{"id":208266,"date":"2026-08-29T06:39:35","date_gmt":"2026-08-29T05:39:35","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=208266"},"modified":"2026-08-29T06:39:36","modified_gmt":"2026-08-29T05:39:36","slug":"teaterkritik-tartuffe-valspelad-och-rolig","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=208266","title":{"rendered":"Teaterkritik: Tartuffe &#8211; v\u00e4lspelad och rolig"},"content":{"rendered":"<p><img decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-full wp-image-186912\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/08\/Tartuffe_03.jpg\" alt=\"Marsupilami\" width=\"500\" \/><br \/>\n<em>Foto S\u00f6ren Vilks<\/em><\/p>\n<p><strong>Tartuffe<\/strong><br \/>\nAv Moli\u00e8re<br \/>\n\u00d6vers\u00e4ttning Hans Alfredson och Allan Bergstrand<br \/>\nBearbetning och regi Eirik Stub\u00f8<br \/>\nBearbetning Marie Lundquist<br \/>\nScenografi och kostym<br \/>\nErlend Birkeland<br \/>\nLjus Ellen Ruge<br \/>\nLjud Astrid Nystr\u00f6m<br \/>\nVideo Emi Stahl<br \/>\nMask Johanna Ruben<br \/>\nI rollerna bland andra Magnus Krepper, Marie Richardson, Natalie Minnevik, Anneli Martini, Peter Andersson, Emil Alm\u00e9n, Helena af Sandeberg, David Bengtsson, Bengt Braskered, Sten Ljunggren\/Niklas Falk<\/p>\n<p>Moli\u00e8res klassiska komedi har satts upp v\u00e4rlden \u00f6ver och ocks\u00e5 i Sverige otaliga g\u00e5nger. Pj\u00e4sen \u00e4r en skoningsl\u00f6s analys av hur auktoritet kan uppr\u00e4tth\u00e5llas genom spr\u00e5k och ritualer. N\u00e5got som verkar vara aktuellt bland m\u00e4nniskor i alla tider. Pj\u00e4sens udd riktas mot religi\u00f6st hyckleri, men kan f\u00f6rst\u00e5s och tolkas om m\u00e5nga andra strukturer och maktf\u00f6rh\u00e5llanden d\u00e4r kritik \u00e4r f\u00f6rbjuden och den som anses vara god eller har makt st\u00e5r bortom granskning. <\/p>\n<p>Pj\u00e4sen inleds med att Madame Pernelle &#8211; mor, farmor och sv\u00e4rmor &#8211; kritiserar karakt\u00e4rerna hos hush\u00e5llets alla medlemmar samt deras enligt henne utsv\u00e4vande leverne. Hon f\u00f6retr\u00e4der  traditionen, och ser Tartuffe  som numer bor hos familjen som den kyrkliga religi\u00f6sa r\u00e4ddningen. Fadern Orgon ser liksom sin mor endast goda egenskaper hos Tartuffe och lyssnar inte p\u00e5 n\u00e5gra varningar eller goda r\u00e5d fr\u00e5n andra familjemedlemmar. Familjemedlemmarna ifr\u00e5gas\u00e4tter deras st\u00e5ndpunkter. <\/p>\n<p>\u00c4r det religi\u00f6s v\u00e4ckelse,  attraktion  eller skickligt bedr\u00e4geri som \u00e4r orsaken till att Orgon faller f\u00f6r Tartuffes hyckleri och g\u00f6r att han ger bort sitt hus och sin dotter? Det f\u00e5r vi inte veta men upps\u00e4ttningen vill \u00e4nd\u00e5 antyda en f\u00f6rklaring som kanske \u00e4r lite v\u00e4l enkel. Troligen finns det ingen f\u00f6rklaring men jag f\u00e5r sv\u00e5rt att l\u00e5ta bli att t\u00e4nka p\u00e5 nutida problem med  politisk och religi\u00f6s radikalisering  eller ekonomiska bedr\u00e4gerier mot \u00e4ldre.<\/p>\n<p>Lite skratt fr\u00e5n publiken \u00e4ven f\u00f6re paus, men f\u00f6r \u00f6vrigt var den f\u00f6rsta delen n\u00e5got stel. Efter paus blev det tydligare en komedi, bland annat med mer musik och dans. Jag undrar varf\u00f6r regiss\u00f6r och \u00f6vriga staben valt att g\u00f6ra de tv\u00e5 delar s\u00e5 olika. Varf\u00f6r inte mer av det i hela f\u00f6rest\u00e4llningen? Sk\u00e5despelarna hade kunnat f\u00e5 ta ut sv\u00e4ngarna lite mer. Jag t\u00e4nker att det var lite f\u00f6r allvarliga roller, de \u00e4r trots allt karikatyrer \u00f6ver rollerna, inte s\u00e5 allvarliga.