{"id":209976,"date":"2026-10-13T03:12:58","date_gmt":"2026-10-13T02:12:58","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=209976"},"modified":"2026-10-13T03:19:56","modified_gmt":"2026-10-13T02:19:56","slug":"rapsodisk-platsspecifik-utvardering-stimulerande-kalejdoskop-look-back-in-angered-pa-angeredsteatern","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=209976","title":{"rendered":"Rapsodisk platsspecifik utv\u00e4rdering stimulerande kalejdoskop – Don\u00b4t Look Back in Angered p\u00e5 Angeredsteatern"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
pressfoton Nadim Elazzeh<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Dramatiker: Kristian Hallberg (manus baserat p\u00e5 intervjuer)<\/p>\n\n\n\n

Regi: Johanna Larsson<\/p>\n\n\n\n

Scenograf & kostymdesigner: Linda Wallgren<\/p>\n\n\n\n

Koreograf: Fredrika Byman Moberg<\/p>\n\n\n\n

Komposit\u00f6r: Kristina Issa<\/p>\n\n\n\n

Maskdesigner: Lars Carlsson<\/p>\n\n\n\n

Ensemble: Sofia Pekkari, Ramtin Parvaneh, Eleftheria Gerofoka, Aleksandra Gazibaric (praktikant) och Seth Manteus (praktikant)<\/p>\n\n\n\n

\u00d6vriga medverkande: Kristina Issa, Fortesa Hoti, Jasmin Rama, Malak Alrabeaa, Nour Gaarib, Selim Rama och Sara Garib<\/p>\n\n\n\n

Samarbete mellan Dramaten och Backa Teater<\/p>\n\n\n\n

Premi\u00e4r: 28\/9 2026<\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 27\/11<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Trots att Kulturbloggen bj\u00f6ds in till premi\u00e4ren (en inbjudan som hamnade i skr\u00e4pposten) fick vi inte plats. Fick avvakta med s\u00e4llsynt sp\u00e5rvagnsresa till Angereds centrum tills 7\/10. S\u00e5g p\u00e5 denna black box-teater som bes\u00f6ktes f\u00f6rsta g\u00e5ngen cirka 1984 kv\u00e4llsf\u00f6rest\u00e4llningen detta datum tillsammans med bland andra Stadsteatern konstn\u00e4rliga ledare. Borde ha \u00e4gnat tid \u00e5t f\u00f6religgande text l\u00e5ngt tidigare eftersom iscens\u00e4ttningen byggd kring dokument\u00e4rt stoff f\u00e4ngslade mig. Tankar och funderingar v\u00e4cktes. Oavsett om man har n\u00e5gon relation till ryktbara omr\u00e5det eller ej ska betonas att Kristian Hallberg och Johanna Larsson i samarbete med ett par av sk\u00e5despelarna skapat ett inbjudande tilltal med situationer som inte sk\u00f6nm\u00e5lar utan exponerar ett prisma av perspektiv. Angel\u00e4gna \u00e4mnet kan ses som en pendang till ett verk riktat till barn p\u00e5 samma scen, n\u00e4mligen Hemma hos <\/em>som recenserades h\u00e4r 2022.F\u00f6r egen del kan jag bara erinra mig tre tillf\u00e4llen d\u00e5 jag bes\u00f6kt postadress 424 n\u00e4r det inte handlat om bes\u00f6k p\u00e5 Bl\u00e5 St\u00e4llet. Remarkabelt med tanke p\u00e5 m\u00e4ngden m\u00e4nniskor som bor h\u00e4r ute med Hj\u00e4llbo i s\u00f6der och Rannebergen plus G\u00e5rdsten i norr.<\/p>\n\n\n\n

Vilken skillnad gentemot det till lika delar obegripliga och vulg\u00e4ra haveri som veckan f\u00f6re hade premi\u00e4r p\u00e5 Backa, en premi\u00e4r som gjorde mig gruvligt besviken. Tycker synd om l\u00e4rarna som ska samtala om rollfigurernas gr\u00e4nsl\u00f6shet och f\u00f6r gymnasister och elever i \u00e5rskurs 9 bena ut vad den f\u00f6rvirrande intrigen i Cross <\/em>(tvetydig titel) gick ut p\u00e5. Vid s\u00e5dana magplask avst\u00e5r jag hellre \u00e4n att att \u00f6dsla tid p\u00e5 att nagelfara konstn\u00e4rliga magplask. K\u00e4nslan av att blivit utsatt f\u00f6r en testballong uppstod och man \u00f6nskade att de timmarna tillbringats med annan aktivitet.<\/p>\n\n\n\n

