{"id":210926,"date":"2026-11-02T13:36:43","date_gmt":"2026-11-02T11:36:43","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=210926"},"modified":"2026-11-02T13:36:44","modified_gmt":"2026-11-02T11:36:44","slug":"lika-forunderlig-som-beundransvard-bedrift-svensk-sextett-firar-miles-davis-100-ar-via-milestones-kind-of-blue","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=210926","title":{"rendered":"Lika f\u00f6runderlig som beundransv\u00e4rd bedrift – Svensk sextett firar Miles Davis 100 \u00e5r via Milestones & Kind of Blue"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

30\/10 2026<\/p>\n\n\n\n

Nefertiti i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Bohusl\u00e4n Big Band gav oss i ett av sina m\u00e5nga projekt i \u00e5r en gemensam hyllning till tv\u00e5 av jazzmusikens mest inflytelserika namn. Syftar p\u00e5 att det 2026 \u00e4r hundra \u00e5r sedan Miles Davis (26\/5) och John Coltrane (23\/9) f\u00f6ddes. Recenserade den specifika spelningen p\u00e5 Skeppet. I somras skrev jag om Wayne Tuckers hyllning till Miles p\u00e5 Utopia och under Stockholm Jazzfestival om Isaiha Colliers tribut till Trane med en s\u00e4ttning p\u00e5minnande om dennes ber\u00f6mda 60-tals kvartett. Trumpetaren och jazzarkeologen Samuel Olsson uppb\u00e4r anst\u00e4llning i n\u00e4mnda BBB. Han hade st\u00e4llt samman repertoaren jag tog del av p\u00e5 Skeppet och han ligger bakom bildandet av en tillf\u00e4llig sextett vilka not f\u00f6r not framf\u00f6r musiken p\u00e5 tv\u00e5 legendariska album utgivna p\u00e5 Columbia av Miles Davis. I f\u00f6rsta set liras Milestones <\/em>fr\u00e5n 1958 och efter paus Kind of Blue <\/em>(mest s\u00e5lda jazzalbum tillika en av de mest prisade) fr\u00e5n 1959. Till saken h\u00f6r att Coltrane som bekant var en betydelsefull sideman i Miles kvintetter under sent 50-tal. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Aprop\u00e5 jubileer drar jag mig till minnes projektet ”Kind of Blue 50” p\u00e5 Skeppsholmen under ledning Jimmy Cobb, trumslagare p\u00e5 de magiska sessions som utmynnade i skivan jag och miljontals andra sm\u00e4lter av att h\u00e4nge sig \u00e5t. Medan Coltrane gjorde stort avtryck fast han dog redan 1967, tog jag mina chansar att h\u00f6ra Miles live fyra g\u00e5nger efter comebacken 1980. F\u00f6rsta g\u00e5ngerna i Lund och d\u00e4rp\u00e5 Gr\u00f6na Lund \u00e4r dyrbara minnen. Har poster uppsatt, hans sj\u00e4lvbiografi och mer \u00e4n tjugo album p\u00e5 cd\/ vinyl plus n\u00e5gra p\u00e5 kassett. Miles Davis och hans skiftande stilistiska uttryck har varit en stor favorit f\u00f6r mig. Han hade ocks\u00e5 f\u00f6rm\u00e5gan att locka fram stord\u00e5d hos sina medarbetare, fick dem att skina.<\/p>\n\n\n\n

Rytmsektionen p\u00e5 de tv\u00e5 albumen som rekonstruerats i Uppsala, Stockholm, G\u00f6teborg och p\u00e5 n\u00e4sta gig i Norrk\u00f6ping bestod av basist Paul Chambers – Mr. P.C <\/em>av John Coltrane \u00e4r en bluesig jazzstandard till\u00e4gnad honom och trumslagarna Philly Joe Jones (Milestones) <\/em>respektive Jimmy Cobb. Pianist som l\u00e4mnade Miles efter os\u00e4mja var Red Garland. L\u00e4mnade hade ocks\u00e5, enligt expert Samuel Olsson, geniet Bill Evans egentligen gjort (enda vita musikern kring Miles vid perioden), fast hans gav \u00e4nd\u00e5 omistliga bidrag till Kind of Blue. <\/em>P\u00e5 Freddie Freeloader <\/em>spelade dock Wynton Kelly eftersom var b\u00e4ttre l\u00e4mpad f\u00f6r Miles bluesformat. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Bl\u00e5ssektionen var intakt p\u00e5 b\u00e4gge albumen. Miles distinkta, expressiva och osentimentalt k\u00e4nsliga trumpetspel kompletterades p\u00e5 det mest uts\u00f6kta s\u00e4tt man kan f\u00f6rest\u00e4lla sig. F\u00f6rutom n\u00e4mnde stj\u00e4rna i vardande John Coltrane h\u00f6rs p\u00e5 altsax Julian ”Cannonball” Adderley som med sin bror Nat kom att f\u00e5 ett genombrott med sin sextett p\u00e5 60-talet. <\/p>\n\n\n\n

