![\"Verity](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/10\/verity.jpeg\")
<\/p>\n <\/p>\n
Verity
\nBetyg 3
\nSvensk biopremi\u00e4r 2 oktober 2026
\n’Regi Michael Showalter<\/p>\n
I vad som inleds n\u00e4stan som en romcom med klyschigt meet-cute drag, om \u00e4n ett s\u00e5 morbid s\u00e5dan, introduceras vi snabbt till unga f\u00f6rfattaren Lowen (spelad av Dakota Johnson) och Jeremy (Josh Hartnett) som f\u00f6rst ramlar in i varandra under en olycka – och sedan tr\u00e4ffas igen kort efter. Hur sm\u00e5charmigt och oskyldigt det kan tyckas \u00e4r det lyckligtvis inte det h\u00e5ll filmen dras mot d\u00e4refter. Ist\u00e4llet f\u00f6r en ny 50 Shades of Grey, som Dakota slog igenom med, \u00e4r utvecklingen n\u00e5got m\u00f6rkare \u00e4n s\u00e5. Mer sp\u00e4nnande, angr\u00e4nsandes till skr\u00e4ckfilm n\u00e4stan, drar filmen in en i intrig och karakt\u00e4rsark. Det \u00e4r aldrig kanske helt nyskapande p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt, men det lyckas \u00e4nd\u00e5 \u00f6verraska och dra \u00e5t h\u00e5ll som inte k\u00e4nns helt f\u00f6ruts\u00e4gbart eller tr\u00e5kigt p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt. Det lyfter aldrig riktigt heller, \u00e4ven om det finns stunder d\u00e5 det helt klart k\u00e4nns som det \u00e4ntligen ska ta av, men f\u00f6r regiss\u00f6ren Michael Showalter som tidigare gjort \u201dOh. What. Fun\u201d och \u201dThe Idea of You\u201d kan jag \u00e4nd\u00e5 t\u00e4nka mig det h\u00e4r var en rolig utmaning och sp\u00e4nnande att g\u00f6ra n\u00e5gonting annat fr\u00e5n tidigare verk.<\/p>\n
P\u00e5 grund av medicinskt tillst\u00e5nd beh\u00f6ver Lowen hj\u00e4lpa till med en k\u00e4nds f\u00f6rfattares (spelad av Anne Hataway) spr\u00f6kskriverier f\u00f6r hennes nya bok som beh\u00f6ver slutf\u00f6ras. Som sig b\u00f6r \u00e4r hon inledningsvis os\u00e4ker p\u00e5 att ens ta jobbet, med tanke p\u00e5 hur stora skorna blir att fylla d\u00e5 hon sj\u00e4lv aldrig skrivit f\u00f6r en s\u00e5dan stor publik innan utan hankat sig fram b\u00e4st hon kunnat, men hon \u00f6vertalas att ta jobbet och flyttar kort d\u00e4rp\u00e5 in hos familjen f\u00f6r att s\u00e4tta sig in i boken, dess anteckningar och stilval f\u00f6r att s\u00f6ml\u00f6st kunna ta \u00f6ver och v\u00e4va in sitt egna bokst\u00e4vsv\u00e4veri i f\u00f6rhoppning att l\u00e4sarna inte ska kunna avg\u00f6ra n\u00e4r och var hon gjort det. Men desto mer hon l\u00e4ser och l\u00e4r k\u00e4nna familjen, m\u00e4rker hon att allt inte st\u00e5r r\u00e4tt till. S\u00e5klart. Hon m\u00e4rker snart att det m\u00f6rker som \u00e5terfinns i b\u00f6ckerna, ocks\u00e5 tycks h\u00e4rstamma fr\u00e5n en inte bara vild m\u00f6rk fantasi utan \u00e4ven rutten sj\u00e4l som tycks of\u00f6rm\u00f6gen att vara tacksam \u00f6ver den framg\u00e5ng hon haft b\u00e5de professionellt och i familjen.<\/p>\n
Filmen vibrerar \u00e4nd\u00e5 i sin os\u00e4kra genretillh\u00f6righet d\u00e4r den vacklar mellan sp\u00e4nningsfilm och psykosexuell thriller med r\u00f6tter ur sent 1970-tal men mest popul\u00e4rt under sent 80- och tidigt 90-tal. H\u00e4r g\u00f6rs det n\u00e5gorlunda v\u00e4l, om \u00e4nd\u00e5 r\u00e4tt tafatt, och talar till det biologiska beg\u00e4ret av hud och k\u00f6tt, snarare \u00e4n det intellektuella och psykologiskt gr\u00e4vande – \u00e4ven om det f\u00f6rekommer scener som \u00e4ven f\u00f6rs\u00f6ker fylla p\u00e5 med bilder som suddar ut gr\u00e4nsen mellan det upplevda och det i huvudet uppm\u00e5lade. Det blir s\u00e5klart mest sp\u00e4nnande n\u00e4r det \u00e4r oklart vilket som \u00e4r vilket, b\u00e5de f\u00f6r karakt\u00e4ren och publiken. N\u00e4r jakten p\u00e5 sanningen \u00f6verg\u00e5r i rent sexuell l\u00e4ttja samt misst\u00e4nksamheter och oroande anklagelser br\u00e4nner det \u00e4nd\u00e5 till n\u00e5gorlunda v\u00e4l. <\/p>\n
B\u00e5de r\u00e4ddningen och besvikelsen kommer med filmens chockerande plot twist, som visserligen st\u00e4ller hela filmens relationer och h\u00e4ndelseutveckling p\u00e5 sin spets – men sen n\u00e4r den ska utvidgas och f\u00f6rklaras mer ing\u00e5ende h\u00e5ller det inte riktigt m\u00e5ttet \u00e4nd\u00e5 och det k\u00e4nns inte s\u00e5 logiskt och sammanh\u00e5llande som f\u00f6rfattaren kanske \u00f6nskat. Att filmens manus bygger p\u00e5 en bok \u00e4r f\u00f6rvisso logiskt, men vad som kanske h\u00e5ller i text n\u00e4r l\u00e4saren f\u00e5r m\u00e5la upp sin egna bild blir inte lika bra i bild n\u00e4r ansvaret l\u00e4mnar publiken och blir en plikt att k\u00f6pa och tro p\u00e5. Vilket tyv\u00e4rr blir f\u00f6r sv\u00e5rt.<\/p>\n
S\u00e5 \u00e4ven om det inte \u00e4r helt \u00f6vertygande \u00e4r det \u00e4nd\u00e5 l\u00e4tt att l\u00e4mna salongen med k\u00e4nslan av \u00f6verraskande v\u00e4ndning i klass med Sj\u00e4tte sinnet och att det \u00e4nd\u00e5 st\u00e4ller hela filmen och dess handling p\u00e5 sin spets och l\u00e4mnar tittaren med fler fr\u00e5gor och tankar \u00e4n enkla svar. Vilket \u00e4r bra nog i sig.<\/p>\n