{"id":210343,"date":"2026-10-21T23:59:45","date_gmt":"2026-10-21T21:59:45","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=210343"},"modified":"2026-10-21T23:59:45","modified_gmt":"2026-10-21T21:59:45","slug":"stockholm-jazzfestival-2026-intryck-fran-sista-helgen-lordag","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=210343","title":{"rendered":"Stockholm Jazzfestival 2026 – Intryck fr\u00e5n sista helgen (l\u00f6rdag)"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

18\/10<\/p>\n\n\n\n

Musikvalvet Baggen \/ Lilla Studion Kulturhuset<\/p>\n\n\n\n

Snacka om att f\u00e4rdas mellan olika musikaliska v\u00e4rldar, helt skilda uttryck och dito sammanhang. Ett samlande omd\u00f6me om l\u00f6rdagens begivenheter, utspridda tidsm\u00e4ssigt s\u00e5 att jag ocks\u00e5 kunde vara turist och ta mig till Strindberg-mus\u00e9et och Riche. P\u00e5 helgerna p\u00e5g\u00e5r festivalen enligt traditionen ocks\u00e5 dagtid. Ett par g\u00e5nger har jag \u00e5kt ut till Bandhagen och lokalen vars f\u00f6rkortning \u00e4r BAS (Bandhagen Art Studio) f\u00f6r att bevista konserter av mer eller mindre experimentell natur. En annan m\u00f6jlighet som utnyttjats \u00e4r att bes\u00f6ka spelst\u00e4llen i Gamla Stan, ofta bel\u00e4gna under jord. Eftersom det lockade att h\u00f6ra den redan etablerade trumpetaren och l\u00e5tskrivaren Linne Jonsson p\u00e5 duo navigerade jag mig med m\u00f6da efter att ha fr\u00e5gat flera om adressen till Musikvalvet Baggen. Hinner precis i tid till en v\u00e4rds v\u00e4lkomsth\u00e4lsning som ger oss en kort historik. Visar sig att valvet nedanf\u00f6r branta trapporna huserat den mytomspunna nattklubben Bobbadilla Club p\u00e5 60-talet. Vanligtvis anordnas h\u00e4r numera vis- och kammarkonserter.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

En sorts kammarjazz kan det beskrivas som n\u00e4r LINNEA JONSSON musicerar f\u00f6rsta g\u00e5ngen p\u00e5 duo med MINDAUGAS STUMBRAS, gitarrist fr\u00e5n Litauen vars utseende och stilistiska uttryck fick mig att associera till en light-version av fenomenale Yamandou Costa (recenserat tv\u00e5 g\u00e5nger p\u00e5 YSJF). Av de akter (musiker) jag lyssnade p\u00e5 under festivalen \u00e4r Linnea Jonsson den jag har b\u00e4st kunskap om efter tre-fyra recensioner. Parallellt med att vara efterfr\u00e5gad hos renommerade storband och som sidewoman hos David Ritschard och Magnus Uggla, bedrivs senaste \u00e5ren en solokarri\u00e4r. Den har resulterat i tv\u00e5 helgjutna album och turn\u00e9er. Enligt mig och andra bed\u00f6mare har i hennes komponerande och ton ett personligt sound utkristalliserats.<\/p>\n\n\n\n

