{"id":208715,"date":"2026-09-14T12:05:30","date_gmt":"2026-09-14T11:05:30","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=208715"},"modified":"2026-09-14T12:05:31","modified_gmt":"2026-09-14T11:05:31","slug":"udda-uppslag-leder-obonhorligt-till-skrackisintrig-en-mycket-liten-manniska-pa-goteborgs-stadsteater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=208715","title":{"rendered":"Udda uppslag leder ob\u00f6nh\u00f6rligt till skr\u00e4ckisintrig – En mycket liten m\u00e4nniska p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
pressfoton Ellika Henrikson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Manus och regi: Lisa Aschan<\/p>\n\n\n\n

Scenografi och kostymdesign: Annika Tosti<\/p>\n\n\n\n

Maskdesign: Maria Agaton<\/p>\n\n\n\n

Ljusdesign: Sofia Grynning<\/p>\n\n\n\n

Ljuddesign: Tommy Carlsson<\/p>\n\n\n\n

Komposit\u00f6r: Jacob Haage, Sarah Assbring<\/p>\n\n\n\n

I rollerna: Mattias Nordkvist, Caroline S\u00f6derstr\u00f6m, Maria Hedborg, Bakri Wassan och Aida Esmailzadeh Davani (praktikant). <\/p>\n\n\n\n

Urpremi\u00e4r 11\/9 2026 Studion G\u00f6teborgs Stadsteater<\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 29\/10<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Inte utan att det k\u00e4ndes befriande i intensiv valr\u00f6relse och p\u00e5 25-\u00e5rsdagen av terrorattackerna elfte september att f\u00e5 skingra tankarna, genom att besk\u00e5da en skruvad premi\u00e4r med ett existentiellt tema som i olika utstr\u00e4ckning alla har erfarenhet av. En mycket liten m\u00e4nniska <\/em>handlar om tillvaron som b\u00e4bis och nybliven mamma, deras oundvikligt beroendeframkallande f\u00f6rh\u00e5llande. Hur reagerade vi v\u00e5rt f\u00f6rsta \u00e5r livet p\u00e5 all frustration n\u00e4r behov inte st\u00e4ndigt kan eller b\u00f6r tillgodoses? Vi minns inte, men somliga kanske b\u00e4r p\u00e5 en sm\u00e4rta, fr\u00e5n en f\u00f6rest\u00e4llningen om att ha f\u00f6rsummats eller inte blivit villkorsl\u00f6st \u00e4lskad. Dramat speglar en omv\u00e5rdande relation vars inverterade anknytningsproblematik resulterar i ol\u00f6slig separations\u00e5ngest. Konsekvensen f\u00f6r en f\u00f6rkrossad mamma av den lilla sonens svartsjuka blir olidlig..<\/p>\n\n\n\n

Lisa Aschan sluter en \u00f6verenskommelse med publiken som g\u00e5r ut p\u00e5 att kasta all trov\u00e4rdighet \u00f6ver bord. Ist\u00e4llet ler vi \u00e5t och oroas av den namnl\u00f6se, kr\u00e4vande sonen gestaltad av en sk\u00e5despelare, vars vikt troligen uppg\u00e5r till ett tresiffrigt antal kilon. R\u00f6relseinstrukt\u00f6r har tagits i anspr\u00e5k och han har gjort ett f\u00f6rn\u00e4mligt arbete. Aschans debut som dramatiker \u00e4r en enaktare som framf\u00f6rs under nittio minuter. Denna skruvade pj\u00e4s kan ses som ett slags kammarspel d\u00e4r Caroline S\u00f6derstr\u00f6m i egenskap av ombes\u00f6rjande mamma agerar mot j\u00e4tteb\u00e4bisen Mattias Nordkvist som ibland f\u00e5r v\u00e4gleda med kommentarer som dramatikerns f\u00f6rl\u00e4ngda arm. De omges av n\u00e5gra andra rollfigurer, m\u00e4rk v\u00e4l \u00e4r fadern till barnet fr\u00e5nvarande. Vi f\u00e5r m\u00f6ta en barnmorska, en sjuksk\u00f6terska\/ mormor och den ur personalen p\u00e5 BB som efterhand blir mammans nya kille efter att de dejtat. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Vad vill d\u00e5 Lisa Aschan ber\u00e4tta? Jo, en historia om f\u00f6rsta \u00e5ret i ett liv, en period ingen kan minnas, en period som inte stannat kvar i oss n\u00e4r vi gradvis kan kommunicera genom spr\u00e5k. I pj\u00e4sen tilldelas den fragila varelsen f\u00f6rm\u00e5gan att prata p\u00e5 en 3-4 \u00e5rings niv\u00e5, fast enbart publiken uppfattar Nordkvists repliker. Han formulerar sina beg\u00e4r, behov och besvikelser enligt manusf\u00f6rfattarens eleganta allitteration. Den omst\u00e4ndigheten \u00e4r avg\u00f6rande f\u00f6r pj\u00e4sen och dess \u00f6desdigra utg\u00e5ng, n\u00e4r mamman f\u00f6rtvivlat k\u00e4mpar med att \u00e5tg\u00e4rda barnets oartikulerade reaktioner. Halvv\u00e4gs in i skildringen om barnet som tagit \u00f6ver och dominerar sin beskyddares tillvaro finner jag id\u00e9ns utf\u00f6rande originellt. K\u00e4nslor av kaos och k\u00e4rlek virvlar runt. V\u00e4ntar p\u00e5 att bilden ska breddas, bli mer komplex. Men det h\u00e4nder inte. Temat tr\u00f6skas konsekvent till sin definitiva slutpunkt. P\u00e5 slutet levereras ett par utdragna, stillast\u00e5ende scener vilka antyder hur det kommer sluta.<\/p>\n\n\n\n

