{"id":207911,"date":"2026-08-20T10:26:00","date_gmt":"2026-08-20T09:26:00","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=207911"},"modified":"2026-08-20T10:26:00","modified_gmt":"2026-08-20T09:26:00","slug":"ystad-sweden-jazz-festival-2026-iv-svensktillverkad-bop-och-utforskande-klanger-plus-next-generation","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=207911","title":{"rendered":"Ystad Sweden Jazz Festival 2026 – IV Svensktillverkad bop och utforskande klanger plus Next Generation"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Harri Paavolainen<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

BOBO STENSON TRIO har med nuvarande sammans\u00e4ttning gett ut fyra skivor sedan 2008, samtliga producerade av legendaren Manfred Eicher. Minns jag r\u00e4tt har jag recenserat de tv\u00e5 senaste och live har det f\u00f6runnats mig att h\u00f6ra dem n\u00e5gra g\u00e5nger. Pianisten och komposit\u00f6ren \u00e4r en f\u00f6rgrundsgestalt inom svensk jazz, vars omfattande g\u00e4rning sedan 60-talet resulterat i en rad utm\u00e4rkelser. Och trion vars medlemmar kommer fr\u00e5n G\u00f6teborg, Sandviken och V\u00e4ster\u00e5s har bel\u00f6nats med s\u00e5v\u00e4l Grammis som Gyllene Skivan. Man kombinerar original (ofta skrivna av Jormin) med tolkningar av konstmusik och global folkmusik.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Konserten p\u00e5 cirka sjuttiofem minuter \u00e4ger rum en eftermiddag p\u00e5 stadens teater. Stenson avsl\u00f6jar vilket gott hum\u00f6r man \u00e4r p\u00e5 genom att lansera lite torr humor, vilket g\u00e5r hem. Underligt nog blir de inte presenterade. En miss eller avsiktligt? Kan vara upplysande att ringa in deras renomm\u00e9, statusen de ofta erh\u00e5ller. Tv\u00e5 tysktalande kollegor tillfr\u00e5gades efter festivalens sista ton klingat ut vilken konserter som hamnar \u00f6verst p\u00e5 deras lista: Bobo Stenson trio l\u00f6d svaret. S\u00e5dan st\u00e4llning \u00e5tnjuter trion v\u00e4lk\u00e4nd utomlands. Rytmsektionen best\u00e5r av professor Anders Jormin p\u00e5 kontrabas och batterist och slagverkare Jon F\u00e4lt bel\u00f6nad med Jazzkatten.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Harri Paavolainen<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Merparten av repertoaren presenteras vilket \u00e4r en tacksamt gest mot vetgiriga icke-k\u00e4nnare En samh\u00f6righet skapas gentemot and\u00e4ktigt lyssnande auditorium. P\u00e5 ett udda vis inte atypiskt f\u00f6r trion inleds med V\u00e5ren <\/em>(S-E B\u00e4ck). F\u00f6ljs upp med melodi fr\u00e5n Nordkorea, ett isolerat land Jormin bes\u00f6kt. Han vill ta oss med p\u00e5 en resa och f\u00f6runderligt nog l\u00e5ter det jazzigt och l\u00e4ttlyssnat p\u00e5 h\u00f6g kvalitativ niv\u00e5. F\u00e4lts bidrag kan inledningsvis beskrivas som diskret, en bild som drastiskt kommer f\u00f6r\u00e4ndras. I superb akustik h\u00f6rs ett f\u00f6rsta feature p\u00e5 kontrabas. Stenson spelar som om varje ton b\u00e4r p\u00e5 en v\u00e4sentlig betydelse, \u00e4r utrustad med ett trollbindande anslag. I r\u00e5dande intimt tilltal passar folkvisa av Silvio Rodriguez perfekt. Med kubansk touch framst\u00e4lls exotiska rytmer och klanger i en melodi, vars roterande kring dess stam g\u00f6r den till ett av konsertens kr\u00f6n. Noter finns, samtidigt ges frihet att komma med infall. Allteftersom uppst\u00e5r fler improvisatoriska tilltag av lekfull karakt\u00e4r. Efter dr\u00f6mskt reflekterande intro p\u00e5 flygeln levereras ett lyriskt, avm\u00e4tt stycke betitlat Helios <\/em>(A. Jormin). Minimalistiska, meditativa tong\u00e5ngar bildar ett m\u00f6nster rogivande att vistas i.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Harri Paavolainen<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

