![\"Parzival\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/09\/unnamed-7.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Parzival<\/strong> En f\u00e4rgsprakande upplevelse l\u00e5ngt ut\u00f6ver det vanliga p\u00e5 en teaterscen. T\u00e4nk dig barn som leker teater och kan anv\u00e4nda sin mammas kudde som riddar-rustning eller vad som r\u00e5kar finnas framme. En stor kan f\u00e5 bli en h\u00e4st i barnens lek. I barnens fantasi kan vad som helst bli vad som helst. Samtidigt \u00e4r det en djupdykning in i en mytologisk vandring som vrider p\u00e5 existentiella fr\u00e5gor, p\u00e5 ett absurt, groteskt s\u00e4tt. Vi f\u00e5r f\u00f6lja en ung man i sagans v\u00e4rld som v\u00e4xt upp skyddad mot allt farligt av sin mamma men som \u00e4nd\u00e5 ger sig ut p\u00e5 vandringsv\u00e4g f\u00f6r att bli riddare, f\u00f6r att bli just det som mamman ville f\u00f6rhindra att han blir. <\/p>\n Parzival skrevs 2010 av Lukas B\u00e4rfuss och bygger p\u00e5 Wolfram von Eschenbachs mytiska hj\u00e4ltedikt fr\u00e5n medeltiden som \u00e4r en sidober\u00e4ttelse fr\u00e5n den keltiska Arthursagan. Parzival och hans mamma bor i skogen, l\u00e5ngt bort fr\u00e5n allt. Mamman har flytt ut i skogen med honom d\u00e5 hans pappa som var riddare dog under ett av sina \u00e4ventyr. Mamman vill skydda sitt barn Parzival och hindra honom fr\u00e5n att n\u00e5gonsin bli en riddare. Mamman curlar honom, helt enkelt, \u00f6verbeskyddar honom och ser till att han inte vet n\u00e5got om v\u00e4rlden utanf\u00f6r skogen. Men det g\u00e5r f\u00f6rst\u00e5s aldrig i l\u00e5nga loppet att hindra n\u00e5gon f\u00f6r att ge sig ut i v\u00e4rlden. En dag m\u00f6ter Parzival n\u00e5gra riddare i skogen och d\u00e5 ger han sig ut p\u00e5 sin f\u00e4rd f\u00f6r att bli riddare och l\u00e4ra sig vad v\u00e4rlden \u00e4r.<\/p>\n F\u00f6rest\u00e4llningens plus \u00e4r att det \u00e4r en explosion av f\u00e4rger och fantasi, det \u00e4r roligt och l\u00f6jligt p\u00e5 en g\u00e5ng och teaterns alla m\u00f6jligheter att uttrycka n\u00e5got anv\u00e4nds: ljud, ljus, kostym, mask, video och ett g\u00e4ng sk\u00e5despelare som f\u00e5r st\u00e5 f\u00f6r ett maratonlopp i att g\u00e5 in och ut ur olika karakt\u00e4rer, ta sig fr\u00e5n scenen f\u00f6r att byta om till nya dr\u00e4kter, om och om igen. Imponerande insats av sk\u00e5despelarna.<\/p>\n F\u00f6rest\u00e4llningens minus \u00e4r dess form som g\u00f6r att karakt\u00e4rerna \u00e4r endimensionella, de saknar djup. Men \u00e5 andra sidan \u00e4r det oftast en del i sj\u00e4lva formen: en mytologisk ber\u00e4ttelse om en vandring fr\u00e5n barndomens of\u00f6rst\u00e5nd till att bli en mogen m\u00e4nniska som l\u00e4rt sig vad livet \u00e4r. I Dramatens version blir det en b\u00e5de grotesk som lekfull mytologisk ber\u00e4ttelse som kan k\u00e4nnas igen fr\u00e5n flera olika kulturer. Vi kan k\u00e4nna igen temat i buddhismen Siddharta som v\u00e4xte upp som \u00f6verbeskyddad prins som en dag s\u00e5g en sjuk man och d\u00e4refter en d\u00f6d m\u00e4nniska och d\u00e5 fick en s\u00e5dan chock av detta att han gav sig av f\u00f6r att vandra genom v\u00e4rlden f\u00f6r att hitta svaret p\u00e5 vad livet \u00e4r och varf\u00f6r lidandet finns. Fr\u00e5n den kristna kulturen finns bland annat Kristens resa av John Bunyan. Det finns olika mytologiska ber\u00e4ttelser fr\u00e5n v\u00e4rldens alla h\u00f6rn med samma grundtema: en ung m\u00e4nniska ger sig ut f\u00f6r att hitta svar p\u00e5 fr\u00e5gorna om existensen, om liv och d\u00f6d och allt d\u00e4r emellan. Beroende p\u00e5 vad samh\u00e4llet st\u00e5r f\u00f6r blir resorna i dessa ber\u00e4ttelser olika.