{"id":208343,"date":"2026-09-03T16:53:53","date_gmt":"2026-09-03T15:53:53","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=208343"},"modified":"2026-09-03T16:53:53","modified_gmt":"2026-09-03T15:53:53","slug":"americana-med-avstickare-som-finstamt-familjeprojekt-mother-tree-av-wendy-gregson","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=208343","title":{"rendered":"Americana med avstickare som finst\u00e4mt familjeprojekt &#8211; Mother Tree av Wendy Gregson"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/09\/a3524853175_10.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-208344\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/09\/a3524853175_10.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/09\/a3524853175_10-300x300.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Wendy Gregson<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Mother Tree<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">4<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Inspelad i Edmonton Kanada<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Producent: Steve Kirkwood<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Egen utgivning med st\u00f6d av Alberta Foundation for the Arts  (distr. Hemifr\u00e5n)<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Releasedatum: sommaren 2026 (Europa)<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Lyssnade ett par g\u00e5nger p\u00e5 stereon och m\u00e4rkte att h\u00e4r fanns en kvalitet v\u00e4l v\u00e4rd att investera tid i. D\u00e4refter har cd:n med f\u00f6rh\u00e5llandevis kort speltid studerats n\u00e4rmare. Har blivit tv\u00e5 genomlyssningar i h\u00f6rlurar. Ska s\u00e4gas att jag f\u00e5r en en hel del recensionsex av liknande slag, fast <em>Mother Tree <\/em>skiljer ut sig tillr\u00e4ckligt f\u00f6r att f\u00f6rtj\u00e4na en ber\u00f6mmande recension. Observerat att Wendy Gregsons sju kompositioner och hur de getts kropp i studio r\u00f6nt lyriska omd\u00f6men. \u00c4r kanske inte riktigt lika exalterad, \u00e4ven om inneh\u00e5llet \u00e4r s\u00e5 pass gediget att det f\u00f6r min del landade i ett odelat positivt utl\u00e5tande, s\u00e5ledes betydligt mer \u00e4n ett godk\u00e4nt betyg. Gregson framf\u00f6r sina texter uppbackad av sin dotter Renee McLachlan. Modern har turnerat i Kanada sedan ton\u00e5ren och fr\u00e5n 2013 upptr\u00e4tt tillsammans med dottern. Deras kollaboration resulterade i en ep 2018 plus spelningar i radio och p\u00e5 folkmusikfestival.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Deras f\u00f6rsta full\u00e4ngdare beskriven av dem som sj\u00e4lfull folkmusik fylls med med en rad instrument. Wendy sj\u00e4lv trakterar gitarr och guitalele ( hybrid av gitarr och ukulele) medan Renee spelar sist n\u00e4mnda instrument. Deras producent agerar multiinstrumentalist. Han lirar bas, piano, mandolin och dobro. Jeremiah McDade spelar violin och ospecificerat bl\u00e5s. Ian Woodman trakterar cello. I titelsp\u00e5ret och p\u00e5 <em>Side By Side <\/em>bildar han str\u00e5kkvartett tillsammans med tre kvinnor. I finalnumret <em>Voice Not Withstood<\/em> utg\u00f6r Isabella och Ruby McLachlan k\u00f6r i en s\u00e5ng vars text skrevs av Wendys mormor 1945. En f\u00f6rbluffande f\u00f6rening av fem generationer i musikens tecken.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"633\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/09\/Wendy_Gregson_2.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-208369\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/09\/Wendy_Gregson_2.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/09\/Wendy_Gregson_2-300x292.