{"id":210974,"date":"2026-11-03T00:31:11","date_gmt":"2026-11-02T22:31:11","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=210974"},"modified":"2026-11-03T00:31:12","modified_gmt":"2026-11-02T22:31:12","slug":"alltfor-speedig-redogorelse-utvecklas-till-skoningslos-skrack-girls-and-boys-pa-gest","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=210974","title":{"rendered":"Alltf\u00f6r speedig redog\u00f6relse utvecklas till skoningsl\u00f6s skr\u00e4ck &#8211; Girls and Boys p\u00e5 GEST"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"433\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/11\/8Rnh0mCZ.jpeg\" alt=\"\" class=\"wp-image-210975\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/11\/8Rnh0mCZ.jpeg 433w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/11\/8Rnh0mCZ-200x300.jpeg 200w\" sizes=\"auto, (max-width: 433px) 100vw, 433px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">pressfoton Lina Ikse<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Av Dennis Kelly<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Regi: Kristina Br\u00e4nd\u00e9n Whitaker<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Scenografi och ljusdesign: Max Mitle<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Ljuddesign: Karl Wassholm<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">R\u00f6relsecoach: Li Molnar Kronlid<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Sk\u00e5despelare: Lucy Heath<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Sverigepremi\u00e4r 30\/10 2026 hos GEST i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">M\u00e5lgrupp: Gymnasieelever<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Spelas till och med 28\/11<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Dennis Kelly heter en 55-\u00e5rig Londonbo verksam som manusf\u00f6rfattare och producent inom film, teater- och tv-produktioner. Han tycks ha en dragning \u00e5t det rysliga, thrillers och kuslig mystik \u00e4ven om han ocks\u00e5 varit med om att skriva sitcom. Hans kanske st\u00f6rsta framg\u00e5ng var den Tony han erh\u00f6ll f\u00f6r musikalen Matilda som ocks\u00e5 filmatiserats, baserad p\u00e5 roman av Roald Dahl. Hans <em>Girls And Boys <\/em>hade premi\u00e4r 2018 och \u00e4r en omtumlande monolog skriven f\u00f6r kvinnlig sk\u00e5despelare. Tv\u00e5 av dem som gjort den namnl\u00f6sa rollen har antingen prisats eller nominerats f\u00f6r sina insatser. Kelly \u00e4r en internationellt hyllad dramatiker vars verk satts upp i \u00f6ver trettio(!) l\u00e4nder. Dessutom finns ansenliga meriter fr\u00e5n film och tv.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> Verkar vara premi\u00e4r f\u00f6r GEST att s\u00e4tta upp n\u00e5gon av hans pj\u00e4ser och det samma g\u00e4ller uppenbarligen i fallet Lucy Heath som f\u00f6rekommit i \u00e5tskilliga engelska tv-serier och d\u00e4rtill prisats i egenskap av filmskapare. Symtomatiskt att den person hon portr\u00e4tterar under cirka halvannan timme ber\u00e4ttar f\u00f6r oss, inte bara om hur hon attraheras av somliga m\u00e4n och sex och ger oss interi\u00f6rer fr\u00e5n livet som sm\u00e5barnsf\u00f6r\u00e4lder, utan ocks\u00e5 f\u00f6rmedlar anekdoter om sitt yrkesliv som dokument\u00e4rfilmare. Jag uppfattar att hon f\u00e5tt en fot in i branschen genom att kunna PR-branschen. <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Hittade en sida p\u00e5 Wikipedia om pj\u00e4sen vilket beh\u00f6vdes. Fick reda p\u00e5 en hel del stoff som gick mig f\u00f6rbi