<\/p>\n<p>Tartuffe \u00e4r en sj\u00e4lvgod bedragare som lyckats ta sig in i Orgons hem genom ett skickligt spel av religi\u00f6s fromhet, sj\u00e4lvf\u00f6rnekelse och p\u00e5st\u00e5dd \u00f6dmjukhet. Han vinner snart makten \u00f6ver husets herre och d\u00e4rmed \u00f6ver hela hush\u00e5llet med hj\u00e4lp av moralisk utpressning och ett spr\u00e5k d\u00e4r han f\u00e5r alla att k\u00e4nna sig skyldiga.<\/p>\n<p>F\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r v\u00e4lspelad, rolig, bedr\u00e4geri och hyckleri g\u00e5r aldrig ur tiden. Skickligt spelad \u00f6verlag. S\u00e4rskilt Peter Andersson som Orgon och Magnus Keppel som Tartuffe. Entusiastisk publik, st\u00e5ende ovationer. <\/p>\n<p>Modern kostym\/kl\u00e4der men Molieres pj\u00e4s p\u00e5 vers med moderniserat spr\u00e5k blev en bra kombination av nutid\/d\u00e5tid. F\u00f6rutom film med avsnitt och bilder fr\u00e5n tidigare upps\u00e4ttningar mm s\u00e5 \u00e4r det lite v\u00e4l avskalad scenografi. Slutet \u00e4r lite kompakt och abrupt, tillr\u00e4ttalagt f\u00f6r att passa kungen. Men med s\u00e5 m\u00e5nga duktiga sk\u00e5despelare \u00e4r f\u00f6rest\u00e4llningen v\u00e4l v\u00e4rd att se.<\/p>\n<p><strong>Pj\u00e4sens historia<\/strong><br \/>\nTartuffe uruppf\u00f6rdes 1664 men v\u00e4ckte omedelbart v\u00e5ldsam kritik. Kyrkliga och konservativa kretsar uppfattade pj\u00e4sen som ett angrepp p\u00e5 religionen och lyckades f\u00e5 kungen att f\u00f6rbjuda den.  F\u00f6rst efter flera omarbetningar och kungligt st\u00f6d fick Moli\u00e8re till\u00e5telse att spela den offentligt 1669. Skandalen gjorde pj\u00e4sen till ett av teaterhistoriens tydligaste exempel p\u00e5 konst som utmanar makt \u2013 och som sj\u00e4lv blir f\u00f6rem\u00e5l f\u00f6r censur. Sedan dess har Tartuffe f\u00f6rblivit en h\u00f6gst aktuell pj\u00e4s om manipulation, moral och maktmissbruk.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Foto S\u00f6ren Vilks Tartuffe Av Moli\u00e8re \u00d6vers\u00e4ttning Hans Alfredson och Allan Bergstrand Bearbetning och regi Eirik Stub\u00f8 Bearbetning Marie Lundquist Scenografi och kostym Erlend Birkeland Ljus Ellen Ruge Ljud Astrid Nystr\u00f6m Video Emi Stahl Mask Johanna Ruben I rollerna bland andra Magnus Krepper, Marie Richardson, Natalie Minnevik, Anneli Martini, Peter Andersson, Emil Alm\u00e9n, Helena af [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":90,"featured_media":208278,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31,13624],"tags":[12254,9068,11892,5633,7643,12289],"class_list":["post-208266","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","category-toppnytt","tag-kulturhuset-stadsteatern","tag-magnus-krepper","tag-peter-andersson","tag-tartuffe","tag-teaterkritik","tag-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/208266","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/90"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=208266"}],"version-history":[{"count":23,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/208266\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":208299,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/208266\/revisions\/208299"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/208278"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=208266"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=208266"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=208266"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}