{"id":20860,"date":"2010-05-30T20:44:39","date_gmt":"2010-05-30T18:44:39","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=20860"},"modified":"2010-05-30T20:44:39","modified_gmt":"2010-05-30T18:44:39","slug":"siesta-per-egland-indian-songs-little-marbles-stefan-sudstrom-elias-and-the-wizzkids-och-bruket","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=20860","title":{"rendered":"Siesta: Per Egland, Indian Songs, Little Marbles, Stefan Sundstr\u00f6m, Elias and the Wizzkids och Bruket"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

Efter att bussen (just under festivalen \u00e4r det naturligtvis reparationer p\u00e5 j\u00e4rnv\u00e4gen fr\u00e5n H\u00f6\u00f6r till H\u00e4ssleholm) i Snigelfart har glidit in efter en karavan av turistbussar och raggarbilar (this is landet) kan jag \u00e4ntligen b\u00f6rja vandra in mot festivalomr\u00e5det. Det h\u00e4r \u00e4r den st\u00f6rsta upps\u00e4ttningen av Siestafestivalen hittills och det \u00e4r minst sagt synd att de fetaste konserterna (dinosaur jr, bob hund, the bear quartet) har krockat med obligatoriska studier. V\u00e4l p\u00e5 plats i den stora parken verkar inte staden ha vaknat till ordentligt \u00e4n, klockan 14 p\u00e5 eftermiddagen. Anledningen till att jag sj\u00e4lv tagit mig i kragen stavas Per Egland.<\/p>\n

Med sitt album \u201dSlut dina \u00f6gon och dr\u00f6m om Egland\u201d (och inte minst P3-skr\u00e4ddarsydda singeln \u201dMerkurius brinner\u201d) har Per Egland skrivit in sig i en v\u00e4ldigt svensk sm\u00e5stadspoptradition. Med kryptiska, ofta repetativa texter och smittsamma melodier i en korsning mellan Ingenting och Markus Kruneg\u00e5rd g\u00f6r han en fin spelning f\u00f6r poppandor som bakis-vilar i halmen framf\u00f6r scenen. Det stabila bandet (som tydligen bara ska ha repat en g\u00e5ng) f\u00e5r fint fram det latent aggressiva och lite skeva i Pers musik, som balanserar fint mellan fritidsg\u00e5rds-\u00e5ngest och konstskolerock. Den v\u00e4ldigt icke-direkta musiken f\u00e5r ett fint rakt-p\u00e5-framf\u00f6rande som kl\u00e4r den fint.
\nEn stor po\u00e4ng med festivaler \u00e4r att bara vandra runt och lyssna p\u00e5 akter man aldrig skulle lyssnat p\u00e5 f\u00f6rut (ens idag n\u00e4r all musik finns ett par musklick bort). The Indian Songs fr\u00e5n Kristianstad \u00e4r ett s\u00e5dant band som jag aldrig h\u00f6rt men som l\u00e5ter f\u00f6rv\u00e5nande bra, trots att det \u00e4r sv\u00e5rt att skaka av sig att man h\u00f6rt detta f\u00f6rut; med patoset fr\u00e5n Band of horses och Arcade fire och melodier fr\u00e5n Sufjan Stevens skulle de lika g\u00e4rna kunnat komma fr\u00e5n det stora landet i v\u00e4st. Men de har en finfin energi och samspelthet, \u00e4ven om jag blir nipprig p\u00e5 s\u00e5ngarens (i obligatoriska indieuniformen randig-tr\u00f6ja-tighta-jeans-och-snedlugg) ovana att hela tiden s\u00e4ga alldeles f\u00f6r mycket i mellansnacket. Jag kan inte komma underfund med om fraser i stil med: \u201dDen h\u00e4r l\u00e5ten heter We might fall apart\u201d och den handlar om hur vi ofta kan falla samman\u201d \u00e4r ironiska eller inte, i och med att han i princip s\u00e4ger samma sak efter varje l\u00e5t.<\/p>\n

