{"id":210046,"date":"2026-10-19T14:10:53","date_gmt":"2026-10-19T12:10:53","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=210046"},"modified":"2026-10-19T14:10:53","modified_gmt":"2026-10-19T12:10:53","slug":"behagligt-visuellt-vemod-praglar-ypperlig-instrumentalmusik-polaroids-av-emil-ingmar","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=210046","title":{"rendered":"Behagligt visuellt vemod pr\u00e4glar ypperlig instrumentalmusik – Polaroids av Emil Ingmar"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
Emil Ingmar<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Polaroids<\/p>\n\n\n\n

4<\/p>\n\n\n\n

Inspelad i Kingsize Studios Hnesta april 2025<\/p>\n\n\n\n

Producenter: Calle Rasmusson och Emil Ingmar<\/p>\n\n\n\n

Elle Street Records<\/p>\n\n\n\n

Releasedatum: 25\/9 2026<\/p>\n\n\n\n

Fick cd:n hemskickad f\u00f6r ett tag sedan med personlig h\u00e4lsning fr\u00e5n komposit\u00f6ren. Att s\u00e5 skedde beror p\u00e5 att jag i uppskattande ordalag skrev om Emil Ingmars debut f\u00f6r sex \u00e5r sedan. Rubriken l\u00f6d ”porlande beat och suggestiva st\u00e4mningar”. Har \u00e4nnu ej h\u00f6rt honom live, men hoppas att m\u00f6jligheten uppst\u00e5r. Ingmar \u00e4r pianist, komposit\u00f6r och producent med genomg\u00e5ngen utbildning p\u00e5 Kungliga Musikh\u00f6gskolan i ryggen. F\u00f6dd i Karlstad flyttade han efter studierna till Uppsala f\u00f6r att l\u00e4sa psykologi. Parallellt sattes en karri\u00e4r som frilansare ig\u00e5ng och utvecklingen tog avstamp p\u00e5 allvar n\u00e4r samarbete med Calle Rasmusson etablerades. P\u00e5 tredje full\u00e4ngdsalbumet Polaroids<\/em> utg\u00f6r han rytmsektion tillsammans med kontra- och elbasist Fredrik Jonsson. G\u00e4star g\u00f6r Jonas Knutsson p\u00e5 saxofon i ett sp\u00e5r och trombonisten Markus Ahlberg p\u00e5 Stone Skippers. <\/em>Huvudpersonen trakterar piano, keyboard och (vokal) synt. <\/p>\n\n\n\n

Inspirationen till musiken uppkom genom ett nyfunnet intresse f\u00f6r fotografering n\u00e4r l\u00e5tskrivaren blev pappa. Han fann mening i att bevara vardagliga h\u00e4ndelser och har kallat sig sj\u00e4lv obotlig nostalgiker. Ehuru instrumental reflekterar musiken \u00f6ver processen att samla p\u00e5 \u00f6gonblick. Musik besitter en liknande kvalitet av att f\u00e5nga och bevara upplevelser vilka annars skulle ha passerat f\u00f6rbi. J\u00e4mf\u00f6rt med tidigare \u00e4r alstren p\u00e5 Polaroids <\/em>mer avskalade och centrerade kring melodiska figurer, vilket \u00e4r ett medvetet val. Flera av de elva kompositionerna utg\u00e5r fr\u00e5n ett samarbete p\u00e5 trio eller duo. Samspelet bygger p\u00e5 instinkt, f\u00f6rtroende och gemensamma referenser. N\u00e5got som lagt grunden till deras intuitiva kemi. Enligt skivbolaget r\u00f6r sig dessa genrefria alster inom en jazzig kontext som pendlar mellan det intima och ett expanderande tonspr\u00e5k. Harmonik i folkviseton kombineras med inslag av improvisation och subtila r&b influenser. Flera stycken utg\u00e5r fr\u00e5n specifika minnen av tillst\u00e5nd eller platser – exempelvis Bjurtj\u00e4rn <\/em>om skog i V\u00e4rmland d\u00e4r hans familj bott i generationer. I finalen \u00e5terv\u00e4nds till relationen mellan minnen, fotografier och musikens effekt. <\/p>\n\n\n\n