I detta skede uppkommer en abrupt h\u00f6jning av intensitet vars omslag av ansiktsuttryck att d\u00f6ma verkar \u00f6verrumpla rytmsektionen som antar utmaningen f\u00f6rst\u00e5s. En annan magisk melodi vars suggestiva tema skrivits av Don Cherry heter Dons Kora Song<\/em>. Fullkomligt ljuvlig tolkning renderar i ih\u00e5llande appl\u00e5der. I Oktober <\/em>agerar F\u00e4lt p\u00e5drivare genom sin avancerade polyrytmik och en arsenal av pinaler. Han dundrar p\u00e5 i otyglad, t\u00e4mligen vildsint impro med fantasifulla eskapader. Ler \u00e5t vad vi \u00f6verv\u00e4ldigade uts\u00e4tts f\u00f6r, av en trio som annars inte s\u00e4llan blickar in\u00e5t. F\u00e4lts underh\u00e5llande raffinemang kan liknas vid en light-version av Trilok Gurtu. De andra g\u00e5r i clinch med honom och vise versa.<\/p>\n\n\n\n

Nyanser och kontraster \u00e4r sannerligen deras signum och Stensons l\u00f6pningar och anslag sk\u00e4nker omissk\u00e4nnlig dragningskraft. Har f\u00e5tt uppgift om att h\u00e4rligt hetsig final f\u00f6re extranummer ska ha varit ett alster av pionj\u00e4ren Ornette Coleman. Allra sist framf\u00f6rs ett mycket vackert medh\u00e5rsstrykande , kontemplativt porlande stycke med Stenson som anf\u00f6rare. Trion \u00e4r i zonen. M\u00e4rker att Jormins spel inte belysts, fast dennes basg\u00e5ngar \u00e4r en omistlig del av deras fundament. Utan honom skulle det l\u00e5ta annorlunda. Bob Stenson trio er\u00f6vrar lyssnarna genom kontinuerlig nyfikenhet, ypperlig teknik och en intuitiv kommunikation som inte kan kopieras.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Anna Rylander<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

F\u00f6rst ut p\u00e5 scenen i Hotell Fritiden \u00e4r HELGE ALBIN QUINTET, ytterligare ett av festivalens all star team. F\u00f6r oss som tyckt om att vistats i storbands-sf\u00e4ren \u00e4r altsaxofonisten, komposit\u00f6ren och storbansledaren en meriterad man. F\u00f6r andra ej insatta i Tolvan Big Band och deras framg\u00e5ngsrika samarbeten fr\u00e5n 80-talet och fram\u00e5t, framst\u00e5r nog professor Albin fr\u00e5n Malm\u00f6 (f\u00f6dd i Danmark) som en doldis. \u00c4ger \u00e5tskilliga plattor med Tolvan, h\u00f6rt dem live flera g\u00e5nger och recenserade deras comeback fr\u00e5n 2022. Visste dock inte att veteranen bildade ny grupp f\u00f6r tre \u00e5r sedan vars handplockade stj\u00e4rng\u00e4ng debuterade med Homemade<\/em>, ocks\u00e5 rubrik f\u00f6r spelningen p\u00e5 YSJF:<\/p>\n\n\n\n

Han omger sig i sin sk\u00e5nska kvintett av den under festivalen flitige tenoristen Karl- Martin Almqvist, Jacob Karlzon vid flygeln, Johnny \u00c5man p\u00e5 kontrabas samt trumslagaren Lennart Gruvstedt som kamperat ihop med l\u00e5tskrivaren i Tolvan och ocls\u00e5 varit anst\u00e4lld i DR Big Band. \u00c5man har jag h\u00f6rt i exempelvis Mathias Landaeus trio medan Karlzon och Almqvist kunnat avnjutas i eget namn i skilda konstellationer s\u00e5 pass ofta senaste decennierna att det renderat i flera uppskattande recensioner, live och p\u00e5 skiva. De har b\u00e5da spelat tidigare. p\u00e5 YSJF. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Anna Rylander<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

