![\"A](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/11\/unnamed-6.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
A Talent For Murder
\nBetyg 2
\nSvensk biopremi\u00e4r 13 november 2026
\nRegi Anton Corbijn <\/p>\n
Regiss\u00f6ren Anton Corbjin har skapat ett antal av musikv\u00e4rldens mest k\u00e4nda bilder i sin roll som professionell stillbildsfotograf. Att han st\u00e5r som avs\u00e4ndare f\u00f6r den legendariska bilden p\u00e5 fyra irl\u00e4ndska herrar i Mojave\u00f6knen, som pryder omslaget till ett av v\u00e4rldens b\u00e4sta album s\u00e4ger det mesta. Men sedan sin biografi om Joy Divison-s\u00e5ngaren Ian Curtis, som hade premi\u00e4r 2010, har Corbijn gradvis blivit ytterst begeistrad i att g\u00f6ra spelfilm. <\/p>\n
Resultaten har dock alltid varit detsamma, visuellt sl\u00e5ende men l\u00e5ngtifr\u00e5n minnesv\u00e4rda. Denna g\u00e5ng tar Corbijn sig an en adaption av en – till sin premiss sedd, absurd pj\u00e4s d\u00e4r f\u00f6rfattaren Patricia Highsmith och hennes fiktiva karakt\u00e4r Tom Ripley st\u00e5r i centrum. Highsmiths litteratur \u00e4r inte fr\u00e4mmande f\u00f6r att adapteras till film, men rena adaptioner av f\u00f6rfattarens liv har fram till nu varit n\u00e4stan obefintliga. Det kan dock finnas f\u00f6rklaringar, Highsmith beskrivs som urtypen f\u00f6r osympatisk, d\u00e4r ett generellt m\u00e4nniskof\u00f6rakt som n\u00e4rmade sig rasism var dominant. Addera d\u00e4rtill flera teorier om allvarliga psykiska problem i kombination med en grundl\u00e4ggande personlighet som \u00e4r antitesten till trevlig s\u00e5 blir en ren adaption ytterst sv\u00e5r vad g\u00e4ller publikens f\u00f6rm\u00e5ga att uth\u00e4rda. <\/p>\n
A Talent For Murder \u00e4r ist\u00e4llet en sorts fiktiv – n\u00e4stan komisk, surrealistisk ber\u00e4ttelse d\u00e4r Highsmiths litteratur och hennes troper utforskas. Highsmith sj\u00e4lv blir endast en fiktiv figur i ett st\u00f6rre ramverk och det hela kan snarare ses som en sorts m\u00e4rklig kompott mellan semi-biografi och studie i f\u00f6rfattarens mest k\u00e4nda verk. Det \u00e4r minst sagt bisarrt och m\u00e5nga g\u00e5nger tangerar det komik, n\u00e5got som Corbijn inte \u00e4r alltf\u00f6r l\u00e4mpad att sk\u00f6ta. Det som borde vara underfundigt och bitskt blir ist\u00e4llet platt och inte alls s\u00e5 lekfullt som det hade beh\u00f6vt vara. D\u00e5 filmen oscillerar mellan verkligheten och f\u00f6rfattarprocessen – som presenteras som en film i filmen, blir det hela n\u00e4rmast en gr\u00f6t. <\/p>\n
Tanken att ha kraftfulla referenser till Highsmiths mest k\u00e4nda verk blir bara effektiva f\u00f6r de sanna Ripley-experterna, \u00f6vergripande tematik kan givetvis f\u00f6rst\u00e5s \u00e4ven f\u00f6r en som endast sett ett f\u00e5tal av de olika adaptionerna, men d\u00e5 flera av de troperna som diskuteras, och i vissa fall kritiseras, kr\u00e4vs en avsev\u00e4rt djupare kunskap. Detta g\u00f6r att filmen m\u00e5nga g\u00e5nger k\u00e4nns on\u00f6digt otillg\u00e4nglig. Det \u00e4r att likna vid en film om Alfred Hitchcock d\u00e4r allt utg\u00e5r ifr\u00e5n den ganska ok\u00e4nda Cirkusboxaren ist\u00e4llet f\u00f6r Psycho eller En Studie I Brott. <\/p>\n
Dock finns ett underh\u00e5llningsv\u00e4rde, delvis f\u00f6r att filmen f\u00f6rs\u00f6ker iscens\u00e4tta sitt eget Ripley-scenario d\u00e4r mord, svek och l\u00f6gner v\u00e4vs ihop till ett cyniskt och grymt n\u00e4t. M\u00e5h\u00e4nda \u00e4r det inte i n\u00e4rheten s\u00e5 f\u00e4ngslande som den faktiska varan f\u00f6rfattad av Highsmith sj\u00e4lv men h\u00e4r finns \u00e4nd\u00e5 ett dugligt tittarv\u00e4rde. Helen Mirren \u00e4r ocks\u00e5 stark i sin roll som Highsmith \u00e4ven om det fanns utrymme att vara \u00e4n mer motbjudande portr\u00e4ttet vad g\u00e4ller att f\u00f6rol\u00e4mpa allt och alla. <\/p>\n
Sedan g\u00e5r det inte att undkomma att Corbijn fortfarande har ett sinnen f\u00f6r stil som f\u00e5. \u00d6ppningsbilderna p\u00e5 de schweiziska alperna \u00e4r gr\u00e4nsl\u00f6st stiliga. S\u00e4ttet han komponerar b\u00e5de vad g\u00e4ller det faktiska fotot och med perspektiv och r\u00f6relse \u00e4r fullkomligt genialiskt. Dock tycks dessa visuella f\u00e4rdigheter aldrig kunna \u00f6verf\u00f6ras till saker som personregi, dramaturgi eller slutresultatet. A Talent For Murder m\u00e5 stundvis roa men k\u00e4nns till slut of\u00e4rdig och som ett m\u00e5ttligt genomt\u00e4nkt experiment. <\/p>\n