Nobelpristagaren Jon Fosse<\/a> har alltid en djup och \u00e4r ofta en text som l\u00e5ter oss brottas med de existentiella fr\u00e5gorna. Denna film unders\u00f6ker k\u00e4rlekens v\u00e4sen och visar mellan raderna att k\u00e4rlek inte gror d\u00e4r den blir inl\u00e5st – och den visar att k\u00e4rlek till ett barn kan vara mycket starkare och mer gl\u00e4djefylld \u00e4n en relation till en partner, fru eller make.<\/p>\nI filmen f\u00e5r vi f\u00f6lja en trasig relation som i stort sett enbart bygger p\u00e5 fysisk attraktion och sex och d\u00e4r de tv\u00e5, mannen och kvinnan, inte kan prata om n\u00e5got. De kan inte kan kommunicera med varandra. Asle \u00e4r gitarrist och s\u00e5ngare i ett band som har en spelning i en pub l\u00e4ngs norska kusten. Den unga kvinnan Gerd blir dragen till honom och hon st\u00f6ter m\u00e5lmedvetet p\u00e5 honom men utan att n\u00e5gonsin egentligen f\u00f6rs\u00f6ka se vem Asle \u00e4r. De blir ett par men delar mest sex, deras relation bygger till st\u00f6rsta delen p\u00e5 fysiskt samliv.<\/p>\n
Gerd har sin bild av hurdan hennes man ska vara – hon ser inte, f\u00f6rst\u00e5r inte alls att Asle inte \u00e4r s\u00e5dan som hon har en f\u00f6rest\u00e4llning om hur hennes man ska vara, Asle svarar inte upp p\u00e5 hennes illusion om hur ett f\u00f6rh\u00e5llande ska vara. De f\u00e5r en son och f\u00f6r en tid tycks f\u00f6rh\u00e5llandet \u00e4nd\u00e5 vara n\u00e5got s\u00e5 n\u00e4r lyckligt. Men Asle som inte l\u00e4ngre spelar med bandet \u00e4r sj\u00f6man och hans m\u00e5ste iv\u00e4g p\u00e5 l\u00e4ngre arbetsresor till havs medan Gerd \u00e4r kvar i byn ensam med barnet.<\/p>\n
Handlingen utspelas under 1990-talet och d\u00e5 fanns inga mobiltelefoner och inga sociala medier. Jag funderar p\u00e5 hur ber\u00e4ttelsen hade blivit om den utspelats i v\u00e5r tid. Hade Asle och Gerd h\u00e5llit kontakt med varandra via sociala medier och videosamtal? Hade de kunnat kommunicera b\u00e4ttre med varandra d\u00e5? \u00c5 andra sidan \u00e4r de s\u00e5 olika och vill s\u00e5 olika saker. N\u00e4r Gerd ger upp f\u00f6rh\u00e5llandet och hittar en man som vill leva det liv i byn som hon vill leva ber\u00e4ttar hon inte ens f\u00f6r Asle var de bor. Gerd har inte en tanke p\u00e5 att Asle ska ha r\u00e4tt att tr\u00e4ffa sin son.
\nF\u00f6rmodligen har inst\u00e4llningen till pappors r\u00e4tt att tr\u00e4ffa sina barn f\u00f6r\u00e4ndrats sedan den tiden ocks\u00e5.<\/p>\n
Filmen har m\u00e5nga bilder p\u00e5 havet. Det blir som att havet med sina v\u00e5gor blir ytterligare en karakt\u00e4r i ber\u00e4ttelsen som talar till n\u00e5gon djupare inom oss. Fotot \u00e4r fantastiskt och tillf\u00f6r mycket till k\u00e4nslan i filmen. Regiss\u00f6ren har f\u00f6rvaltat Jon Fosses spr\u00e5k och ber\u00e4ttelse bra. Inget s\u00e4gs rent ut. Det mesta s\u00e4gs under ytan. De tv\u00e5 sk\u00e5despelarna Leo Magnus de la Nuez som Asle och Kristi-Helene Gi\u00e6ver Engeberg som Gerd \u00e4r mycket trov\u00e4rdiga i sina roller.<\/p>\n
Ber\u00e4ttelsen \u00e4r stark men ocks\u00e5 kr\u00e4vande att ta till sig. Det \u00e4r sorgligt att se hur m\u00e4nniskor trampar med med sina livsl\u00f6gner, d\u00e4r de inte kan se den andre. Det \u00e4r en ber\u00f6rande film om m\u00e4nniskors ensamhet och of\u00f6rm\u00e5ga att n\u00e5 varandra – men samtidigt har jag sett detta framst\u00e4llas i texter av Jon Fosse b\u00e4ttre b\u00e5de p\u00e5 teaterscen och i litteratur. Kanske denna ber\u00e4ttelse hade blivit \u00e4nnu b\u00e4ttre p\u00e5 en teaterscen?<\/p>\n
![\"Min](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/10\/eyJidWNrZXQiOiJjbGlwc291cmNlLXNvdXJjZS1pbWFnZXMtYW5kLWZpbGVzIiwia2V5Ijoic2ZzLTU3NGJmNGE3ODJjOTZcLzZhYmEyYzhjOTlhNTAuanBnIiwiZWRpdHMiOnsicmVzaXplIjp7IndpZHRoIjoxMDI0LCJoZWlnaHQiOm51bGx9fX0.jpeg\")
<\/p>\n