F\u00e4ster mig vid akustikens goda balans, men ocks\u00e5 en ljudbild som inneb\u00e4r ett visst avst\u00e5nd. Befinner mig i mitten av salen. Blir en soft inbjudande start d\u00e4r fokus p\u00e5 sedvanligt vis flyttas runt.. Albin ber\u00e4ttar att kompositionerna genomsyras av vad han lyssnat p\u00e5 i sitt liv. Efter Easy Going <\/em>framf\u00f6rs Palett<\/em> vars intrikata fast \u00e4nd\u00e5 f\u00f6ljsamma harmonik g\u00f6r den extra tilltalande. H\u00e4r avl\u00f6ser saxofonisterna och pianisten varandra som solister.. L\u00e5ter omv\u00e4xlande i en attraktiv anda av postbop, m\u00f6jligen en smula f\u00f6ruts\u00e4gbart emellan\u00e5t. Lysande musiker ges utrymme att uttrycka sin personlighet, underordnar sig dock utskrivna noter i ensemblespelet. Ska po\u00e4ngteras att musiken \u00e4r tillg\u00e4nglig, vilket uppskattas. Det b\u00f6kas inte med glissandon och dissonanser. Kompet backar elastiskt upp solister. F\u00f6rn\u00e4mlig rytmsektion binder samman soundet.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Anna Rylander<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Magic Fingers <\/em>visar sig vara en expressiv melodi i ett makligare tempo. Omsluts av melodi med flyh\u00e4nta passager fr\u00e5n virtuosen vid flygeln och blir f\u00f6rtjust i titelsp\u00e5ret vars hook snyggt broderas ut och som bonus adderas sp\u00e4nstig dialog mellan v\u00e4nnerna fr\u00e5n Tolvan. G\u00f6r reflektionen att merparten av materialet ter sig r\u00e4tlinjigt \u00e4ven om Albin ibland roats av att knixa till sina kompositioner, adderat kluriga inslag. Bass Figures <\/em>till\u00e4gnas logiskt nog Johnny \u00c5man och dennes stil. Det \u00e4r ett lyriskt, sofistikerat alster som vecklar ut sig efter tekniskt avancerat intro av basisten, som \u00e5terkommer med fr\u00e4scht inl\u00e4gg i feature. Noterar att ansvarsmannen i centrum bl\u00e4ddrar fram r\u00e4tt notblad mellan l\u00e5tarna.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Anna Rylander<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Jeriko, <\/em>jazzklubb i Sk\u00e5ne, lanseras som en snabb historia. Detta blir en h\u00f6jdpunkt d\u00e5 skickliga musikers samarbete resulterar i flow. Kanaliserad energi drivs av m\u00e4rgfull nerv. Vi f\u00f6runnas b\u00e5de piggt trumsolo och lite uppfriskande st\u00f6k i outrot. Plats har reserverats \u00e5t beg\u00e4rt extranummer. Entusiastisk publik f\u00e5r ta emot en bearbetning av klassiskt stycke skrivet av polsk tons\u00e4ttare. D\u00e4rf\u00f6r d\u00f6pt till Lutoslawski No.3<\/em>, en beg\u00e5vad bearbetning. Det \u00e4r ett vackert, sk\u00f6rt stycke d\u00e4r Jacob Karlzon triumferar. Snappade upp under festivalen att flera ur publiken lyfte fram denna stimulerande spelning.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Anna Rylander<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

