{"id":208850,"date":"2026-09-20T13:26:11","date_gmt":"2026-09-20T12:26:11","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=208850"},"modified":"2026-09-20T14:51:09","modified_gmt":"2026-09-20T13:51:09","slug":"engagerande-grovkornig-goteborgsversion-sa-som-i-himmelen-pa-lorensbergsteatern","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=208850","title":{"rendered":"Engagerande grovkornig G\u00f6teborgsversion – S\u00e5 som i himmelen p\u00e5 Lorensbergsteatern"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
pressfoton Mats B\u00e4cker<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Manus: Kay Pollak & Carin Pollak (baserat p\u00e5 filmen)<\/p>\n\n\n\n

Manusmedverkan: Edward Af Sill\u00e9n<\/p>\n\n\n\n

S\u00e5ngtexter: Carin Pollak och Fredrik Kempe<\/p>\n\n\n\n

Komposit\u00f6r: Fredrik Kempe Arrangemang: Karl-Johan Ankarblom<\/p>\n\n\n\n

”Gabriellas s\u00e5ng”: Stefan Nilsson och Py B\u00e4ckman<\/p>\n\n\n\n

Regi: Markus Virta<\/p>\n\n\n\n

Scenografi: Lars \u00d6stbergh<\/p>\n\n\n\n

Kostymdesign: Anna Hagert<\/p>\n\n\n\n

Mask- och perukdesign: David Julio<\/p>\n\n\n\n

Koreografi: Roger Lybeck<\/p>\n\n\n\n

Kapellm\u00e4stare: Erik Braag M\u00e5nsson<\/p>\n\n\n\n

Ljusdesign: Palle Palm\u00e9<\/p>\n\n\n\n

Producenter: Vicky Von Der Lancken & Johan Von Der Lancken<\/p>\n\n\n\n

Orkestern: Erik Brag M\u00e5nsson, Marcus Sturewall, Viktor Reuter, Sven Fridolfsson, Edvin Gl\u00e4nte, Lene Aadalen Skomedal, Erika Risinger och Johannes Bergion<\/p>\n\n\n\n

Ensemblen: Philip Jalmelid, Tuva B\u00f6rgedotter Larsen, Sanna Nielsen, Christopher Wollter, \u00c5sa F\u00e5ng, Peter Apelgren, Robin Stegmar med flera inklusive barnstatister<\/p>\n\n\n\n

Premi\u00e4r: 17\/9 2026 p\u00e5 Lorensbergsteatern<\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 12\/12<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Har dagen efter min upplevelse p\u00e5 nionde rad sm\u00e4lt intrycken, googlat en del och l\u00e4st det fylliga programmet. Noterat att landets tv\u00e5 ledande kv\u00e4llstidningar utdelade h\u00f6gsta betyg till urpremi\u00e4ren p\u00e5 Oscars (Kay Pollak saknade inte anbud fr\u00e5n New York, London och andra l\u00e4nder), vars upps\u00e4ttning s\u00e5gs av en publik p\u00e5 flera hundra tusen. Inte nog med det. Musikalen baserad p\u00e5 den publika filmsucc\u00e9n fr\u00e5n 2004 har satts upp i Tyskland och turnerat i Norden, \u00d6sterrike och Tyskland. Jag s\u00e5g filmen n\u00e4r det begav sig. Minns att jag tipsade om den p\u00e5 min arbetsplats i egenskap kulturombud f\u00f6r SEKO. Samlade dock i efterhand p\u00e5 mig relevanta inv\u00e4ndningar.<\/p>\n\n\n\n