Efter att ha stannat l\u00e4ngre \u00e4n vad jag trott framf\u00f6r The Indian Songs g\u00e5r jag vidare till Fiesta, d\u00e4r Stefan Sundstr\u00f6m f\u00e5tt ett alldeles eget f\u00f6rband i form av Little Marbles. Rockjournalister \u00e4lskar att dela in artister i fack i stil med \u201dantingen \u00e4lskar du eller hatar dom\u201d men med Little Marbles st\u00e4mmer det verkligen. De tv\u00e5 17\u00e5ringarna (jag trodde de var mycket yngre) stiger upp p\u00e5 scenen if\u00f6rda vad som ser ut som en hippiekollektion fr\u00e5n 70-talet; alla f\u00e4rger g\u00f6r ont i \u00f6gonen. Med varsin gitarr och g\u00e4lla r\u00f6ster som alltid l\u00e5ter som en och samma g\u00f6r de toksprallig proggpop; det fnissas och gapas, de f\u00f6rs\u00f6ker spr\u00e4nga in s\u00e5 mycket vardagliga iakttagelser som m\u00f6jligt i varje l\u00e5t. Som en sockerh\u00f6g Laleh som sjunger barnvisor eller som om den mest teatraliska sidan av Stefan Sundstr\u00f6m f\u00f6tts p\u00e5 90-talet. F\u00f6rsta l\u00e5ten ler man \u00e5t viljan och energin. Den sista l\u00e5ten, n\u00e4r ens charm-tolerans \u00f6verskridits f\u00f6r l\u00e4nge sen, \u00e4r det inte lika kul l\u00e4ngre.<\/p>\n

Desto b\u00e4ttre d\u00e5 n\u00e4r Sundstr\u00f6m sj\u00e4lv kommer upp efter\u00e5t. Efter att n\u00e4stan urs\u00e4ktande och med ett ganska larvigt utbytande av texten i \u201dSabina g\u00f6r en konst utav att g\u00e5\u201d (\u201dn\u00e5gon p\u00e5 soundchecket bad mig att inleda med den h\u00e4r\u201d) kommer den b\u00e4sta l\u00e5ten fr\u00e5n nya skivan, \u201dAlla ska i jorden\u201d. Och det l\u00e5ter fantastiskt m\u00e4ktigt, oundvikligt apokalyptiskt m\u00e4ssande. \u201dAlla ska i jorden \/ Offren och de skyldiga till morden\u201d. Bandet som \u00e4r st\u00e4rkt med flera gitarrer, piano, trummor och cello tar den dystra st\u00e4mningen p\u00e5 \u201dIngenting har h\u00e4nt\u201d tillvara p\u00e5 ett varsamt och obevekligt s\u00e4tt. Tillsammans g\u00f6r de ett fint urval av l\u00e5tar i samma st\u00e4mning fr\u00e5n tidigare skivorna, bland annat min personliga favorit \u201dUnder isen (ligger himlen)\u201d. Sj\u00e4lv f\u00f6redrar jag verkligen honom s\u00e5h\u00e4r, nedtonad men \u00e4nd\u00e5 oerh\u00f6rt kraftfull, framf\u00f6r hans mer burleska visor. Han sj\u00e4lv urs\u00e4ktar allvaret flera g\u00e5nger (\u201dnu n\u00e4r solen kommer k\u00f6r vi n\u00e5t mer dansant\u201d), men det \u00e4r \u00e4nd\u00e5 tydligt att soundet k\u00e4nns som en nyt\u00e4ndning i Sundstr\u00f6ms musik. De nya l\u00e5tarna st\u00e5r ut p\u00e5 ett bra s\u00e4tt fr\u00e5n de gamla, \u00e4ven om han lyckas gjuta nytt liv \u00e4ven i flera av dem med en mer l\u00e5gm\u00e4ld ton. D\u00e4rf\u00f6r kommer de undan med att inte vara helt \u00f6verens om vilken l\u00e5t som ska spelas n\u00e4r, komma av sig och g\u00f6ra slamrig pubrock av avslutande \u201dOm jag kommer upp till Jesus\u201d.<\/p>\n

Efter\u00e5t skyndar jag mig f\u00f6r att se vad som \u00e5terst\u00e5r av Elias & The wizzkids konsert, d\u00e5 de var n\u00e5got av ton\u00e5rsfavoriter f\u00f6r mig, men det var l\u00e4nge sen jag h\u00f6rde dom. De k\u00e4nns mycket mer s\u00e4kra i sitt sound nu, fortfarande spralligt indiepopiga men betydligt mer slipade och med mindre aukustiskt gitarrtrallande. Det \u00e4r sk\u00f6nt att sjunka ned och lyssna i den ljuma f\u00f6rsommarkv\u00e4llen, \u00e4ven om det antagligen inte skulle k\u00e4nnas lika fr\u00e4sht en gr\u00e5 novemberkv\u00e4ll. Det \u00e4r feel-good musik vilket smittar av sig p\u00e5 den lilla publiken, \u00e4ven om s\u00e5ngaren (Elias?) f\u00f6rs\u00f6ker ironisera smart s\u00e5 mycket han kan, vilket s\u00e5klart passar de sj\u00e4lvmedvetna texterna bra men som \u00e4nd\u00e5 k\u00e4nns ganska on\u00f6digt. Skippar man hipsterattityden (vilket de naturligtvis sk\u00e4mtar om) \u00e4r den \u00e4nd\u00e5 en fin konsert (men \u00e4r inte ljudet lite v\u00e4l l\u00e5gt?)<\/p>\n

