{"id":208402,"date":"2026-09-09T12:22:51","date_gmt":"2026-09-09T11:22:51","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=208402"},"modified":"2026-09-09T12:22:51","modified_gmt":"2026-09-09T11:22:51","slug":"sensationellt-hogklassig-instrumentalmusik-graceful-degradation-new-beginning-av-trummor-orgel","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=208402","title":{"rendered":"Sensationellt h\u00f6gklassig instrumentalmusik &#8211; Graceful Degradation\/ New Beginning av Trummor &amp; Orgel"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/09\/Graceful-degradation-800px.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-208403\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/09\/Graceful-degradation-800px.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/09\/Graceful-degradation-800px-300x300.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Trummor &amp; Orgel<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Graceful Degradation\/ New Beginning<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">5<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Inspelad och mixad i Sidetrack Studios Uppsala<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Producenter: Anders och Staffan Ljunggren<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Introspection<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">21:17 \/ 24:33<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Releasedatum: april 2026 (New Beginning tidigare digitalt sl\u00e4ppt 2024)<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Minns inte n\u00e4r jag fick cd:n med Posten och vet inte varf\u00f6r skivbolaget (br\u00f6derna Ljunggrens?) skickade den till mig. Hade sannolikt sett vad jag recenserat p\u00e5 senare \u00e5r. Duon Trummor &amp; Orgel bildades av klaviaturspelande Anders och hans bror Staffan som ett sidoprojekt f\u00f6r tjugo \u00e5r sedan i Uppsala. Sedan dess har fjorton skivor sl\u00e4ppts, varav somliga ep.  Senaste utg\u00e5van \u00e4r i form av tv\u00e5 ep p\u00e5 samma cd d\u00e4r <em>New Beginning <\/em>inkluderats som bonus. Under cirka hundra spelningar har samarbete ibland skett med Ebbot (sjungit p\u00e5 en skiva och enligt uppgift producerat en annan), Magnus Carlson och Peter Nor\u00e9n. Musik har dessutom komponerats f\u00f6r film, teve samt stumfilm.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> Med undantag f\u00f6r ett vitalt gig i Falkenberg med just n\u00e4mnda Ebbot f\u00f6r cirka femton \u00e5r sedan \u00e4r detta f\u00f6rsta g\u00e5ngen jag p\u00e5 allvar tar tillf\u00e4llet att sjunka in i br\u00f6derna Ljunggrens sound. Och som framg\u00e5r med \u00f6nskv\u00e4rd tydlighet av omd\u00f6met blev jag begeistrad. Utan att alls imitera utg\u00f6r f\u00f6rst\u00e5s legendariska duon Hansson &amp; Karlsson en sj\u00e4lvklar referenspunkt, genom det expansivt psykedeliska universum de skapade n\u00e4r den sortens jazzrockiga str\u00f6mningar blommade som mest. P\u00e5st\u00e5r som de sj\u00e4lva p\u00e5 hemsidan att en oberoende stil odlats med f\u00f6rebilder som Brian Auger, i viss m\u00e5n shoegazebanden My Bloody Valentine och Charlatans och 60-tals hj\u00e4ltar som Spencer Davis Group. Br\u00f6derna Ljunggren skriver, arrar och producerar sj\u00e4lva musiken de spelar in i studio. F\u00f6r att parafrasera hur de lanserades inf\u00f6r konsert tidigare i \u00e5r &#8221;n\u00e4r hammondorgelns varma klanger m\u00f6ter trummornas pulserande energi&#8221; uppst\u00e5r sv\u00e4ng eller meditativa sekvenser vilka alstrar eufori och sk\u00f6nhet. I denna blogg fick de f\u00f6r \u00f6vrigt en euforisk recension efter spelning p\u00e5 Strand 2012.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Expressiva soundet i f\u00f6rening med det introspektiva i andra v\u00e5gsk\u00e5len, \u00e4r uttryck som f\u00f6rfinats p\u00e5 <em>Graceful Degradaition<\/em> med melodier som framskrider lite l\u00e5ngsammare och \u00f6ppnar upp  spejsiga soundscape. Vi f\u00e5r \u00f6vertoner fr\u00e5n hammondorgeln parade med analog tillf\u00f6rsel j\u00e4mte rytmiskt kreativa m\u00f6nster. F\u00f6rlopp som f\u00f6rklaras som en evolution av deras musikaliska identitet. Senaste skivan signalerar enligt dem en mer s\u00e5rbar och ofiltrerad approach. Ett grepp och begrepp jag vill betona \u00e4r bruket av dynamik, definitivt en nyckel till uppn\u00e5dd framg\u00e5ng s\u00e5som diverse uppdrag, Grammis-nominering och lovord utomlands. Ett annat varum\u00e4rke \u00e4r givetvis det s\u00f6ml\u00f6sa samspelet. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"600\" height=\"600\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/09\/01_Profile_1400-1-600x600-1.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-208411\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/09\/01_Profile_1400-1-600x600-1.jpg 600w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/09\/01_Profile_1400-1-600x600-1-300x300.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 600px) 100vw, 600px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">pressfoto Daniel Ols\u00e9n<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> Duon nominerades till Grammis i kategorin jazz, fast de n\u00e4ppeligen \u00e4gnar sig \u00e5t den f\u00f6rvisso breda genren \u00e4ven om improvisation nog f\u00f6rekommer, \u00e5tminstone live. H\u00e4nf\u00f6rs ist\u00e4llet av antingen st\u00e4mningss\u00e4ttande tong\u00e5ngar eller melodier d\u00e4r man kliver fram som groovemakers f\u00f6r att anv\u00e4nda James Browns terminologi. \u00d6verlag blir det mer eller mindre visuellt och draperas i en tidl\u00f6s dr\u00e4kt vars sound alstrar bra vibrationer f\u00f6r att nyttja en schlager-klyschig term. Vad g\u00e4ller s\u00e4ttning trakterar Anders orgel och m\u00e4rl v\u00e4l syntar medan Staffans arbetsredskap \u00e4r trumset och percussion. P\u00e5 <em>New Beginning <\/em>finns str\u00e5kp\u00e5l\u00e4gg gjorda av Amatokvartetten p\u00e5 fyra av fem sp\u00e5r. Om jag ska knyta Trummor &amp; Orgel till samtida konstellationer soniskt h\u00f6r jag viss likheter med den retro-eklektiska h\u00e5llning som Dungen demonstrerar. <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">M\u00e4nnen \u00e4r tillr\u00e4ckligt rutinerade f\u00f6r att smart kunna laborera med omv\u00e4xlande uttryck, en  beg\u00e5vning som definitivt m\u00e4rks. De lyckas undvika att upprepa sig. Somliga alster f\u00e5ngar en direkt medan andra v\u00e4cker ens nyfikenhet. Po\u00e4ngen \u00e4r att de h\u00e5ller greppet om lyssnaren eftersom l\u00e4gstaniv\u00e5n \u00e4r anm\u00e4rkningsv\u00e4rt h\u00f6g. Vi slipper ointressanta transportstr\u00e4ckor.  <em>Diving Bell <\/em>p\u00e5 <em>Graceful Degradation <\/em> skrider exempelvis st\u00e5tligt fram och i den m\u00e5n n\u00e5got sp\u00e5r kan kallas ballad lanseras en s\u00e5dan med dr\u00f6mskt tassande i inledande melodi p\u00e5 bonus-ep:n. Bed\u00e5rande minimalistiskt tema! Fantasin fl\u00f6dar, fast inte ymnigare \u00e4n att precis allt kreerats med synnerligen gott omd\u00f6me, i en attraktiv mix av medryckande takter och reflekterande beats plus dito slingor. En l\u00e5t betitlad <em>From a Distance <\/em>fr\u00e5n n\u00e4mnda bonus-ep bryter m\u00f6nstret genom att sv\u00e4va iv\u00e4g i bl\u00e5a toner. Tippar p\u00e5 att ocks\u00e5 finalen <em>Inner Groove Distortion <\/em>flyter fram i moll. Den f\u00e5r mig att rysa av v\u00e4lbehag, en k\u00e4nsla som sammanfattar denna sp\u00e4nnande resa jag uppfylldes av.  <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Trummor &amp; Orgel Graceful Degradation\/ New Beginning 5 Inspelad och mixad i Sidetrack Studios Uppsala Producenter: Anders och Staffan Ljunggren Introspection 21:17 \/ 24:33 Releasedatum: april 2026 (New Beginning tidigare digitalt sl\u00e4ppt 2024) Minns inte n\u00e4r jag fick cd:n med Posten och vet inte varf\u00f6r skivbolaget (br\u00f6derna Ljunggrens?) skickade den till mig. Hade sannolikt sett [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22],"tags":[],"class_list":["post-208402","post","type-post","status-publish","format-standard","category-skivor","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/208402","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=208402"}],"version-history":[{"count":12,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/208402\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":208416,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/208402\/revisions\/208416"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=208402"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=208402"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=208402"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}