Hur annorlunda d\u00e5 mot genomlysningen av nord\u00f6stra G\u00f6teborg tjugo \u00e5r efter Mattias Anderssons Mental States of Gothenburg. <\/em>Tror jag missade den upps\u00e4ttningen. Glad f\u00f6r att jag fick chansen att se den frist\u00e5ende forts\u00e4ttningen med sin alluderande titel. Litter\u00e4rt bevandrade k\u00e4nner till epokg\u00f6rande Look Back In Anger <\/em>vars s\u00e5 kallade diskb\u00e4nksrealism indikerade en ny riktning f\u00f6r engelska samtidsskildringar p\u00e5 scen under 50-talet. ( Filmatiserades med en domderande Richard Burton i huvudrollen och John Osborne blev en ber\u00f6mdhet p\u00e5 kuppen.) Sl\u00e5r mig nu att somliga av akt\u00f6rerna p\u00e5 Angeredsteatern representerar r\u00f6ster vars sj\u00e4lvf\u00f6rtroende uppvisar likheter med uppbrusande skr\u00e4vlaren Jimmy i Se dig om i vrede.<\/em> Vidare \u00f6verensst\u00e4mmer collagets titel n\u00e4ra nog med en sentimental fulltr\u00e4ff fr\u00e5n Oasis, vilket m\u00f6jligen kan ses som G\u00f6teborgsvitsande lek med ord. Vill flika in att jag som kulturturist i Stockholm s\u00e5g Mattias Anderssons Mental states of Sweden <\/em>p\u00e5 Dramaten 2013. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Kristian Hallberg f\u00f6rknippar jag fr\u00e4mst med ett antal upps\u00e4ttningar p\u00e5 Folkteatern i G\u00f6teborg vilka han skrivit, bearbetat och\/ eller regisserat. Av verk den prisade teaterprofilen haft helt eller delat ansvar f\u00f6r p\u00e5 n\u00e4mnd institution som recenserats av undertecknad, ska Jag var h\u00e4r f\u00f6rst, Br\u00f6derna Mozart <\/em> samt K <\/em>framh\u00e5llas. Frilansande regiss\u00f6ren Johanna Larsson kan ocks\u00e5 titulera sig projektledare och ljuss\u00e4ttare. Jag recenserade hennes Jag ska bestiga Mount Everest p\u00e5 tio minuter <\/em>p\u00e5 Backa. Sedan 2019 \u00e4r Larsson konstn\u00e4rlig ledare f\u00f6r Angereds Teater.<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 deras hemsida kan man l\u00e4sa om tillv\u00e4gag\u00e5ngss\u00e4ttet f\u00f6r Look Back In Angered <\/em>Att utg\u00e5 fr\u00e5n verkliga ber\u00e4ttelser har blivit en r\u00f6d tr\u00e5d f\u00f6r teatern, n\u00e5got senaste produktionen verkligen vittnar om. Samtal bokades in med folk bosatta, verksamma eller\/ och uppv\u00e4xta nordost om G\u00f6teborg. Studeras Polisens listor \u00f6ver problemomr\u00e5den hittas L\u00f6vg\u00e4rdet och Hj\u00e4llbo p\u00e5 listan \u00f6ver s\u00e4rskilt utsatta omr\u00e5den medan G\u00e5rdsten platsar p\u00e5 f\u00f6rteckning \u00f6ver landets fyrtiosex utsatta omr\u00e5den.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Intervjuerna skedde p\u00e5 teatern, fik, fritidsg\u00e5rdar, i l\u00e4genheter och p\u00e5 arbetsplatser. F\u00f6rtroenden skapades. Man n\u00e5dde fram djupt personliga fr\u00e5gor vilka anonymiserades. De som ville st\u00e4lla upp svarade i n\u00e5got fall med dikter. Pratade om allt ifr\u00e5n tv-serier till k\u00e4rlek, v\u00e5ld, politik och dr\u00f6mmar. Handlar om att se fram\u00e5t, inte bak\u00e5t. Flera som delade med sig av sina ber\u00e4ttelser tipsade i sin tur om andra. Manus kn\u00e5dades slutligen fram utifr\u00e5n sexton personers svar och vittnesm\u00e5l. Hallberg avslutar skildringen av hur insamlandet av stoff f\u00f6rl\u00f6pte, genom att rikta sig till publiken med en uppmaning som br\u00e4nner till, en formulering Hallberg sj\u00e4lv anv\u00e4nder f\u00f6r \u00f6vrigt. Vi betraktare ombeds att s\u00e4tta oss sj\u00e4lva i intervjustolen f\u00f6r att sk\u00e4rsk\u00e5da oss sj\u00e4lva och v\u00e5r geografiska plats. ”Vem \u00e4r din f\u00f6rebild? Vad \u00e4r det viktigaste som h\u00e4nt dig? Och hur kommer det sig att du hamnade p\u00e5 den h\u00e4r platsen?” <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Kortversionen av ovanst\u00e5ende redovisning f\u00f6rmedlas inledningsvis av Sofia Pekkari och Ramtin Parvaneh. Pekkari har jag sett p\u00e5 Dramaten och hon f\u00f6rekommer i flera tv-serier och filmer. Hennes far Ingmar ”Spingo” Nilsson framf\u00f6rde sin John Lennon-tribut p\u00e5 ett \u00e5rsm\u00f6te i SEKO som jag deltog i. Han tillh\u00f6rde musikerna p\u00e5 Backa och ingick i R\u00f6da Ropet. Parvaneh \u00e5 sin sida har ocks\u00e5 synts i teve och ing\u00e5tt i ensemblen i \u00e5tskilliga upps\u00e4ttningar p\u00e5 Backa. N\u00e4r presenterade sk\u00e5despelare befann sig i startblocken f\u00f6r respektive karri\u00e4r medverkade de i den omtalade Mental States of Gothenburg <\/em>p\u00e5 samma scen.<\/p>\n\n\n\n

