{"id":210410,"date":"2026-10-23T12:39:06","date_gmt":"2026-10-23T10:39:06","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=210410"},"modified":"2026-10-23T15:33:29","modified_gmt":"2026-10-23T13:33:29","slug":"stockholm-jazzfestival-2026-intryck-fran-sista-helgen-iii-sondag","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=210410","title":{"rendered":"Stockholm Jazzfestival 2026 – Intryck fr\u00e5n sista helgen III (s\u00f6ndag)"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

18\/10<\/p>\n\n\n\n

Moderna Museet + Nalen<\/p>\n\n\n\n

Av den br\u00e5kdel av konserter i det sv\u00e4llande utbudet jag ans\u00f6kte om ackreditering till, var konserten p\u00e5 duo med AMARO FREITAS & MOMI MAIGA p\u00e5 Moderna Museet, ytterligare en i raden av p\u00e5 f\u00f6rhand sp\u00e4nnande event d\u00e4r f\u00f6rhandskunskap saknades. Den passade in i schemat och framf\u00f6rdes inf\u00f6r ett fullsatt, h\u00e4nf\u00f6rt auditorium i superb akustik med delikat efterklang. Konserten varade i n\u00e4rmare nittio minuter inklusive ett par utf\u00f6rliga mellansnack som gav oss bakgrund och f\u00f6ruts\u00e4ttningar. Presentat\u00f6r Erik Birath (vd p\u00e5 Fasching) p\u00e5minner om historiska koppling mellan MM, Skeppsholmen och Fasching genom att exempelvis n\u00e4mna sammanslutningen Emanon.<\/p>\n\n\n\n

Innovative pianisten fr\u00e5n Brasilien upplyste om att han varit i Stockholm vid tre tidigare tillf\u00e4llen medan hans sex \u00e5r yngre kompanjon fr\u00e5n Senegal som sj\u00f6ng och spelade kora framtr\u00e4tt med Ale M\u00f6llers band. Duons samarbete artade sig till en av de programpunkter i festivalen som gjorde mig h\u00e4nryckt fr\u00e5n f\u00f6rsta till sista tonen. Jag satt bekv\u00e4mt p\u00e5 l\u00e4ktaren, s\u00e5g scenen skapligt och ljudet var som sagt excellent. Freitas katalog inneh\u00e5ller fyra album, inklusive hit i samarbete med legendaren Milton Nascimento. Maiga f\u00f6dd i Gambia debuterade 2022 med ett m\u00e5ngf\u00f6rgrenat album och sl\u00e4ppte Kairo <\/em>i f\u00f6rfjol. Vanligtvis ing\u00e5r han i en konstellation med cello, violin, slagverk och s\u00e5ng. P\u00e5 Skeppsholmen gifte sig flygeln j\u00e4mte samplingar\/ loopar med den v\u00e4stafrikanska harpan n\u00e4r inte n\u00e5gon av dem bj\u00f6d p\u00e5 solistiskt bl\u00e4ndande avdelningar. L\u00e4ser mig till att det sjungs p\u00e5 mandinka och wolof. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Introduktionen som f\u00f6regick f\u00f6rsta melodin blev f\u00f6r omfattande, egentligen enda anm\u00e4rkning i marginalen mot en mycket njutbar stund. Om jag uppfattade korrekt turades de om att skriva f\u00f6r denna s\u00e4ttning av melodiinstrument med gener\u00f6st utrymme f\u00f6r improvisation. Freitas anf\u00f6r inledningsvis i Amaz\u00f4nia. <\/em>Arrang\u00f6ren anger att 35-\u00e5ringen har ena benet i brasilianska folk-traditionen och det andra i en avantgardistisk jazzv\u00e4rld. Maiga \u00e5 sin sida tillf\u00f6r inslag av flamenco och klassisk musik. Noterar att han som tidigare samarbetet med Brandee Younger och Shabaka Hutchings vid minst ett tillf\u00e4lle tillf\u00f6r rasslande sydamerikanska pinaler. I \u00f6vrigt framst\u00e4lls rytmer med pianostr\u00e4ngar och den apparatur som inte syns som bidrar med rytmiska slingor.<\/p>\n\n\n\n