Stumbras tr\u00e4ffade Linnea under ifjol p\u00e5 ett EBU-evenemang. Musikaliskt tycke uppstod, en lust att framf\u00f6ra varandras kompositioner med den lite udda s\u00e4ttningen akustisk gitarr – trumpet. En s\u00e4ttning som senare under dagen ska ut\u00f6kas med en rytmsektion i annan konsert. Konserten \u00f6ver tv\u00e5 set k\u00e4ndes v\u00e4ldigt exklusiv d\u00e5 endast ett tiotal personer utgjorde skaran av \u00e5h\u00f6rare. Akustiken var f\u00f6r \u00f6vrigt ytterst f\u00f6rdelaktig. Bortsett fr\u00e5n en sladd ansluten till gitarren spelas utan f\u00f6rst\u00e4rkare\/ h\u00f6gtalare.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Som v\u00e4ntat erbj\u00f6ds alldeles uts\u00f6kt livemusik i ett anspr\u00e5ksl\u00f6st format. \u00d6msom vackra, \u00f6msom medryckande klanger varvid man ocks\u00e5 gav varandra utrymme f\u00f6r solistiska sekvenser. Duon upplyser oss om materialet de framf\u00f6r. Avskalade och mestadels finst\u00e4mda musiken r\u00f6r sig ofta utanf\u00f6r breda jazzf\u00e5ran. Gitarristen fr\u00e5n Vilnius som leder en turnerande trio och sl\u00e4ppt flera album st\u00e5r f\u00f6r konsertens f\u00f6rsta intro. Hans Nocturnal Sky <\/em>avl\u00f6ses av Linneas Landscapes. <\/em>Hennes romantiska ballad fr\u00e5n debuten l\u00e5ter otroligt vacker, tillf\u00f6rs i denna tappning skickligt utf\u00f6rt solo av Mindaugas.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Magin f\u00f6rdjupas i Togetherness <\/em>(L. Jonsson) i och med gripande fraser p\u00e5 trumpet kompletterade med atmosf\u00e4riskt v\u00e4sande. Antar att repertoaren valts utifr\u00e5n anpassning till rummet Himmelska soundet leder tanken till Miles och hans undertryck i Sketches of Spain. <\/em>Vi f\u00e5r en l\u00e5t med intrikata passager fr\u00e5n gitarristens senaste album, en komposition som l\u00e4ckert jazzas till i en sekvens. Tror den heter Tides Of Love Against Unfavourable Odds.<\/em> I vad som varit stick i fall verser sjungits uppst\u00e5r konsertens f\u00f6rsta raffinerade uppvisning av hisnande ackordf\u00f6ljder. F\u00f6rsta set avrundas med So Hum <\/em>(L. Jonsson) vars dr\u00f6mska textur b\u00e4ddats in i skarpa konturer. Efter instruerande blir det handklapp i takt fr\u00e5n samtliga plus en Django-doftande uppl\u00f6sning.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Ska p\u00e5pekas att l\u00e5ttitlar f\u00f6rklaras och att enda komposition som inte \u00e4r original framf\u00f6rs direkt efter paus, n\u00e4mligen ur\u00e5ldriga vaggvisan Ute bl\u00e5ser sommarvind <\/em>som ofta sjungs p\u00e5 skolavslutningar. Blir alltmer uppenbart att vi lyssnar p\u00e5 ett sinnrikt samarbete mellan tv\u00e5 skickliga musiker rotade i en melodisk tradition. Efter sp\u00e4nnande sak fr\u00e5n mannens andra platta hamnar vi \u00e5terigen i naturen, n\u00e4rmare best\u00e4mt ute till havs. By The Ocean <\/em>av Jonsson( utgiven p\u00e5 singel 2020) inramas i intro av att bl\u00e5sinstrumentet simulerar ljudet av v\u00e5gor och vindar. Effektfullt! Melodin stretchas p\u00e5 ett lite utmanande vis som bryter m\u00f6nstret. Vi h\u00f6r molltoner i outrot \u00e1 la klezmer. Det blir ocks\u00e5 en karnevalisk vibe som inkluderar trumpet och gitarrens kropp f\u00f6rvandlad till ett smattrande perkussioninstrument. Avsp\u00e4nda tillst\u00e4llningens final visar sig vara ytterligare ett medryckande original fr\u00e5n fingerf\u00e4rdige Stumbras. Upphovsmannen f\u00f6rklarar att stycket \u00e4r en lovs\u00e5ng \u00f6ver och f\u00f6rhoppning om lyckliga tider. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

