{"id":208682,"date":"2026-09-12T13:49:46","date_gmt":"2026-09-12T12:49:46","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=208682"},"modified":"2026-09-12T13:49:46","modified_gmt":"2026-09-12T12:49:46","slug":"fasansfull-redogorelse-med-tveeggad-skuldborda-fenomenalt-framstalld-en-liten-roman-pa-teater-trixter","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=208682","title":{"rendered":"Fasansfull redog\u00f6relse med tveeggad skuldb\u00f6rda fenomenalt framst\u00e4lld – En liten roman p\u00e5 Teater Trixter"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Manus Lars Nor\u00e9n i bearbetning av Svante Grogarn<\/p>\n\n\n\n

Regi och scenografi: Svante Grogarn<\/p>\n\n\n\n

Kostym\u00f6r: Nonno Nordqvist<\/p>\n\n\n\n

Producent\/ statist: Annie Thorold<\/p>\n\n\n\n

Dramaturg\/ producent: \u00c5ke \u00d6stergren<\/p>\n\n\n\n

Sk\u00e5despelare: Kristin Falksten<\/p>\n\n\n\n

Premi\u00e4r: 9\/9 2026 hos Teater Trixter i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 27\/9<\/p>\n\n\n\n

Upps\u00e4ttningen speglar s\u00e5 mycket grymhet n\u00e4r ett djupt traumatiserat offer sj\u00e4lv av of\u00f6rklarlig anledning blir en bestialisk f\u00f6r\u00f6vare, ondskefull nog f\u00f6r att d\u00f6mas till d\u00f6den, att jag verkligen f\u00e5r ta sats. Mentalt m\u00e5r man inte bra efter\u00e5t. Som tur var kunde jag fylla p\u00e5 med gl\u00e4djerik och vacker livemusik p\u00e5 Skeppet en h\u00e5llplats bort strax efter\u00e5t. Kan skjuta in att det verk som orsakat mig mest olustk\u00e4nslor senaste \u00e5ren, med dunkande huvudv\u00e4rk som f\u00f6ljd, var l\u00e5ngfilmen Den m\u00e5lade f\u00e5geln<\/em>, vars barndomsber\u00e4ttelse av Jerzy Kosinski st\u00e5r i en av bokhyllorna. Ett par sn\u00e4pp \u00e4n v\u00e4rre vad g\u00e4ller att ta emot barbariskt beteende och d\u00e4rf\u00f6r en klar gradskillnad j\u00e4mf\u00f6rt med monologen p\u00e5 Trixter. Lars Nor\u00e9ns oavslutade bok baseras p\u00e5 fallet Lisa Montgomery, den f\u00f6rsta kvinnan att avr\u00e4ttas i USA sedan 1953. Har sett uppgift om att han vid sin d\u00f6d hade fyra pj\u00e4ser f\u00e4rdigskrivna, varav Communion <\/em>p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater var en av dem. Vad g\u00e4ller En liten roman <\/em>har den bearbetats f\u00f6r scen i Stockholm och p\u00e5 Trixter av Svante Grogarn. Lisa Montgomery och hennes tankar f\u00f6rkroppsligas och f\u00f6rmedlas av Kristin Falksten. Hon ger oss brottstycken ur dennes kaotiska liv, delvis som svar p\u00e5 f\u00f6rh\u00f6rsledares fr\u00e5gor.<\/p>\n\n\n\n