Har sannolikt sett Pollaks predikande epos om kollektivets kraft som \u00f6vervinner r\u00e4dslor och enas mot faror ocks\u00e5 p\u00e5 teve. Lustigt nog r\u00e5kade jag i natt f\u00e5 m\u00f6jlighet att fr\u00e4scha upp minnet genom att se sista halvtimmen p\u00e5 en filmkanal. I en ess\u00e4 i programmet om vad som enligt uppgift blev n\u00e5got l\u00e5ngt st\u00f6rre \u00e4n en \u00f6verf\u00f6ring fr\u00e5n film till scen, sl\u00e5s det fast att verket gjort f\u00f6r biosalonger var ett m\u00e4sterverk som gick hem \u00f6verallt. D\u00e5 bortses fr\u00e5n att det inte blev n\u00e5gon Guldbagge, att uppf\u00f6ljaren med f\u00e5 undantag s\u00e5gades skoningsl\u00f6st samt att bister kritik fr\u00e5n ansedda recensenter finns att l\u00e4sa p\u00e5 Wikipedia. S\u00e5 som i himmelen<\/em> hamnar i statistik \u00f6ver svenska spelfilmer f\u00f6r vuxna p\u00e5 elfte plats, klart f\u00f6re popul\u00e4ra \u00c4nglag\u00e5rd<\/em> som det kan dras paralleller till. Frida Hallengren fick ett s\u00e5 gl\u00e4nsande genombrott att hon gjordes till affischnamn i havererade uppf\u00f6ljaren. D\u00e4rtill utkristalliserades Helene Sj\u00f6holms insats i Gabriellas s\u00e5ng <\/em>som en milstolpe i svensk musikalhistoria.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Upphovsmannen k\u00e4nd f\u00f6r sina filmer och f\u00f6rel\u00e4sningar menar att man ska komma till Lorensbergsteatern f\u00f6r att ta del av dramat och k\u00e4rlekshistorien. Gillade tonen och blicken p\u00e5 barnet i Elvis Elvis <\/em>vars underlag, b\u00f6ckerna av Maria Gripe, l\u00e4stes med f\u00f6rtjusning. Samma sak fast med \u00e4n st\u00f6rre verkan avseende Barnens \u00f6 <\/em>och den tankev\u00e4ckande romanen av P C Jersild som slukats och st\u00e5r i en bokhylla. Pollaks fr\u00e4msta bedrift! Vilken enorm besvikelse d\u00e5 att genomlida \u00c4lska mej<\/em> som i sin demonstrativa \u00f6vertydlighet provocerade. Minns att jag motiverade min frustration i brev till en vid den tiden jobbarkompis som var C-fotograf p\u00e5 inspelningen. Arton \u00e5ren d\u00e4refter blev det inga fler filmer.<\/p>\n\n\n\n

Ist\u00e4llet en karri\u00e4r med psykologisk betoning med f\u00f6rel\u00e4sningar om sj\u00e4lvhj\u00e4lp vilket resulterade i mycket uppm\u00e4rksamhet och ett par b\u00f6cker. S\u00e5 som i himmelen <\/em>kan ses som ett kr\u00f6n p\u00e5 denna praktik. Pollaks id\u00e9 om att tro kan f\u00f6rs\u00e4tta berg n\u00e4r r\u00e4dslor tryckts undan. Sj\u00e4lvf\u00f6rtroendet p\u00e5 k\u00f6rens medlemmar v\u00e4xer till oanade h\u00f6jder genom kantorn\/ k\u00f6rledaren Daniels f\u00f6rsorg. Han den v\u00e4rldsber\u00f6mde dirigenten och komposit\u00f6ren som efter kollaps flyttat tillbaka till sin barndomsby och k\u00f6pt nedlagda skolan. Han lockar fram deras inre f\u00f6rm\u00e5ga vilket orsakar konvulsioner i bygden och f\u00f6rsamlingen. Och p\u00e5 kuppen l\u00e4r sig konvalescenten som inpr\u00e4ntar vikten av att lyssna att bli social hitta tillbaka till gl\u00e4djen och finner k\u00e4rleken. Till en viss gr\u00e4ns b\u00f6r dylik fr\u00e4lsningsl\u00e4ra betraktas skeptiskt, \u00e4ven om pr\u00e4stens motst\u00e5nd \u00e4r f\u00f6ruts\u00e4gbart v\u00e4ntat. Dessutom blir hans f\u00f6rnekelse av sexuell lust parat med aggressivt laddad fetisch f\u00f6r jaktgev\u00e4r och sj\u00e4lvskadebeteende en drivande konflikt i dramat. Efter massvis med f\u00f6rvecklingar och hot kommer som bekant k\u00f6ren iv\u00e4g till den t\u00e4vling i Wien som handlingskraftige handlaren anm\u00e4lt dem till. Efter Daniels ankomst existerar inte l\u00e4ngre n\u00e5gon vardaglig lunk i den lilla norrl\u00e4ndska byn, utan det \u00e4r antingen himmel eller helvete. Den polaritet musikalpublik \u00e4r van vid. Oerh\u00f6rt m\u00e5nga problem m\u00e5ste \u00e5tg\u00e4rdas. Olika viljor och of\u00f6rl\u00f6st mobbing beh\u00f6ver redas ut och den ohanterliga situationen med allt v\u00e4rre hustrumisshandel mot stj\u00e4rnan Gabriella m\u00e5ste l\u00f6sas.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Sitter l\u00e5ngt ut p\u00e5 nionde rad p\u00e5 denna lyxiga helaftonsf\u00f6rest\u00e4llning. J\u00e4mte mig sitter ett par av upps\u00e4ttningens nyckelpersoner. Premi\u00e4ren inneh\u00e5ller n\u00e5gra extra uppiggande komponenter som inte har med recensionen att g\u00f6ra. Inte heller de st\u00e5ende ovationer som kunnat f\u00f6rutsp\u00e5s. T\u00e4nker p\u00e5 trevliga k\u00f6rs\u00e5ngen p\u00e5 trappan, r\u00f6da mattan utanf\u00f6r entr\u00e9n, bubbel och k\u00e4ndisar vilka intervjuas och fotas. Scenens hela djup tas i anspr\u00e5k p\u00e5 ett s\u00e4tt jag s\u00e4llan upplevt h\u00e4r. Scenografin \u00e4r fiffigt konstruerad med kulisser i brunt som s\u00e4nks ner i vajrar. Ber\u00e4ttelsen \u00e5sk\u00e5dligg\u00f6rs med scener fr\u00e5n naturen, i aff\u00e4ren, fr\u00e5n Daniels oinredda nya hem, l\u00e5ngbord med festande k\u00f6rmedlemmar och med scener fr\u00e5n resan ut i Europa. Flest scener \u00e4ger rum i kyrkan f\u00f6rst\u00e5s.<\/p>\n\n\n\n

