{"id":210753,"date":"2026-11-04T22:07:04","date_gmt":"2026-11-04T20:07:04","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=210753"},"modified":"2026-11-04T22:07:05","modified_gmt":"2026-11-04T20:07:05","slug":"stralande-utforda-aktioner-centrerade-kring-lysande-vokaljazz-in-one-breath-av-peter-asplund-aspiration","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=210753","title":{"rendered":"Str\u00e5lande utf\u00f6rda aktioner centrerade kring lysande vokaljazz – In One Breath av Peter Asplund Aspiration"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Peter Asplund Aspiration<\/p>\n\n\n\n

In One Breath<\/p>\n\n\n\n

5<\/p>\n\n\n\n

Inspelad i Milk Studio v\u00e5ren 2026<\/p>\n\n\n\n

Producent: Peter Asplund<\/p>\n\n\n\n

Prophone (distr Naxos)<\/p>\n\n\n\n

Releasedatum: 18\/10 2026<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Skivbolaget anger att In One Breath <\/em>\u00e4r elfte egna albumet fr\u00e5n trumpetaren, s\u00e5ngaren, komposit\u00f6ren, arrang\u00f6ren och producenten Peter Asplund; fast p\u00e5 dennes hemsida listas nio skivor. Helt klart \u00e4r i alla fall att de tv\u00e5 senaste recenserats av undertecknad (en av dem i OJ vill jag minnas) och att jag h\u00f6rt de som med s\u00e5dan bravur medverkar p\u00e5 Asplunds senaste projekt live tillsammans, undantaget d\u00e5 vikarierande basist. Min magnifika upplevelse som publicerades p\u00e5 Orkesterjournalens hemsida daterar sig till slutet av juli i fjol. Platsen var anrika badhotellet Gustafsberg s\u00f6der om Uddevalla och arrang\u00f6r L\u00b4Jazz.<\/p>\n\n\n\n

Aspiration \u00e4r liktydigt med trumpetarens l\u00e5nglivade och elastiska rytmsektion, n\u00e4rmare best\u00e4mt barndomskompisen Johan L\u00f6fcrantz Ramsay bakom trummorna och kontrabasist Hans Andersson plus alternerande pianist. P\u00e5 senare tid har giganten Lars Jansson ofta f\u00f6rekommit p\u00e5 den positionen, en favorit ur en \u00e4ldre generation. Av de svenska talangfulla jazzs\u00e5ngerskor som slagit igenom sedan pandemin b\u00f6r Emmalisa Hallander rankas allra h\u00f6gst. Har recenserat den senaste av hennes tv\u00e5 album, hennes behagfulla samarbete med Tuva Bergenheim, spelningen p\u00e5 \u00e5rets festival i Ystad, Henrik Dorsins Svenska revyn <\/em>d\u00e4r Hallander ingick i ensemblen samt ett par julshower ledda av Asplund tillsammans med G\u00f6teborg Jazz Orchestra. Har dessutom haft f\u00f6rm\u00e5nen att h\u00f6ra Jansson och Asplund ett antal g\u00e5nger senaste decenniet i olika sammanhang p\u00e5 exempelvis Utopia, YSJF, Unity, med GWO i Haga Konserthall, Slottsskogen, Fasching och s\u00e4kert fler scener. Ibland \u00e5tskilda, n\u00e5gra g\u00e5nger musicerande ihop. Varje g\u00e5ng har det r\u00f6rt sig om full\u00f6diga konserter.<\/p>\n\n\n\n

I skrivande stund sl\u00e5r det mig att Asplund inte \u00e4gnar sig \u00e5t vokala f\u00e4rdigheter p\u00e5 In One Breath<\/em>, inte ens duettter som han annars tycker mycket om och \u00e4r urstyv p\u00e5. H\u00e4r har han ist\u00e4llet, inte s\u00e4llan med sina hj\u00e4ltar till l\u00e5tskrivare som utg\u00e5ngspunkt, skrivit sju s\u00e5nger plus introduktion \u00e5t den fantastiska Emmalisa Hallander dynamiskt uppbackad av instrumentalister i toppklass, vilka ges utrymme att utveckla substansen i melodier i l\u00e4ckra intron och stick. Ska man vara helt korrekt spelar Asplund ocks\u00e5 flygelhorn med ackuratess, bland annat i Hello New Life <\/em>om mina \u00f6ron f\u00f6rm\u00e5r identifierar skillnaden p\u00e5 sound. Alla arr \u00e4r skrivna av Asplund medan texterna \u00e4r av Dave Castle, bortsett fr\u00e5n titell\u00e5ten som skrivits av Lotta Asplund.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
pressfoto Johan Lionell<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Att initiativtagaren l\u00e5ter sin glimrande ton och sitt s\u00e4tt att frasera sm\u00e4lta samman med stj\u00e4rnskottet, vars sensationella st\u00e4mma gett henne ett rungande genombrott, visar sig vara ett lika framg\u00e5ngsrikt som smart grepp. Ska s\u00e4gas att den korta Opening <\/em>och d\u00e4rp\u00e5 f\u00f6ljande The Moment We Begin <\/em>framf\u00f6rs ordl\u00f6st. De attraherar med vokalt akrobatik. Fr\u00e5gan om teknik i studion f\u00f6rl\u00e4ngt hennes tonl\u00e4ngd infinner sig. Oavsett hur det f\u00f6rh\u00e5ller sig \u00e4r Hallanders prestation otrolig.<\/p>\n\n\n\n