S\u00e5g fram emot 100\u00e5rs minnet av John Coltranes f\u00f6delse vars g\u00e4rning hyllades av ISAIAH COLLIER i Lilla Studion p\u00e5 Kulturhuset. I programmet stod fel klockslag, vilket alerta kollegor uppm\u00e4rksammade mig p\u00e5. Ingen intresserad av jazz kan vara underkunnig om John Coltrane (1926-1967) och dennes avtryck trots en avkortad karri\u00e4r p\u00e5 grund av cancer. Saxofonisten och aktivisten Collier anses vara en av de fr\u00e4msta representanterna f\u00f6r samtida jazz. M\u00e5ste dock medge att f\u00f6r mig blev han en ny uppt\u00e4ckt. Tenor- och sopransaxofonisten har s\u00e4llskap av kraftfulle trummisen Tim Regis, Conway Campbell p\u00e5 kontrabas samt en vikarie vid flygeln i form av Liya Grigoryan. Kvinnan fr\u00e5n New York sl\u00e4ppte sin debut f\u00f6r tio \u00e5r sedan och spelar med s\u00e5v\u00e4l egen grupp som Emmet Cohen. S\u00e4ttningen ska f\u00f6rst\u00e5s kopplas samman med den ber\u00f6mda kvartett Trane ledde under f\u00f6rsta halvan av 60-talet.<\/p>\n\n\n\n

J\u00e4mf\u00f6rt med tributen signerad Mattias Heise och DR Big Band p\u00e5 YSJF i somras hade jag inte lika stort utbyte av denna konsert som p\u00e5gick i cirka halvannan timme. Finner det befogat att resa tv\u00e5 betydande inv\u00e4ndningar. Dels noterades tyv\u00e4rr en akustisk obalans, vilket medf\u00f6rde att trummorna mixats f\u00f6r h\u00f6gt p\u00e5 bekostnad av basen och i \u00e4n h\u00f6gre utstr\u00e4ckning pianot placerat nedanf\u00f6r scenen. En annan motivering till att det blev en halv besvikelse var att musiken borde f\u00e5tt syres\u00e4ttas i h\u00f6gre grad. F\u00f6r att bruka en sportterm idkades p\u00e5 tok f\u00f6r mycket ”h\u00e5rdk\u00f6rning” som st\u00e4ller sig i v\u00e4gen f\u00f6r den spiritual jazz Coltrane lanserade. Efterlyste lutande mot ett bord l\u00e4ngst bak helt enkelt mer dynamik, n\u00e5got hyllningen hade tj\u00e4nat p\u00e5. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Ist\u00e4llet f\u00f6r introduktioner ges efter n\u00e5gon timme ett l\u00e4ngre anf\u00f6rande om jazzmusikens inflytande och hyllningsobjektets storhet inklusive merparten av l\u00e5tlistan. En omst\u00e4ndighet som f\u00f6rv\u00e5nar \u00e4r att Collier inte presenteras. Ist\u00e4llet g\u00e5r musikerna p\u00e5 p\u00e5 den tid som g\u00e4ller. Omg\u00e5ende blir det \u00e5ka av. Enorm energi f\u00f6rmedlas i sp\u00e4nstiga b\u00e5gar. Blinkningen till klassisk kvartett \u00e4r p\u00e5taglig. Lyckligtvis ges pianisten ett antal features s\u00e5 hon kommer till sin r\u00e4tt, men hon d\u00e4remot inte oss n\u00e4r \u00f6vriga \u00f6ser p\u00e5. Ett ol\u00e4sligt problem! Ett tema som k\u00e4ndes igen inledningsvis ska ha varit Dear Old Stockholm, <\/em>Stan Getz titel p\u00e5 Ack V\u00e4rmeland du sk\u00f6na. <\/em><\/p>\n\n\n\n