<\/p>\n I versionen som ges p\u00e5 Dramaten \u00e4r det inte bara en f\u00f6rest\u00e4llning \u00f6verfylld av f\u00e4rg och dr\u00e4kter, masker, ljus och ljud – det \u00e4r fullproppar med symboler om m\u00e4nniskans existens och vandring i livet i jakt p\u00e5 att hitta sig sj\u00e4lv och f\u00f6rs\u00f6ka f\u00f6rst\u00e5 existensen. Komiskt, absurt och samtidigt mycket t\u00e4nkv\u00e4rt. Varje g\u00e5ng den som upplevt denna f\u00f6rest\u00e4llning t\u00e4nker p\u00e5 den efter\u00e5t kommer han\/hon\/hen att hitta n\u00e5got nytt att grotta ner sig i. En gediget arbete ligger bakom fr\u00e5n alla teaterns medarbetare, fr\u00e5n regi och sk\u00e5despelare som f\u00e5r ta sig runt och ikl\u00e4da sig m\u00e5nga olika roller och en \u00f6verv\u00e4ldigande scenografi och massor av olika masker och kostymer. H\u00e4r \u00e4r det inte fr\u00e5ga om ”less is more”, s\u00e5 l\u00e5ngt fr\u00e5n avskalat det g\u00e5r att komma i denna fullst\u00e4ndiga explosion av utryck f\u00f6r b\u00e5de \u00f6gon och \u00f6ron. Imponerade p\u00e5 alla niv\u00e5er. Julia Herskovits, som \u00e4r f\u00f6rest\u00e4llningens scenograf s\u00e4ger: Parzival Av Lukas B\u00e4rfuss efter Wolfram von Escenhback Regi Marie Nikazm Bakken Scenografi och kostym Julia Herskovits Musik Christoffer Karlsson Ljus Christoffer Lloyd Nathalie Pujol, Frida Ottosson Dramaturg Jacob Hirdwall \u00d6vers\u00e4ttning Linda \u00d6stergaard I rollerna Hamadi Khemiri, Elin Klinga, Hulda Lind J\u00f3hannsd\u00f3ttir, Tanja Lorentzon, Razmus Nystr\u00f6m och Joel \u00d6dmann Premi\u00e4r 10 september 2026 p\u00e5 Dramatens […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":208652,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31,13624],"tags":[1366,15609,15608,12288,7643,12289],"class_list":["post-208645","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","category-toppnytt","tag-dramaten","tag-kung-arthur","tag-parzival","tag-teater","tag-teaterkritik","tag-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/208645","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=208645"}],"version-history":[{"count":31,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/208645\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":208681,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/208645\/revisions\/208681"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/208652"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=208645"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=208645"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=208645"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
\nAv Lukas B\u00e4rfuss efter Wolfram von Escenhback
\nRegi Marie Nikazm Bakken
\nScenografi och kostym Julia Herskovits
\nMusik Christoffer Karlsson
\nLjus Christoffer Lloyd Nathalie Pujol, Frida Ottosson
\nDramaturg Jacob Hirdwall
\n\u00d6vers\u00e4ttning Linda \u00d6stergaard
\nI rollerna Hamadi Khemiri, Elin Klinga, Hulda Lind J\u00f3hannsd\u00f3ttir, Tanja Lorentzon, Razmus Nystr\u00f6m och Joel \u00d6dmann
\nPremi\u00e4r 10 september 2026 p\u00e5 Dramatens lilla scen<\/p>\n
\nDet v\u00e4lk\u00e4nda uttrycket ”Less is more” blir nu ”More is more”.<\/p>\n
\n– F\u00f6r mig som scenograf och kostymdesigner s\u00e5 \u00e4r det viktigt att bygga v\u00e4rldar som inneh\u00e5ller too much of everything. Jag vill skapa en plats d\u00e4r vad som helst kan h\u00e4nda, d\u00e4r publiken aldrig vet vad den ska f\u00f6rv\u00e4nta sig, aldrig riktigt kunna slappna av och \u00e4nd\u00e5 vilja ha mer. Maximalism handlar om att fylla hela bilden, varje centimeter. Vi intresserar oss f\u00f6r epos och \u00f6verbelastandet av intryck. Och n\u00e5gonstans i \u00e4nden av allt det teatrala, humoristiska och groteska finns det f\u00f6rhoppningsvis n\u00e5got poetiskt att s\u00e4ga om v\u00e4rlden.<\/p>\n![\"Parzival\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/09\/parzival_06024.jpg\")
<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"