{"id":211365,"date":"2026-11-10T22:54:21","date_gmt":"2026-11-10T20:54:21","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=211365"},"modified":"2026-11-10T23:51:50","modified_gmt":"2026-11-10T21:51:50","slug":"recension-hets-pa-cafe-44-storre-an-kent-blev-de-aldrig-men-roligt-har-de-fortfarande","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=211365","title":{"rendered":"Recension: Hets p\u00e5 Caf\u00e9 44 \u2013 st\u00f6rre \u00e4n Kent blev de aldrig, men roligt har de fortfarande"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
Hets p\u00e5 cafe 44. <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Det finns n\u00e5got charmigt med kortlivade band som v\u00e4grar f\u00f6rsvinna helt ur historien. Hets var ett s\u00e5dant projekt. F\u00f6r ungef\u00e4r 20 \u00e5r sedan bildade Markus Kruneg\u00e5rd, Henrik Svensson, Christoffer Roth\u00a0och Per Nordmark punkbandet som under sina elva m\u00e5nader i livet hann ha ambitioner l\u00e5ngt st\u00f6rre \u00e4n vad n\u00e5gon kanske hade anledning att tro. Under en period fanns till och med tanken att de skulle bli st\u00f6rre \u00e4n Kent.<\/p>\n\n\n\n

Nu \u00e4r de tillbaka. Anledningen \u00e4r ganska konkret: den enda skivan som Hets hann ge ut sl\u00e4pps f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen p\u00e5 vinyl. Det firas med tre spelningar, alla p\u00e5 S\u00f6dermalm. En Sverige-turn\u00e9 enligt bandets egen beskrivning. Geografin \u00e4r kanske inte riktigt vad man normalt f\u00f6rknippar med en turn\u00e9, men det \u00e4r \u00e4nd\u00e5 en underh\u00e5llande detalj.<\/p>\n\n\n\n

Det \u00e4r ocks\u00e5 v\u00e4rt att plocka fram en gammal kommentar fr\u00e5n Markus Kruneg\u00e5rd i Zero Magazine fr\u00e5n 2006:<\/p>\n\n\n\n

\u201dFolk t\u00e4nker s\u00e5 mycket\u2026 som att man bara kan vara med i ETT band eller att man inte kan sl\u00e4ppa tv\u00e5 skivor samma \u00e5r. Vi ska spela in v\u00e5r andra skiva i augusti, den kommer l\u00e5ta som AC\/DC.\u201d<\/p>\n\n\n\n

Den andra skivan kom aldrig. Hets historia blev betydligt kortare \u00e4n ambitionerna och AC\/DC-influenserna fick aldrig n\u00e5gon egen forts\u00e4ttning p\u00e5 skiva. Elva m\u00e5nader blev facit.<\/p>\n\n\n\n

Men p\u00e5 Caf\u00e9 44 \u00e4r det uppenbart att det fortfarande finns liv i det gamla punkprojektet. Det blir en riktigt rolig spelning d\u00e4r bandet inte verkar ha n\u00e5got behov av att dra ut p\u00e5 saker och ting. 15 l\u00e5tar p\u00e5 50 minuter. Det \u00e4r n\u00e4stan en programf\u00f6rklaring i sig. Punkigt, effektivt och utan on\u00f6diga omv\u00e4gar.<\/p>\n\n\n\n

Det finns n\u00e5got befriande med hela uppl\u00e4gget. Inga ambitioner att \u00e5terer\u00f6vra musikv\u00e4rlden, inga planer p\u00e5 att bli st\u00f6rre \u00e4n Kent och definitivt inga l\u00f6ften om en AC\/DC-doftande uppf\u00f6ljare. Bara ett band som \u00e5terf\u00f6renas f\u00f6r att fira sin enda skiva och uppt\u00e4cka att det faktiskt fortfarande \u00e4r v\u00e4ldigt roligt att spela tillsammans.<\/p>\n\n\n\n

Hets m\u00e5 ha missat chansen att bli Sveriges st\u00f6rsta band. De fick aldrig till sin andra skiva heller. Men p\u00e5 Caf\u00e9 44 visar de att elva m\u00e5nader inte beh\u00f6ver vara slutet p\u00e5 en historia. Ibland kan det r\u00e4cka med en vinylutg\u00e5va, tre spelningar p\u00e5 S\u00f6dermalm och 50 minuter riktigt underh\u00e5llande punk. Tror jag f\u00f6ljer med p\u00e5 hela Sverige turn\u00e9n. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Det finns n\u00e5got charmigt med kortlivade band som v\u00e4grar f\u00f6rsvinna helt ur historien. Hets var ett s\u00e5dant projekt. F\u00f6r ungef\u00e4r 20 \u00e5r sedan bildade Markus Kruneg\u00e5rd, Henrik Svensson, Christoffer Roth\u00a0och Per Nordmark punkbandet som under sina elva m\u00e5nader i livet hann ha ambitioner l\u00e5ngt st\u00f6rre \u00e4n vad n\u00e5gon kanske hade anledning att tro. Under en […]<\/p>\n","protected":false},"author":12,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16,13624],"tags":[],"class_list":["post-211365","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","category-recension","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/211365","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/12"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=211365"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/211365\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":211374,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/211365\/revisions\/211374"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=211365"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=211365"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=211365"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}