{"id":208814,"date":"2026-09-17T16:58:31","date_gmt":"2026-09-17T15:58:31","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=208814"},"modified":"2026-09-17T16:58:31","modified_gmt":"2026-09-17T15:58:31","slug":"genrefri-magi-med-tvenne-virtuoser-emil-ernebro-filip-jers-pa-utopia","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=208814","title":{"rendered":"Genrefri magi med tvenne virtuoser – Emil Ernebro & Filip Jers p\u00e5 Utopia"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

15\/9 2026<\/p>\n\n\n\n

Utopia Jazz p\u00e5 Karl Johansgatan i Majorna<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Har ganska ofta haft f\u00f6rm\u00e5nen att live lyssna p\u00e5 gitarristen Emil Ernebro och munspelaren Filip Jers, fast mig veterligen bara en g\u00e5ng tidigare n\u00e4r de lirat p\u00e5 duo. Det var p\u00e5 KOM Bar i andra \u00e4nden av samma stadsdel vid den tidpunkt duon sl\u00e4ppte sin skiva Duet (recenserad h\u00e4r). Enligt Jers har spelningarna p\u00e5 duo f\u00f6r honom blivit ett halvtidsjobb. Detta var tredje g\u00e5ngen p\u00e5 kort tid som jag h\u00f6rde gitarristen k\u00e4nd f\u00f6r sitt extraordin\u00e4ra fingerspel medan Jers oftast h\u00f6rt p\u00e5 jazzfestivaler i Ystad och Falkenberg. Tidigare under denna tisdag d\u00e5 det f\u00f6rst\u00e5s var fullsatt p\u00e5 Utopia, hade de vaknat i Sk\u00f6vde och senare musicerat f\u00f6r mellanstadieelever i l\u00e4net. F\u00f6r \u00f6vrigt var de en av affischnamnen under den Classic Jazz-festival som arrangerades nyligen i G\u00f6teborg. <\/p>\n\n\n\n

B\u00e4gge \u00e4r minst sagt v\u00e4lutbildade och har bel\u00f6nats med flera prestigefyllda priser. F\u00f6r att ge en bild av hur brett h\u00f6gkvalitativ musik omfamnas, kan upplysas om att Jers blivit b\u00e5de Alice Babs- och Bj\u00f6rn J:son Lindh stipendiat. Och den akustiskt spelande gitarristen g\u00e4stades p\u00e5 sin debut av mentorn Jojje Wadenius och Staffan Astner. <\/p>\n\n\n\n