Musikerna sitter osynliga i orkesterdike till h\u00f6ger. N\u00e5gra av dem har jag recenserat tidigare, till och med tr\u00e4ffat. Syftar p\u00e5 basisten Viktor Reuter och i viss m\u00e5n Erika Risinger p\u00e5 str\u00e5k. Sven Fridolfsson \u00e4r anst\u00e4lld i G\u00f6teborg Wind Orchestra d\u00e4r han har en framskjuten position som altsaxofonist medan hans son Edvin Gl\u00e4nte f\u00f6rekommer i flera kvalificerade konstellationer inom jazz. Musiken som isolerad f\u00f6reteelse n\u00e5r mig inte som jag hade hoppats. Att den bara ibland g\u00f6r \u00f6nskv\u00e4rt avtryck kan m\u00f6jligen bero p\u00e5 komposit\u00f6r Kempes f\u00e4bless f\u00f6r Melodifestivaler. Roas f\u00f6rvisso av hur orkestern p\u00e5minner om ett wienerkapell inledningsvis. Och de \u00e4r duktiga p\u00e5 att ackompanjera i ”arior”, duetter och inte minst n\u00e4r k\u00f6ren ger full hals. Ett par g\u00e5nger urskiljer sig p\u00e5 b\u00e4sta s\u00e4tt ett ensamt digitalpiano n\u00e4r storsatsande s\u00e5ngare backas upp.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Lusten att till synes \u00f6verdriva det norrl\u00e4ndska kynnet beh\u00f6ver problematiseras. Jag som saknar personlig koppling och aldrig vistats l\u00e4ngre norrut \u00e4n J\u00e4mtland n\u00e5gra g\u00e5nger i ungdomen, kan inte avg\u00f6ra vilka egenskaper som har f\u00f6rankring och vilka brett anlagda karakt\u00e4rsdrag som mest \u00e4r f\u00f6rdomar. H\u00e4r blandas friskt l\u00e4ttk\u00f6pt humor \u00e1 la Pistvakt<\/em> och mental mis\u00e4r likt teveserien baserad p\u00e5 Karin Smirnoffs romaner med de f\u00f6r\u00f6dande manbarhetsriterna i J\u00e4garna <\/em>osande av s\u00e5v\u00e4l krutr\u00f6k som klich\u00e9er. Pollak ger oss maximalt med f\u00f6rnyat br\u00e4nsle i debatten om rej\u00e4la och sammanbitna norrl\u00e4nningar. N\u00e4r det brister beter byns innev\u00e5nare som hemv\u00e4ndande dirigent, vars psyke beh\u00f6ver lappas ihop p\u00e5 grund av att hans ensidigt \u00e4gnat sig \u00e5t musiken, utan j\u00e4mvikt i sj\u00e4len. Dessutom skaffar han sig cykel fast han inte ens kan cykla. Utan att veta vad som \u00e4r trov\u00e4rdigt misst\u00e4nker jag att manus gycklar och g\u00f6dslar friskt med v\u00e5r syn p\u00e5 norrl\u00e4ndska typer. Rollfigurer p\u00e5pekar ocks\u00e5 f\u00f6r den de tror \u00e4r utb\u00f6ling vad som g\u00e4ller i byn Ljus\u00e5ker, hur folk \u00e4r.<\/p>\n\n\n\n

