{"id":21157,"date":"2010-06-12T14:31:17","date_gmt":"2010-06-12T12:31:17","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=21157"},"modified":"2010-06-12T14:31:17","modified_gmt":"2010-06-12T12:31:17","slug":"jazzfestivalen-dag-2","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=21157","title":{"rendered":"Jazzfestivalen dag 2"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

Festivalen st\u00e5r inf\u00f6r en omdaning, det som \u00e4r i \u00e5r \u00e4r en tillf\u00e4llig l\u00f6sning. Lena \u00c5berg Frisk festivalgeneral \u00e4r medveten om krockar med Love Stockholm, kungabr\u00f6llop och andra h\u00e4ndelser som konkurrerar med \u00e5rets Jazzfestival.<\/p>\n

Men publiken som \u00e4lskar Courtney Pine, China Moses och Avishai Cohen hittade till Skeppsholmen. I den regntunga kv\u00e4llen blev det verkligen minnesv\u00e4rt. Courtney Pine som briljerar med sina saxofoner, fullkomligt respektl\u00f6st hade publiken i sina h\u00e4nder. Hoppa 30 g\u00e5nger och sl\u00e5 mitt konsertrekord, ropade Courtney och fick ung som gammal att hoppa om \u00e4n inte 30 g\u00e5nger.<\/p>\n

Courtney Pine lekte med k\u00e4nda melodislingor som snabbt gjordes om till egna improvisationer, snabbt skiftande mellan alt- bas och sopransaxarna. Hur sjutton hann han andas, har aldrig h\u00f6rt en bl\u00e5sare som lyckas h\u00e5lla en ton i n\u00e4stan sex minuter utan andh\u00e4mtning.<\/p>\n

Courtney Pine omgav sig med ett g\u00e4ng \u00e4rrade och duktiga musiker, mest minnesv\u00e4rd blir violinisten Omar Puente som tillsammans med Courtney gjorde en minnesv\u00e4rd l\u00e5t med temat h\u00e4mtat fr\u00e5n zigenarmusiken.<\/p>\n

Sedan tr\u00f6ttnade Courtney Pine p\u00e5 scenen och sprang ut bland publiken bl\u00e5sande p\u00e5 sin sax, tog i hand, dansade och helt klart nj\u00f6t av det gensvar han fick fr\u00e5n festivalpubliken. Jag \u00e4lskar Stockholm ropade Courtney innan han avslutade med tre extra insatta l\u00e5tar en bra bit \u00f6ver den utsatta sluttiden.<\/p>\n

Courtneys pianissa \u00e4r ett m\u00e5ste, Zoe Rahmans tajming och musikaliska intimitet med Courtneys saxfonspel var str\u00e5lande. Enligt k\u00e4nnare var Courtney p\u00e5 ett osedvanligt bra hum\u00f6r, i annat fall hade knappast publiken f\u00e5tt njuta av en f\u00f6rl\u00e4ngd konsert.<\/p>\n

Kv\u00e4llens andra h\u00f6jdpunkt var Avishai Cohen med sitt nya musikprojekt, Aurora. Avishai har g\u00e4stat festivalen tidigare och har ett f\u00f6rflutet bland annat med Chick Corea. Kan en musiker \u00e4lska med instrumentet, ja Avishai kan det. Han och basen har ett f\u00f6rh\u00e5llande s\u00e5 tight att ingen kan komma emellan dem. Avishai har ocks\u00e5 \u00f6verg\u00e5tt till en mer melodi\u00f6s musik, vilket han f\u00f6rklarar senare vid presskonferans att \u00e4r en del av hans utveckling. Att Avishai \u00e4r en ypperlig kontrabasist vet troligen musikv\u00e4rlden redan, men att han dessutom sjunger riktigt bra och med inlevelse var nytt. Det mesta av hans sjungna l\u00e5tar framf\u00f6rs p\u00e5 hebreiska, men vi h\u00f6rde ocks\u00e5 ett par l\u00e5tar p\u00e5 ett utd\u00f6ende spr\u00e5k, Landino och en intim solol\u00e5t p\u00e5 spanska som en hyllning till Sousa Mendes som hj\u00e4lpte judiska flyktingar att l\u00e4mna Franrike 1940.<\/p>\n

Avishai h\u00e4mtar sin egen musikaliska inspiration hos Bach. Det som finns d\u00e4r uppfyller alla krav p\u00e5 musikalitet, intellekt och k\u00e4nsla, s\u00e4ger Avishai som vill vandra i musiken fr\u00e5n kammarmusikens v\u00e4lkammade arrangemang till funk och jazz.<\/p>\n

