{"id":211440,"date":"2026-11-12T12:13:53","date_gmt":"2026-11-12T10:13:53","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=211440"},"modified":"2026-11-12T12:13:53","modified_gmt":"2026-11-12T10:13:53","slug":"recension-really-good-time-pa-hus-7-ett-namn-som-faktiskt-haller-vad-det-lovar","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=211440","title":{"rendered":"Recension: Really Good Time p\u00e5 Hus 7 \u2013 ett namn som faktiskt h\u00e5ller vad det lovar"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
Really Good Time p\u00e5 Hus 7<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Betyg 5 (5)<\/p>\n\n\n\n

Det \u00e4r inte direkt enkelt att d\u00f6pa sitt band till Really Good Time. Det \u00e4r ett ganska stort l\u00f6fte att ge publiken redan innan man hunnit koppla in f\u00f6rst\u00e4rkaren. T\u00e4nk om det blir en Really Bad Time i st\u00e4llet? Men Dublintrion beh\u00f6ver inte oroa sig. P\u00e5 Hus 7 levererar de precis vad namnet utlovar. Vilken j\u00e4kla spelning!<\/p>\n\n\n\n

Det h\u00e4r \u00e4r ett band som befinner sig i slutskedet av sin Europaturn\u00e9, med Stockholm som ett av de sista stoppen innan turn\u00e9n avslutas i Tyskland. Trion best\u00e5r av s\u00e5ngaren och gitarristen Diolmhain Ingram Roche, som g\u00e5r under namnet Wastefellow, basisten Jack Hitchcock (Jacque le Coque) och trummisen Adrian Garvey (Ado Tornado).<\/p>\n\n\n\n

Tre personer som tillsammans skapar ett ljudm\u00e4ssigt kaos som \u00e4r b\u00e5de v\u00e4lorganiserat och fullst\u00e4ndigt vansinnigt. Det \u00e4r fullt \u00f6s fr\u00e5n b\u00f6rjan till slut. Det finns ingen som st\u00e5r och ser snygg ut i ett h\u00f6rn och v\u00e4ntar p\u00e5 sin tur. Alla tre \u00e4r i st\u00e4ndig r\u00f6relse och verkar ha lika roligt p\u00e5 scenen som publiken framf\u00f6r den.<\/p>\n\n\n\n

Musikaliskt r\u00f6r de sig n\u00e5gonstans mellan postpunk, alternativrock och punk. Sj\u00e4lva har de beskrivit sitt sound som U2 under Vertigo<\/em>-perioden om de spelade Viagra Boys. Det \u00e4r faktiskt en ganska tr\u00e4ffande beskrivning, \u00e4ven om det finns betydligt fler influenser i deras musik. Queens of the Stone Age och Pixies \u00e4r andra namn som dyker upp i tankarna.<\/p>\n\n\n\n

Debutalbumet Affirmations<\/em> har redan f\u00e5tt ett fint mottagande p\u00e5 hemmaplan. Hotpress har hyllat bandets intensiva och energiska uttryck, och de har hunnit spela p\u00e5 festivaler som SXSW och The Great Escape samt dela scen med storheter som Iggy Pop och Franz Ferdinand.<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 Hus 7 blir det tydligt varf\u00f6r de \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g att spela till sig en betydligt st\u00f6rre publik. Det finns en omedelbarhet i deras framtr\u00e4dande som \u00e4r sv\u00e5r att v\u00e4rja sig mot. De v\u00e4xlar mellan r\u00e5 energi, skruvad humor och melodier som faktiskt fastnar. Det \u00e4r svettigt, st\u00f6kigt och framf\u00f6r allt v\u00e4ldigt roligt.<\/p>\n\n\n\n

Och \u00e5ter till bandnamnet. Det \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s alltid lite riskabelt att utlova en riktigt bra tid. Men den h\u00e4r kv\u00e4llen finns det ingen anledning att reklamera upplevelsen. Really Good Time levererar med r\u00e5ge.<\/p>\n\n\n\n

Det h\u00e4r \u00e4r ett band jag g\u00e4rna ser igen. Och f\u00f6rhoppningsvis beh\u00f6ver vi inte v\u00e4nta s\u00e4rskilt l\u00e4nge p\u00e5 n\u00e4sta bes\u00f6k i Sverige. F\u00f6r den som \u00e4nnu inte uppt\u00e4ckt Dublintrion finns det all anledning att l\u00e4gga namnet p\u00e5 minnet.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Betyg 5 (5) Det \u00e4r inte direkt enkelt att d\u00f6pa sitt band till Really Good Time. Det \u00e4r ett ganska stort l\u00f6fte att ge publiken redan innan man hunnit koppla in f\u00f6rst\u00e4rkaren. T\u00e4nk om det blir en Really Bad Time i st\u00e4llet? Men Dublintrion beh\u00f6ver inte oroa sig. P\u00e5 Hus 7 levererar de precis vad […]<\/p>\n","protected":false},"author":12,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16,13624],"tags":[],"class_list":["post-211440","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","category-recension","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/211440","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/12"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=211440"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/211440\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":211442,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/211440\/revisions\/211442"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=211440"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=211440"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=211440"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}