{"id":209728,"date":"2026-10-06T08:14:00","date_gmt":"2026-10-06T07:14:00","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=209728"},"modified":"2026-10-06T09:35:06","modified_gmt":"2026-10-06T08:35:06","slug":"operakritik-vem-fan-gillar-opera-gripande-nutidssaga-om-musikens-kraft-och-mytologins-djup","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=209728","title":{"rendered":"Operakritik: Vem fan gillar opera? \u2013 Gripande nutidssaga om musikens kraft och mytologins djup"},"content":{"rendered":"

\"Vem
\nFoto: Nadja Sj\u00f6str\u00f6m<\/em><\/p>\n

Vem fan gillar opera?<\/strong>
\nAv Bahar Pars
\nRegi och manus Bahar Pars
\nLjus Linus Fellbom
\nPiano, liveelektronik Maria Rostotsky
\nViolin Lovisa Ehrenkrona
\nKostym Behnaz Aram
\nMask och peruk Helene Norberg
\nDramaturgi Tuvalisa Rangstr\u00f6m
\nMedverkande Nina Rashid (sk\u00e5despelerska), Alexandra B\u00fcchel (operasolist)
\nPremi\u00e4r p\u00e5 Folkoperan 5 oktober 2026 (foaj\u00e9n)<\/p>\n

Mytologi har alltid tillh\u00f6rt en av operav\u00e4rldens viktigaste byggstenar, och n\u00e4r Folkoperans f\u00f6rest\u00e4llning tar vidare denna tradition, om \u00e4n i miniformat, i form av en monologf\u00f6rest\u00e4llning, Vem fan gillar opera? – blir det riktigt lyckat.<\/p>\n

Det nyskrivna manuset och regin st\u00e5r Bahar Pars f\u00f6r som sj\u00e4lv \u00e4r sk\u00e5despelerska och l\u00e4nge bland annat medverkat vid Uppsala stadsteater, men nu \u00e4ven verkar vid Stadsteatern i Stockholm och i olika filmer. Huvudrollen gestaltas av Nina Rashid, som haft roller b\u00e5de vid Uppsala stadsteater och Dramaten, men \u00e4r verksam \u00e4ven som spoken-word-poet. Kompar p\u00e5 piano, och st\u00e5r f\u00f6r live-elektronik, g\u00f6r en riktig konsertpianist som d\u00e4rtill annars ocks\u00e5 \u00e4r sk\u00e5despelerska, musikl\u00e4rare med mera, Maria Rostotsky. De klingande operatonerna framf\u00f6rs av operasolisten Alexandra B\u00fcchel, som \u00e4r utbildad i Florens, vid sidan om Operah\u00f6gskolan i Stockholm, och fick Birgit Nilsson-stipendiet 2017. Hon \u00e4r ocks\u00e5 van vid scener i l\u00e4nder s\u00e5 som USA, Tyskland, Ungern och Italien. Ikv\u00e4ll b\u00e4r hon en viktig roll \u00e4ven f\u00f6r handlingen.<\/p>\n

Publiken som sitter p\u00e5 b\u00e4nkar utplacerade i foaj\u00e9n f\u00e5r till en b\u00f6rjan uppleva en n\u00e4stan helt m\u00f6rklagd scen. Fr\u00e5n n\u00e5gonstans dit foaj\u00e9trappan leder, h\u00f6gt p\u00e5 andra v\u00e5ningen, h\u00f6rs ett dovt \u00e5ngestskrik p\u00e5 h\u00e5ll. Det blir som en djup ton av allvar sl\u00e5s an. Fast\u00e4n skriket \u00f6verg\u00e5r till mera sk\u00f6ns\u00e5ng s\u00e5 \u00e5terkommer f\u00f6rtvivlan i st\u00e4mman. \u00c4nnu avsl\u00f6jas inte vem eller vad det \u00e4r som ljuder s\u00e5.<\/p>\n

N\u00e4r sedan en ung sprudlande livlig, men faderl\u00f6s, Aisha, fantastiskt gestaltad med underbar n\u00e4rvaro av Nina Rashid, tr\u00e4der in fr\u00e5n n\u00e4rmare h\u00e5ll, kommer ljuset. F\u00f6rst f\u00e5r vi f\u00f6rst\u00e5 att Aisha betyder \u201dden som lever\u201d. Hon vet om sina f\u00f6r\u00e4ldrars stora \u00f6nskan om att ge henne allt gott n\u00e4r hon f\u00f6ddes. Men hon m\u00e5ste \u201darbeta h\u00e5rt\u201d f\u00f6r att ta sig fram i det nya landet. Men Aisha ber\u00e4ttar ocks\u00e5 att hon har en r\u00f6st, inuti, som har f\u00f6rf\u00f6ljt henne l\u00e4nge. Hon undrar vad det kan vara… Via en dialog med modern framg\u00e5r att pappa, som \u00e4r borta ur bilden, blev tagen av ett mytologiskt v\u00e4sen kallat Jinn. Hon undrar om den skr\u00e4mmande r\u00f6sten hon h\u00f6r kan vara ett s\u00e5dant v\u00e4sen? I presentationen till f\u00f6rest\u00e4llningen st\u00e5r det (Folkoperans hemsida) att ett Jinn f\u00f6rkroppsligar en rasande kvinnlig kraft.<\/p>\n