Vad jag uppskattar allra mest \u00e4r sp\u00e4nnvidden, h\u00e4pnadsv\u00e4ckande variationsrikedomen i deras sound. Utan att l\u00e5ta konstruerat h\u00e4nder fascinerande saker klangligt och i harmonik. Sl\u00e5s av det distinkta anslaget i kombination med en h\u00e4rligt expressiv utstr\u00e5lning fr\u00e5n musiker vilka bevisar hur galant de beh\u00e4rskar sina arbetsredskap. Duons t\u00e4mligen nya projekt har f\u00e5tt rubriken Echoes of the Atlantic<\/em> och 90-talisterna sammanbinder Brasilien med Senegal. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Efter fl\u00f6dande, eruptiv inledning ”kontrar” Maiga med komposition rotad i hemlandet. Kan inte nog understrykas vilken fyllig akustik med reverb som roar \u00f6ronen. Atmosf\u00e4r fr\u00e5n vild natur f\u00e4rgar soundet. Tidigt in i konserten \u00f6verg\u00e5r b\u00e4gge till att i en sekvens spela p\u00e5 fl\u00f6jt i tr\u00e4. Ibland f\u00f6rvandlas lyriska passager drastiskt till dramatiska intervaller, n\u00e5got b\u00e5da v\u00e4xelvis initierar. I dessa f\u00f6rbluffande kurs\u00e4ndringar fungerar s\u00e5ng med stort omf\u00e5ng som ett fundament. Musiken framst\u00e5r som hoppfull, livsgl\u00e4dje f\u00f6rmedlas. Av mina anteckningar framg\u00e5r att arren blivit till en underbar fusion av melodi plus rytm. I deras virtuosa samarbete f\u00e4ster jag mig s\u00e4rskilt vid ett tema, en hook som viras runt sin stam. Ser bilder av piruetter och saltomortaler. De omv\u00e4xlande kompositionerna har ofta l\u00e5nga, betagande intron utf\u00f6rda av Freitas. Vi ges ocks\u00e5 m\u00f6jlighet att n\u00e4rmare stifta bekantskap med str\u00e4nginstrumentets arom, dess karismatiska klang.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Skiftningarna \u00e4r sk\u00f6na att h\u00f6ra, fr\u00e5n meditativt hoppfulla tong\u00e5ngar \u00f6ver energiskt groove till infallsrik virtuositet. Ett par g\u00e5nger talas det om vad kompositioner d\u00f6pts till. Tycks som om man g\u00e4rna \u00e4gnar sig \u00e5t hisnande impro, d\u00e4rtill eggas av att svara p\u00e5 varandras ”inl\u00e4gg”. I vad som \u00e4r sista anhalt p\u00e5 duons globala turn\u00e9 uppmanas till alls\u00e5ng i vacker, st\u00e4mningsfull melodi. En l\u00e5t av Maiga som kan ha hetat Embolo <\/em>lanseras med parollen ”l\u00e5t oss vara tillsammans”. L\u00e5ten s\u00f6ker sig fram, varvid st\u00e4mmor sinnrikt fl\u00e4tas samman. Hans partner ber\u00e4ttar att pianot i brasiliansk musik ofta f\u00e5r en perkussiv funktion, ett syns\u00e4tt Freitas praktiserar till fullo. \u00d6verhuvudtaget utvecklas hans s\u00e4tt att utforska pianots m\u00f6jligheter till en enast\u00e5ende stimulerande resa utan att det blir apart. P\u00e5 sluttampen s\u00e4tts vi snyggt i sk\u00f6n st\u00e4mning via intro p\u00e5 koran. Attraherades av en s\u00e4llsam stund med glimrande samspel och dito teknik i World Music som renderade i hj\u00e4rtliga ovationer.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

