{"id":209809,"date":"2026-10-13T12:06:31","date_gmt":"2026-10-13T11:06:31","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=209809"},"modified":"2026-10-13T12:06:33","modified_gmt":"2026-10-13T11:06:33","slug":"agendadriven-spoken-word-skar-sig-mot-forstklassigt-nervigt-storbandssound-den-har-tiden-av-daniel-boyacioglu-mathias-landaeus-bohuslan-big-band","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=209809","title":{"rendered":"Agendadriven spoken word sk\u00e4r sig mot f\u00f6rstklassigt nervigt storbandssound &#8211; Den h\u00e4r tiden av Daniel Boyacioglu\/ Mathias Landaeus\/ Bohusl\u00e4n Big Band"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"500\" height=\"500\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/10\/1300954.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-209810\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/10\/1300954.jpg 500w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/10\/1300954-150x150.jpg 150w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/10\/1300954-300x300.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 500px) 100vw, 500px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">Daniel Boyacioglu\/ Mathias Landaeus\/ Bohusl\u00e4n Big Band<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Den h\u00e4r tiden<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">3<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Inspelat i Tamiami Studios 26-27\/2 2026<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Inspelning och mixning: \u00c5ke Linton<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Producenter: Ralph Soovik och Louise Johansson (exekutiv producent: Eric Arellano)<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Produktion: Bohusl\u00e4n Big Band och Vara Konserthus tillsammans med Mattias Landaeus och Daniel Boyacioglu<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Prophone Records<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Releasedatum: 18\/9 2026<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Daniel Boyacioglu r\u00e4knas som en f\u00f6reg\u00e5ngare, anses ha lagt grunden till dagens Spoken Word-scen. En scen f\u00f6r ut\u00e5triktade unga med tydliga budskap och stark energi, ofta med r\u00f6tter i andra kulturer. 45-\u00e5ringen har vunnit SM i Poetry Slam (jag har sj\u00e4lv utgjort jurygrupp under ett par SM-finaler), gett ut diktsamlingar, l\u00e4romedel, gjort Sommar i SR och sju skivor inom olika genrer. Han f\u00f6rekommer flitigt p\u00e5 scen, framf\u00f6randes egna texter eller i egenskap av sk\u00e5despelare. Ibland har han till och med fungerat som f\u00f6rband \/ support akt. S\u00e5g honom agera i m\u00e4rkliga <em>Pappersgudarna <\/em>p\u00e5 Angeredsteatern. Fjorton pj\u00e4ser\/ scenkonstverk finns p\u00e5 hans cv. Texterna p\u00e5 <em>Den h\u00e4r tiden <\/em>har Boyacioglu tidigare framf\u00f6rts tillsammans med den pianotrio Mattias Landaeus leder. De albumens titlar var <em>B\u00f6n f\u00f6r v\u00e4rlden <\/em>respektive <em>\u00c4lska mig nu. <\/em>Daniel och Mattias m\u00f6ttes f\u00f6rsta g\u00e5ngen p\u00e5 scen p\u00e5 Fasching f\u00f6r \u00f6ver tjugo \u00e5r sedan. Ur det m\u00f6tet uppstod ett konstn\u00e4rligt br\u00f6draskap. All musik \u00e4r s\u00e5ledes skriven av pianisten Landaeus och all text bortsett fr\u00e5n <em>Sommarpsalm<\/em> signerad poeten med syrianskt ursprung, n\u00e5got han \u00e5terkommande behandlar i sina rap-liknande leveranser.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Landaeus katalog omfattar ett tjugotal titlar, varav ett par recenserats h\u00e4r eller i Orkesterjournalen (om jag minns r\u00e4tt). Har f\u00f6rst\u00e5s h\u00f6rt honom live vid flera tillf\u00e4llen och uppskattat hans spel. Flera olika arrang\u00f6rer f\u00f6rekommer p\u00e5 skivans \u00e5tta sp\u00e5r, vilka f\u00f6r \u00f6vrigt framf\u00f6rts live under nyligen avslutad turn\u00e9. I tur och ordning heter arrang\u00f6rerna Fredrik Nordstr\u00f6m (2), Niclas Rydh (2), Maria Faust (2), Tim Hagans samt Christer Olofsson. Saxofonisten Faust fr\u00e5n Estland har jag ingen vidare koll p\u00e5 medan \u00f6vriga \u00e4r v\u00e4lbekanta. Tv\u00e5 av dem ing\u00e5r i BBB. Bohusl\u00e4n Big Band \u00e4r en av ytterst f\u00e5 jazzorkestrar i landet vars medlemmar uppb\u00e4r heltidsanst\u00e4llning, vilket medf\u00f6r att minst en handfull st\u00f6rre projekt sj\u00f6s\u00e4tts varje \u00e5r. Har ett antal recensionsex. Med uppdraget att samtidigt v\u00e5rda arvet och f\u00f6rnya sig kan detta den senast sl\u00e4ppta inspelningen f\u00f6r ett otroligt renommerat storband, ses som ett f\u00f6rs\u00f6k att f\u00e5nga en ny m\u00e5lgrupp. \u00c4ven om unders\u00f6kning av publikens sammans\u00e4ttning inte publicerats efter turn\u00e9n med dessa &#8221;enheter&#8221;, tyder m\u00e5nga tecken p\u00e5 att BBB breddat sitt underlag med ny kategori lyssnare. Min rubrik understryker dock att jag h\u00e4vdar synd p\u00e5 s\u00e5 rara \u00e4rter. Musiken och arren \u00e4r i princip femstj\u00e4rniga. Ska s\u00e4gas att inte bara den ansvarige f\u00f6r kompositionerna g\u00e4star utan ocks\u00e5 en basist Landaeus utvecklat ett intimt samarbete med i trion, n\u00e4mligen Johnny \u00c5man Guldn\u00e5lsmottagare 2020.