F\u00f6r att beskriva soundet varf\u00f6r inte anv\u00e4nda alliteration? Varsamt, vackert och v\u00e4nligt \u00e4r tre adjektiv som genomg\u00e5ende ramar in denna melodiska minimalism. F\u00f6r att precisera mitt omd\u00f6me hamnar det p\u00e5 4+ . Mina randanm\u00e4rkningar riktas mot obalans p\u00e5 vissa sp\u00e5r med alltf\u00f6r stark bas samt en f\u00e4bless f\u00f6r snarlika ackordf\u00f6ljder. I \u00f6vrigt omfamnar jag det mesta av en profilerad musikant som stilistiskt skiljer ut sig. Mitt bl\u00f6diga hj\u00e4rta f\u00f6rf\u00f6rs av ett sound jag tycker mycket om. Fokus roteras p\u00e5 ett fink\u00e4nsligt s\u00e4tt. Albumet k\u00e4nnetecknas av ett extraordin\u00e4rt melodiskt handlag och hur rytmiken v\u00e4vs in i kompositioner. Att trombon av en f\u00f6r mig obekant f\u00f6rm\u00e5ga j\u00e4mte oerh\u00f6rt m\u00e5ngsidige Jonas Knutssons saxofon inkluderats i features tillfogar en eggande ytterligare dimension.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
pressfoto fr\u00e5n Emil Ingmars hemsida <\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Temat p\u00e5 Birch Song <\/em>uppbackat av vispar och markerad basg\u00e5ng k\u00e4nnetecknas av en s\u00e4llsamt suggestiv dragningskraft. Den p\u00e5minner om tidigare utgivet material. Det samma g\u00e4ller f\u00f6r den st\u00e4mningsm\u00e4ttade Keith Jarret-doftande kortisen som f\u00f6ljer. Ingmars anslag och kreativitet har n\u00e5got naturligt och alldeles uppfriskande i sig. Stundtals bryter hans band till nordiskt vemod igenom, det som manifesteras i s\u00e4rskilt folkmusik men ocks\u00e5 en skandinavisk variant av jazz med sin typiska atmosf\u00e4r. I \u00e4n h\u00f6gre grad ansluts till en tradition av visuellt fl\u00f6dande instrumentalmusik, musik som l\u00e4mpar sig f\u00f6r soundtrack n\u00e4r tillst\u00e5nd och starka k\u00e4nslor beh\u00f6ver betonas. En h\u00f6jdpunkt \u00e4r Stone Skippers<\/em> vars synt och trombonspel i framkant tillsammans med konventionell inramning breddar f\u00f6rv\u00e4ntad ljudbild. Little Sister <\/em>\u00f6verraskar ocks\u00e5 genom sina berikande fasetter. Gl\u00e4ds \u00e5t s\u00e5ngbar, groovy l\u00e5t vars r & b gung jag associerar till en gigant som Billy Joel.<\/p>\n\n\n\n

Ska p\u00e5pekas att Emil Ingmar lyckas undvika att bli sentimental eller s\u00f6tsliskig trots att friktion ratas, en bedrift i sig. Where Did You Go<\/em>, skivans l\u00e4ngsta l\u00e5t, f\u00e5r mig att t\u00e4nka p\u00e5 J:son Lindh\/ Schejas tredelade Europa-svit, ett ber\u00f6m han sannerligen gjort sig f\u00f6rtj\u00e4nt av. Inte utan att man undrar om Ingmar l\u00e5tit sig influeras eller om det \u00e4r en slump. Long Days, Short Years <\/em>\u00e4r titeln p\u00e5 ett stillsamt reflekterande stycke vars form p\u00e5minner om en koral fast ingen sjunger. P\u00e5 ”upploppet” h\u00f6rs ett p\u00e5tagligt stilbrott. Blir d\u00e5 en smula pomp\u00f6st och mina \u00f6ron registrerar on\u00f6digt mullrande bas. Finalen visar sig knyta ihop s\u00e4cken genom att variant p\u00e5 titell\u00e5ten framf\u00f6rs. Och det g\u00f6rs p\u00e5 duo med basist Fredrik Jonsson. En lustig detalj \u00e4r att man l\u00e5tit en liten flickas glada r\u00f6st vara kvar efter mixning, troligen en dotter till pianisten som f\u00f6rirrat sig in i studion. Gullig incident! Blir \u00f6verlag f\u00f6rtjust i Polaroids<\/em> vars harmonik \u00e4ger obestridliga appellerande kvaliteter.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Polaroids 4 Inspelad i Kingsize Studios Hnesta april 2025 Producenter: Calle Rasmusson och Emil Ingmar Elle Street Records Releasedatum: 25\/9 2026 Fick cd:n hemskickad f\u00f6r ett tag sedan med personlig h\u00e4lsning fr\u00e5n komposit\u00f6ren. Att s\u00e5 skedde beror p\u00e5 att jag i uppskattande ordalag skrev om Emil Ingmars debut f\u00f6r sex \u00e5r sedan. Rubriken l\u00f6d ”porlande […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22],"tags":[],"class_list":["post-210046","post","type-post","status-publish","format-standard","category-skivor","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/210046","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=210046"}],"version-history":[{"count":17,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/210046\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":210269,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/210046\/revisions\/210269"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=210046"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=210046"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=210046"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}