N\u00e5got jag verkligen sett fram emot \u00e4r Bruket. svensk punkrock har verkligen f\u00e5tt ett uppsving p\u00e5 senaste tiden med namn som Sista sekunden, Masshyteri och Knivderby och mina f\u00f6rv\u00e4ntingar \u00e4r h\u00f6ga. Man kan inte motst\u00e5 ett punkband, producerat av The Hives, med texter som \u201dDu ger mig lyckliga dagar \/ Allt var s\u00e5 m\u00f6rkt utan dig\u201d. Men jag vet inte vad som \u00e4r problemet f\u00f6r mig att ta till mig konserten; jag tror att mycket har att g\u00f6ra med att mycket av best\u00e5ndsdelarna k\u00e4nns som kopior av n\u00e5goting gammalt, och b\u00e4ttre. Fr\u00e5n s\u00e5ngaren Fredrik Hellmans nonchalant j\u00e4ttefalska Florence Valentin-s\u00e5ng till poserna och mellansnacket som k\u00e4nns som Pelle \u201dHowlin\u201d Almquists dito, fast mer tillgjort och p\u00e5klistrat. Punk \u00e4r naturligtvis ett koncept, d\u00f6per man sig till Bruket, g\u00f6r stor grej av att komma fr\u00e5n en liten fabriksstad och spela Punk s\u00e5 l\u00e5ter man p\u00e5 ett speciellt s\u00e4tt. Men det h\u00e4r k\u00e4nns mest ganska utt\u00e4nkt och konstruerat snarare \u00e4n geniunt (jag hatar det ordet men hittar inget b\u00e4ttre). Lite Clash d\u00e4r, lite H\u00e4stpojkens f\u00f6rsta skiva d\u00e4r. I de obligatoriska skinnjackorna k\u00e4nns det ganska personlighetsfattigt, bara r\u00f6j utan inneh\u00e5ll blir snabbt ganska ih\u00e5ligt. Fraserna om arbetare och tristess k\u00e4nns mer som ingredienser som ska vara med n\u00e4r man spelar punk, ingenting de n\u00f6dv\u00e4ndigtvis sj\u00e4lva tror p\u00e5. Eller, hur ska jag veta det, men blir man inte \u00f6vertygad om det som bes\u00f6kare s\u00e5 blir man inte \u00f6vertygad som bes\u00f6kare. Inte om man vill vara n\u00e5gonting mer \u00e4n ett Florence Valentin light i alla fall.<\/p>\n

Efter att ha sniglat mig ut p\u00e5 samma omst\u00e4ndiga s\u00e4tt som jag kom in (hemresan tar tv\u00e5 och en halv timme ist\u00e4llet f\u00f6r en) \u00e4r jag \u00e4nd\u00e5 v\u00e4ldigt n\u00f6jd med dagen. Nu peppar vi f\u00f6r Way out west och inte minst Malm\u00f6 Sommarscen och Malm\u00f6festivalen som kommer bli skitbra i \u00e5r.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Efter att bussen (just under festivalen \u00e4r det naturligtvis reparationer p\u00e5 j\u00e4rnv\u00e4gen fr\u00e5n H\u00f6\u00f6r till H\u00e4ssleholm) i Snigelfart har glidit in efter en karavan av turistbussar och raggarbilar (this is landet) kan jag \u00e4ntligen b\u00f6rja vandra in mot festivalomr\u00e5det. Det h\u00e4r \u00e4r den st\u00f6rsta upps\u00e4ttningen av Siestafestivalen hittills och det \u00e4r minst sagt synd att […]<\/p>\n","protected":false},"author":3,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7],"tags":[1480,2466,3316,4309,5054,5363],"class_list":{"0":"post-20860","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"tag-elias-the-wizzkids","8":"tag-indian-songs","9":"tag-little-marbles","10":"tag-per-egland","11":"tag-siesta","12":"tag-stefan-sundstrom","13":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/20860","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/3"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=20860"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/20860\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=20860"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=20860"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=20860"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}