![\"Decamerone](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/08\/unnamed-7.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Decamerone med Rostvit<\/strong> N\u00e4r pesten blir teater \u2013 och livet v\u00e4grar ge upp Det blir ber\u00e4ttelser. Det \u00e4r ett dj\u00e4rvt projekt. Boccaccio \u00e4r inte bara en litter\u00e4r klassiker utan sj\u00e4lva urmodern till den moderna novellen. Att g\u00f6ra scenkonst av Decamerone \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r att ge sig in i ett landskap d\u00e4r ber\u00e4ttelsen redan \u00e4r sj\u00e4lva huvudpersonen.<\/p>\n Rostvit g\u00f6r klokt i att inte f\u00f6rs\u00f6ka t\u00e4mja materialet.<\/p>\n F\u00f6r Boccaccios v\u00e4rld \u00e4r l\u00e5ngt ifr\u00e5n st\u00e4dad. H\u00e4r finns sex och makt, otrohet och girighet, religi\u00f6st hyckleri, klasskillnader och m\u00e4nniskans outtr\u00f6ttliga jakt p\u00e5 njutning. Men framf\u00f6r allt finns en okuvlig livslust. N\u00e4r d\u00f6den st\u00e5r utanf\u00f6r d\u00f6rren blir m\u00e4nniskans hunger efter livet n\u00e4stan provocerande stark.<\/p>\n Och det \u00e4r h\u00e4r Decamerone blir mer \u00e4n en ber\u00e4ttelse fr\u00e5n medeltiden. F\u00f6r vad h\u00e4nder med oss n\u00e4r tryggheten f\u00f6rsvinner? N\u00e4r v\u00e5ra regler inte l\u00e4ngre r\u00e4cker till? N\u00e4r det vi trodde var stabilt pl\u00f6tsligt visar sig vara h\u00f6gst tillf\u00e4lligt? Hon blir k\u00e4r. Rostvits feministiska perspektiv blir s\u00e4rskilt fruktbart i m\u00f6tet med Boccaccio. Decamerone \u00e4r skriven i en tid d\u00e4r kvinnors liv och sexualitet i h\u00f6g grad definierades av m\u00e4n. Samtidigt l\u00e5ter Boccaccio sina kvinnliga gestalter vara allt annat \u00e4n endimensionella. De kan vara listiga, sexuellt sj\u00e4lvst\u00e4ndiga, f\u00f6r\u00e4lskade, ber\u00e4knande och upproriska.<\/p>\n Det \u00e4r ett material som n\u00e4stan ber om att bli \u00e5terer\u00f6vrat. De fyra konstn\u00e4rerna Dina Lagerman, Kema Rausner, Elin Smedman och Nina-Jane Jacobson har p\u00e5 kort tid etablerat Scenkollektivet Rostvit som en grupp med en tydlig vilja att unders\u00f6ka klassiska ber\u00e4ttelser ur nya perspektiv. Med Decamerone tar de sig an ett verk som kunde ha k\u00e4nts avl\u00e4gset och akademiskt \u2013 men som i st\u00e4llet \u00f6ppnar sig mot v\u00e5r egen tid. Det \u00e4r f\u00f6rest\u00e4llningens stora f\u00f6rtj\u00e4nst.<\/p>\n Samtidigt \u00e4r det en premi\u00e4r d\u00e4r man tydligt k\u00e4nner att det fortfarande finns saker att arbeta vidare med. H\u00e4r finns en ung teatergl\u00e4dje som spritter p\u00e5 scenen och skapar energi. Det finns mod, lekfullhet och en vilja att kasta sig in i materialet. Den energin \u00e4r smittande och g\u00f6r att man g\u00e4rna f\u00f6ljer med, \u00e4ven n\u00e4r f\u00f6rest\u00e4llningen inte riktigt h\u00e5ller ihop hela v\u00e4gen.<\/p>\n F\u00f6r ibland saknas stringens och precision. Tempot och uttrycket blir inte alltid tillr\u00e4ckligt fokuserade, och taltekniken beh\u00f6ver utvecklas. I en f\u00f6rest\u00e4llning som till stor del b\u00e4rs av ord, ber\u00e4ttande och repliker blir det s\u00e4rskilt k\u00e4nnbart.<\/p>\n Tyv\u00e4rr f\u00f6rsvinner m\u00e5nga repliker i vinden. Det \u00e4r synd, eftersom texten och ber\u00e4ttelserna \u00e4r f\u00f6rest\u00e4llningens sj\u00e4lva nerv. N\u00e4r orden inte n\u00e5r fram g\u00e5r ocks\u00e5 en del av den dramatik, humor och sk\u00e4rpa som finns i materialet f\u00f6rlorad. H\u00e4r finns allts\u00e5 en tydlig utvecklingsm\u00f6jlighet: att arbeta mer med artikulation, r\u00f6stprojektion, pauser och rytm \u2013 s\u00e5 att varje ord f\u00e5r den betydelse det f\u00f6rtj\u00e4nar.