F\u00f6rst n\u00e5gra praktiska upplysningar. Jag satt i baren och spisade under f\u00f6rsta delen av andra set krogens kulinariska fiskr\u00e4tt, kolja. Ljudet var perfekt inst\u00e4llt, kanske rent av spetsat med lite fyllig reverb. Konsertens f\u00f6rsta halva p\u00e5gick i en trekvart. Oftast stod Jers som den borne estrad\u00f6r han \u00e4r f\u00f6r mellansnacket d\u00e4r fakta underh\u00e5llande delgavs. Med tv\u00e5 instrument vilka i normalfallet framf\u00f6r melodist\u00e4mma har de \u00f6vat upp f\u00f6rm\u00e5gan att kompa och l\u00e4gga in bastoner till full\u00e4ndning. Man b\u00f6rjar med vackert vemod genom att leverera sin tagning p\u00e5 traditionell skandinavisk folkvisa, n\u00e4rmare best\u00e4mt Jag vet en dejlig rosa. <\/em>Min f\u00f6rsta v\u00e4rderande anteckning lyder: ”Musicerande p\u00e5 svindlande h\u00f6g niv\u00e5”. Befriande att musiken fick ta plats som den emotionellt berikande konstform den \u00e4r. Detta i os\u00e4kerhetens tid precis n\u00e4r politiska val h\u00e5llits. Godhetsf\u00f6respr\u00e5kare inom kultursektorn argumenterat ivrigt i sociala medier f\u00f6r sina st\u00e5ndpunkter. Som sagt sk\u00f6nt att slippa den besk\u00e4ftigheten. \u00c5terg\u00e5r till musikens underbara v\u00e4rld och lusten att t\u00e4cka en m\u00e4ngd genrer. Vi f\u00e5r veta att dessa hyllade musiker under elva \u00e5r lirade p\u00e5 \u00c5m\u00e5l Bluesfestival, fast inte tillsammans. P\u00e5 Utopia g\u00f6r de Nine Pound Hammer <\/em>vars stompigt frejdiga d\u00e4nga tydligen v\u00e4xlar emellan dur och moll. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Fr\u00f6jdas \u00e5t hur vansinnigt skickliga de \u00e4r, ekvilibristiken manifesterad i deras s\u00f6ml\u00f6sa samarbete. Ibland kan musik f\u00e5 lov att vara uppvisning ocks\u00e5, vilket jag \u00e5terkommer till. Ett k\u00e4nnetecken f\u00f6r Ernebro & Jers \u00e4r lusten att g\u00f6ra medley j\u00e4mte att referera till teman ur hits fr\u00e5n olika eror. M\u00e4rker hur de roas av att stoppa in fragment fr\u00e5n klassiker. Fjol\u00e5rets finlandssvenska Eurovision-bidrag fanns tydligen med p\u00e5 ett h\u00f6rn. Sj\u00e4lv noterade jag exempelvis att ljuva The Girl From Ipanema lagts in p\u00e5 l\u00e4mpligt st\u00e4lle. I ett magnifikt medley mixas When The Saints Go Marchin In <\/em>med Auld Lang Syne<\/em> och en snutt ur Beethovens sista symfoni (har v\u00e4l antagits som EU-hymn?). p\u00e5 slutet gick det svindlande snabbt. Blir ocks\u00e5 en del visuellt komponerad musik \u00e4mnad f\u00f6r barn. Blir barnvisor signerade Georg Riedel (Emil i L\u00f6nneberga), <\/em>Gunnar Svensson (adventskalendern Herkules Jonssons storverk) <\/em>och om \u00f6ronen var med mig sprittande d\u00e4nga ur Djungelboken <\/em>(Sherman\/ Sherman). Kl\u00e4mmigt s\u00e5 det f\u00f6rsl\u00e5r! Aprop\u00e5 visor avslutas f\u00f6rsta set utan att titel anges. Det torde ha varit Olle Adolphsons drama Trubbel<\/em> tolkad instrumentalt s\u00e5 att sv\u00e4ngar tas ut till max. H\u00e4r kryddas med andra l\u00e5tar och den finst\u00e4mda melankolin utvecklas till yster tango.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Duon avsl\u00f6jar att de \u00e4r Beatles-fantaster vilket framg\u00e5r av nuvarande repertoar. Jers s\u00e4ger i samtal med mig efter\u00e5t att de \u00e4r inne p\u00e5 sin tredje repertoar efter sina nio \u00e5r tillsammans. Publiken i blandad \u00e5lder njuter av versioner p\u00e5 Eleanor Rigby, In My Life, While My Guitar Gently Weeps <\/em>samt i andra set Norwegian Wood. <\/em>Alla titlar presenteras inte, men vore ytterst pinsamt om jag tog fel. Vad betr\u00e4ffar de f\u00f6rsta tv\u00e5 l\u00e5tarna betonar mina anteckningar att det \u00e4r s\u00e5 snyggt, framf\u00f6rt med s\u00e5dan sk\u00f6nhet att man sm\u00e4lter. Dubbla guldstj\u00e4rnor utdelas! George Harrisons paradnummer med ben\u00e4get bist\u00e5nd fr\u00e5n Eric Clapton inramas av imponerande solon inte bara p\u00e5 gitarr, utan ocks\u00e5 p\u00e5 kromatiskt munspel (vi f\u00e5r som v\u00e4ntat en pedagogisk minilektion om om olika typer av munspel, skalor och tonarter). Norwegian Wood <\/em>l\u00e5ter l\u00e4tt jambetonad. \u00c5nyo pytsas n\u00e5gra takter av helt andra l\u00e5tar in, framf\u00f6r allt spelmansmusik. Inte utan att man undrar vad som \u00e4r \u00f6verenskommet i f\u00f6rv\u00e4g och vad som uppst\u00e5r i stundens ingivelse.<\/p>\n\n\n\n

