![\"Antikrist\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/09\/antikrist_02342.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Antikrist<\/strong> Lars von Triers film Antichrist s\u00e4tts upp p\u00e5 scen p\u00e5 Dramaten. Det blir egentligen inte Antichrist, eller Antikrist som titeln stavas hos Dramaten. Det blir Sanna Sundqvist och David Book som spelar Antikrist. Inte helt lyckat. Ingen skugga m\u00e5 falla p\u00e5 sk\u00e5despelarna Sanna Sundqvist och David Book. De \u00e4r duktiga och g\u00f6r vad de kan med det manus och de regianvisningar som finns, likas\u00e5 alla som jobbat med scenografi, kostym, ljud och ljus. Inget minus p\u00e5 deras arbete. De f\u00e5r alla mina appl\u00e5der. Men f\u00f6rest\u00e4llningen i sin helhet ger nog inte mycket f\u00f6r den som inte sett filmen. Det \u00e4r alldeles f\u00f6r mycket som h\u00e4nger p\u00e5 att man sett filmen och har den i uppdaterat minne.<\/p>\n Det som g\u00f6r att premi\u00e4r-f\u00f6rest\u00e4llningen inte k\u00e4nns bra beror dels p\u00e5 meta-aspekten som inte tillf\u00f6r n\u00e5got och att sj\u00e4lva temat om sorg kring ett f\u00f6rlorat barn \u00e4r v\u00e4rd att tas mycket mer p\u00e5 allvar och inte springas ifr\u00e5n och f\u00f6rs\u00f6ka g\u00f6ra n\u00e5got annat av det. En film som ber\u00f6rt s\u00e5 m\u00e5nga skulle mycket v\u00e4l fungera utan att tillf\u00f6ras metateater. Att ber\u00e4tta om en av de djupaste och sv\u00e5raste sorgerna ett par kan drabbas av beh\u00f6ver inte l\u00e4ttas upp och g\u00f6ras komiskt genom att sk\u00e5despelarna ber\u00e4ttar om sig sj\u00e4lva och hur n\u00e4ra varandra de st\u00e5r. Det tillf\u00f6r inget till ber\u00e4ttelsen alls.<\/p>\n Handlingen i korthet: Ett gift par f\u00f6rs\u00f6ker bearbeta sm\u00e4rtan efter ett barns d\u00f6d. Hon bryter ihop totalt och han, som \u00e4r psykolog, best\u00e4mmer sig f\u00f6r att sj\u00e4lv sk\u00f6ta hennes terapi. Men i st\u00e4llet f\u00f6r att m\u00f6ta och besegra sina demoner faller hon allt djupare in i m\u00f6rkret. <\/p>\n Sanna Sundqvist och David Book leker med rollerna de spelar och allvaret g\u00f6rs till n\u00e5got att skratta \u00e5t. Det \u00e4r inte deras spel som \u00e4r fel, de g\u00f6r vad som st\u00e5r i manus och vad de ska g\u00f6ra. Men det tillf\u00f6r inget till ett drama som i sig \u00e4r starkt nog att b\u00e4ra sig sj\u00e4lv. F\u00f6rest\u00e4llningen b\u00f6rjar med att Sanna Sundqvist st\u00e5r n\u00e4ra publiken och ber\u00e4ttar att hon har rollen som Hon och hon ber\u00e4ttar om sig sj\u00e4lv och om sitt samarbete med David Book. Senare i f\u00f6rest\u00e4llningens g\u00e5ng \u00e5terkommer sk\u00e5despelarna som sig sj\u00e4lva flera g\u00e5nger och vid flera tillf\u00e4llen ber\u00e4ttar de kort vilka scener fr\u00e5n filmen som teaterupps\u00e4ttningen nu valt bort och inte har med. Vi f\u00e5r ocks\u00e5 h\u00f6ra ett f\u00f6rinspelat tal av Sanna Sundqvist d\u00e4r hon ber\u00e4ttar att hon suttit vid sitt barn kuv\u00f6s. Jag har ingen aning om det \u00e4r sant eller n\u00e5got som tillf\u00f6rts i manus f\u00f6r att vi ska tro p\u00e5 att hon liksom \u00f6vriga i ensemblen f\u00f6rst\u00e5r hur det \u00e4r att f\u00f6rlora ett barn. Jag vet inte om det beh\u00f6vs att den som s\u00e4tter upp ett teaterf\u00f6rest\u00e4llning eller skapar en film eller skriver en roman om sorgen efter att ha f\u00f6rlorat ett barn sj\u00e4lv upplevt det f\u00f6r att de ska bli \u00e4kta. Det \u00e4r en helt annan diskussion. Men oavsett det s\u00e5 k\u00e4nns inte denna premi\u00e4rf\u00f6rest\u00e4llning engagerande eller \u00e4kta.<\/p>\n Tyv\u00e4rr \u00e4r det nog n\u00e4st intill meningsl\u00f6st att se denna upps\u00e4ttning om man inte sett filmen. Lars von Triers film Antichrist hade premi\u00e4r 2009 med Charlotte Gainsbourg och Willem Dafoe i huvudrollerna. Filmen liksom teaterupps\u00e4ttningen p\u00e5 Dramaten nu handlar om en man och en kvinna som f\u00f6rlorat ett barn, om sorgen efter att ha f\u00f6rlorat ett barn. Det finns inga regler f\u00f6r hur en sorg ser ut men \u00e4nd\u00e5 slarvas det i denna scenf\u00f6rest\u00e4llning som inte lyckas visa en sm\u00e4rta som k\u00e4nns trov\u00e4rdig. Vissa dialoger och scener lockar mest till skratt och verkar vilja framst\u00e4lla det absurda och l\u00f6jev\u00e4ckande i sorg. Ja det \u00e4r till\u00e5tet att sk\u00e4mta om allt och ocks\u00e5 om sorg efter ett barns d\u00f6d. Men det \u00e4r lite trist att Dramaten, den svenska nationalscenen, inte v\u00e5gar l\u00e5ta sorg och sm\u00e4rta b\u00e4ra en f\u00f6rest\u00e4llning. <\/p>\n
\nAv Lars von Trier
\nDramatisering Annika Silkeberg
\nRegi och bearbetning Ada Berger
\nScenografi och kostym Daniel \u00c5kerstr\u00f6m Steen
\nLjus Jesper Larsson
\nPeruk och mask Thea Holmberg Kristensen
\nLjud Evelina Kyrk
\nDramaturg Claes Peter Hellwig
\nPremi\u00e4r 26 september p\u00e5 M\u00e5larsalen p\u00e5 Dramaten<\/p>\n