Ska p\u00e5pekas att det hj\u00e4lpl\u00f6sa barnet inte bara fordrar absolut n\u00e4rhet, n\u00e4ringen i br\u00f6sten, utan framf\u00f6r l\u00e4ngtar tillbaka till ombonade tryggheten som foster. Erinrar mig att jag i ungdomen l\u00e4st barnpsykologi och att jag praktiserat p\u00e5 daghem (kallades inte f\u00f6rskola p\u00e5 den tiden). Tror att jag har h\u00f6rt talas om den teori som \u00e4r fatal i En mycket liten m\u00e4nniska. <\/em>Har mot min vilja r\u00e5kat se minst tre v\u00e4ldigt positivt h\u00e5llna recensioner vilka skiljer sig v\u00e4sentligt fr\u00e5n mitt omd\u00f6me. Mitt s\u00e4llskap var en tv\u00e5barnsmor som nog blev t\u00e4mligen besviken, d\u00e5 hon inte ans\u00e5g att den absurda skildringen hade s\u00e4rskilt mycket att tillf\u00f6ra. N\u00e4mner denna initierade k\u00e4lla som kan relatera till mammans situation eftersom hennes reaktion \u00f6verlag sammanfaller med min. P\u00e5 pluskontot ska l\u00e4ggas rutinerat sk\u00e5despeleri, de sinnrikt koordinerade r\u00f6relserna inklusive av och p\u00e5tagning av shorts efter bad, ljuss\u00e4ttningen, sp\u00e4nnande musik och inte minst den av video belysta scenografin i gulbruna f\u00e4rger. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

48-\u00e5ringen fr\u00e5n Sk\u00e5ne uppvuxen i G\u00f6teborg och filmutbildad i Danmark fick som bekant en Guldbagge 2012 f\u00f6r sin uppm\u00e4rksammade l\u00e5ngfilm Apflickorna<\/em>. Debuten inh\u00f6stade \u00e5tskilliga priser och visades ocks\u00e5 p\u00e5 festivaler utomlands. Andra projekt p\u00e5 meritlistan har v\u00e4l inte riktigt r\u00f6nt samma framg\u00e5ng. Fast det \u00e4r l\u00e4nge sedan minns jag att jag fascinerades av Apflickorna <\/em>och somliga scener i biosalongen etsade sig fast p\u00e5 n\u00e4thinnan. Konkurrens emellan de p\u00e5 h\u00e4stryggen v\u00e4ltr\u00e4nade b\u00e4stisarna som gick \u00f6ver styr, uppt\u00e4ckten av erotikens animaliska urkraft och allra mest maktspelet tjejerna emellan och ocks\u00e5 gentemot omgivning och uppvaktande m\u00e4n. Antar att Ascher har fler redskap i verktygsl\u00e5dan.<\/p>\n\n\n\n