Vilka har d\u00e5 projektledare Olsson rekryterat f\u00f6r att som han sa till oss p\u00e5 Nef, ”modigt eller dumdristigt lira musiken fr\u00e5n b\u00f6rjan till sista takten p\u00e5 angivna klassiker? Linus Lindblom som jag h\u00f6rt med John Beasley och \u00e5tskilliga g\u00e5nger med BBB hos vilka han uppb\u00e4r anst\u00e4llning. medgav p\u00e5 f\u00f6rfr\u00e5gan att han med skr\u00e4ckblandad f\u00f6rtjusning antagit uppdraget att spela tenorsax, medan ynglingen Ludvig Broman (etablerad i exempelvis G\u00f6teborg Jazz Orchestra) tar sig an Cannonballs solon och ensemblespel. P\u00e5 bilden ovan syns vid flygeln Carl Bagge som i mer \u00e4n tio \u00e5r lett en pianotrio. Kvar fr\u00e5n den finns bakom trummorna den otroligt produktive Daniel Fredriksson vars framst\u00e5ende musicerande jag f\u00f6rs\u00f6kte f\u00e5nga i ett miniportr\u00e4tt f\u00f6r LO-tidningen redan f\u00f6r cirka femton \u00e5r sedan. Kontrabas trakteras av den unge j\u00e4ttetalangen Hugo L\u00f6f vars f\u00e4rdigheter prisats. Du f\u00f6rv\u00e5nas nog inte om jag p\u00e5st\u00e5r att jag h\u00f6rt dessa sex m\u00e4n ur tv\u00e5 olika generationer ett stort antal g\u00e5nger, fast d\u00e5 inte tillsammans som sextett.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Hoppas ni har \u00f6verseende med anhopningen av fakta och n\u00f6dv\u00e4ndigt droppande av namn. Nu \u00f6ver till sj\u00e4lv spelningen som jag lyckligtvis hade lagom f\u00f6rv\u00e4ntningar p\u00e5. Medveten om att v\u00e4rml\u00e4nningen som ocks\u00e5 kan h\u00f6ras p\u00e5 bas vet vad han sysslar med var jag aldrig orolig. Det \u00e4r praxis numera att g\u00e5 p\u00e5 scen en halvtimme efter utsatt tid, vilket sker ocks\u00e5 denna g\u00e5ng. Ska inflikas att p\u00e5 akustiken fanns inget att anm\u00e4rka p\u00e5 och man hade att g\u00f6ra med en lyssnande, receptiv publik. Kul med Miles-\u00e4lskare i olika \u00e5ldrar som n\u00e4stan alla var nya ansikten f\u00f6r mig. Milestones <\/em>varar uppseendev\u00e4ckande l\u00e4nge. Lp:ns speltid 47:36 f\u00f6rdelas p\u00e5 sex l\u00e5tar. Laddade faktiskt upp med att spela igenom skivan inhandlad som r\u00f6d vinyl i nypressning fr\u00e5n 2022. F\u00f6rvisso magnifik jazzmusik. Men sticker \u00e4nd\u00e5 ut hakan f\u00f6r att p\u00e5tala dess emellan\u00e5t tonsp\u00e4ckade attacklusta. Skivorna det handlar om speglar tv\u00e5 helt skilda f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt. <\/p>\n\n\n\n

