![\"Blodsoffer\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/08\/onenightonly.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
One Night Only
\nBetyg 2
\nSvensk biopremi\u00e4r 28 augusti 2026
\nRegi Will Gluck<\/p>\n
Det s\u00e4gs idag vara sv\u00e5rt att f\u00e5 en film producerad som inte har sin utg\u00e5ng i n\u00e5got befintligt. \u00c4ven de g\u00e5nger vi inte har att g\u00f6ra med spindelm\u00e4n eller rymdskepp i ljushastighet tar filmindustrin g\u00e4rna st\u00f6d i adaptioner av framg\u00e5ngsrika b\u00f6cker eller n\u00e5gon form av f\u00f6rlaga d\u00e4r det finns en installationsbas villig att se filmen. <\/p>\n
Hur en film som One Night Only existerar blir d\u00e4rf\u00f6r ett enda l\u00e5ngt huvudbry. Och inte av den positiva f\u00f6rundrande sorten \u00f6ver att n\u00e5got unikt, originellt och utomordentligt personligt n\u00e5r bioduken, snarare \u00e4r det tal om en enda l\u00e5ng f\u00f6rvirring kring varf\u00f6r n\u00e5got s\u00e5h\u00e4r h\u00e5gl\u00f6st har producerats. <\/p>\n
Enkla koncept eller utg\u00e5ngspunkter har aldrig hindrat en film fr\u00e5n att lyckas. Se bara till Oliva Wildes nyligen sl\u00e4ppta The Invite, ett klassiskt kammardrama som gradvis blir en dramatisk och verbalt v\u00e5ldsam tryckkokare. Ist\u00e4llet \u00e4r det en fr\u00e5ga om det simpla eller traditionella konceptet nyttjas i n\u00e5gon vettig utstr\u00e4ckning, till\u00e5ter lysande demonstrationer vad g\u00e4ller sk\u00e5despel eller rapp dialog. One Night Only k\u00e4nns fr\u00e5n f\u00f6rsta scenen som ett omoget och fnissigt utkast som aldrig l\u00e4mnar embryostadiet. Inte f\u00f6r att id\u00e9n om ett statligt nationellt f\u00f6rbud mot utom\u00e4ktenskapligt sex \u00e4r vidare fantastisk, men det finns v\u00e4gar att g\u00e5 f\u00f6r att diskutera det nuvarande totalit\u00e4ra amerikanska samh\u00e4llet och dess \u00f6kande k\u00f6nsdiskriminerade lagar. De mer samh\u00e4llskritiska delarna blir dock f\u00f6rpassade till lite bakgrundsbrus som ter sig patetiskt harml\u00f6st. <\/p>\n
Det som ist\u00e4llet – olyckligtvis, f\u00e5r filmens fulla fokus \u00e4r ist\u00e4llet otroligt menl\u00f6st gnabb mellan Monica Barbaro och Callum Turner. Om dialogen – samt kemin, hade varit sylvass hade det hela kunnat vara lika delar underh\u00e5llande och magnetiskt, i samma anda som d\u00e5 Zendaya och Robert Pattinson inledde relationskrig i The Drama. Men Will Gluck har tyv\u00e4rr inte tillr\u00e4ckligt med fr\u00e4ckhet eller sk\u00e4rpa f\u00f6r att skapa n\u00e5got som helst underh\u00e5llningsv\u00e4rde. <\/p>\n
Allt mynnar ut i tafatta och genuint f\u00e5niga scener som k\u00e4nns tramsiga och inte det minsta uppseendev\u00e4ckande. Det \u00e4r lite kinkigt snack om kondomer, sexpreferenser samt en och annan bar rumpa. N\u00e5gon vidare sexchock eller skandal\u00f6st tabubrott blir det inte tal om, snarare endast lite fnissigt snusk. <\/p>\n
Callum Turner och Monica Barbaro tvingas d\u00e4rmed b\u00e4ra upp en film utan varken struktur, vision eller kompetens. B\u00e5da tv\u00e5 \u00e4r fullt kapabla akt\u00f6rer men \u00e4r fortfarande i ett tidigt stadie i sina karri\u00e4r d\u00e4r de beh\u00f6ver hj\u00e4lp fr\u00e5n en kunnig regiss\u00f6r f\u00f6r att n\u00e5 sin fulla potential. Gluck har inte i n\u00e4rheten av den beh\u00f6vliga f\u00f6rm\u00e5gan f\u00f6r detta och agerandet blir endast acceptabelt. <\/p>\n
Hoppet om att skapa n\u00e5got gr\u00e4nsl\u00f6st erotiskt \u00e4r lika f\u00f6rlorat som Grisbukten, trots eviga ekivoka upptakter \u00e4r sj\u00e4lva filmen lika sexig som gr\u00e5betong. Att det faktiska utseendet – vad foto och scenografi betr\u00e4ffar, pendlar mellan att vara hoppl\u00f6st billigt och direkt fult hj\u00e4lper inte heller till att skapa n\u00e5gon vidare upphetsande och inbjudande st\u00e4mning. <\/p>\n
Att den ganska mj\u00e4kiga speltiden p\u00e5 under tv\u00e5 timmar ocks\u00e5 k\u00e4nns som ett par s\u00e4songer av Lilla Huset P\u00e5 Pr\u00e4rien s\u00e4ger ocks\u00e5 n\u00e5got om hur kolossalt menl\u00f6st – f\u00f6r att inte s\u00e4ga ointressant, det hela \u00e4r. <\/p>\n