{"id":208778,"date":"2026-09-16T11:47:46","date_gmt":"2026-09-16T10:47:46","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=208778"},"modified":"2026-09-16T11:47:46","modified_gmt":"2026-09-16T10:47:46","slug":"alldeles-for-fa-hojdpunkter-windflower-av-ayumi-tanaka-thomas-morgan-yhomas-stronen","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=208778","title":{"rendered":"Alldeles f\u00f6r f\u00e5 h\u00f6jdpunkter – Windflower av Ayumi Tanaka\/ Thomas Morgan\/ Yhomas Str\u00f6nen"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Tanaka\/ Morgan\/ Str\u00f6nen<\/p>\n\n\n\n

Windflower <\/p>\n\n\n\n

2<\/p>\n\n\n\n

Inspelad maj 2025 studio La Buissonne Frankrike<\/p>\n\n\n\n

Producent: Manfred Eicher<\/p>\n\n\n\n

ECM<\/p>\n\n\n\n

Releasedatum: 21\/8 2026<\/p>\n\n\n\n

Brukar avst\u00e5 fr\u00e5n att \u00e4gna tid \u00e5t att recensera en skiva n\u00e4r jag finner anledning att dissa. Ingen kommer uppm\u00e4rksamma en s\u00e5dan text, blir absolut inte n\u00e5gra delningar. Men ibland n\u00e4r tid investerats vill jag g\u00f6ra ett undantag. I det h\u00e4r fallet lyssnades tv\u00e5 g\u00e5nger i h\u00f6rlurar. F\u00f6rsta intrycket kvarstod tyv\u00e4rr. ECM \u00e4r ledande inom den kammarjazziga v\u00e4rlden, st\u00e5r f\u00f6r ett specifikt sound bottnande i en kontemplativ estetik. Om man generaliserar har denna h\u00e5llning blivit alltmer markant under 2000-talet. Smal musik lanseras \u00e4mnad f\u00f6r konn\u00e4ss\u00f6rer. N\u00e4r ECM firade femtio \u00e5r fick jag f\u00f6r \u00f6vrigt i jazzmagasinet Orkesterjournalen utse den utgivning i deras enorma katalog som jag v\u00e4rderade h\u00f6gst. Valet f\u00f6ll p\u00e5 Still Live<\/em>, en dubbel-vinyl fr\u00e5n 1988 med Keith Jarret Trio. P\u00e5 senare \u00e5r har jag f\u00e5tt en del recensions-cd skickade till mig via Naxos i \u00d6rebro. Och n\u00e5gra juveler har f\u00f6rst\u00e5s uppt\u00e4ckts genom detta f\u00f6rfarande. <\/p>\n\n\n\n

Denna trio med pianist fr\u00e5n Japan, amerikansk basist och batterist b\u00f6rdig fr\u00e5n Norge spelade tillsammans f\u00f6rsta g\u00e5ngen s\u00e5 sent som 2024, p\u00e5 en festival i Norge. Efter f\u00f6rslag av legendaren Manfred Eicher spelades debuten in med kompositioner av dem sj\u00e4lva. Albumets nio titlar har samtliga skrivits gemensamt bortsett fr\u00e5n La Source <\/em>som signeras den kvinnliga pianisten. Skivbolaget p\u00e5talar att de komponerats spontant i en mestadels fragil anda. I vilka konstellationer har d\u00e5 musikerna f\u00f6rekommit? Ayumi Tanaka har ing\u00e5tt i ett par av norske trumslagarens projekt och har sl\u00e4ppt rosat album i eget namn. Thomas Morgan debuterade p\u00e5 ECM 2008 med John Abercrombie Quartet. Han \u00e4r k\u00e4nd f\u00f6r samarbeten med exempelvis Paul Motian, Craig Taborn, Jakob Bro och Bill Frisell. Vad betr\u00e4ffar Thomas Str\u00f6nen kan tjugo\u00e5riga samarbetet i Parish n\u00e4mnas med bland andra Bobo Stenson och Fredrik Ljungkvist. gruppen Food med Ian Bellamy samt han duetter under pandemin genomf\u00f6rda med bland andra Chris Potter och Jorge Rossy. <\/p>\n\n\n\n