Har inget att erinra mot regin sammantaget. Markus Virta f\u00f6rmedlar med fast hand den kr\u00e4ngande intrigens tv\u00e4ra kast i ord och ton. Vi rycks med. Det blir aldrig ointressant. Rytmen i v\u00e4xlingen mellan scener \u00e4r f\u00f6red\u00f6mlig. Vad som st\u00f6r en del \u00e4r dock att inget l\u00e4mnas kvar till betraktaren n\u00e4r varje dramatisk scen tas till sin spets. S\u00e4ttet varp\u00e5 reaktioner signaleras blir \u00f6vertydligt, vilket antagligen manusf\u00f6rfattarna ska lastas f\u00f6r. Noterade att det jobbats mycket med koreografin. En stimulerande plusfaktor, s\u00e4rskilt n\u00e4r skiftande personligheterna hos individerna i k\u00f6ren exponeras.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Trots br\u00e4nnande realistiska sekvenser b\u00f6r musikalen betraktas som en saga vars handling drivs i tv\u00e5 plan. Dels den frig\u00f6rande ideologi med inslag av nyandlighet som upphovsmannen brinner f\u00f6r. T\u00e4nker exempelvis p\u00e5 en nyckelreplik av pr\u00e4stfrun Inger. Till sin make (Christopher Wollter vars f\u00f6rest\u00e4llning om Brel & Piaf tillsammans med F\u00e5ng jag sett) med nerverna utanp\u00e5, anf\u00e4ktad av p\u00e5st\u00e5tt syndfulla beg\u00e4r, s\u00e4ger hon best\u00e4mt att Gud inte sysslar med att f\u00f6rl\u00e5ta eftersom han inte d\u00f6mer. Vilken ber\u00f6mlig h\u00e5llning! Dels missionen (som det \u00e4r l\u00e4ttare att inst\u00e4mma i fullt ut) om k\u00f6rs\u00e5ngens betydelse, den l\u00e4kande folkr\u00f6relse som v\u00e4xt sig unikt stor i Sverige. <\/p>\n\n\n\n

En stor beh\u00e5llning med S\u00e5 som i himmelen <\/em>\u00e4r att f\u00e5 uppleva hur den folkr\u00f6relsen manifesteras i oansenliga kyrkok\u00f6ren i Ljus\u00e5ker och ta del av hur k\u00f6ren ledsagas och blir allt b\u00e4ttre. H\u00e4r finns \u00e5tskilliga moment av unisona strupar att ber\u00f6ras av. De handplockade rutinerade musikalartisterna\/ sk\u00e5despelarna g\u00e5r galant i land med uppdraget. Till och med musikaldebuterande Peter Apelgren tar ton, h\u00e5ller den f\u00f6rn\u00e4mligt vid ett tillf\u00e4lle. Ensemblen g\u00f6r utm\u00e4rkt ifr\u00e5n sig i Mycket som \u00e4r fin<\/em> (kanske den mest lyckade s\u00e5ngtexten) och r\u00f6r en vid hj\u00e4rteroten i En s\u00e5ng till livet <\/em>och som back up till Gabriella i Min egen styrka.<\/em><\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Musikalvarianten p\u00e5 det omtalade dramat kryddas av \u00e5tskilliga solos\u00e5nger (vad som i operor g\u00e5r under beteckningen arior) och duetter. Philip Jalmelid river ner appl\u00e5der med sina vokala insatser i huvudrollen som den till att b\u00f6rja med lite motvillige lokala k\u00f6rledaren, nerdimpandes med status fr\u00e5n den stora v\u00e4rlden, med sin uppfattning och sin kunskap i bagaget. Kuri\u00f6st nog \u00e4r han lite look alike vid j\u00e4mf\u00f6relse med Michael Nyqvist (1960-2017), fast dennes g\u00e5tfullhet och karisma saknas. Jalmelid, i likhet med flera andra i ensemblen deltagare i musikt\u00e4vlingar p\u00e5 SVT, har upptr\u00e4tt med GSO och GWO och fick sitt genombrott i Chess <\/em>p\u00e5 G\u00f6teborgsOperan vilket kan sk\u00f6njas. Tekniken och kulminerande uttryck bem\u00e4stras, vilket f\u00f6r mig p\u00e5minner om publikfrieri.<\/p>\n\n\n\n