Att just Lars Nor\u00e9n kom att bli besatt av fallet \u00e4r logiskt, i linje med de tankar och de filosofiska resonemang han ofta uppeh\u00e5llit sig kring i sitt skrivande. Bestialiska grymheter, av s\u00e5v\u00e4l fysisk som mental art, f\u00e4ngslade honom i konstn\u00e4rskapet, inte minst f\u00f6rintelsen. Minns fr\u00e5n min f\u00f6rh\u00e5llandevis utf\u00f6rliga intervju 2009 (finns p\u00e5 n\u00e4tet) att han p\u00e5stod att han lagt ondskan p\u00e5 hyllan, ett uttalande som p\u00e5 goda grunder kan ifr\u00e5gas\u00e4ttas. Typiskt nog lyder rubriken p\u00e5 min intervju efter redigering: ”Vill ge hopp och sj\u00e4lvk\u00e4nsla”. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Ska p\u00e5pekas att jag var p\u00e5 f\u00f6rest\u00e4llningen kv\u00e4llen efter premi\u00e4ren. Satt p\u00e5 f\u00e4rde raden om jag minns r\u00e4tt, tog till mig en f\u00f6rest\u00e4llning Falksten tipsade mig om i v\u00e5ras och vars l\u00e4ngd uppgick till cirka sjuttio minuter. Det var n\u00e4stan fullsatt. Sl\u00e5r mig nu att ljuddesign f\u00f6rekom men ingen musik, vilket \u00e4r ovanligt f\u00f6r att vara den ber\u00f6mde dramatikern. Aprop\u00e5 att d\u00f6mas till d\u00f6den f\u00f6r mord och kidnapping och att sitta i m\u00e5nga \u00e5r i v\u00e4ntan p\u00e5 eventuellt verkst\u00e4llande (\u00e5tskilliga d\u00f6dsstraff omvandlades till livstid under Biden-administrationen), r\u00e5der ovisshet om p\u00e5f\u00f6ljd f\u00f6r det p\u00e5g\u00e5ende uppm\u00e4rksammade fallet med mamman i USA som d\u00f6dade sina tre barn. I det \u00e4rendet har kvinnoorganisationer tagit st\u00e4llning f\u00f6r den skyldige, bisarrt nog. Ett os\u00e4kert l\u00e4ge har uppst\u00e5tt om det kommer bli ny r\u00e4tteg\u00e5ng. Kan hon h\u00e5llas ansvarig f\u00f6r sina of\u00f6rsvarliga handlingar? I fallet Lisa Montgomery var juryn d\u00e4remot enig. Och brottets natur, ritualmord och kidnappning, motiverade federala d\u00f6dsdomen.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Tv\u00e5 h\u00e4ndelser kring eller ing\u00e5ende i upps\u00e4ttningen f\u00f6rv\u00e5nade. Framf\u00f6r allt att teamet inte s\u00e5g till att dra ig\u00e5ng appl\u00e5dtacket n\u00e4r publiken sv\u00e4vade i ovisshet om n\u00e4r sista ordet hade uttalats. Ist\u00e4llet fick str\u00e5lande sk\u00e5despelare meddela att f\u00f6rest\u00e4llningen var slut, genom att g\u00e5 fram till scenkanten och g\u00f6ra en subtil bugning mot oss. M\u00e4rklig situation! Ocks\u00e5 sm\u00e5tt uppseendev\u00e4ckande att Svante Grogarn inte bara sk\u00f6tte sufflerandet i par med Annie Thorold p\u00e5 andra flanken, utan ocks\u00e5 hade repliker. Stundtals agerade de f\u00f6rh\u00f6rsledare. Thorold hade d\u00e4rtill en pytteliten biroll som f\u00e5ngvaktare. Scenografin tycks symbolisera ett f\u00f6rh\u00f6rsrum snarare \u00e4n en cell utan s\u00e4ng. Den gr\u00f6ntonade f\u00e4rgskalan associerar jag till sjukhus sterila milj\u00f6. <\/p>\n\n\n\n