under f\u00f6rest\u00e4llningen jag s\u00e5g under allhelgonadagen tillsammans med uteslutande vuxna p\u00e5 f\u00f6rest\u00e4llningen, kv\u00e4llen efter premi\u00e4ren som hade ungef\u00e4r tv\u00e5 tredjedelars bel\u00e4ggning. M\u00f6jligen kan forcerade tempot som medf\u00f6rde att jag inte hann uppfatta lustigheter, f\u00f6rklaras av att rollfiguren lider av ett outpl\u00e5nligt trauma. Men faktum kvarst\u00e5r. Det \u00e4r otroligt frustrerande att \u00e5terigen tvingas uppleva en upps\u00e4ttning framf\u00f6rd med en oerh\u00f6rd speed med endast en handfull pauser. Effekten blir att jag famlar efter att f\u00f6rst\u00e5 n\u00e4r stora sjok av text svischar f\u00f6rbi. \u00c4r det rimligt att f\u00f6ruts\u00e4tta att gymnaster kan absorbera denna blixtsnabbt angivna redovisning v\u00e4sentligt b\u00e4ttre \u00e4n undertecknad? Minst halva beh\u00e5llningen g\u00e5r f\u00f6rlorad med denna respektl\u00f6sa attityd gentemot alla som inte har engelska som modersm\u00e5l. N\u00e4r Br\u00e4nd\u00e9n Whitaker (en av konstn\u00e4rliga ledarna f\u00f6r GEST) regisserar eller \u00e4r p\u00e5 scen \u00e4r kvickt levererade repliker snarast kutym, en praktiserad estetik som blir avt\u00e4ndande. Att jag f\u00f6r drygt fyrtio \u00e5r sedan var mer \u00e4n hyfsad p\u00e5 att beh\u00e4rska engelska efter tre terminers studier p\u00e5 universitetsniv\u00e5 och tv\u00e5 terminer i landet sp\u00e4r bara p\u00e5 frustrationen, f\u00f6rsv\u00e5rar m\u00f6jligheten att uppskatta och bed\u00f6ma verket i fr\u00e5ga. I min v\u00e4rld blir f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4ttet kontraproduktivt. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/11\/DPWI9m-y.jpeg\" alt=\"\" class=\"wp-image-210982\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/11\/DPWI9m-y.jpeg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/11\/DPWI9m-y-300x200.jpeg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> Efter denna viktiga passus riktas blicken  mot ber\u00e4ttelsen och gestaltningen av den. M\u00e5ste s\u00e5 klart betecknas som en bedrift  att h\u00e5lla greppet om sina mottagare, vi som likt en f\u00f6rel\u00e4sning tar del av avg\u00f6rande utsnitt ur n\u00e5gons h\u00e4ndelserika liv, \u00e5tergett av avs\u00e4ndaren i  ett minst sagt ymnigt fl\u00f6de. varvid ett par fr\u00e5gor st\u00e4lls till oss. Vad skulle h\u00e4nda om n\u00e5gon svarade? Heath uppvisar en exceptionellt nervig intensitet. F\u00f6rklaringen till rollfigurens beteende f\u00e5r stanna vid ett antydande f\u00f6r att inte f\u00f6r tydligt spoila dramats peripeti. T\u00e4nk ofattbar familjetragedi som vi l\u00e4ser om d\u00e5 och d\u00e5 utl\u00f6st av ondskefull psykopati, oftast fr\u00e5n farliga individer   med tecken p\u00e5 att de \u00e4r i st\u00e5nd att beg\u00e5 of\u00f6rl\u00e5tliga d\u00e5d. Oftast m\u00e4n som borde h\u00e5llas inl\u00e5sta p\u00e5 psyket eller motsvarigheten till nedlagda mentalsjukhus.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> Heath \u00f6vertygar definitivt! Gestaltar en utagerande, gr\u00e4nsl\u00f6s kvinna med ett chockerande explicit spr\u00e5kbruk som omg\u00e5ende exponeras. Hon har en f\u00f6rbluffande liberal inst\u00e4llning till droger, jagar kickar och bejakar sin libido som drivkraft fullt ut. GEST menar att monologen \u00e4r gripande, fylld med brutal humor och r\u00e5 intensitet. H\u00e4vdar vidare att vad som b\u00f6rjar som en uppflammande, passionerad  relation \u00f6verg\u00e5r till ett stundtals stadgat familjeliv. Men under ytan