{"id":209401,"date":"2026-10-01T01:21:06","date_gmt":"2026-10-01T00:21:06","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=209401"},"modified":"2026-10-01T15:32:47","modified_gmt":"2026-10-01T14:32:47","slug":"dansteaterverk-omvaxlande-konstnarligt-kul-och-knappt-peer-gynt-pa-folkteatern","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=209401","title":{"rendered":"Dansteaterverk omv\u00e4xlande konstn\u00e4rligt, kul och konstigt – Peer Gynt p\u00e5 Folkteatern"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
pressfoton Tale Hendnes<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Av Henrik Ibsen<\/p>\n\n\n\n

\u00d6vers\u00e4ttning och bearbetning: Magnus Lindman<\/p>\n\n\n\n

Scenografi och regi: \u00d6rjan Andersson<\/p>\n\n\n\n

Originalmusik, bearbetningar och ljuddesign: Franz Edvard Cedrins<\/p>\n\n\n\n

Scenografi och ljusdesign: Chrisander Brun<\/p>\n\n\n\n

Kostymdesign: Jenny Nordberg<\/p>\n\n\n\n

Maskdesign: Jenny Nordberg och Suz \u00c5berg<\/p>\n\n\n\n

Ensemble: Jonas Sj\u00f6qvist, Lisbeth Johansson, Jernej Bizjak (dansare), Jonatan Falk (praktikant), Janine Koertge (dansare), Britan ”Lemo” Rebandi (praktikant), Emin Skarin, Daniel Staaf (dansare), Beda \u00c5sbrink (dansare) och Ludvig Stynsberg<\/p>\n\n\n\n

Premi\u00e4r: 26\/9 2026 p\u00e5 Folkteatern i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 21\/11<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Borde ha f\u00f6rm\u00e5tt mig till att skriva denna text f\u00f6r l\u00e4nge sedan. Frustrerande att det d\u00e5 och d\u00e5 l\u00e4ser sig, vilket skar ett motst\u00e5nd som f\u00f6rlamar recensentens tankeprocess och verbala kreativitet. Den djupt respekterade koreografen\/ regiss\u00f6ren \u00d6rjan Andersson tredje uppdrag p\u00e5 forna arbetarr\u00f6relseteatern vid J\u00e4rntorget \u00e4r ju h\u00f6stens stora satsning h\u00e4r. Jag s\u00e5g premi\u00e4ren i l\u00f6rdags och liksom alla andra fr\u00e5n tv\u00e5 h\u00e5ll av oklar anledning. Noterat att Folkteatern citerat ur eller l\u00e4nkat till fyra ansedda tidningars recensioner. F\u00f6r min del hamnar jag i ett mellanl\u00e4ge, kan ge argument f\u00f6r b\u00e5de hiss och diss, ett brytande av synpunkter vilka r\u00f6r sig fr\u00e5n \u00e5 ena sidan till \u00e5 andra sidan. Vad som blivit Norges nationalepos p\u00e5 vers och skrivet f\u00f6r scen, \u00e4r i den internationellt framg\u00e5ngsrike koreografens h\u00e4nder ett finkulturellt g\u00e5tfullt verk kryddat med ironiska tillbeh\u00f6r och tillf\u00f6rseln av kroppars expressivitet.<\/p>\n\n\n\n

