{"id":210654,"date":"2026-10-29T13:30:27","date_gmt":"2026-10-29T11:30:27","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=210654"},"modified":"2026-10-29T13:30:27","modified_gmt":"2026-10-29T11:30:27","slug":"ojamnt-utfall-for-latar-av-sammansvetsad-enhet-ritornate-av-enzo-favata","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=210654","title":{"rendered":"Oj\u00e4mnt utfall f\u00f6r l\u00e5tar av sammansvetsad enhet – Ritornate av Enzo Favata"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Enzo Favata<\/p>\n\n\n\n

Ritornate<\/p>\n\n\n\n

3Inspelad januari 2026 i M\u00fbnchen<\/p>\n\n\n\n

Producent: Manfred Eicher<\/p>\n\n\n\n

ECM<\/p>\n\n\n\n

Releasedatum: 18\/9 2026<\/p>\n\n\n\n

Borde egentligen inte bli \u00f6verraskad, finns ju s\u00e5 oerh\u00f6rt mycket intressant musik man aldrig kommer uppt\u00e4cka. Jag tycker \u00e4nd\u00e5 det \u00e4r en smula uppseendev\u00e4ckande att h\u00e4r har vi i en kvintett ledd av sopransaxofonist och klarinettist fr\u00e5n Sardinien, vars Atlant-kvintett funnits sedan 1999 och om vars existens jag varit totalt ovetandes. Har de som befinner sig i sk\u00e4rningspunkten mellan v\u00e4rldsmusik och kammarjazz turnerat i Sverige, bokats till festivaler? \u00c4r det v\u00e4lbekanta f\u00f6r LIRA och deras l\u00e4sare? Enligt skivbolaget r\u00f6r de sig mellan mellan sina r\u00f6tter i Medelhavsregionen, ekon fr\u00e5n Latinamerika plus influenser fr\u00e5n afrikanska kontinenten. Den improvisatoriskt lagda kvintetten \u00e4gnar sig \u00e5t originalmusik. P\u00e5 Ritornare (\u00e5terkomst) kan lyssnarna h\u00e4nge sig \u00e5t \u00e5tta kompositioner skrivna av en eller flera i gruppen.<\/p>\n\n\n\n

M\u00e4rker n\u00e4r jag googlar att Favata varit ytterst produktiv och \u00e4r ett stort namn i hemlandet. Sett en f\u00f6rteckning \u00f6ver hela fyrtiosex album. Han har varit liveelektronikartist och komponerat soundtrack, skrivit musik f\u00f6r tv-radio och teater och forskat inom ljudarkitektur. Av hans intresse f\u00f6r sampling m\u00e4rks inga tecken h\u00e4r i detta akustiska universum. Han \u00e4r en k\u00e4nnare av popul\u00e4rmusik fr\u00e5n omr\u00e5det han kommer fr\u00e5n. Den prisbel\u00f6nte eklektikern har gett \u00f6ver 2 000 konserter och \u00e4r grundare av internationell Jazzfestival. Av samarbeten kan framh\u00e5llas Dave Liebman, Lester Bowie, Django Bates, Miroslav Vitous, Art Ensemble of Chicago samt Metropole Orkest. Trots alla tunga meriter \u00e4r det emellertid n\u00e5got som tar emot n\u00e4r det g\u00e4ller senaste skivsl\u00e4ppet, det f\u00f6rsta p\u00e5 ECM. H\u00f6jdpunkter finns onekligen, men som helhet t\u00e4nder jag inte p\u00e5 totalen. Blir emellan\u00e5t trist nog ganska statiskt, osp\u00e4nnande och p\u00e5 gr\u00e4nsen till tr\u00e5kigt.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
pressfoto Frederico Pisano<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