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Ska jag trots albumets verksh\u00f6jd vara en smula petig kan jag sakna ett par potentiella hits, l\u00e5tar som g\u00f6r outpl\u00e5nligt intryck. Att utg\u00e5van pr\u00e4glas av en gemensam estetik som \u00e4nd\u00e5 rymmer variation uppskattas. Inledande titels\u00e5ng marineras i melankoli, vilket p\u00e5 ett vackert s\u00e4tt ger oss grundackordet. Ett mycket behagligt sound utvinns ur str\u00e4nginstrument, bas och str\u00e5k. Kristallklar, v\u00e4n r\u00f6st f\u00f6rmedlar ber\u00e4ttelser och tillst\u00e5nd som v\u00e4cker ens intresse, uts\u00f6kt kompletterad av dotterns st\u00e4mma.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Den oftast spr\u00f6tt sv\u00e4vande s\u00e5ngen tar sig lite olika uttryck i en musikaliskt b\u00f6ljande dr\u00e4kt, blir ytterligare en positiv faktor. Ibland m\u00e4rks en intim doft av country, exempelvis genom feature p\u00e5 fiol i <em>Losing Your Innocence. <\/em>I <em>Because <\/em>\u00f6verg\u00e5r, eller snarare \u00e5terg\u00e5r, man till spelmansmusik d\u00e4r f\u00f6r folkmusiktraditionen typiskt bl\u00e5sinstrument lyfts fram. L\u00e5ter en smula irl\u00e4ndskt! Och i melodin som avl\u00f6ser accentueras det rytmiska elementet i en energigivande poppig d\u00e4nga med kl\u00f6s. H\u00e4r omvandlas soundet till ett enklare rakt-p\u00e5-beat med sk\u00f6n lunk i refr\u00e4ngen och snyggt stick.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"432\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/09\/Wendy_Gregson_1-scaled.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-208370\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/09\/Wendy_Gregson_1-scaled.jpg 432w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/09\/Wendy_Gregson_1-200x300.jpg 200w\" sizes=\"auto, (max-width: 432px) 100vw, 432px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Renee McLachlan tr\u00e4der fram i ett f\u00f6rtjusande intro, visar vilken tillg\u00e5ng hon \u00e4r. V\u00e4rt att p\u00e5peka att b\u00e5de mor och dotters st\u00e4mmor har ett ansenligt omf\u00e5ng, ibland h\u00e5lls tonen ut p\u00e5 ett imponerande vis. Mycket av musiken \u00e4r av sm\u00e4ktande karakt\u00e4r, lyckligtvis utan att tippa \u00f6ver kanten. S\u00e5 befriande att k\u00e4nslopjunk undviks, vilket i f\u00f6rsta hand producenten ska kreddas f\u00f6r. I bed\u00e5rande final, tidigare omn\u00e4mnda <em>Voice Not Withstood, <\/em>f\u00f6rf\u00f6rs vi av av hur fiol och k\u00f6r l\u00f6sg\u00f6r sig i outrot som i mina \u00f6ron tonas alltf\u00f6r abrupt. Borde ha f\u00e5tt p\u00e5 p\u00e5g\u00e5 l\u00e4ngre. I l\u00e4ngre sekvenser p\u00e5 albumet f\u00f6rnimms den k\u00e4rleksfulla relationen mellan mamma och dotter och ur musikaliskt perspektiv sticker de ut med sin kontempor\u00e4ra och brett anlagda americana med delikata arr.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Wendy Gregson Mother Tree 4 Inspelad i Edmonton Kanada Producent: Steve Kirkwood Egen utgivning med st\u00f6d av Alberta Foundation for the Arts (distr. Hemifr\u00e5n) Releasedatum: sommaren 2026 (Europa) Lyssnade ett par g\u00e5nger p\u00e5 stereon och m\u00e4rkte att h\u00e4r fanns en kvalitet v\u00e4l v\u00e4rd att investera tid i. D\u00e4refter har cd:n med f\u00f6rh\u00e5llandevis kort speltid studerats [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22],"tags":[],"class_list":["post-208343","post","type-post","status-publish","format-standard","category-skivor","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/208343","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=208343"}],"version-history":[{"count":13,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/208343\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":208374,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/208343\/revisions\/208374"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=208343"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=208343"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=208343"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}