e4pp mer intressant n\u00e4r kapellm\u00e4staren, tillika komposit\u00f6r, syres\u00e4tter melodier och v\u00e4ndningar p\u00e5 sitt tv\u00e5radiga keyboard kopplat till en lap top.  Ofta g\u00f6rs det i samarbete  med den &#8221;grymme&#8221; basisten p\u00e5 femstr\u00e4ngad Music Man. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/11\/eea10643-d0d8-43be-9475-de18b0f4d1d2.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-211619\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/11\/eea10643-d0d8-43be-9475-de18b0f4d1d2.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/11\/eea10643-d0d8-43be-9475-de18b0f4d1d2-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">I tredje l\u00e5ten f\u00f6r\u00e4ndras atmosf\u00e4ren i och med att Mer Sal \u00e4ntrar scen med sin energi. Det riffas suggestivt n\u00e4r r\u00f6sten visar v\u00e4gen i en sn\u00e4rtig popmelodi. Kinsey kompletterar med lite s\u00e5ng i bakgrunden plus samplad s\u00e5ng. L\u00e5tlistans ordning st\u00e4mmer inte \u00f6verens riktigt med mina beskrivande anteckningar.( Har f\u00f6rs\u00f6kt kolla upp l\u00e5tars sound. I ett ostrukturerat, underh\u00e5llande anf\u00f6rande l\u00e4gger Kinsey ut texten om varf\u00f6r hans musik inte finns p\u00e5 Spotify och har inte heller hittat <em>Thought Distortions<\/em> p\u00e5 andra digitala plattformar.)<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Efter denna pigga kurs\u00e4ndring blir det instrumentalt igen. Basist och trummis p\u00e5b\u00f6rjar en konversation i blixtsnabba &#8221;replikv\u00e4xlingar&#8221; innan de andra h\u00e4nger p\u00e5. Titeln torde vara <em>For Real Though<\/em> (H. Feraud). D\u00e4refter infaller den f\u00f6rsta uppenbara hyllningen till Joe Zawinul och Weather Report. Underligt nog g\u00f6rs dessa vitala tolkningar utan saxofon. Enligt Kinsey framf\u00f6rs <em>N.Y.C <\/em>vars original finns p\u00e5 titell\u00f6st album fr\u00e5n 1982.Antar att man improviserar \u00f6ver l\u00f6st sammanfogade temat. Uppenbart att covern lika mycket \u00e4r en tribut till giganten Jaco Pastorius som den musikaliskt lika innovative Zawinul. Denna f\u00f6rsta hommage till WR \u00e4r ett av konsertens kr\u00f6n med sina f\u00f6runderliga klanger , eggande dynamik och sv\u00e4vande skiften av st\u00e4mningar.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/11\/4eff34a5-158b-4d72-ae1b-2f7b4b217de1.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-211622\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/11\/4eff34a5-158b-4d72-ae1b-2f7b4b217de1.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/11\/4eff34a5-158b-4d72-ae1b-2f7b4b217de1-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Kinseys partner \u00e5terv\u00e4nder till scen och ger oss en hoppfull ballad d\u00f6pt till <em>It\u00b4s Only Life<\/em> signerad de b\u00e5da. Uppskattar den nedtonade, sf\u00e4riska stilen. Man blir gott hum\u00f6r av snyggt inlindad s\u00e5ng vars refr\u00e4ng lyder &#8221;If I Don\u00b4t Have You&#8221;. Balladen interfolieras med aftonens mest lyckade utflykt av Max Light. Blir h\u00e4nryckt av ett groovy beat som f\u00f6ljer i <em>Psychi Stereo, <\/em>ocks\u00e5 en gemensam komposition av n\u00e4mnda par.  <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/11\/121caa74-0994-4a8b-9215-9f31a5c361e6.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-211630\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/11\/121caa74-0994-4a8b-9215-9f31a5c361e6.