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Texterna i sig och hur de matas in i lyssnarens huvud likt slagserier \u00e4r ett grepp man m\u00e5ste f\u00f6rh\u00e5lla sig till. Dynamiskt och expressivt storband i symbios med rap hade kanske funkat b\u00e4ttre p\u00e5 engelska. Budskap utan filter och f\u00f6rmedlingen av k\u00e4nslor tenderar att bli t\u00e4mligen pladdrig. \u00c4mnet dubbel kulturell identitet \u00e4ltas, v\u00e4nds och vrids p\u00e5 med olika perspektiv. Det samma kan s\u00e4gas om den offermentalitet som odlas p\u00e5 grund av p\u00e5st\u00e5tt utanf\u00f6rskap. Vidare finns ett par k\u00e4rlekstexter vilka vittnar om pendlingar emellan kaxighet och s\u00e5rbarhet. Minst en rap \u00f6verg\u00e5r i s\u00e5ng, vilket resulterar i extremt svajig insats. Sker i vers p\u00e5 <em>Till min syster<\/em> har jag f\u00f6r mig. Om Boyacioglus medverkan begr\u00e4nsats till ett par sp\u00e5r hade ett h\u00f6gre betyg varit givet. Att en text h\u00e4nvisar till b\u00e5de Boye och 2 Pac \u00e4r talande och f\u00f6rvisso tecken p\u00e5 smartness. Biografiskt inriktade ber\u00e4ttelsen till bluesigt svepande slinga h\u00e5ller n\u00e5gorlunda kvalitet i <em>Jag har legat p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt och blivit b\u00f6jd<\/em>. Ett plustecken ocks\u00e5 f\u00f6r <em>V\u00e4nskapsmatchen <\/em>arrad av veteranen och Sverigebekantingen Tim Hagans. Fast framf\u00f6randet av sista versens formuleringar<em> <\/em>kommer farligt n\u00e4ra pekoralet. En gr\u00e4ns som tangeras fler g\u00e5nger, \u00e4ven om somliga rim \u00e4r fyndiga. I likhet med stora majoriteten Spoken Word-artister finns i m\u00e5nga av texterna en pretenti\u00f6s dimension, ett diktande som utstr\u00e5lar en dos av narcissism. Vilka \u00e4r DOM som d\u00f6dar fr\u00e5gar man sig. Vill lyfta fram ett annat troligen betydelsefullt uttryck: &#8221;Vi tampas i v\u00e5ra f\u00f6rst\u00e4der&#8221;.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">BBB beh\u00f6ver inte framst\u00e5 som coola, presterar p\u00e5 en niv\u00e5 d\u00e4r de sannerligen inte beh\u00f6ver bevisa n\u00e5got. Vad kollektivet och enskilda solister utr\u00e4ttar \u00e4r str\u00e5lande, ljuv musik i mina \u00f6ron helt enkelt. I intron, bryggor och stick triumferar jazzmusikerna, p\u00e5tagligt inspirerade av f\u00f6rn\u00e4mliga arr. Dras musikaliskt in i sp\u00e4nnande st\u00e4mning genom albumets tassande \u00f6ppning. Lite sorgligt att f\u00e4ngslande tong\u00e5ngar -med groove och lyriska inslag &#8211; alltf\u00f6r ofta hamnar i skymundan, i bakvattnet av framflytande meningar och omtagningar. Musiken av mannen som g\u00e4star sittandes vid flygeln har en frapperande vitalitet, vars sugande kraft stimulerar. F\u00f6r att vara helt korrekt har <em>Sommarpsalm<\/em>, skivans fem minuter l\u00e5nga final, skrivits i samarbete med Carl-Johan Fogelklou. F\u00f6rutom l\u00e5tskrivaren h\u00f6rs v\u00e4lklingande och fascinerande solon fr\u00e5n bland andra Samuel Olsson p\u00e5 trumpet, Joakim Rolandsson p\u00e5 altsax, Linus Lindblom tenor samt Alberto Pinton basklarinett. Pinton har \u00f6verhuvudtaget en anm\u00e4rkningsv\u00e4rt framtr\u00e4dande position med sina sk\u00f6nt m\u00f6rka toner. Trumpetsektionen trakterar ocks\u00e5 flygelhorn. Vad betr\u00e4ffar trombonerna \u00e4r det sannolikt f\u00f6rsta skivan med senaste medlemmen, det vill s\u00e4ga Elias Fridolfsson p\u00e5 bastrombon. S\u00e4llan jag \u00e4r s\u00e5 h\u00e4r splittrad i mitt omd\u00f6me, eftersom jag blev v\u00e4ldigt f\u00f6rtjust i musikaliska inramningen, fantastiska arren och en musik som instrumentalt st\u00e5r p\u00e5 egna ben.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Den h\u00e4r tiden 3 Inspelat i Tamiami Studios 26-27\/2 2026 Inspelning och mixning: \u00c5ke Linton Producenter: Ralph Soovik och Louise Johansson (exekutiv producent: Eric Arellano) Produktion: Bohusl\u00e4n Big Band och Vara Konserthus tillsammans med Mattias Landaeus och Daniel Boyacioglu Prophone Records Releasedatum: 18\/9 2026 Daniel Boyacioglu r\u00e4knas som en f\u00f6reg\u00e5ngare, anses ha lagt grunden till [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22],"tags":[],"class_list":["post-209809","post","type-post","status-publish","format-standard","category-skivor","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/209809","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=209809"}],"version-history":[{"count":15,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/209809\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":210035,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/209809\/revisions\/210035"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=209809"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=209809"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=209809"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}