I kombination med Med Magnus Lindmans finurliga bearbetning har versdramat i fem akter, utkristalliserats till en p\u00e5 samma g\u00e5ng g\u00e5tfullt abstrakt och konkret fragmentarisk historia. L\u00e5ter f\u00f6rvirrande och luddigt, fast det \u00e4r s\u00e5dana kontraster den heterogena ensemblen uttrycker. Efter\u00e5t n\u00e4r tv\u00e5 timmar inklusive paus passerat, konstaterade jag utan st\u00f6rre sinnesr\u00f6relse eller reaktion att ”det var det”. Vissa inslag stack ut och gick hem hos mig medan andra k\u00e4ndes po\u00e4ngl\u00f6sa. Lade precis m\u00e4rke till att en kvinnlig kritikers tankar hade getts rubriken ”diffus snabbversion”, vilket \u00e4r ett adekvat omd\u00f6me. Jag vill placera Peer Gynt<\/em> emellan lyckade Hamlet <\/em>2017 och t\u00e4mligen ointressanta Ett dr\u00f6mspel <\/em>2023, Anderssons tidigare produktioner p\u00e5 samma scen. F\u00f6r ett par \u00e5r sedan gjorde han dessutom ett fantasifullt allkonstverk av Odyss\u00e9en <\/em>p\u00e5 Backa med m\u00e5lgrupp fr\u00e5n h\u00f6gstadiet och upp\u00e5t. Vad man f\u00e5r ut av h\u00f6stens t\u00e4nkta l\u00e5ngk\u00f6rare p\u00e5 Folkteatern beror i h\u00f6g grad p\u00e5 vem man \u00e4r, ens preferenser. F\u00e5gel, fisk eller som i mitt fall mittemellan. \u00c5sk\u00e5dare kan anse att upps\u00e4ttningen \u00e4r stor konst eller v\u00e4rsta fall betrakta den som enbart konstig. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Ensemblen p\u00e5 tio personer \u00e4r som n\u00e4mnts heterogen. Vi besk\u00e5dar fem kvinnor och fem m\u00e4n vars kroppars utseende varierar, h\u00e4lften av dem dansare, h\u00e4lften sk\u00e5despelare. De \u00e4r ljusa eller m\u00f6rka, storv\u00e4xta\/ muskul\u00f6sa\/ smala samt av olika l\u00e4ngd. Samtliga oavsett k\u00f6n har ekiperats i slitsade kl\u00e4nningar i olika f\u00e4rg. M\u00e5ste vara en utmaning f\u00f6r dansarna att memorera repliker och i viss m\u00e5n agera och vice versa f\u00f6r sk\u00e5despelarna vilka m\u00e5ste l\u00e4ra sig att agera fysiskt p\u00e5 ett s\u00e4tt de inte \u00e4r vana vid. Att ing\u00e5 i en gemensam struktur blir p\u00e5 det stora hela fruktbar symbios . Sammanl\u00e4nkandet f\u00e5r dock st\u00e5 tillbaka f\u00f6r att uppl\u00f6sas i en m\u00e4ngd enskilda scener. Monologer levereras med auktoritet, dansare uttrycker med emfas icke-verbala k\u00e4nslor solistiskt eller i grupp och Jonas Sj\u00f6qvist som en slags guide och huvudrollsinnehavare driver mycket av handlingen.<\/p>\n\n\n\n

Ska p\u00e5pekas att Andersson jobbat med b\u00e4gge yrkesgrupperna i sammankopplade projekt vid tidigare tillf\u00e4llen p\u00e5 Folkteatern. En annan enast\u00e5ende koreograf som med stor framg\u00e5ng anv\u00e4nt sig av samma sorts ”hybridensemble” p\u00e5 Folkteatern \u00e4r som bekant Peter Svenzon. Fascinerats av hans estetik och arbetss\u00e4tt \u00e4nda sedan Shortcuts <\/em>med tre dansare och fyra sk\u00e5disar gjorde stark intryck p\u00e5 mig f\u00f6r cirka tjugo \u00e5r sedan.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Litter\u00e4rt bevandrade har visst hum om Ibsens klassiker. Utgiven 1867 har han h\u00e4mtat inspiration fr\u00e5n s\u00e4gner, folktro och sagomotiv och bok av folklivsforskare. Jag s\u00e5g denna uppg\u00f6relse med nationalromantiken p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater 2011vars upps\u00e4ttning recenserades p\u00e5 ett begr\u00e4nsat utrymme. H\u00e4r flimrar ett antal figurer och situationer f\u00f6rbi av mer eller mindre ikonisk natur. Syftar p\u00e5 l\u00f6ken som skalas, Vi f\u00e5r h\u00f6ra om eller fragmenterat m\u00f6ta Solveig, B\u00f6yg eller B\u00f6jgen, Ingrid, troll med flera. Vi p\u00e5minns om \u00e4ventyr i Bergakungens sal n\u00e4r Griegs hit tolkas av F E C Orchestra och Stockholm Strings. \u00c5terkommande turneras likt ett mantra att Ibsens antihj\u00e4lte g\u00e5r ut i v\u00e4rlden med uppmaningen att vara sig sj\u00e4lv, med viktiga till\u00e4gget ”nog”. P\u00e5 flyern i A5 som delas ut ist\u00e4llet f\u00f6r program best\u00e5r ena guldgl\u00e4nsande sidan av citatet ” Var dig sj\u00e4lv nog” . H\u00e5ller man det mot ansiktet uppst\u00e5r en sj\u00e4lvbespeglande 3D-effekt. Superfr\u00e4ckt! Sj\u00f6qvist och andra som i omg\u00e5ngar f\u00f6rest\u00e4ller Peer Gynt upprepar med norskt uttal varianter p\u00e5 pj\u00e4sens filosofiska ing\u00e5ng.<\/p>\n\n\n\n