Aisha ber\u00e4ttar mer om sin uppv\u00e4xt i Barkarby, d\u00e4r torget finns \u201dsom Gud gl\u00f6mde\u201d. Hon ber\u00e4ttar om det svaga minnet hon har av sin pappa, n\u00e4r han sitter s\u00e5som sovande bredvid sin fiol p\u00e5 torgets trappa. Men pl\u00f6tsligt fryses bilden, och Aisha blir sin s\u00f6vda drogande far d\u00e4r p\u00e5 torget. I bakgrunden h\u00f6rs nu, precis vackert s\u00e5som opera \u00e4r n\u00e4r det \u00e4r som b\u00e4st, Lascia ch\u00edo pianga av H\u00e4ndel sjungas mjukt och ljudande och fram visar sig nu det mytologiska v\u00e4sen vi f\u00e5tt h\u00f6ra talas om. I form av en sagolik, svartkl\u00e4dd men st\u00e5tlig kvinna med l\u00e5nga skimrande naglar och stram knut, blir Alexandra B\u00fcchels mytologiska v\u00e4sen precis lagom magiskt skr\u00e4mmande. R\u00f6ken kryper nedf\u00f6r trappan, \u00f6ver pappan och till sist l\u00e4ggs ett vitt skynke \u00f6ver honom. Det \u00e4r vackert belyst av Linus Fellbom. Denna vackra initiala iscens\u00e4ttning med balanserad s\u00e5ng framf\u00f6rd av B\u00fcchel (mjukt sjungen f\u00f6r att m\u00f6jligtvis inte till en b\u00f6rjan skr\u00e4mma alltf\u00f6r gr\u00f6na operafans?) blir v\u00e4ldigt stark. Det intima utrymmet, i foaj\u00e9n, dit publikens \u00e4r h\u00e4nvisad i anslutning till scenen, fylls alldeles lagom av toner vid sidan om den starka ber\u00e4ttelsen som vi f\u00e5r ta del av. Salarna som angr\u00e4nsar till foaj\u00e9n d\u00e4r vi sitter anv\u00e4nds som resonanseffekter. S\u00e5ng anas b\u00e5de l\u00e5ngt ifr\u00e5n och sedan helt n\u00e4ra.<\/p>\n

F\u00f6r att inte avsl\u00f6ja hela handlingen vill jag s\u00e4ga att hela konceptet \u00e4r v\u00e4ldigt fyndigt, i syfte att locka nykomlingar till operav\u00e4rlden. Centralt \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s en v\u00e4ldigt balanserad regi, men ocks\u00e5 ett gripande manus som aldrig ramlade \u00f6ver till pekoral, detta som Bahar Pars medverkat till. Det blir intressant att f\u00e5 f\u00f6lja denna bana hon givit sig in p\u00e5. Ber\u00e4ttelsen om den unga flickans s\u00f6kande i sig sj\u00e4lv blir som en resa som var och en kan identifiera sig med. Alla har vi v\u00e4l sm\u00e5 inre demoner och arv sv\u00e5ra att b\u00e4ra, f\u00f6rmedlade via generationer f\u00f6re oss. Sj\u00e4lv kunde jag inte h\u00e5lla t\u00e5rarna tillbaka, f\u00f6r h\u00e4r gavs en s\u00e5 fin motivering till musikens roll f\u00f6r oss alla. Hela produktionsteamet med musiker och andra medarbetare vill jag ge en eloge f\u00f6r en s\u00e5 proffsig samverkan.<\/p>\n

En monolog kr\u00e4ver sin sk\u00e5despelerska, och effekter och musikaliska inslag ska just p\u00e5 detta vis ge st\u00f6d, och inte st\u00f6ra det som gestaltas. S\u00e5 bildas en helhet. Och visst var det v\u00e4ntat av s\u00e5 proffsiga medverkande.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Foto: Nadja Sj\u00f6str\u00f6m Vem fan gillar opera? Av Bahar Pars Regi och manus Bahar Pars Ljus Linus Fellbom Piano, liveelektronik Maria Rostotsky Violin Lovisa Ehrenkrona Kostym Behnaz Aram Mask och peruk Helene Norberg Dramaturgi Tuvalisa Rangstr\u00f6m Medverkande Nina Rashid (sk\u00e5despelerska), Alexandra B\u00fcchel (operasolist) Premi\u00e4r p\u00e5 Folkoperan 5 oktober 2026 (foaj\u00e9n) Mytologi har alltid tillh\u00f6rt en […]<\/p>\n","protected":false},"author":70,"featured_media":209737,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[13630,15227,16,20,13624],"tags":[1811],"class_list":["post-209728","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","category-opera","category-operarecension","category-recension","category-film","category-toppnytt","tag-folkoperan","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/209728","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/70"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=209728"}],"version-history":[{"count":9,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/209728\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":209743,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/209728\/revisions\/209743"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/209737"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=209728"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=209728"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=209728"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}