NEXT GENERATION \u00e4r rubriken p\u00e5 ett mycket lovv\u00e4rt och omtyckt initiativ som funnits med p\u00e5 programmet i flera \u00e5r i samarbete med Musik i Syd. Det avser ett ganska stort antal konserter p\u00e5 cirka en trekvart vardera d\u00e4r ut\u00f6varna bildat band, hittat spelkompisar p\u00e5 de utbildningar de g\u00e5r, f\u00f6retr\u00e4desvis folkh\u00f6gskolor i Skurup eller Fridhem. Konserterna som har fritt intr\u00e4de arrangeras sedan i fjol p\u00e5 B\u00e4ckah\u00e4stens spati\u00f6sa uteservering. P\u00e5 grund av tajt schema hanns bara tv\u00e5 framtr\u00e4danden med vilka b\u00e4gge f\u00f6rtj\u00e4nar f\u00f6rmedlande av intryck. Vad betr\u00e4ffar yttre f\u00f6ruts\u00e4ttningar ska s\u00e4gas att v\u00e4dret var tillfredsst\u00e4llande liksom ljudet.<\/p>\n\n\n\n

EDIT LJUNGKVIST KVARTETT best\u00e5r av f\u00f6rutom frontande s\u00e5ngerska Ragnar Bergholm Larsson p\u00e5 gitarr, kontrabasist Arvid Wester samt Arvid Bexelius bakom trummorna. P\u00e5 repertoaren finns s\u00e5v\u00e4l original som standards, ibland omharmoniseringar. I efterhand f\u00e5r jag veta att den unga kvinnan \u00e4r barn till i jazzkretsar v\u00e4lk\u00e4nda f\u00f6r\u00e4ldrar. Syftar p\u00e5 Lina Nyberg och Fredrik Ljungkvist. Att kvartetten valt att g\u00f6ra gitarr till melodiinstrument f\u00e5r anses anm\u00e4rkningsv\u00e4rt, sk\u00e4nker dem ett avskalat sound d\u00e4r Edits uttrycksfulla st\u00e4mma lyfts fram. H\u00f6r ett piggt och prydligt musicerande i korsningen bop -swing. Gruppen har goda chanser att g\u00e5 en ljus framtid till m\u00f6tes. Inledningsvis tar man sig an l\u00e5t baserat p\u00e5 solo av trumpetaren Fats Navarro och I Fall In Lobe Too Easily.<\/em><\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Anna Rylander<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Ett scats\u00e5ng-avsnitt ackompanjeras snitsigt av Bergholm Larsson vars finurliga figurer i Cheek To Cheek <\/em>framst\u00e4lls med inspiration fr\u00e5n Kenny Burrell och i viss m\u00e5n Barney Kessel. Blir f\u00f6rtjust i hur det plockas ackord i detta romantiska \u00f6rh\u00e4nge. I en tillbakalutad soft standard med gitarr i framkant bjuds p\u00e5 oklanderlig s\u00e5ng, medan det i text av Annie Ross p\u00e5 tema av saxofonisten Wardell Gray serveras vokal akrobatik. I But Not For Me <\/em>med nytt tema av vokalist och i ett par andra bitar finns likheter med eran av s\u00e5 kallade refr\u00e4ngs\u00e5ngerskor. F\u00f6ljsamma rytmsektionen \u00e4gnar sig fr\u00e4mst \u00e5t att backa upp de mest framtr\u00e4dande i kvartetten.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Anna Rylander<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Med ESKIL ROOS finns redan en relation etablerad i och med att hans debut sl\u00e4pps p\u00e5 Prophone i slutet av september. Jag har lyssnat och kommer recensera lyxiga produktion Mystery of the Mind<\/em> inspelad i G\u00f6teborg. Pianisten och komposit\u00f6ren har onekligen kommit l\u00e5ngt konstn\u00e4rligt sett. P\u00e5 YSJF finns han tillsammans med basist Gustav Sundquist och trummis Hampus Petersson. I princip enda inv\u00e4ndning jag har \u00e4r att vad l\u00e5tarna handlar om f\u00f6rklarades alltf\u00f6r ing\u00e5ende, \u00e4ven om introduktioner per se har ett v\u00e4rde f\u00f6r oss mottagare, blev det f\u00f6r mycket info om ett f\u00f6rlopp fyllt av filosofiska fr\u00e5gest\u00e4llningar. Samtliga titlar anges s\u00e5ledes.<\/p>\n\n\n\n