S\u00e5g fram emot att avsluta festivalen p\u00e5 ett uts\u00e5lt Nalen. H\u00e4r lirade JUDITH HILL och hennes makal\u00f6sa (G\u00f6teborgsvitsande ordlek) familjeband. Vet att hon varit ett par g\u00e5nger p\u00e5 hotell Jacy\u00b4s i G\u00f6teborg, men befunnit mig f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen p\u00e5 konsert med detta rivj\u00e4rn. Att senaste albumet f\u00e5tt heta Black Widow <\/em>beror p\u00e5 att denna ambassad\u00f6r f\u00f6r svart, soulfull och bluesig musik tilldelats epitetet efter att hon k\u00f6rat f\u00f6r tv\u00e5 arbetsgivare vilka dog f\u00f6re deras \u00e5lderdom. Syftar p\u00e5 inflytelserika megastj\u00e4rnorna Prince och Michael Jackson. Sex album har sl\u00e4ppts varav ett par liveplattor. Vidare har hon jobbat med Gregg Allman och den i dagarna Sverigeaktuella Stevie Wonder.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Bakgrunden d\u00f6ljer inte en duktig gitarrist som \u00e4ven trakterar elpiano. Vokala utlevelsen minner om Janis Joplin (s\u00e4rskilt p\u00e5 skivor) och ibland om Tina Turner, glimtvis om Millie Jackson, Nona Hendryx med flera. P\u00e5 gig tv\u00e5 dagar senare g\u00f6rs covers p\u00e5 Aretha Franklin och Betty Davis, vilka inte osannolikt finns med p\u00e5 repertoaren i Stockholm. I skrivande stund sl\u00e5r det mig att st\u00e4mman med sin enorma power har ett r\u00f6stl\u00e4ge n\u00e4ra Joyce Kenedy (Mother\u00b4s Finest). G\u00e4lla r\u00f6sten tillh\u00f6r under merparten av framtr\u00e4dandet kategorin shouters. Att s\u00e5 pass m\u00e5nga referenser poppar upp hos mig beror nog p\u00e5 att det \u00e4r premi\u00e4rlyssning och p\u00e5 att egna personligheten inte \u00e4r sj\u00e4lvklar.<\/p>\n\n\n\n

Familjebandet best\u00e5r av pappa Pee Wee p\u00e5 elbas, mamma Michiko f\u00f6dd 1953 i Tokyo p\u00e5 klaviaturer (orgel, synt, keys) samt kraftfulle Shadrack Shaddy Oppong bakom trummorna. Oppong f\u00f6ddes i Ghana, gjort omfattande turn\u00e9er med k\u00e4nd gospelartist, studerat p\u00e5 Berklee och varit flitigt anlitad som sessionmusiker. F\u00f6r\u00e4ldrarna som m\u00f6tte varandra i en funkgrupp p\u00e5 70-talet har l\u00e4nge varit i branschen och bland annat spelat in med Chester Thompson och Wayne Shorter. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Judith Hill var en uppenbarelse, ett par sn\u00e4pp intensivare \u00e4n jag f\u00f6rest\u00e4llt mig. Enda bristen fanns i repertoaren. L\u00e5tmaterialet h\u00f6ll inte riktigt samma niv\u00e5 som musicerandet, s\u00e5ngen och samspelet. Kunde emellan\u00e5t sakna melodier som tog tag i en, fast uppvisningen av svarta stilar imponerade. Man drar ig\u00e5ng cirka tio minuter efter utsatt tid n\u00e4r ingen l\u00e4ngre st\u00e5r i k\u00f6, f\u00f6rv\u00e5nande nog med en l\u00e5ngsam, intensiv blues som stundtals \u00e4ndrar skepnad. Publiken er\u00f6vras av en minst sagt m\u00e4ktig r\u00f6st, uppbackad av rullande toner.<\/p>\n\n\n\n

Efter I Can Only Love You By Fire <\/em>forts\u00e4tter eldiga temat med Flame<\/em>, superstadig bluespr\u00e4glad funk. . D\u00e5 har bandet blivit presenterat. Till oss f\u00f6rv\u00e4ntansfulla sprids ett rej\u00e4lt funkigt sv\u00e4ng f\u00e4rgat av slap bass-solo och frustande hammondorgel. Riffas energiskt! Judith \u00e4r s\u00e5 otroligt p\u00e5slagen att konserten p\u00e5 drygt en och halv timme utan uppeh\u00e5ll plus extranummer beh\u00f6ver de andh\u00e4mtningspauser som \u00e4r inlagda. Antingen s\u00e4tter sig d\u00e5 l\u00e5tskrivaren vid pianot eller l\u00e5ter n\u00e5gon ta oss iv\u00e4g p\u00e5 f\u00e4ngslande features.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