Att redog\u00f6ra f\u00f6r Lisa Montgomerys upplevelser under uppv\u00e4xten n\u00e4r hon regelbundet p\u00e5 s\u00e4tt bortom fattbar gr\u00e4ns, utsattes f\u00f6r h\u00e4nsynsl\u00f6sa \u00f6vergrepp orkestrerade av en cynisk och empatil\u00f6s mamma i praktiken lika \u00e4cklig som flickans f\u00f6r\u00f6vare, f\u00f6r att i omg\u00e5ngar under utfr\u00e5gningar skildra sin egen monstru\u00f6sa handling, torde rimligen kunna betecknas som en tour de force f\u00f6r Kristin Falksten. Hon har s\u00f6kt roller vilka speglar m\u00e4nsklig brutalitet och dr\u00e5plighet. Den dr\u00e5pliga sidan \u00f6verg\u00e5ende i tragik exponerades suver\u00e4nt i Koloristen – <\/em>hennes pj\u00e4s om den livsoduglige fast postumt hyllade konstn\u00e4ren \u00c5ke G\u00f6ransson. I \u00e5r tilldelades hon f\u00f6r \u00f6vrigt G\u00f6teborgs Stads kulturstipendium, v\u00e4lf\u00f6rtj\u00e4nst och en smula ironiskt d\u00e5 Koloristen <\/em>nekades st\u00f6d av staden. P\u00e5 Trixter i vars konstn\u00e4rliga r\u00e5d hon sitter, har jag sett henne i bland annat Jag \u00e4r vinden<\/em> av Jon Fosse och i en Lumor-produktion om mental oh\u00e4lsa.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Falkstens prestation \u00e4r extraordin\u00e4r, s\u00e4ttet hon tar sig an det utmanande uppdraget imponerar stort. G\u00e4rningen hennes avskydda rollfigur beg\u00e5r \u00e4r s\u00e5 monstru\u00f6s, s\u00e5 f\u00f6rklarlig och of\u00f6rsvarlig att inga f\u00f6rmildrande omst\u00e4ndighet f\u00f6religger. Hade hon som vuxen h\u00e4mnats sina f\u00f6r\u00f6vare hade nog r\u00e4ttsv\u00e4sendet resonerat annorlunda. I monologens inledning bollas med begreppet psykotisk. \u00c4r detta ett till\u00e4gg av Lars Nor\u00e9n att Montgomery funderar p\u00e5 vem hon \u00e4r och hur hon bed\u00f6mts av omv\u00e4rlden? Hon f\u00f6rundras \u00f6ver allt blod, men l\u00e5ter sig inte stoppas f\u00f6r att tillskansa sig fostret i \u00e5ttonde m\u00e5naden. Skickligt \u00e4ndrar sk\u00e5despelaren tonfall f\u00f6r att publiken ska f\u00e5 veta hur det l\u00e4t om mamman och Montgomerys v\u00e5ldt\u00e4ktsm\u00e4n. Deras k\u00e4nslokalla repliker \u00e5terges med kolossal kraft och skoningsl\u00f6s sk\u00e4rpa. Allra mesta av monologen levereras st\u00e5ende, men Falksten l\u00e4gger sig ocks\u00e5 p\u00e5 rygg p\u00e5 bordet och vid en torkad blodp\u00f6l p\u00e5 golvet. Sakligt och \u00e5terh\u00e5llsamt redovisas d\u00e5det och f\u00f6rh\u00e5llanden kring det, i relation till de flashbacks fr\u00e5n barndomen som \u00e5terges med den uppr\u00f6rdhet dessa explicita skildringar motiverar. <\/p>\n\n\n\n

Svante Grogarns bearbetning och regi ska ocks\u00e5 lyftas fram. Han f\u00f6rm\u00e5r p\u00e5 n\u00e5got outgrundligt s\u00e4tt g\u00f6ra stoffet n\u00e4stan hanterbart, fast niv\u00e5n av destruktivitet och \u00f6vergrepp \u00e4r mer \u00e4n man egentligen kan processa. Formatet fungerar trots att man som \u00e5h\u00f6rare vill st\u00e5ls\u00e4tta sig, inte se vissa bilder i huvudet. Kan ber\u00e4ttelsen tj\u00e4na som exempel p\u00e5 hur sociala arvet kan yttra sig som skr\u00e4ckscenario? Trixter ska ha samtal om pj\u00e4sen. D\u00e5 kanske det avsl\u00f6jas varf\u00f6r man valt att s\u00e4tta upp pj\u00e4sen med sin dokument\u00e4ra pr\u00e4gel och sitt v\u00e4mjeliga inneh\u00e5ll (Grogarn varnar oss i f\u00f6rv\u00e4g). Nu har man f\u00e5tt insyn i fallet Lisa Montgomery, en person som till slut blev motsatsen till maskrosbarn, <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Manus Lars Nor\u00e9n i bearbetning av Svante Grogarn Regi och scenografi: Svante Grogarn Kostym\u00f6r: Nonno Nordqvist Producent\/ statist: Annie Thorold Dramaturg\/ producent: \u00c5ke \u00d6stergren Sk\u00e5despelare: Kristin Falksten Premi\u00e4r: 9\/9 2026 hos Teater Trixter i G\u00f6teborg Spelas till och med 27\/9 Upps\u00e4ttningen speglar s\u00e5 mycket grymhet n\u00e4r ett djupt traumatiserat offer sj\u00e4lv av of\u00f6rklarlig anledning blir […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":["post-208682","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/208682","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=208682"}],"version-history":[{"count":13,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/208682\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":208713,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/208682\/revisions\/208713"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=208682"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=208682"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=208682"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}