Modal hardbop dominerad av yster och bitvis andligt inriktat sopransaxspel pr\u00e4glar The Promise <\/em>d\u00e4r l\u00f6pningar p\u00e5 flygeln i viss utstr\u00e4ckning minner om McCoy Tyner. Grigoryan briljerar vid de tillf\u00e4llen hon befinner sig i framkant. Huvudpersonen \u00e4r givetvis oklanderlig, dock utan att sprida n\u00e5gon aura omkring sig. Att kalla honom duktig blir f\u00f6r futtigt, \u00e4ven om saxmannen \u00e4r t\u00e4mligen tonsp\u00e4ckad emellan\u00e5t. H\u00f6r ett par pregnanta intron p\u00e5 bas, annars hajar man inte till \u00f6ver vad den f\u00f6ljsamme musikern f\u00f6retar sig. Rytml\u00e4ggaren stortrivs med sin offensiva roll, skapar med konstanta fills ett t\u00e4tt samspel med frontande stj\u00e4rna.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

I Chasing The Trane <\/em>stretchas furi\u00f6s h\u00e5llning till max. Pang-p\u00e5-attityden g\u00f6r mig utmattad. F\u00f6redrar n\u00e4r tempot bromsas upp och melodier garneras ut. Sprudlande spr\u00e4ck uppst\u00e5r i konsertens mest uppskruvade sekvenser, d\u00e5 det kantrar \u00f6ver i utdragna crescendon. Regis s\u00e4tt att starta en virtuos konversation med Grigoryan g\u00f6r mig upprymd, tillh\u00f6r jubileumsfirandets mest givande inslag tillsammans med efterl\u00e4ngtade tolkningen av My Favourite Things. <\/em>En supersnabb sak p\u00e5 trio blir mig \u00f6verm\u00e4ktig. Toner vr\u00e4ks ut, l\u00e5ngt fler \u00e4n jag f\u00f6rm\u00e5r till\u00e4gna mig. Publiken upplyses om att India <\/em>och Spiritual <\/em>spelas, alster vilka speglar fler faser i pionj\u00e4rens karri\u00e4r. Tyckte om exemplen p\u00e5 bluesigare, cool textur. De hade g\u00e4rna f\u00e5tt p\u00e5g\u00e5 l\u00e4ngre. N\u00e5gra takter ur Summertime<\/em>(?) i ett nyansrikt outro \u00f6verg\u00e5r i romantisk ballad. <\/p>\n\n\n\n

Konserten genomsyras av gravallvarlig tyngd, enorm energi och dedikerade musiker. \u00c4ven i publikfriaren My Favourite Things <\/em>kr\u00e4mas det p\u00e5 i snirkliga turer i en orimligt uppdriven satsning. Tranes adaptering av musikalmelodin ur Sound of Music <\/em>upptar hela A-sidan p\u00e5 Coletranology Volume One <\/em>inspelad i Stockholms Konserthus 1961, en vinylskiva jag \u00e4ger. \u00c4ntligen levereras accentuerad basg\u00e5ng och snirkliga temat g\u00f6rs underbart. Ja ni m\u00e4rker att jag \u00e4r kluven. Om det inte framg\u00e5tt kan framh\u00e5llas att den h\u00e4ngivne Collier mest r\u00f6r sig i h\u00f6ga register. P\u00e5 slutet blir det fyrverkeri i Elvin Jones-style. Och n\u00e4r sista takten klingat ut svarar entusiastiska mottagare med st\u00e5ende ovationer. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

18\/10 Musikvalvet Baggen \/ Lilla Studion Kulturhuset Snacka om att f\u00e4rdas mellan olika musikaliska v\u00e4rldar, helt skilda uttryck och dito sammanhang. Ett samlande omd\u00f6me om l\u00f6rdagens begivenheter, utspridda tidsm\u00e4ssigt s\u00e5 att jag ocks\u00e5 kunde vara turist och ta mig till Strindberg-mus\u00e9et och Riche. P\u00e5 helgerna p\u00e5g\u00e5r festivalen enligt traditionen ocks\u00e5 dagtid. Ett par g\u00e5nger har […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7],"tags":[],"class_list":["post-210343","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/210343","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=210343"}],"version-history":[{"count":22,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/210343\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":210398,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/210343\/revisions\/210398"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=210343"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=210343"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=210343"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}