Det b\u00f6rjar lovande, f\u00f6r att inte s\u00e4ga m\u00e4sterligt. Titelsp\u00e5ret sveper med sig lyssnaren in i ett tillst\u00e5nd av mysticism med klart utkristalliserade toner. F\u00f6rf\u00f6rs av melodin som b\u00e4ddats in i f\u00f6runderlig densitet, frambringad av oemotst\u00e5ndlig dynamik. Blir f\u00f6rtjust i soundet fr\u00e5n h\u00e5rt sp\u00e4nda trumskinn, f\u00f6rsynta l\u00f6pningar \u00f6ver tangenter och fram\u00e5tstr\u00e4vande basg\u00e5ng. Att inledningen \u00e4r en s\u00e5dan fulltr\u00e4ff g\u00f6r att jag k\u00e4nner mig f\u00f6rvirrad och rej\u00e4lt besviken ju l\u00e4ngre albumet p\u00e5g\u00e5r. Musiken \u00f6verg\u00e5r n\u00e4mligen i spretiga sekvenser, av skenbart nyckfullt natur. H\u00f6r ett improvisatoriskt utforskande som s\u00e4llan binds samman till urskiljbar struktur. Praktiseras en ECM-estetik vars h\u00e4ndelsefattiga inriktning g\u00e5r mig f\u00f6rbi. Uppskattar f\u00f6rvisso energip\u00e5slaget med framv\u00e4llande rytm i f\u00f6rsta delen av i Tree Of Stars. <\/em>Ambitionen hos trion ska ha varit att uppl\u00f6sa gr\u00e4nsen mellan nedtecknade kompositioner och impro-moment. <\/p>\n\n\n\n

Hade som framg\u00e5r \u00f6nskat mer t\u00e4thet, att man utg\u00e5tt i h\u00f6gre grad fr\u00e5n ett centrum. H\u00e4r st\u00e4lls h\u00f6ga krav p\u00e5 lyssnarens f\u00f6rm\u00e5ga att sl\u00e4ppa taget med bibeh\u00e5llen full koncentration, att vilja f\u00f6lja med i skiftande infall. Hade melodier utgjort fundament f\u00f6r fler \u00e4n tre kompositioner skulle det passat att peka p\u00e5 ett m\u00f6nster av avvikelser. Trion tycks mer intresserad av abstraktioner och glidande tillst\u00e5nd \u00e4n att g\u00f6ra tillg\u00e4ngliga melodier. Saknar \u00f6verlag nerv, medveten om att jag skulle haft v\u00e4sentligt st\u00f6rre f\u00f6rdrag med dylikt musicerande live. Albumets tv\u00e5 sista kompositioner f\u00e5r mig lyckligtvis tillbaka p\u00e5 banan. Driftwood <\/em>och Dissolving Sun <\/em>erbjuder substans, blir s\u00e5 pass \u00e4ventyrligt njutbara att det \u00e4r frestande att s\u00e4tta h\u00f6gre betyg. Som v\u00e4ntat ligger fokus genomg\u00e5ende p\u00e5 tonerna fr\u00e5n flygeln, fast i introt till Source <\/em>och omn\u00e4mnda l\u00e5tar lagda sist f\u00e5r vi taktil tillf\u00f6rsel av konturer fr\u00e5n basist och batterist. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Tanaka\/ Morgan\/ Str\u00f6nen Windflower 2 Inspelad maj 2025 studio La Buissonne Frankrike Producent: Manfred Eicher ECM Releasedatum: 21\/8 2026 Brukar avst\u00e5 fr\u00e5n att \u00e4gna tid \u00e5t att recensera en skiva n\u00e4r jag finner anledning att dissa. Ingen kommer uppm\u00e4rksamma en s\u00e5dan text, blir absolut inte n\u00e5gra delningar. Men ibland n\u00e4r tid investerats vill jag g\u00f6ra […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22],"tags":[],"class_list":["post-208778","post","type-post","status-publish","format-standard","category-skivor","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/208778","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=208778"}],"version-history":[{"count":10,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/208778\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":208813,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/208778\/revisions\/208813"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=208778"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=208778"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=208778"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}