{"id":210566,"date":"2026-10-25T19:59:33","date_gmt":"2026-10-25T17:59:33","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=210566"},"modified":"2026-10-25T19:59:34","modified_gmt":"2026-10-25T17:59:34","slug":"luftig-densitet-praglar-vital-spelning-bill-stewart-trio-pa-playhouse","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=210566","title":{"rendered":"Luftig densitet pr\u00e4glar vital spelning – Bill Stewart Trio P\u00e5 Playhouse"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

22\/10 2026<\/p>\n\n\n\n

Valand i G\u00f6teborg (Arrang\u00f6r Jazzf\u00f6reningen Playhouse)<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Som s\u00e5 m\u00e5nga g\u00e5nger f\u00f6rr k\u00e4nns det exklusivt att arrang\u00f6ren kontinuerligt anv\u00e4nder sina resurser till att boka musiker och konstellationer med otroliga meriter. Ska direkt inflikas att k\u00e4nslan v\u00e4xer sig \u00e4n starkare f\u00f6r att publiken s\u00e4llan \u00e4r s\u00e4rskilt stor, ofta understiger den ett tv\u00e5siffrigt antal varav uppskattningsvis h\u00e4lften sitter vid l\u00e5ngbord. Vi skulle kunna varit fler denna torsdagskv\u00e4ll som h\u00e4ngivet lyssnade p\u00e5 jazzig instrumentalmusik framf\u00f6rd av rytmsektion och tenorsaxofonist under ledning av trumslagaren Bill Stewart. Ska p\u00e5pekas att p\u00e5fallande m\u00e5nga musiker fanns i publiken. Blev en givande tillst\u00e4llning tillsammans med mannen k\u00e4nd f\u00f6r inspelningar med bland andra John Scofield, Pat Metheny och Maceo Parker, 60-\u00e5ringen recenserades i mycket positiva ordalag n\u00e4r han 2023 befann sig p\u00e5 samma scen med Larry Goldings och Peter Bernstein.<\/p>\n\n\n\n

\u00c4ven om konserten med den sammansvetsade trion rankas h\u00f6gre i min bok, blev jag n\u00f6jd av vad en f\u00f6r mig obekant sammans\u00e4ttning utr\u00e4ttade f\u00f6r n\u00e5gra dygn sedan i ypperlig akustik. Att annan aktivitet som genererade lite irriterande sorl kan inte ljudteknikern lastas f\u00f6r. Av n\u00e5gon anledning hade amerikanerna ingen merch med sig och s\u00e5ledes uppstod ingen kontakt med publiken efter\u00e5t. Antar att de inte sl\u00e4ppt n\u00e5got album nyligen, eftersom det annars gjort reklam f\u00f6r s\u00e5dan produkt. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

F\u00f6rutom deras talesperson bakom trumsetet best\u00e5r den av lika meriterade Larry Grenadier p\u00e5 kontrabas och Walter Smith III p\u00e5 tenorsax. Ist\u00e4llet f\u00f6r p\u00e5hittigt bandnamn apostroferas b\u00e4gge som featuring. J\u00e4mn\u00e5rige Grenadier som ocks\u00e5 spelar solo \u00e4r k\u00e4nd f\u00f6r samarbeten med Brad Mehldau och Pat Metheny. Vidare medverkar han p\u00e5 p\u00e5 plattor med Mark Tuner, Charles Lloyd, Herbie Mann, Chris Potter, Joshua Redman, Paul Motian med flera. Walter Smith III har sl\u00e4ppt elva album i eget namn, ansvarig f\u00f6r tr\u00e4bl\u00e5savdelningen p\u00e5 Berklee och spelat p\u00e5 skivor med bland andra Ambrose Akinmusire, Eric Harland och Christian Scott. Imponerande cv:n! <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Konserten \u00e4r uppdelad i tv\u00e5 set. F\u00f6rsta set som p\u00e5g\u00e5r i cirka fyrtio minuter inleds intensivt pulserande fr\u00e5n samverkande enheter. F\u00f6rsta m\u00e5lande inslag \u00e4r en uppfriskande duell tenorist – trummis. Noterar att man dras in i deras egentillverkade l\u00e5tar vilka skapar en p\u00e5taglig n\u00e4rvarok\u00e4nsla. Kv\u00e4llens f\u00f6rsta feature fr\u00e5n Grenadier utforskar walking bass-teknik. Associerar hans stil till en m\u00e4stare som Charlie Haden, en naturlig referens med tanke p\u00e5 viss utseendem\u00e4ssig likhet. Good Goat <\/em>avl\u00f6ses av Go <\/em>(l\u00f6st baserad p\u00e5 s\u00e4llskapsspelet monopol) signerad Smith III. Om jag kan tyda anteckningarna urskiljs ett tema med utdragna linjer \u00f6ver ett sv\u00e4vande backbeat.<\/p>\n\n\n\n