R\u00f6rs dock mer av duetterna med Tuva Borgedotter Larsen, framf\u00f6r allt Du \u00e4r aldrig ensam.<\/em> Hon fick sitt genombrott i originalupps\u00e4ttningen p\u00e5 Oscars. Gl\u00e4nser i lika h\u00f6g grad med sin s\u00e5ng som i sitt sk\u00e5despeleri som den r\u00e4ttframma chosefria Lena. Vad som stannat kvar till den avgjort starkaste upplevelsen var inte ov\u00e4ntat framf\u00f6randet av Gabriellas s\u00e5ng <\/em>och dessutom andra aktens Min egen styrka. <\/em>Sanna Nielsen \u00e4r motsatsen till gl\u00e4ttigt of\u00f6rarglig gl\u00e4djespridare, bilden jag hade av henne. Genom sina f\u00f6r rollfiguren n\u00f6dv\u00e4ndiga och livsuppeh\u00e5llande bedrifter i kampen mot makens (Robin Stegmar i en monstru\u00f6st endimensionell roll) sjukliga ondska, st\u00e5r hon fram f\u00f6r oss p\u00e5 ett fenomenalt vis. Snacka om minnesv\u00e4rd prestation som er\u00f6vrar mig, hugger tag i mig<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Som framg\u00e5r engagerade premi\u00e4ren ocks\u00e5 recensenten. Har inte f\u00f6rs\u00f6kt tyda mina anteckningar eftersom det fanns s\u00e5 mycket att bearbeta, s\u00e5 m\u00e5nga tr\u00e5dar att ta st\u00e4llning till. M\u00e5ls\u00e4ttningen var att varken hissa eller dissa utan att hitta ett mellanl\u00e4ge. Verkade resultera i viss \u00f6vervikt f\u00f6r kritiska synpunkter. Det var underh\u00e5llande att se estrad\u00f6ren och den flerfaldigt vinnande SVT-t\u00e4vlande Peter Apelgren i ett nytt sammanhang, Han \u00f6vertygar som fixaren Harald. Ett m\u00e5tt p\u00e5 hur meriterad ensemblen \u00e4r att Kaja Reingardt (Olga) tillh\u00f6rde fasta ensemblen p\u00e5 Stockholms Stadsteater i \u00f6ver trettio \u00e5r. Finalen med nynnande k\u00f6r som i sin ledares fr\u00e5nf\u00e4lle sj\u00e4lva finner sin grundton, blir till en icke-verbal sammanfattning av en svindlande resa p\u00e5 inre och yttre plan. M\u00e4ktigt! Man ryser av hur de starka k\u00e4nslorna sprids fr\u00e5n scen. Hoppas ni blir sugna p\u00e5 att besk\u00e5da detta \u00e4ventyr och inte blir avskr\u00e4ckta av vad som dryftats i texten, i mina analyserande reflektioner.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Manus: Kay Pollak & Carin Pollak (baserat p\u00e5 filmen) Manusmedverkan: Edward Af Sill\u00e9n S\u00e5ngtexter: Carin Pollak och Fredrik Kempe Komposit\u00f6r: Fredrik Kempe Arrangemang: Karl-Johan Ankarblom ”Gabriellas s\u00e5ng”: Stefan Nilsson och Py B\u00e4ckman Regi: Markus Virta Scenografi: Lars \u00d6stbergh Kostymdesign: Anna Hagert Mask- och perukdesign: David Julio Koreografi: Roger Lybeck Kapellm\u00e4stare: Erik Braag M\u00e5nsson Ljusdesign: Palle […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[15020,20],"tags":[],"class_list":["post-208850","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musikal","category-film","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/208850","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=208850"}],"version-history":[{"count":43,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/208850\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":208928,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/208850\/revisions\/208928"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=208850"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=208850"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=208850"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}