<\/p>\n \u00c4ven scenografin beh\u00f6ver utvecklas och \u00e4gnas st\u00f6rre omsorg. Den skulle kunna g\u00f6ra mer \u00e4n att skapa en plats f\u00f6r handlingen. Den kan f\u00f6rst\u00e4rka st\u00e4mningen, bidra till ber\u00e4ttandet och tydligare b\u00e4ra fram det som f\u00f6rest\u00e4llningen vill f\u00f6rmedla. I en upps\u00e4ttning med s\u00e5 starka teman \u2013 pest, d\u00f6d, sexualitet, makt och livslust \u2013 finns en stor scenografisk potential som \u00e4nnu inte \u00e4r fullt utnyttjad.<\/p>\n Men kanske \u00e4r det ocks\u00e5 detta som h\u00f6r en premi\u00e4r till. Man ser m\u00f6jligheterna. Och hos Rostvit finns det gott om dem. F\u00f6r pesten \u00e4r inte l\u00e4ngre bara pest.<\/p>\n Den blir en bild av det samh\u00e4lle vi sj\u00e4lva lever i: ett samh\u00e4lle som g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng st\u00e4lls inf\u00f6r hot vi inte helt kan kontrollera. Pandemin \u00e4r fortfarande n\u00e4ra i v\u00e5rt kollektiva minne. Vi vet hur snabbt en vardag kan f\u00f6r\u00e4ndras. Vi vet hur det k\u00e4nns n\u00e4r det som varit sj\u00e4lvklart pl\u00f6tsligt inte l\u00e4ngre \u00e4r det.<\/p>\n Men vi vet ocks\u00e5 vad vi gjorde. Ber\u00e4ttelsen \u00e4r ett s\u00e4tt att \u00f6verleva. Boccaccio skrev Decamerone medan katastrofen fortfarande p\u00e5gick. Han visste inte n\u00e4r den skulle ta slut. Han visste inte vad som skulle finnas kvar efter\u00e5t.<\/p>\n Men han skrev. En premi\u00e4r som p\u00e5minner oss om att n\u00e4r d\u00f6den knackar p\u00e5 d\u00f6rren \u00e4r det inte alltid b\u00f6nen som \u00e4r m\u00e4nniskans f\u00f6rsta svar. Ibland \u00e4r det en ber\u00e4ttelse. Ibland ett skratt. Ibland en kropp som v\u00e4grar sluta leva.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Decamerone med Rostvit Regi & scenografi Dina Lagerman Manus Scenkollektivet Rostvit Produktion Scenkollektivet Rostvit Kostym R(at) r(at) r(at), Nina Kihlborg + Sophia Ernest\u00e5l Mask Ella Johansen Musik Leonard Thinsz Jansson Ljus Lisa Maurin Foto Elis Lindsten Grafik Axel Jakobsson P\u00e5 scen Alva Jidesten, Ania Scheja, Elin Smedman, Kema Rausner, Nina-Jane Jacobson, Paulus Ros\u00e9en Premi\u00e4r 21 […]<\/p>\n","protected":false},"author":81,"featured_media":208050,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31,13624],"tags":[11919,13175,7643,12289],"class_list":["post-208044","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","category-toppnytt","tag-decamerone","tag-teater-tribunalen","tag-teaterkritik","tag-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/208044","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/81"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=208044"}],"version-history":[{"count":9,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/208044\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":208059,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/208044\/revisions\/208059"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/208050"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=208044"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=208044"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=208044"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
\nRegi & scenografi Dina Lagerman
\nManus Scenkollektivet Rostvit
\nProduktion Scenkollektivet Rostvit
\nKostym R(at) r(at) r(at), Nina Kihlborg + Sophia Ernest\u00e5l
\nMask Ella Johansen
\nMusik Leonard Thinsz Jansson
\nLjus Lisa Maurin
\nFoto Elis Lindsten
\nGrafik Axel Jakobsson
\nP\u00e5 scen Alva Jidesten, Ania Scheja, Elin Smedman, Kema Rausner, Nina-Jane Jacobson, Paulus Ros\u00e9en
\nPremi\u00e4r 21 augusti p\u00e5 Teater Tribunalen 21 augusti 2026<\/p>\n
\nDet b\u00f6rjar med d\u00f6den.