lurar faran. Den som f\u00f6rt\u00e4ljer hur hon s\u00f6ker sp\u00e4nning och \u00e4nd\u00e5 ser till att skaffa dottern Leanne och sonen Danny, verkar lockas av fel typ av m\u00e4n, vilket blir hennes obarmh\u00e4rtiga fall. Har sv\u00e5rt att f\u00f6rst\u00e5 lusten att bli mamma hos n\u00e5gon som \u00e4r s\u00e5 engagerad av ett kreativt jobb, d\u00e4r hon g\u00f6r skillnad och v\u00e5rdar sociala kontakter. Har ocks\u00e5 sv\u00e5rt att f\u00f6rst\u00e5 vad gymnasister ska f\u00e5 ut av pj\u00e4sen ut\u00f6ver en ruschig spr\u00e5klektion. Vad \u00e4r budskapet att ta med sig? Vad som verkar vara moderns f\u00f6rmaningar till de lekande barnen \u00e4r i realiteten n\u00e5got helt annat, minnen av en tid som var som blivit till ett obotligt trauma.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"600\" height=\"402\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/11\/Hemsidan.avif\" alt=\"\" class=\"wp-image-210989\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/11\/Hemsidan.avif 600w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/11\/Hemsidan-300x201.avif 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 600px) 100vw, 600px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Scenografin talar om att vi befinner oss i den taltr\u00e4ngda kvinnans hem, m\u00f6jligen befinner vi oss p\u00e5 hennes arbetsplats\/ kontor i ett par scener. Ber\u00e4ttelsen hade tj\u00e4nat p\u00e5 fler reflekterande, kvardr\u00f6jande sekvenser. Regiss\u00f6ren \u00e4r v\u00e4ldigt rutinerad. Men kan \u00e4nd\u00e5 sakna tillf\u00f6rsel av fler metoder att ber\u00e4tta. Mycket om makens f\u00f6rfall som leder till skilsm\u00e4ssa och vad han tar sig f\u00f6r efter g\u00e4rningen f\u00f6rst\u00e5r jag enbart brottstycken av p\u00e5 grund av ett orimligt tempo i f\u00f6rmedlingen av info p\u00e5 engelska. Att upphovsmannen kallar sitt verk f\u00f6r genuint uppr\u00f6rande k\u00e4nns korrekt. Man undrar om fasansfulla historien \u00e4r dokument\u00e4rt baserat. F\u00f6r att bruka engelsk allitteration s\u00e4gs att manus ber\u00f6mts f\u00f6r ingredienserna &#8221;hilarity and horror&#8221; och hur dessa byter plats. Pj\u00e4sen om att drabbas av toxisk maskulinitet, den v\u00e4rsta t\u00e4nkbara, har ocks\u00e5 m\u00f6tts av kritik. \u00c5 andra sidan heter det ju att verkligheten \u00f6vertr\u00e4ffar dikten. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Av Dennis Kelly Regi: Kristina Br\u00e4nd\u00e9n Whitaker Scenografi och ljusdesign: Max Mitle Ljuddesign: Karl Wassholm R\u00f6relsecoach: Li Molnar Kronlid Sk\u00e5despelare: Lucy Heath Sverigepremi\u00e4r 30\/10 2026 hos GEST i G\u00f6teborg M\u00e5lgrupp: Gymnasieelever Spelas till och med 28\/11 Dennis Kelly heter en 55-\u00e5rig Londonbo verksam som manusf\u00f6rfattare och producent inom film, teater- och tv-produktioner. Han tycks ha [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":["post-210974","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/210974","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=210974"}],"version-history":[{"count":13,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/210974\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":210990,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/210974\/revisions\/210990"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=210974"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=210974"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=210974"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}