{"id":209290,"date":"2026-09-27T21:49:45","date_gmt":"2026-09-27T20:49:45","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=209290"},"modified":"2026-09-27T21:49:45","modified_gmt":"2026-09-27T20:49:45","slug":"gotiska-undertoner-i-ella-littorins-debutroman-rummen-perfekt-lasning-for-sensommar-och-host","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=209290","title":{"rendered":"Gotiska undertoner i Ella Littorins debutroman \u201dRummen\u201d – perfekt l\u00e4sning f\u00f6r sensommar och h\u00f6st"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Titel: Rummen<\/a><\/p>\n\n\n\n

F\u00f6rfattare: Ella Littorin<\/p>\n\n\n\n

Utgivningsdatum: 2026-05-12<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6rlag: Modernista<\/p>\n\n\n\n

ISBN:\u00a0978-91-8108-817-5<\/a><\/p>\n\n\n\n

Vilken debutroman! Nu vill jag inte klaga alltf\u00f6r mycket, men ett tag k\u00e4ndes det verkligen som att de enda b\u00f6ckerna som kom ut i Sverige var deckare, trots att jag inte har n\u00e5gonting emot deckare, och egentligen \u00e4r nog min bild av den svenska bokmarknaden f\u00f6r sis\u00e5d\u00e4r tio \u00e5r sedan en aning f\u00f6renklad. Men det \u00e4r fortfarande m\u00e4rkbart att romaner av andra genrer syns mer och \u00e4r mer l\u00e4ttillg\u00e4ngliga idag \u00e4n bara f\u00f6r ett decennium sedan. Det gl\u00e4djer mig att sk\u00f6nlitteraturgenren blomstrar, i form av romaner som Rummen<\/em>.<\/p>\n\n\n\n

Denna romans starkaste faktor \u00e4r spr\u00e5ket. Visst g\u00e5r det att s\u00e4ga att det \u00e4r vackert och h\u00e4pnadsv\u00e4ckande, men spr\u00e5kets sk\u00f6nhet \u00e4r inte vad jag vill l\u00e4gga fokus p\u00e5 i den h\u00e4r recensionen \u2013 att spr\u00e5ket flyter p\u00e5 vackert \u00e4r en underdrift hursomhelst. Vad som d\u00e4remot borde understrykas \u00e4r hur v\u00e4l spr\u00e5ket passar ihop med huvudkarakt\u00e4rens sinnesst\u00e4mning. Sigrid lever ensam p\u00e5 sin egendom i S\u00f6rmland; familjemedlemmarna som bott d\u00e4r tillsammans med henne \u00e4r alla borta p\u00e5 ett eller annat s\u00e4tt. Hon lever i sin egen verklighet, romantisk med vaga gotiska undertoner. Som en liten tribut till dessa gotiska undertoner heter hennes nya hyresg\u00e4st (han som s\u00e4tter fart p\u00e5 handlingen) sj\u00e4lvklart Edward. Sigrids tillvaro \u00e4r sval och melankolisk. Hon p\u00e5minner mig om en sk\u00e5despelerska ur en annan sekel, ett g\u00e5tfullt sp\u00f6ke ur det f\u00f6rflutna. Spr\u00e5ket i Rummen <\/em>passar Sigrids karakt\u00e4r (vars sinne vi f\u00e5r leva oss in i med hj\u00e4lp av f\u00f6rstapersonsperspektivet) exceptionellt v\u00e4l. Ett spr\u00e5k som \u00e4r vackert och \u00f6verfl\u00f6digt passar faktiskt inte alltid, och skulle uppfattas som klumpigt om det inte st\u00e4mde \u00f6verens med huvudkarakt\u00e4rens sinnesst\u00e4mning. Littorin skapar d\u00e4remot en perfekt harmoni mellan karakt\u00e4r och spr\u00e5k.<\/p>\n\n\n\n

Jag visste inte riktigt vad jag skulle f\u00f6rv\u00e4nta mig av den h\u00e4r romanen. Premissen fick mig att bli nyfiken: en g\u00e5tfull och egensinnig karakt\u00e4r vars v\u00e4rld f\u00f6r\u00e4ndras av en ny hyresg\u00e4st. Av n\u00e5gon anledning f\u00f6rv\u00e4ntade jag mig en socialt klumpig Sigrid, men fick ist\u00e4llet tr\u00e4ffa en mystisk kvinna i aftonkl\u00e4nning. Vissa delar av romanen p\u00e5minde mig en aning om Ett \u00e5r av vila och avkopplin<\/em>g av Ottessa Moshfegh, men f\u00f6rutom att b\u00e5da karakt\u00e4rerna \u00e4r kyliga p\u00e5 ett liknande s\u00e4tt finns det egentligen inte n\u00e5gra andra likheter mellan de tv\u00e5 romanerna.<\/p>\n\n\n\n

En annan sak jag gillade med Rummen<\/em> var Littorins personskildring av Sigrid, mer specifikt hur osympatisk Sigrid \u00e4r vid m\u00e5nga tillf\u00e4llen. Det kan f\u00f6r mig vara sp\u00e4nnande att f\u00e5 f\u00f6lja en mindre sympatisk karakt\u00e4r. F\u00f6r en del kan det vara obehagligt att l\u00e4sa om karakt\u00e4rer vars moraliska kompass \u00e4r gr\u00e5 eller rentav svart, men f\u00f6r mig \u00e4r det underh\u00e5llande, till och med sk\u00f6nt, att f\u00f6lja n\u00e5gon som kanske eller kanske inte \u00e4r en skurk (den diffusa delen g\u00f6r det mer underh\u00e5llande). Om meningarna kommer att g\u00e5 is\u00e4r n\u00e4r det g\u00e4ller den h\u00e4r romanen tror jag att det blir just p\u00e5 den h\u00e4r punkten \u2013 inte alla tycker att det \u00e4r underh\u00e5llande att l\u00e4sa om osympatiska karakt\u00e4rer. Jag har bara p\u00e5 sistone insett hur olika l\u00e4sare faktiskt kan t\u00e4nka kring just detta.<\/p>\n\n\n\n

Allt som allt \u00e4r jag n\u00f6jd med utvecklingen i svensk sk\u00f6nlitteratur, och jag finner Rummen<\/em> som ett betydande bidrag till den genren. Det ska bli intressant att f\u00e5 l\u00e4sa fler b\u00f6cker i samma genre, och jag ser redan fram emot att l\u00e4sa fler b\u00f6cker av Ella Littorin s\u00e5 fort de kommer ut.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Titel: Rummen F\u00f6rfattare: Ella Littorin Utgivningsdatum: 2026-05-12 F\u00f6rlag: Modernista ISBN:\u00a0978-91-8108-817-5 Vilken debutroman! Nu vill jag inte klaga alltf\u00f6r mycket, men ett tag k\u00e4ndes det verkligen som att de enda b\u00f6ckerna som kom ut i Sverige var deckare, trots att jag inte har n\u00e5gonting emot deckare, och egentligen \u00e4r nog min bild av den svenska bokmarknaden […]<\/p>\n","protected":false},"author":74,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[43,16,13624],"tags":[15622,13437,15623],"class_list":["post-209290","post","type-post","status-publish","format-standard","category-bokrecension","category-recension","category-toppnytt","tag-ella-littorin","tag-modernista","tag-rummen","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/209290","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/74"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=209290"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/209290\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":209292,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/209290\/revisions\/209292"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=209290"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=209290"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=209290"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}