![\"Alexander](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/10\/af6883f6-0a27-48c3-8da7-978f5dc3d33d-w_960_h_960.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Cacti<\/strong><\/em> Man sticker sig p\u00e5 Alexander Ekmans namn p\u00e5 verket Cacti<\/em>, vilket \u00e4r helt medvetet. Verket som tidigare ocks\u00e5 uppf\u00f6rts under o efter pandemin i Sverige hade urpremi\u00e4r redan 2010 p\u00e5 Nederlands Dans Theater. Denna g\u00e5ng fr\u00e5gar Ekman sig, med glimten i \u00f6gat, vilken roll en danskritiker egentligen har. Efter de 16 \u00e5r som passerat – och verket g\u00e5tt som i ett litet segert\u00e5g ut till m\u00e5nga andra scener i v\u00e4rlden – k\u00e4nns det fint att det nu just f\u00f6re renoveringen f\u00e5r fylla operans scen.<\/p>\n Det blir modernt, kommunikativt, lekfullt och bjuds p\u00e5 humoristiska inslag. De m\u00e5nga v\u00e4ldigt skickliga dansarna sprids ut p\u00e5 var sin liten vit ruta till en b\u00f6rjan. \u00c4r det ett tangentbord, kritikerns? Intrycket blir visuellt m\u00e4ktigt, s\u00e5som ju \u00e4r Ekmans signum.<\/p>\n Baktill p\u00e5 scenen st\u00e5r till en b\u00f6rjan fyra musiker ur Kungliga hovkapellet med str\u00e5kinstrument. Toner av Haydn, Beethoven och Schubert, h\u00f6rs framf\u00f6ras av dem och hovkapellet nertill. Allt skapar en klassisk inramning till den annars s\u00e5 modernistiska och expressiva scenografin. Via \u00e4ven inspelad musik och ber\u00e4ttarr\u00f6ster (dock lite sv\u00e5ra att f\u00f6lja emellan\u00e5t) skapas en kommunikation n\u00e4stan genast med publiken. Allt \u00e4r grafiskt rent och tycks g\u00e5 i vitt och svart \u2013 men s\u00e5 b\u00e4rs de m\u00e5nga gr\u00f6na kaktusarna f\u00f6rsiktigt fram. Storskaliga vita rutor finns att g\u00f6mma sig bakom, eller bilda m\u00f6nster eller bakgrundsblock av.<\/p>\n I b\u00f6rjan sitter varje dansare, i japansk stil, med bar \u00f6verkropp ikl\u00e4dda svarta halvl\u00e5nga vida byxor och svart h\u00e5r, p\u00e5 var sin liten egen scen, i form av en vit ruta. P\u00e5 den dansar de, pustar och l\u00e5ter. Kropps-klappande h\u00f6rs rytmiskt \u00f6ver m\u00e4ngden precist, unisont agerande dansare. En tajmad ekmansk massverkan uppst\u00e5r. Senare f\u00e4lls de vita blocken upp, blir utspridda sk\u00e4rmar att effektfullt g\u00f6mma sig bakom. Till sist bildar de en vit isblocks-\u00f6 i bakgrunden.<\/p>\n Mitt i d\u00e4mpas belysningen. \u201dYes and no\u201d, h\u00f6rs en r\u00f6st uttala som i en loop . En bit in p\u00e5 scenen syns en person pl\u00f6tsligt framf\u00f6ra en ensamdans. Bredvid st\u00e5r en man och ser p\u00e5 och tycks bed\u00f6ma r\u00f6relserna. Cactis<\/em> tema illustreras, lagom kort, och sekvensen sinkar inte det levande fl\u00f6det.<\/p>\n Jag roas av humorn och hur publiken adresseras. Katten som knyter paret som dansar till vardagen, deras inspelade r\u00f6ster som tajmar med dansstegen, vinkar lekfullt ut\u00e5t. Men trots allt v\u00e4ltajmat, vackert och otroligt v\u00e4ldansat kryper \u00e4nd\u00e5 en k\u00e4nsla i slutet fram, som s\u00e4ger att helheten upplevs n\u00e5got tunn och ytlig. Nu efter 16 \u00e5r d\u00e5 verket kom till, kan det vara v\u00e5r f\u00f6r\u00e4ndrade tidsanda som gjort oss mindre mottagliga f\u00f6r detta l\u00e4ttsamma. Ett allvar har krupit in \u00f6ver var mans tr\u00f6skel, som kanske m\u00e5ste h\u00e4rb\u00e4rgeras av en kraftigare verklighetsflykt, alternativt mer existentiella teman.<\/p>\n Ekmans verk framf\u00f6rs i andra akten denna kv\u00e4ll. Det f\u00f6reg\u00e5s av forna danskollegan i Nederl\u00e4nderna – Medhi Walerskis – v\u00e5rofferinspirerade estetiskt vackra, mer allvarliga Chambre.<\/em> Med sin urpremi\u00e4r 2012, visas det nu f\u00f6rsta g\u00e5ngen i Sverige, och \u00e4r absolut likv\u00e4rdigt konstn\u00e4rligt. I sig \u00e4r det verket v\u00e4rt ett bes\u00f6k, men recenseras inte h\u00e4r.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Cacti Koreografi, kostym och visuell design Alexander Ekman Medverkande Kungliga baletten Musik Kungliga hovkapellet \u2013 musik av Schubert, str\u00e5kkvartett framf\u00f6r musik av Haydn och Beethoven Dirigent Alec Frank-Gemmill Konsertm\u00e4stare Anders Kjellberg Nilsson Ljus Tom Visser Orkesterarrangemang Andy Stein Plats Kungliga operan F\u00f6rest\u00e4llning som recenseras 20 oktober 2026 Man sticker sig p\u00e5 Alexander Ekmans namn p\u00e5 […]<\/p>\n","protected":false},"author":70,"featured_media":210361,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[13750,15231,16,20,13624],"tags":[15657,1128,12341,3134],"class_list":["post-210354","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","category-dans","category-dans-recension","category-recension","category-film","category-toppnytt","tag-ballett","tag-dans","tag-danskritik","tag-kungliga-operan","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/210354","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/70"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=210354"}],"version-history":[{"count":14,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/210354\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":210395,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/210354\/revisions\/210395"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/210361"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=210354"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=210354"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=210354"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
\nKoreografi, kostym och visuell design Alexander Ekman
\nMedverkande Kungliga baletten
\nMusik Kungliga hovkapellet \u2013 musik av Schubert, str\u00e5kkvartett framf\u00f6r musik av Haydn och Beethoven
\nDirigent Alec Frank-Gemmill
\nKonsertm\u00e4stare Anders Kjellberg Nilsson
\nLjus Tom Visser
\nOrkesterarrangemang Andy Stein
\nPlats Kungliga operan
\nF\u00f6rest\u00e4llning som recenseras 20 oktober 2026<\/p>\n