L\u00e5ter naket utan varken klaviaturer eller gitarr. Fast man lyckas undvika ett j\u00e4mntjockt sound, blir det onekligen en smula enahanda i l\u00e4ngden utan ackordinstrument. Noterar att en m\u00e4ngd takter formuleras intensivt vid ett tillf\u00e4lle f\u00f6re paus till ett fl\u00f6dande beat och pregnant passage med bas-feature. Urladdningen kontrasteras behagfullt, genom att extremt l\u00e5ngsam melodi framf\u00f6rs underst\u00f6dd av vispar. Saxofonen anf\u00f6r med sofistikerad basg\u00e5ng i f\u00f6rgrunden. Reflekterar \u00f6ver hur befriande det kan vara med en konstellation som trivs med att musicera tillsammans utan m\u00e5ls\u00e4ttningen att n\u00e5got ska bevisas. Oftast med sm\u00e5 medel framg\u00e5r \u00e4nd\u00e5 deras odiskutabla kompetens och passionen som drivmedel. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Aprop\u00e5 en till synes avslappnad attityd finns anledning att kommentera Stewarts trumspel. J\u00e4mf\u00f6rt med ett antal virtuoser jag sett p\u00e5 samma scen bedrivs en annorlunda estetik. Bortsett fr\u00e5n en polyrytmisk sekvens \u00e4gnar han sig mestadels \u00e5t sammanh\u00e5llna m\u00f6nster utan st\u00f6rre \u00e5th\u00e4vor, en ekonomiskt inriktad stil d\u00e4r mycket h\u00e4nder p\u00e5 ett subtilt plan. Kompakt fast samtidigt b\u00f6jligt. F\u00e4ster mig vid trions oerh\u00f6rt raffinerade klanger i ett t\u00e4mligen nytt alster.<\/p>\n\n\n\n

Sugs d\u00e4refter in i den oemotst\u00e5ndliga dragningskraft som k\u00e4nnetecknar melodi som vi f\u00e5r veta \u00e4r gjord av Stewe Swallow (h\u00f6rt honom b\u00e5de p\u00e5 Nef och Fasching). Uppfattar bara att f\u00f6rsta ordet i titeln \u00e4r Hollow…<\/em>F\u00f6rsta delen avrundas med soft sak vars harmonik doftar Stan Getz, s\u00e5lunda en av de insatser fr\u00e5n Smith III jag hade mest beh\u00e5llning av. Fick intrycket att en romantisk standard avverkas med omsorg, men vet inte hur det egentligen f\u00f6rh\u00f6ll sig. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Andra halvlek \u00f6ppnas genom ett snitsigt utf\u00f6rande av intrikat bop med nerv. Inte utan att p\u00e5slaget av energi f\u00f6rbluffar. Vi f\u00f6runnas hisnande bassolo uppbackat av Stewart medan bl\u00e5sinstrumentets betvingare snirklar in och ut ur temat. Trions ledare visar upp somliga av sina f\u00e4rdigheter i en rej\u00e4l tempo\u00f6kning innan pendeln tar dem tillbaka till en soft, tassande melodi. Klokt och effektfullt att l\u00e5ta skiftande uttryck varieras. L\u00e4gger m\u00e4rke till att samtliga tre f\u00e5r skina i ungef\u00e4r lika stor utstr\u00e4ckning, vilket man tackar f\u00f6r. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

L\u00e5t av \u00e4ldre datum skriven av Stewart stretchas enligt aviserad plan, i vad definitivt blir aftonens mest skrynkliga komposition. Uppskattar den sjudande inramning som f\u00f6reg\u00e5r en mer komplex avdelning som utmynnar i f\u00f6rv\u00e4ntat trumsolo. H\u00e4nf\u00f6rs av extranumret Ace <\/em>(W. Smith III) vars f\u00f6rsynt framskridande ballad \u00e5terigen erinrar om m\u00e4staren Stan Getz. Saxofonisten \u00e4r duktig och uppenbarligen mycket produktiv. Det originella med denna f\u00e4ngslande trio \u00e4r \u00e4nd\u00e5 att det kvalitativa kraftf\u00e4ltet str\u00e5lar starkast ur den eminenta rytmsektionen, som \u00e4r p\u00e5drivande n\u00e4r de inte sysslar med att f\u00f6rdjupa inneb\u00f6rden i respektive original. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

22\/10 2026 Valand i G\u00f6teborg (Arrang\u00f6r Jazzf\u00f6reningen Playhouse) Som s\u00e5 m\u00e5nga g\u00e5nger f\u00f6rr k\u00e4nns det exklusivt att arrang\u00f6ren kontinuerligt anv\u00e4nder sina resurser till att boka musiker och konstellationer med otroliga meriter. Ska direkt inflikas att k\u00e4nslan v\u00e4xer sig \u00e4n starkare f\u00f6r att publiken s\u00e4llan \u00e4r s\u00e4rskilt stor, ofta understiger den ett tv\u00e5siffrigt antal varav uppskattningsvis […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":["post-210566","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","category-recension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/210566","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=210566"}],"version-history":[{"count":14,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/210566\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":210586,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/210566\/revisions\/210586"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=210566"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=210566"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=210566"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}