Tippar p\u00e5 att vi ser Roos traktera ett digitalpiano. Hade n\u00f6jet att f\u00e5 en pratstund med denne obestridlige talang efter\u00e5t. Vi hade gemensamma v\u00e4nner trots \u00e5ldersskillnaden. Ska omg\u00e5ende p\u00e5pekas att komposit\u00f6ren inte s\u00e4llan str\u00e4cker sig bortom ortodoxt jazzidiom, vilket g\u00f6r att jag t\u00e4nker p\u00e5 hans album som visuell instrumentalmusik f\u00f6rankrad i ambient mer \u00e4n genren jazz. Han v\u00e4ckte verkligen mitt intresse vid f\u00f6rsta genomlyssningen, besitter en exceptionell f\u00f6rm\u00e5ga p\u00e5minnande om Joel Lyssarides emellan\u00e5t.<\/p>\n\n\n\n

Omg\u00e5ende levereras en betagande melodi, en nattlig betraktelse som greppar tag i en. Vad g\u00e4ller att tonalt m\u00e5la med st\u00e4mningar och k\u00e4nslor vet han definitivt hur man g\u00e5r till v\u00e4ga. F\u00f6rsta fyra l\u00e5tarna agerar rytmsektionen extremt diskret och ink\u00e4nnande. Arrang\u00f6ren menar att Roos musik pendlar mellan driv och lugn, att han influerats av klassiska tons\u00e4ttare, folkmusik och nordisk jazz. En lite luddig beskrivning inte helt kapabel att ge en samlad bild. Det \u00e4r knepigt att skriva fram den atmosf\u00e4r och de klanger han laborerar med.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Anna Rylander<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Musiken tar oss med till platser, l\u00e5ter oss sjunka in i tillst\u00e5nd. Titelsp\u00e5ret doftar av Chopin enligt recensent med polska r\u00f6tter.Vill f\u00f6r egen del l\u00e4gga till E.S.T och deras unika ibland dr\u00f6mska sound. Roos sensibla anslag och kunskap om harmonil\u00e4ra leder till sinnrik f\u00f6rfining de luxe. Vi upplyses om att albumet \u00e4r inspirerat av b\u00f6ckerna som ing\u00e5r i Trollkarlens ring <\/em>om \u00e4ventyrliga v\u00e4gval. Det \u00e4r rogivande och l\u00e4ttillg\u00e4ngligt utan att bli utsl\u00e4tat, fast friktion saknas. En komposition tar fasta p\u00e5 den dramatiserade ungdomsromanen Momo – kampen om tiden. <\/em>P\u00e5 slutet \u00f6kar pulsen v\u00e4sentligt n\u00e4r rytmsektionen med Petersson i f\u00f6rars\u00e4tet inkluderas fullt ut i repetitivt stycke med \u00f6sterl\u00e4ndsk bakgrund. Vi f\u00e5r ett stycke solopiano som \u00e4r obeskrivligt vackert. Bitterljuva Linnea <\/em>skildrar f\u00f6rlorad k\u00e4rlek med fl\u00f6dande romantik, medan Breaking Free <\/em>drastiskt bryter m\u00f6nstret genom att sv\u00e5rspelade toner sprutar ur dem likt ryskt temperament. Blir ett ej inspelat extranummer, en snabb och dr\u00e5plig d\u00e4nga d\u00e4r rytml\u00e4ggaren excellerar i baktakt. Skivan fanns efter\u00e5t till f\u00f6rs\u00e4ljning och flera ur publiken inf\u00f6rskaffade ett exemplar.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

BOBO STENSON TRIO har med nuvarande sammans\u00e4ttning gett ut fyra skivor sedan 2008, samtliga producerade av legendaren Manfred Eicher. Minns jag r\u00e4tt har jag recenserat de tv\u00e5 senaste och live har det f\u00f6runnats mig att h\u00f6ra dem n\u00e5gra g\u00e5nger. Pianisten och komposit\u00f6ren \u00e4r en f\u00f6rgrundsgestalt inom svensk jazz, vars omfattande g\u00e4rning sedan 60-talet resulterat i […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20],"tags":[],"class_list":["post-207911","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/207911","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=207911"}],"version-history":[{"count":35,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/207911\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":207963,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/207911\/revisions\/207963"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=207911"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=207911"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=207911"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}