Inledningsvis gl\u00e4nser bandledaren tillsammans med rytml\u00e4ggare Fredriksson. Att denne enast\u00e5ende instrumentalist studerat sina f\u00f6rlagor in i minsta detalj hade f\u00e5tt praktiska konsekvenser. Trumsetet skulle 1958 vara i princip en portabel enhet. Var p\u00e5 Nef f\u00f6re paus s\u00e5ledes utrustat med endast en cymbal, vilket sj\u00e4lvfallet inte negativt p\u00e5verkade resultatet. Linus och Ludvig h\u00e4nger p\u00e5 i \u00f6ppningssp\u00e5ret Dr. Jekyll<\/em> i enlighet med hur kompositionen av Jackie McLean utformats. Underbar nerv och inlevelse f\u00f6ljs av bas-feature. H\u00e4nf\u00f6rs av oklanderligt ensemblespel d\u00e4r olika st\u00e4mmor bryter av. I ett av sina informativa mellansnack f\u00f6rklarar Samuel vad albumets revolutionerande modala spels\u00e4tt g\u00e5r ut p\u00e5. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Tributen \u00e4r lika prydlig som vitalt utf\u00f6rd. Den noggranne projektledaren har inte l\u00e4mnat n\u00e5got \u00e5t slumpen. Lindblom briljerar i pianol\u00f6sa Sid\u00b4s Ahead. <\/em>Och i Two Bass Hit <\/em>h\u00e4mtad fr\u00e5n Dizzy Gillespies storbandsrepertoar skrivas tempot upp till max. Rytmsektionen f\u00e5r ligga i, anf\u00f6r med bravur n\u00e4r samtliga \u00e4r p\u00e5 t\u00e5rna. Titell\u00e5ten blev en hit f\u00f6r Miles med sin morse-liknande rytmiska hook, vilket man inser i leveransen av denna heta sextett. Som bonus f\u00e5r vi ett extra pianosolo. Traditionella folks\u00e5ngen Billy Boy <\/em>p\u00e5 pianotrio kan vara det gl\u00e4ttigaste som f\u00f6rekommit p\u00e5 en Miles-platta, \u00e5tminstone f\u00f6re den sista eran med alster som Human Nature <\/em>fr\u00e5n Thriller. <\/em>Sitter som en sm\u00e4ck p\u00e5 Nef. <\/p>\n\n\n\n

Inneh\u00e5llsrika albumet finalnummer tolkar Thelonius Monk i en utvidgad Straight No Chaser<\/em>, fast utan originalets kluriga harmonier. N\u00e4rmast osannolikt talangfulle Ludvig Broman visar att han p\u00e5 bara ett par \u00e5r f\u00f6rm\u00e5tt v\u00e4xa in i jazzkostymen, avancerat till en niv\u00e5 d\u00e4r betydligt \u00e4ldre kollegor vistas. Vad betr\u00e4ffar avg\u00f6rande insatser p\u00e5 albumets avslutning ska dels basg\u00e5ng fr\u00e5n L\u00f6f framh\u00e5llas, dels ett fenomenalt solo p\u00e5 trumpet av huvudrollsinnehavaren. Den som tvivlat p\u00e5 att Samuel Olsson tillh\u00f6r v\u00e5ra absolut fr\u00e4msta jazztrumpetare (Asplund, Bergcrantz, Olandersson, Bentl\u00f6v…) kan inte ha varit publik p\u00e5 dessa tribut-konserter. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Min ing\u00e5ng till Miles magiska v\u00e4rldar var f\u00f6rvisso Sketches of Spain <\/em>tillkommen med ink\u00e4nnande orkester under ledning av oraklet Gil Evans vars samarbeten med Miles \u00e4r legendariska. Kind of Blue <\/em>har genom sin totala avsp\u00e4ndhet bortom perfektion \u00e4nd\u00e5 betytt mer f\u00f6r mig, \u00e4n f\u00f6rmodligen n\u00e5gon annan skiva. Sa till Carl Bagge efter\u00e5t att de i mina \u00f6ron kommer s\u00e5 n\u00e4ra Milestones <\/em>att de skulle testa k\u00e4nnare. Skulle de skilja p\u00e5 originalet och svenskarnas ”karbonkopia”? Vad betr\u00e4ffar Kind of Blue <\/em>g\u00f6r de skivans status r\u00e4ttvisa. Men jag vill tro att jag skulle h\u00f6ra skillnaden, fast \u00e4r inte s\u00e4ker.<\/p>\n\n\n\n