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/11\/121caa74-0994-4a8b-9215-9f31a5c361e6-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">I vad som med oregelbundna avbrott \u00e4nd\u00e5 m\u00e5ste betraktas som en fusionfest leds vi in i sista avdelningen. Kinsey serverar ett f\u00e4ngslande sjok musik arrat av honom p\u00e5 melodier skapade av hj\u00e4lten Joe Zawinul, vars spelningar p\u00e5 Nef p\u00e5sken 2006 med Zawinul Syndicate var of\u00f6rgl\u00f6mliga. De \u00e4r inte i f\u00f6rsta hand hits av instrumentkollegan som omformats utan mer \u00e4ventyrliga alster  j\u00e4mte <em>Walk Tall <\/em>fr\u00e5n 1967 d\u00e5 mannen uppv\u00e4xt i \u00d6sterrike ingick i Cannonballs framg\u00e5ngsrika grupp.  Harmoniken skvallrar  tydligt om vem upphovsmannen \u00e4r. I <em>Procession <\/em>tas sv\u00e4ngarna sannerligen ut av Kinsey och hans medarbetare i ett jambetonat avsnitt som firar triumfer,  exalterar publiken. Ursprunget till m\u00e5ngskiktade komposition \u00e5terfinns som titell\u00e5t p\u00e5 album med WR fr\u00e5n 1983 med Victor Bailey och Omar Hakim i tongivande roller. M\u00e4nnen visar upp sin synkade briljans och har verkligen n\u00e4r Zawinul parafraseras. Passar p\u00e5 att inf\u00f6rliva en stunds bluesig fusion i en experimentell avdelning d\u00e4r dynamiken frodas. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/11\/547e2a2e-3a0e-4813-a066-efe17343cb59.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-211632\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/11\/547e2a2e-3a0e-4813-a066-efe17343cb59.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/11\/547e2a2e-3a0e-4813-a066-efe17343cb59-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">  Som tidigare n\u00e4mnts tappades koncentrationen en smula p\u00e5 grund av lika of\u00f6rutsedd som olustig h\u00e4ndelse p\u00e5sp\u00e4dd av sinande energi f\u00f6r egen del. Lyckligtvis \u00e5terh\u00e4mtar jag mig. Och i sammanbakat upphetsande extranummer sitter jag bekv\u00e4mt. D\u00e5 levereras med raffinerad elegans <em>Corner Pocket <\/em>h\u00e4mtad fr\u00e5n skiva med WR fr\u00e5n 1985 betitlad <em>Sportin\u00b4Life <\/em>som ocks\u00e5 f\u00f6rekom i repertoaren hos Zawinul Syndicate. Den \u00f6verg\u00e5r enligt min k\u00e4lla (Scott Kinsey himself) i Potato Boogie vars ursprung jag inte kunnat sp\u00e5ra. Skulle kunna vara en omdaning av<em> <\/em>mentorns <em>Potato Blues<\/em>. Blir givetvis hisnande features fr\u00e5n genommusikaliska instrumentalister, s\u00e4rskilt delikata inpass kommer fr\u00e5n gitarrist och basist i Zawinul Syndicate-anda. Den \u00f6verv\u00e4gande manliga publiken verkade synnerligen n\u00f6jd med vad som skedde live. Er recensent \u00e4r inte av annan uppfattning. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>13\/11 2026 Valand i G\u00f6teborg (arrang\u00f6r: Jazzf\u00f6reningen Playhouse) F\u00f6rst n\u00e5gra klarg\u00f6randen. Ans\u00f6kte om uppdraget f\u00f6r att jag var nyfiken, inte insatt. Inte minst lockade den uppenbara kopplingen till klaviatur-pionj\u00e4ren Joe Zawinul. Han fungerade som en slags str\u00e4ng men v\u00e4rdefull mentor f\u00f6r Scott Kinsey. Mig veterligen \u00e4r det f\u00f6rsta g\u00e5ngen jag h\u00f6r honom live och huruvida [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20],"tags":[],"class_list":["post-211601","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/211601","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=211601"}],"version-history":[{"count":14,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/211601\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":211633,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/211601\/revisions\/211633"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=211601"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=211601"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=211601"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}