Men det g\u00e5r inte att komma ifr\u00e5n att ocks\u00e5 hennes f\u00f6rsta verk f\u00f6r scen i praktiken behandlar snarlika teman, kretsar kring s\u00e5dant som makt och beroende, egocentriskt t\u00e4nkande och tillit (kunna lita p\u00e5 andra). Att makt s\u00e5 ofta tenderar att vara en avg\u00f6rande aspekt i v\u00e5ra intima relationer, \u00e4r ett faktum En mycket liten m\u00e4nniska <\/em>fokuserar p\u00e5. Dock det p\u00e5 samma g\u00e5ng s\u00e4llsamt lustiga och i f\u00f6rl\u00e4ngningen l\u00e4skiga best\u00e5r i att b\u00e4bis gjorts till ett styrande subjekt vars p\u00e5verkan p\u00e5 den som f\u00f6tt honom blir ohanterlig. En frustrerande solipsism utifr\u00e5n svartsjuka och o\u00e4ndlig t\u00f6rst efter \u00f6mhet och total omv\u00e5rdnad. Hade manus varit ett synopsis skulle det klassas som en mix av drama, skr\u00e4ck och sf. Som auteur m\u00e4rks att Aschan beh\u00e4rskar regi, ocks\u00e5 n\u00e4r det debuteras p\u00e5 scen. Tajming, mimik och kroppsspr\u00e5k sitter f\u00f6red\u00f6mligt hos sk\u00e5despelarna. N\u00e5got man har r\u00e4tt att f\u00f6rv\u00e4nta sig. Och \u00e4ven om jag l\u00e4mnade salongen t\u00e4mligen sval till sinnes, ska inte f\u00f6rnekas att upps\u00e4ttningen bjuder p\u00e5 ett antal dr\u00e5pliga sekvenser. Exempelvis n\u00e4r mamman g\u00e5r med sin b\u00e4bis och han stolpar bakl\u00e4nges eller n\u00e4r han ligger bredvid d\u00e5 \u00e4lskare idkar cunnilingus p\u00e5 henne. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

I pappans fr\u00e5nvaro blir mormor (Maria Hedborg) ett omistligt st\u00f6d f\u00f6r f\u00f6rstf\u00f6derskan. S\u00e5 l\u00e4nge hon \u00e4r med g\u00f6r Hedborg utm\u00e4rkt ifr\u00e5n sig. Ensemblen lyckas v\u00e4l i sina roller. Den som lyser starkast \u00e4r Caroline S\u00f6derstr\u00f6m oavbrutet i centrum f\u00f6r skeendet. Hon \u00e4r duktig p\u00e5 att intonera, koreografi och att trov\u00e4rdigt agera mot motspelare. Hon har \u00f6vertygat i en l\u00e5ng rad upps\u00e4ttningar p\u00e5 Stadsteatern, ibland \u00e4n mer \u00e4n h\u00e4r. Kan t\u00e4nka mig att Mattias Nordkvist tacksamt kastat sig \u00f6ver denna sin f\u00f6rmodligen sv\u00e5raste utmaning. Man undrar vem som l\u00e4t honom gestalta en kr\u00e4vande krabat, vilket resulterade i en absurd form av f\u00f6rst\u00e4rkt av surrealism. De festliga inslagen han orsakar f\u00f6rsvinner raskt till f\u00f6rm\u00e5n f\u00f6r det obevekligt obehagliga. Inga anm\u00e4rkningar ska s\u00e5ledes riktas mot ensemblen, tv\u00e4rtom. D\u00e4remot s\u00e4tts fr\u00e5getecken kring dramats konstruktion och tillh\u00f6rande tematik. Vore or\u00e4tt att kalla pj\u00e4sen f\u00f6r medioker, men f\u00f6r mig som inte leva mig in i mammans bel\u00e4genhet blev upps\u00e4ttningen \u00e4nd\u00e5 n\u00e5got av en besvikelse. Fr\u00e5gan kvarst\u00e5r. Vilket \u00e4r budskapet? Vad vill Aschan att publiken ska ta med sig? <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Manus och regi: Lisa Aschan Scenografi och kostymdesign: Annika Tosti Maskdesign: Maria Agaton Ljusdesign: Sofia Grynning Ljuddesign: Tommy Carlsson Komposit\u00f6r: Jacob Haage, Sarah Assbring I rollerna: Mattias Nordkvist, Caroline S\u00f6derstr\u00f6m, Maria Hedborg, Bakri Wassan och Aida Esmailzadeh Davani (praktikant). Urpremi\u00e4r 11\/9 2026 Studion G\u00f6teborgs Stadsteater Spelas till och med 29\/10 Inte utan att det k\u00e4ndes […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":["post-208715","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/208715","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=208715"}],"version-history":[{"count":17,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/208715\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":208736,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/208715\/revisions\/208736"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=208715"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=208715"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=208715"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}