Ska inflikas att jag aldrig tog anteckningar, erinrar mig nu fyra dygn efter\u00e5t vad som etsade sig fast. Magnus Lindman har i vanlig ordning lekt med manus. Genom hans uppdaterade utvikningar berikas vi, f\u00e5r nya insikter och aspekter. Det redog\u00f6rs f\u00f6r norsk mentalitet. Hur den p\u00e5 landsbygden okuvligt trotsar extremt kuperad terr\u00e4ng och geografiska hinder som j\u00e4ttel\u00e5nga avst\u00e5nd. Rolig \u00f6verdrift med ett m\u00e5tt av sanning. Det leks lingvistiskt med reflexiva och personliga pronomen och hur de ska uttalas p\u00e5 norska. Detta verkar regiss\u00f6r och ensemblen med Sj\u00f6qvist \/s\u00e5g p\u00e5 samma scen redan f\u00f6r drygt tjugo \u00e5r sedan) i spetsen tycka \u00e4r otroligt skojigt, varf\u00f6r man brer p\u00e5 dramats ”slogan” in absurdum. Kapitalf\u00f6rvaltning och m\u00f6jligheten att leva p\u00e5 transaktioner \u00e4r ett annat lika underh\u00e5llande inslag satt i nutid.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Varudeklarationen lyder ”en sj\u00e4lvupptagen historia om att hitta sig sj\u00e4lv”. Folkteatern beskriver Peer Gynt som en egotrippad och l\u00f6gnaktig dagdr\u00f6mmare, vilket leder tanken till fantastiska skickliga bluffare som \u00e4nd\u00e5 till slut avsl\u00f6jats. T\u00e4nk p\u00e5 manipulat\u00f6rer, f\u00f6rfalskare, spioner, personer som sysslat med avancerade arbeten utan beh\u00f6righet eller duperat sig f\u00f6rbi s\u00e4kerhetskontroller likt den g\u00e5tfulle Zelig i Woody Allens film. P\u00e5 Folkteatern handlar det om sj\u00e4lvf\u00f6rverkligande, ansvar, identitet, gr\u00e4nsen mellan fantasi och verklighet och i slut\u00e4ndan fr\u00e5gan om f\u00f6ruts\u00e4ttningar f\u00f6r f\u00f6rl\u00e5telse finns. Den oupph\u00f6rligen kreative Lindman har jobbat tillsammans med den prisade 62-\u00e5ringen fyra g\u00e5nger tidigare. Som framg\u00e5tt \u00e4r denna produktion vad g\u00e4ller stoff \u00f6msom v\u00e4ldigt fyndig, \u00f6msom p\u00e5dallande fragmentarisk. Att avst\u00e5 fr\u00e5n att g\u00f6ra vandringsdramat mer begripligt kan bero p\u00e5 lusten att ge nya infallsvinklar p\u00e5 ett v\u00e4lk\u00e4nt och omfattande verk. Greppet att l\u00e5ta antihj\u00e4lten dyka upp och inf\u00f6rlivas hos flera ur ensemblen bidrar till g\u00e5tfullheten, till olika aspekter p\u00e5 ett emblematiskt v\u00e4sen. <\/p>\n\n\n\n