F\u00f6rutom honom sj\u00e4lv p\u00e5 sopransax, klarinett och i en l\u00e5t basklarinett best\u00e5r l\u00e5nglivade kvintetten av hans n\u00e4ra v\u00e4n Marcello Peghin p\u00e5 tiostr\u00e4ngad gitarr, Daniele Bonaventura p\u00e5 bandoneon (som bekant dragspelinstrument fr\u00e5n Argentina och Uruguay f\u00f6rknippat med tango) samt en rytmsektion med kontrabasist Salvatore Maltana och batterist U. T Gandhi. Bonaventura uppges ha spelat med ett dussintal namn i jazzv\u00e4rlden jag lyssnat p\u00e5 och har gjort soundtrack och dokument\u00e4r om honom har producerats. Trumslagaren som f\u00f6rekommer p\u00e5 \u00e5tskilliga album avled f\u00f6r ett par m\u00e5nader sedan.<\/p>\n\n\n\n

Resor, bokstavliga s\u00e5dana och inre, har influerat kompositionerna och ett samspel av unders\u00f6kande natur. B\u00f6cker av sydamerikanska stora f\u00f6rfattare s\u00e5 som Borges, Garcia Marquez och Isabelle Allende (har l\u00e4st de tv\u00e5 sist n\u00e4mnda) s\u00e4gs ha bidragit till inspiration. En slutsats fr\u00e5n skivbolaget handlar om att helheten \u00e4r st\u00f6rre \u00e4n summan av delarna i detta mjukt frambesv\u00e4rjda akustiska landskap.<\/p>\n\n\n\n

Sk\u00e4rpt uppm\u00e4rksamhet \u00e4r en f\u00f6ruts\u00e4ttning f\u00f6r att kunna tillgodog\u00f6ra sig gemensamma resultatet i studion, denna v\u00e4v av influenser. Vill p\u00e5st\u00e5 att att ett typiskt f\u00f6ruts\u00e4gbart ECM-sound dominerar. En inv\u00e4ndning avser bristande balans. Bl\u00e5sinstrumenten befinner sig f\u00f6r ofta i framkant. Attraheras av Sine Nomine <\/em>signerad Bonaventura vars h\u00e4ndelserika melodi \u00e4r albumets l\u00e4ngsta och ett gyllene undantag fr\u00e5n kritiken om r\u00e5dande obalans. Ljuvligt intro av dess upphovsman ers\u00e4tts n\u00e4mligen av feature fr\u00e5n Peghin p\u00e5 gitarr. Slingrande knappa nio minuter utvecklas till skivans mest intressanta. Dock, somliga sp\u00e5r , ehuru melodibaserade, saknar \u00f6nskv\u00e4rd finess, n\u00e5got som attraherar genom att sticka ut.<\/p>\n\n\n\n

En annan skimrande diamant hittas \u00e4nd\u00e5 som finalnummer. Albatros <\/em>skulle ha framg\u00e5ng som ledmotiv i gripande film. En annan elegant, suggestiv sak som er\u00f6vrar lyssnaren har f\u00e5tt titeln Escuchame<\/em>. Tre m\u00e4n ur kvintetten ansvarar f\u00f6r tillkomsten av den mycket vackert sv\u00e4vande l\u00e5ten. Fler alster av det slaget liksom vindlande, meditativa kompositionen som avl\u00f6ser, hade f\u00e5tt albumet att lyfta till h\u00f6gre niv\u00e5. Fyra formidabla kompositioner utf\u00f6rda med st\u00f6rsta m\u00f6jliga omsorg ber\u00e4ttigar till omd\u00f6met 3+, vilket somliga kollegor nog skulle anse vara f\u00f6r sn\u00e5lt.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Enzo Favata Ritornate 3Inspelad januari 2026 i M\u00fbnchen Producent: Manfred Eicher ECM Releasedatum: 18\/9 2026 Borde egentligen inte bli \u00f6verraskad, finns ju s\u00e5 oerh\u00f6rt mycket intressant musik man aldrig kommer uppt\u00e4cka. Jag tycker \u00e4nd\u00e5 det \u00e4r en smula uppseendev\u00e4ckande att h\u00e4r har vi i en kvintett ledd av sopransaxofonist och klarinettist fr\u00e5n Sardinien, vars Atlant-kvintett […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22],"tags":[],"class_list":["post-210654","post","type-post","status-publish","format-standard","category-skivor","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/210654","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=210654"}],"version-history":[{"count":14,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/210654\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":210800,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/210654\/revisions\/210800"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=210654"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=210654"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=210654"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}