Under halvannan timme iscens\u00e4tts s\u00e5v\u00e4l essensen av Hallbergs noggrant genomf\u00f6rda samtal som f\u00f6rh\u00e5llanden kring sj\u00e4lva intervjuprocessen. Ensemblen g\u00e5r blixtsnabbt in och ur ett myller av roller, varav somliga \u00e5terkommer i f\u00f6rdjupande scener. Att intervjuobjekten ibland st\u00f6r varandra, dyker upp efter avtalad tid och mestadels exponerar orubbligt sj\u00e4lvf\u00f6rtroende tillf\u00f6r verket en komisk anstrykning. Till en b\u00f6rjan \u00e4r den stora svarta ytan framf\u00f6r oss ganska kal. Vid ett belamrat bord sitter Kristina Issa med sin portabla synt och en mikrofon. Hon p\u00e5st\u00e5r sig sakna vetskap om Mattias Anderssons g\u00e4rning, vilket f\u00f6r en vuxen teatervan publik blir till humor. Efter ett tag f\u00e5r soundscape-tillverkare Issa s\u00e4llskap av vad som verkar vara en scentekniker. Han s\u00e4tter sig n\u00e4mligen bakom ett trumset och levererar kaskader av fills emellan v\u00e4xlingar av scener och ett samspel med komposit\u00f6r Issa. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Mycket hinner h\u00e4nda. Kontexten \u00e4r omr\u00e5det i sig, vilket ger en mots\u00e4gelsefull bild av kontraster. Somliga ber\u00e4ttelser f\u00e5r st\u00e5 p\u00e5 egna ben medan andra skildringar nyckfullt fl\u00e4tas samman. Levnads\u00f6den och fragment pusslas inte ihop, bildar inget enhetligt m\u00f6nster. Folk tycker olika, har formats av sina olika ber\u00e4ttelser. Somliga f\u00f6rsvarar orten medan andra dryftar otrygghet och problem som begr\u00e4nsar tillvaron. Noterar att dokumentationen \u00f6verlag speglar en stursk sj\u00e4lvst\u00e4ndighet. Intervjuerna tycks ha haft en \u00f6ppen ing\u00e5ng. Ett tidigt replikskifte leder fram till begreppet f\u00f6rv\u00e4ntningar, p\u00e5 samh\u00e4llet och p\u00e5 den tillfr\u00e5gade individen. Aleksandra Gazibaric gestaltar en kaxig tjej som vill ha blickarna p\u00e5 sig, fast hon menar att hennes synpunkter inte passar att ha med i en pj\u00e4s. M\u00e5ste vara tacksamt att f\u00f6rest\u00e4lla n\u00e5gon som flyter ovanp\u00e5. <\/p>\n\n\n\n