\n\u00c5ret \u00e4r 1348 och pesten har n\u00e5tt Florens. Giovanni Boccaccio beskriver staden som den vackraste i v\u00e4rlden \u2013 och samtidigt som en plats d\u00e4r d\u00f6den pl\u00f6tsligt blivit vardag. Gud har s\u00e4nt pl\u00e5gan, skriver han, som straff f\u00f6r m\u00e4nniskans ogudaktighet. Men Boccaccios svar p\u00e5 katastrofen blir inte tystnad.<\/p>\n
\nN\u00e4stan 700 \u00e5r senare \u00e4r det ber\u00e4ttandet som st\u00e5r i centrum n\u00e4r Scenkollektivet Rostvit tar sig an Decamerone p\u00e5 Teater Tribunalen.<\/p>\n
\nDen blir v\u00e5r.<\/p>\n
\nVi k\u00e4nner igen mycket.
\nR\u00e4dsla f\u00f6der rykten. Kris f\u00f6der moralpanik. M\u00e4nniskor s\u00f6ker syndabockar. N\u00e5gra drar sig undan, andra trotsar faran. Och mitt i allt detta forts\u00e4tter m\u00e4nniskan att vara m\u00e4nniska.<\/p>\n
\nHon bedrar.
\nHon skrattar.
\nHon har sex.
\nHon ljuger.
\nHon ber\u00e4ttar historier.<\/p>\n
\nOch kanske \u00e4r det just det Rostvit g\u00f6r.<\/p>\n
\nVi s\u00f6kte varandra.
\nVi ringde.
\nVi tittade p\u00e5 film.
\nVi \u00e5t tillsammans n\u00e4r vi kunde.
\nOch vi ber\u00e4ttade historier.
\nDet \u00e4r l\u00e4tt att tro att konsten \u00e4r en lyx n\u00e4r v\u00e4rlden brinner. Decamerone visar motsatsen.<\/p>\n
\nDet \u00e4r ocks\u00e5 d\u00e4rf\u00f6r Rostvits upps\u00e4ttning k\u00e4nns angel\u00e4gen. Den handlar inte egentligen om m\u00e4nniskor som levde f\u00f6r n\u00e4stan 700 \u00e5r sedan. Den handlar om oss \u2013 om v\u00e5r r\u00e4dsla, v\u00e5r lust och v\u00e5r m\u00e4rkliga f\u00f6rm\u00e5ga att forts\u00e4tta skratta \u00e4ven n\u00e4r vi vet att allting kan g\u00e5 \u00e5t helvete.
\nDet finns n\u00e5got djupt m\u00e4nskligt i det.
\nOch n\u00e5got trotsigt.<\/p>\n
\nRostvit spelar.
\nDet \u00e4r samma trots.
\nOch kanske \u00e4r det just d\u00e4rf\u00f6r Decamerone fortfarande beh\u00f6ver ber\u00e4ttas.<\/p>\n