Vill tro att musiken skulle kunna ordineras som antidepressivt l\u00e4kemedel. Vem av drabbade som genomstr\u00f6mmas av detta berikande verk skulle inte f\u00e5 tillbaka livsgnistan? H\u00e4r finns s\u00e5 gott som inga svaga punkter. M\u00f6jligen tappas ett uns av laddningen i finalnumret med sitt snygga tema, skivans l\u00e4ngsta l\u00e5t. I \u00f6vrigt ska po\u00e4ngteras hur beundransv\u00e4rt det \u00e4r att m\u00e5ngsysslaren Asplund kan f\u00f6rlita sig helt p\u00e5 eget material. I melodier och texter varvas omd\u00f6mesgillt tyngd och l\u00e4tthet. Os\u00e4ker p\u00e5 om det handlar om enbart nyskrivna alster, eller om somligt anv\u00e4nts tidigare och arrats f\u00f6r denna formtoppade s\u00e4ttning. Man kan vara f\u00f6rvissad om att Asplund och hans medarbetare aldrig sl\u00e4pper ifr\u00e5n sig n\u00e5got halvhj\u00e4rtat.<\/p>\n\n\n\n

I delikat snirklande ballad gifter sig den unga kvinnans exceptionella r\u00f6st med flygelhornets sound och Lars Janssons reflekterande ackord. Rytmsektionen f\u00e4rgar elegant. N\u00e4r r\u00f6sten sv\u00e4var iv\u00e4g, vad det verkar utan anstr\u00e4ngning, f\u00f6rvaltas ett arv fr\u00e5n pionj\u00e4rer som Flora Purim (h\u00f6rt live sent 80-tal enda bes\u00f6ket p\u00e5 Ronnie Scotts). Tilltalas som sagt av i princip varje id\u00e9 och hur den exekveras. I \u00e5tskilliga sekvenser h\u00e4nf\u00f6rs man till den grad att jag har lust att definiera vad de utr\u00e4ttar som V\u00e4rldsklass. I It Only Took One Look <\/em>f\u00e5r vi pregnant basintro, H\u00e4r h\u00e4nger Jansson p\u00e5, g\u00f6r honom subtilt s\u00e4llskap. Att lyssnaren f\u00e5r ett par uts\u00f6kta features fr\u00e5n professor Jansson kan ses som en h\u00e4rlig bonus.<\/p>\n\n\n\n

Still Don\u00b4t Know <\/em>bryter m\u00f6nstret av ljuvlig romantik. En annan titel som uppfriskande utforskar element av rivig rytmik, inneh\u00e5ller ett makal\u00f6st outro och L\u00f6fcrantz Ramsays upphetsande, obligatoriska och sinnrikt framst\u00e4llda kaskader. I Knew It Somehow <\/em>framst\u00e5r som en Gershwin-doftande, troligen sv\u00e5rsjungen melodi. Ett kraftprov som f\u00f6rst\u00e5s grejas med glans av frontande Hallander i tillbakalutad, m\u00e4sterlig komposition av bluesigt snitt. Tycks mig som om Aspiration, Hallander och Lars Jansson sporrar varandra. Gl\u00e4djen i musiken resulterar i stord\u00e5d!<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Peter Asplund Aspiration In One Breath 5 Inspelad i Milk Studio v\u00e5ren 2026 Producent: Peter Asplund Prophone (distr Naxos) Releasedatum: 18\/10 2026 Skivbolaget anger att In One Breath \u00e4r elfte egna albumet fr\u00e5n trumpetaren, s\u00e5ngaren, komposit\u00f6ren, arrang\u00f6ren och producenten Peter Asplund; fast p\u00e5 dennes hemsida listas nio skivor. Helt klart \u00e4r i alla fall att […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22],"tags":[],"class_list":["post-210753","post","type-post","status-publish","format-standard","category-skivor","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/210753","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=210753"}],"version-history":[{"count":9,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/210753\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":211093,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/210753\/revisions\/211093"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=210753"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=210753"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=210753"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}