En m\u00e4rklig omst\u00e4ndighet vars anledning jag inte klurat vid det h\u00e4r laget, \u00e4r att publiken ser ner p\u00e5 scen fr\u00e5n tv\u00e5 motsatta sidor. Ensemblen spelar v\u00e4xelvis mot b\u00e5da l\u00e4ktare, befinner sig ocks\u00e5 utanf\u00f6r den upplysta vita kub som utg\u00f6r scen. Efter paus byter publiken till samma placering p\u00e5 motsatt sida. Jag satt bekv\u00e4mare efter paus och n\u00e5got h\u00f6gre j\u00e4mf\u00f6rt med att sitta l\u00e4ngst in. Men vilken var vitsen med dessa dubbla perspektiv och ett arrangemang d\u00e4r man skymtade andra halvan av publiken? <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Trolldom, naturmystik och tunna linjen mellan f\u00f6rnuft och att bli f\u00f6rryckt framh\u00e4vs i upps\u00e4ttningen. Inledningen f\u00e4ngslade. R\u00f6k och skuggor, f\u00e5gelkvitter och r\u00e5mande kor, f\u00f6rsta minuternas hinna till ensemblen i form av genomskinlig plast. Dansare f\u00f6redrar kala ytor, vilket inneb\u00e4r att scenograf och ljusdesigner Chrisander Brun bortsett fr\u00e5n den spektakul\u00e4ra scenl\u00f6sningen och h\u00f6gen av jord (associerar till Hamsun och Markens gr\u00f6da)<\/em> efter paus finns inte n\u00e5gon direkt scenografi att tala om.<\/p>\n\n\n\n

Jonas Sj\u00f6qvist drar som framskymtat det tyngsta lasset och g\u00f6r s\u00e5 med besked. Han har stor vana vid liknande uppgifter vilket framg\u00e5r med \u00f6nskv\u00e4rd tydlighet. Den nyligen examinerade Ludvig Stynsberg utstr\u00e5lar h\u00e4r stadga, blir i sina monologer delvis en motpol till Sj\u00f6qvist. Detta framtidsl\u00f6fte medverkar redan f\u00f6r sj\u00e4tte g\u00e5ngen i upps\u00e4ttning p\u00e5 Folkteatern. Jonatan Falk har ocks\u00e5 \u00e5tskilliga intensivt framf\u00f6rda monologer. Troll- och modersroller har f\u00f6rdelats till m\u00e5ngsidiga Lisbeth Johansson. Ger v\u00e4lbeh\u00f6vlig relief \u00e5t nyckfulla aktioner. En sk\u00e5despelare som \u00e4r f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt tillbakadragen med tanke p\u00e5 vilket uppseendev\u00e4ckande avtryck hon gjorde i Black Rider <\/em>och Europa efter regnet <\/em>av Konst AB \u00e4r Elin Skarin. Hon ingick f\u00f6rvisso ocks\u00e5 i den lilla naggande goda ensemblen i 7 sorters tystnad <\/em>p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater. I \u00f6vrigt vill jag lyfta fram ett solo av dansaren Beda \u00c5sbrink j\u00e4mte en sinnrik formation av r\u00f6relser med trenne dansare. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Av Henrik Ibsen \u00d6vers\u00e4ttning och bearbetning: Magnus Lindman Scenografi och regi: \u00d6rjan Andersson Originalmusik, bearbetningar och ljuddesign: Franz Edvard Cedrins Scenografi och ljusdesign: Chrisander Brun Kostymdesign: Jenny Nordberg Maskdesign: Jenny Nordberg och Suz \u00c5berg Ensemble: Jonas Sj\u00f6qvist, Lisbeth Johansson, Jernej Bizjak (dansare), Jonatan Falk (praktikant), Janine Koertge (dansare), Britan ”Lemo” Rebandi (praktikant), Emin Skarin, Daniel […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31,13624],"tags":[],"class_list":["post-209401","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teaterrecension","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/209401","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=209401"}],"version-history":[{"count":19,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/209401\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":209471,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/209401\/revisions\/209471"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=209401"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=209401"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=209401"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}