Regin framh\u00e4ver sinnrikt ett drag av of\u00f6ruts\u00e4gbarhet. En sp\u00e4nnande os\u00e4kerhetsfaktor i dramaturgiska b\u00e5gen, vilket genererar en kittlande nerv. Gr\u00e4nsen mellan spelade scener och sk\u00e5despelares vittnesm\u00e5l av egna erfarenheter \u00e4r flytande. Man inser att det m\u00e5ste vara en extra laddning i vittnesm\u00e5let fr\u00e5n Eleftheria Gerofoka om f\u00f6rsta tiden i Sverige, som handr\u00e4ckning p\u00e5 just Angeredsteatern utan att kunna spr\u00e5ket. Tabl\u00e5erna pendlar konstant mellan br\u00e5ddjup och banaliteter, livets skiftningar. Hedersf\u00f6rtryck, missbruk, nyinflyttad tjej r\u00e4dd f\u00f6r att klasskamrater ska b\u00e4ra vapen och en labil ton\u00e5ring utan impulskontroll kan v\u00e4gas mot ynglingen som skriver dikter, grabben som vinner t\u00e4vling och f\u00e5r bes\u00f6k av beundrad gladiator, intervjupersonen som mest \u00e5ngrar att hon inte vistats mer i omgivande skog och mark och en annan person som vill starta en promenad-teater. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Det g\u00f6rs globala utblickar. Det beryktade vidstr\u00e4ckta omr\u00e5det med dess blandning av driftiga och resurssvaga m\u00e4nniskor belyses med skilda perspektiv. Hj\u00e4ltar och skurkar f\u00f6rekommer liksom kittet av kuggar d\u00e4remellan med behov och f\u00f6rhoppningar. Manus v\u00e4jer som framg\u00e5tt inte f\u00f6r mindre smickrande historier. Vad g\u00e4ller scenografin stimuleras man av den dekor av v\u00e4xtlighet som tillf\u00f6rs tillf\u00f6rs. Ensemblen med Pekkari och Parvaneh i spetsen g\u00f6r en god insats. En randanm\u00e4rkning kan f\u00f6rvisso riktas mot ett par av dem f\u00f6r att vissa repliker i spelad upphetsning blir otydliga. Ett p\u00e5st\u00e5ende r\u00f6rande boxning st\u00f6r mig. Sporten beskriven som ”the noble art of self defence” g\u00e5r inte ut p\u00e5 att sl\u00e5ss i ringen, ett yttrande som tillskrivs en tr\u00e4nare som tar sig an en labil tjej som b\u00e4r p\u00e5 ilska. Den som likst\u00e4ller att utman\u00f6vrera motst\u00e5ndaren med po\u00e4nggivande tr\u00e4ffar, med att sl\u00e5ss kommer med st\u00f6rsta sannolikhet att f\u00f6rlora. Bildligt talat handlar Don\u00b4t Look Back In Angered <\/em>om att sl\u00e5 sig fram i tillvaron, om att finna sig en plats att kunna g\u00f6ra avtryck p\u00e5. Uppskattade mycket hur publiken aktiverades som ett appendix till verket. Upps\u00e4ttningens unders\u00f6kande karakt\u00e4r rekommenderas! H\u00e4r finns mycket att h\u00e4mta om gl\u00e4dje och sorg, kamp och dr\u00f6mmar, m\u00f6jligheter och motst\u00e5nd.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Dramatiker: Kristian Hallberg (manus baserat p\u00e5 intervjuer) Regi: Johanna Larsson Scenograf & kostymdesigner: Linda Wallgren Koreograf: Fredrika Byman Moberg Komposit\u00f6r: Kristina Issa Maskdesigner: Lars Carlsson Ensemble: Sofia Pekkari, Ramtin Parvaneh, Eleftheria Gerofoka, Aleksandra Gazibaric (praktikant) och Seth Manteus (praktikant) \u00d6vriga medverkande: Kristina Issa, Fortesa Hoti, Jasmin Rama, Malak Alrabeaa, Nour Gaarib, Selim Rama och Sara […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":["post-209976","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/209976","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=209976"}],"version-history":[{"count":22,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/209976\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":210017,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/209976\/revisions\/210017"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=209976"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=209976"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=209976"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}