I andra avdelningen ger de varandra eget utrymme f\u00f6r variationens skulle. En god id\u00e9. Blir munspels-cirkus n\u00e4r fryntlige sk\u00e5ningen trakterar sitt beh\u00e4ndiga instrument utan att greppa det med sina h\u00e4nder. Om recension f\u00e5r redovisa p\u00e5 detaljniv\u00e5 framf\u00f6rs vals fr\u00e5n V\u00e4stmanland, hambo fr\u00e5n nuvarande bostadsort samt trallpolska fr\u00e5n Offerdal. Fenomenala tekniken \u00e4r uppenbar varf\u00f6r en l\u00e4mplig term m\u00e5ste bli v\u00e4rldsklass. I detta segment l\u00e4r vi oss skillnader mellan munspel och utseendet p\u00e5 en s\u00e5 kallad trynorgel (diatoniskt munspel). Hans v\u00e4n kontrar \u00f6verraskande nog med en favoritballad, n\u00e4mligen Joni Mitchells tidiga \u00f6rh\u00e4nge Both Sides Now. <\/em>Tonerna str\u00e4cks ut raffinerat i flera skikt och musiken f\u00e5r andas. Vikten av en v\u00e4l genomt\u00e4nkt l\u00e5tordning ska inte underskattas, en konst de beh\u00e4rskar till fullo. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Bilden ovan illustrerar f\u00f6rresten en anekdot. Den handlade om n\u00e4r v\u00e5r konung kommenterade munspelsfantomens teknik och instrumentets resurser. Andra sett s\u00e4tts ig\u00e5ng p\u00e5 ett sprudlande s\u00e4tt med d\u00e4nga associerad till Elvis. P\u00e5 samma g\u00e5ng uppst\u00e5r ljuv musik och ekvilibristiska crescendon. Vi f\u00e5r ett sk\u00f6nt sjok av blues helt enkelt utan att specifika hj\u00e4ltar lyfts fram. Toots Thielemans som Jers tr\u00e4ffat har varit en utg\u00e5ngspunkt och stor inspirationsk\u00e4lla. <\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r de f\u00f6renas h\u00e4nger de intrikat p\u00e5 i varandras infall, f\u00f6runderligt nog tar var och en sig tillbaka till refr\u00e4ngen. P\u00e5 sluttampen levereras en gammal engelsk vaggvisa i 6\/8 takt omvandlad till sm\u00e5l\u00e4ndsk bolero. Bonusinfo \u00e4r att l\u00e5ten spelats in av b\u00e5de Johnny Cash och Hootenanny Singers. Responsen kr\u00e4ver givetvis extranummer. Duon beviljar en uttrycklig \u00f6nskan, ett krav p\u00e5 att g\u00f6ra Mr. Bojangles<\/em>, Sammy Davis Jr:s signaturmelodi som jag h\u00f6rde med Jan Malmsj\u00f6 i gripande version f\u00f6r tio \u00e5r sedan. Som kunnat f\u00f6rutsp\u00e5s stannar tiden upp, bekymmer dunstar tillf\u00e4lligt bort. Ryser av duons djupt innerliga interpretation. H\u00e4nf\u00f6rs \u00f6ver ett otroligt elastiskt outro. Lycklig \u00f6ver att jag fanns p\u00e5 plats. Ha \u00f6verseende med att texten m\u00f6jligen blev lite v\u00e4l deskriptiv. \u00c4nnu en of\u00f6rgl\u00f6mlig kanonkonsert p\u00e5 denna mysiga krog. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

15\/9 2026 Utopia Jazz p\u00e5 Karl Johansgatan i Majorna Har ganska ofta haft f\u00f6rm\u00e5nen att live lyssna p\u00e5 gitarristen Emil Ernebro och munspelaren Filip Jers, fast mig veterligen bara en g\u00e5ng tidigare n\u00e4r de lirat p\u00e5 duo. Det var p\u00e5 KOM Bar i andra \u00e4nden av samma stadsdel vid den tidpunkt duon sl\u00e4ppte sin skiva […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":["post-208814","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","category-recension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/208814","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=208814"}],"version-history":[{"count":20,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/208814\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":208849,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/208814\/revisions\/208849"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=208814"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=208814"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=208814"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}