Vid en efterf\u00f6ljande presskonferens ber\u00e4ttade Avishai om sin musik, men m\u00e5nga fr\u00e5gor kom att handla om Israel. Inte minst d\u00e5 han valde att flytta tillbaks till Telaviv efter \u00e5ren i New York. Det \u00e4r inte roligt att vara israel i dag, s\u00e4ger Avishai som helst s\u00e5g att den regering som nu \u00e4r l\u00e4mnade plats f\u00f6r vision\u00e4ra unga krafter. Palestiniernas problem idag \u00e4r en konsekvens av Hamas och en of\u00f6rsonlig konservativ israelisk regering, s\u00e4ger Avishai som \u00f6nskar att han en dag kan spela f\u00f6r b\u00e5de palestinier och araber. P\u00e5 mina konsert runt om i v\u00e4rlden tr\u00e4ffar jag araber som s\u00e4ger att de \u00e4lskar min musik, men som l\u00e4get \u00e4r idag kan jag inte som boende i Israel spela i n\u00e5got arabland.<\/p>\n

En kommande stj\u00e4rna \u00e4r Jasmine Kara. En liten sp\u00e4d, tjugoett\u00e5rig tjej med iranskt ursprung som sj\u00f6ng eftermiddagspubliken fr\u00e5n kyla till v\u00e4rme. Jasmine kommuncerade med publiken b\u00e5de genom sin musik och sitt mellansnack. Jasmines v\u00e4g som artist ligger inte i att fastna i ett fack, hon kommer att r\u00f6ra sig ledigt mellan mer poppiga toner som till blues och jazz och utan problem. Inom kort kommer hennes f\u00f6rsta skivsl\u00e4pp Blues Ain\u00b4t Nothing But A Good Woman Gone Bad, det passar bra in p\u00e5 henne. Jag gillade ocks\u00e5 att Jasmine hade tv\u00e5 manliga k\u00f6rare men det \u00e4r mer mitt eget egos j\u00e4mst\u00e4lldhetsfixering som talar d\u00e4r.<\/p>\n

Titeln p\u00e5 Jasmines skiva passar bra in p\u00e5 n\u00e4sta kvinnliga artist China Moses som omgav sig med en kvartett franska musiker. China Moses valde att g\u00f6ra kv\u00e4llen till en hyllning till Dinah Washington som var en av de stora jazzs\u00e5ngerskorna och inte f\u00f6r inte kallades The Queen of Blues and Jazz.<\/p>\n

China pratar mycket och ber\u00e4ttar ing\u00e5ende sm\u00e5 anekdoter kring Dinah och hennes liv och ibland f\u00e5r man n\u00e4stan k\u00e4nslan av att hon ber\u00e4ttar bara ?f\u00f6r mig?. China kan g\u00f6ra en stor scen intim och n\u00e4ra. P\u00e5 slutet av konserten s\u00e4tter hon sig helt enkelt p\u00e5 scenkanten och sjunger f\u00f6r publikens kvinnor om hur det \u00e4r att vakna upp en morgon och undra ?vem \u00e4r detta?. Det \u00e4r d\u00e5 man lovar sluta r\u00f6ka, dricka och betala r\u00e4kningarna i tid, s\u00e4ger China.<\/p>\n

I kv\u00e4ll lyssnar jag p\u00e5 Wayne Shorter, som m\u00e5ste ha funnits hur l\u00e4nge som helst, minns inte ens hur gammal jag var f\u00f6rsta g\u00e5ngen jag h\u00f6rde honom. Jag kr\u00f6ner aftonen med Miss Elliott som g\u00f6r sitt f\u00f6rsta turn\u00e9stopp i Stockholm.<\/p>\n

Relaterat om jazzfestivalen:
\nDagens Nyheter 1<\/a> och Dagens Nyheter 2<\/a> och Svenska Dagbladet<\/a>. och Dagens skiva<\/a>.<\/p>\n

L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om jazz<\/a>, Stockholm<\/a>, jazzfetivalen<\/a>, musik<\/a>, musikfestivaler<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Festivalen st\u00e5r inf\u00f6r en omdaning, det som \u00e4r i \u00e5r \u00e4r en tillf\u00e4llig l\u00f6sning. Lena \u00c5berg Frisk festivalgeneral \u00e4r medveten om krockar med Love Stockholm, kungabr\u00f6llop och andra h\u00e4ndelser som konkurrerar med \u00e5rets Jazzfestival. Men publiken som \u00e4lskar Courtney Pine, China Moses och Avishai Cohen hittade till Skeppsholmen. I den regntunga kv\u00e4llen blev det verkligen […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7],"tags":[2632,12282,5400],"class_list":{"0":"post-21157","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"tag-jazz","8":"tag-musik","9":"tag-stockholm","10":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/21157","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=21157"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/21157\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=21157"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=21157"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=21157"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}