En kul gimmick \u00e4r att Samuel efter rekonstruktionerna tillfogat Miles avsignatur i form av sn\u00e4rtigt ensemblespel. Innan vi sl\u00e4pps in i bubblan fr\u00e5n tv\u00e5 ikoniska inspelningsdagar i New York mars och april 1959, delges vi matnyttig info fr\u00e5n v\u00e5r guide om musik som i sitt ursprungliga skick omfattade fyrtiofem minuter och trettiofyra sekunder. Min cd fr\u00e5n 1997 inneh\u00e5ller en alternativ tagning av Flamenco Sketches.<\/em> Aprop\u00e5 extramaterial har Samuel Olsson ett ess i rock\u00e4rmen. Han har l\u00e5tit gruppen repa in Fran-Dance <\/em>som lanserades till festivalen i Newport 1958. Det \u00e4r en betagande omst\u00f6pning av en dans varvid bl\u00e5sarna avl\u00f6ser varann i koncentrerade utflykter. L\u00e4ckert extranummer!<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Markerade basg\u00e5ngen tar oss in i oemotst\u00e5ndliga So What<\/em>. Pianot f\u00e4rgar raffinerat i f\u00f6rsta trumpetsolot. Mina anteckningar avsl\u00f6jar att saxofonisterna galant klarar sina utmanande uppdrag. Ytterst kompetent skildras l\u00e5tens f\u00f6rflyttningar av fokus. Noterar som v\u00e4ntat att spannet av antydda och direkt uttryckta k\u00e4nslor \u00e4r s\u00e5 vitt omfamnande att beskrivande blir alltf\u00f6r futtiga. Helheten \u00e4r ett av de b\u00e4sta exemplen p\u00e5 att musik kan vara ett helt eget spr\u00e5k. Akustiken \u00e4r v\u00e4rd extra appl\u00e5der. Varje instrument utkristalliseras optimalt.<\/p>\n\n\n\n

Vill komma med en ytterst marginell inv\u00e4ndning mot framf\u00f6randet av Freddie Freeloader. <\/em>Anser att kompet lagt tempot aningen f\u00f6r h\u00f6gt. Utdelar h\u00e4r h\u00f6gsta m\u00f6jliga ber\u00f6m till altsaxofonisten. Broman som befinner sig i zonen, spelar med samma avsp\u00e4nda h\u00e5llning som Cannonball. I Blue In Green <\/em>\u00e4r Samuel Olsson m\u00e4sterlig, f\u00e5r mig att rysa av v\u00e4lbehag. Det rullande, drivande temat i luftiga All Blues<\/em> \u00e5terskapas ursnyggt med trumpetaren i t\u00e4ten. Batteristens pulserande position \u00e4r inte lika central som p\u00e5 Milestones, <\/em>fast h\u00e4r ageras i framkant. M\u00e5lande Flamenco Sketches <\/em>slutligen genomsyras av ett helt annat temperament. Blir en sl\u00e5ende kontrast till f\u00f6reg\u00e5ende hetsiga parti. Linus Lindblom tar sannerligen ut sv\u00e4ngarna i spetsigt solo och Carl Bagge kompletterar sinnrikt genom uts\u00f6kta Bill Evans-hamrisar. Vi f\u00e5r vidunderligt visuell musik signerad ett geni som vid tiden aldrig hade bes\u00f6kt Spanien. Som framg\u00e5r av den kanske alltf\u00f6r vindlande texten en synnerligen lyckad tribut vi entusiaster tackade och tog emot med stor gl\u00e4dje. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

30\/10 2026 Nefertiti i G\u00f6teborg Bohusl\u00e4n Big Band gav oss i ett av sina m\u00e5nga projekt i \u00e5r en gemensam hyllning till tv\u00e5 av jazzmusikens mest inflytelserika namn. Syftar p\u00e5 att det 2026 \u00e4r hundra \u00e5r sedan Miles Davis (26\/5) och John Coltrane (23\/9) f\u00f6ddes. Recenserade den specifika spelningen p\u00e5 Skeppet. I somras skrev jag […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":["post-210926","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","category-recension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/210926","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=210926"}],"version-history":[{"count":30,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/210926\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":210971,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/210926\/revisions\/210971"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=210926"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=210926"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=210926"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}