En provkarta p\u00e5 svarta stilar f\u00f6rmedlas p\u00e5 bluesig botten, ofta med h\u00f6g sv\u00e4ngfaktor. Minns inte att n\u00e5gra titlar avsl\u00f6jas. Har anv\u00e4nt annan k\u00e4lla. Ljudet \u00e4r utomordentligt, vilket ansvariga ska harangeras f\u00f6r. Ska framh\u00e5llas att musikerna verkligen beh\u00e4rskar sina instrument. Att det blir en hel del uttrycksfulla alternativt sn\u00e4rtiga solon var den best\u00e5ndsdel i adrenalinstinn konsert som mest p\u00e5minde om jazz. D\u00e5 exponerades f\u00f6rm\u00e5gan att f\u00e5nga publik genom inspirerad improvisation.<\/p>\n\n\n\n

Om Judith \u00e4r dompt\u00f6ren och sj\u00e4lva navet, st\u00e5r det klart att magnifike kraftpaketet sittandes upph\u00f6jd l\u00e4ngst bak \u00e4r musikens motor. I en avdelning bjuds p\u00e5 maffig uppvisning med avancerade breaks. Efter tre-fyra utlevande leveranser s\u00e4tter sig huvudrollsinnehavaren vid digitalpiano och g\u00f6r en ballad, som stegras v\u00e4sentligt n\u00e4r hon \u00e5nyo tar p\u00e5 sig gitarren.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Konserten genomsyras av skiftande st\u00e4mningar och stilar j\u00e4mte effektfulla features. Ett tag l\u00e5ter det till och rockigt, larmigt \u00f6s \u00e1 la snabb shuffle. En av f\u00e5 l\u00e5tar som introduceras handlar om hennes mamma och mormor fr\u00e5n Tokyo och vad de betytt. I Runaway Train <\/em>golvas man \u00e5terigen av en genomtr\u00e4ngande r\u00f6st och det tajta ackompanjemanget. Tippar p\u00e5 att fler k\u00e4nde igen den korta hyllningen till Sly & Family Stone i Thank Your For…<\/em>Gillar hur bandet fr\u00f6jdas \u00e5t att lira en bluesig gospel.<\/p>\n\n\n\n

Ska p\u00e5pekas att publiken trivs, \u00e4r med p\u00e5 noterna. Judith Hill kanske inte har s\u00e5 mycket egenart, fast hon f\u00f6rvaltar och vidareutvecklar sin bakgrund p\u00e5 ett imponerande vis med pendlingar fr\u00e5n bluesig gospel till soulsvettigt funkgroove och st\u00e4nk av rock. Mitt i jambetonat groove m\u00e4rks ocks\u00e5 f\u00f6ga f\u00f6rv\u00e5nande en blixtsnabb tribut till Prince och dennes totala kontroll \u00f6ver rytmik. Energin spred stora lass av livsgl\u00e4dje! <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

18\/10 Moderna Museet + Nalen Av den br\u00e5kdel av konserter i det sv\u00e4llande utbudet jag ans\u00f6kte om ackreditering till, var konserten p\u00e5 duo med AMARO FREITAS & MOMI MAIGA p\u00e5 Moderna Museet, ytterligare en i raden av p\u00e5 f\u00f6rhand sp\u00e4nnande event d\u00e4r f\u00f6rhandskunskap saknades. Den passade in i schemat och framf\u00f6rdes inf\u00f6r ett fullsatt, h\u00e4nf\u00f6rt […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16,13624],"tags":[],"class_list":["post-210410","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","category-recension","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/210410","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=210410"}],"version-history":[{"count":19,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/210410\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":210488,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/210410\/revisions\/210488"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=210410"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=210410"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=210410"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}