{"id":207853,"date":"2026-08-18T20:02:38","date_gmt":"2026-08-18T19:02:38","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=207853"},"modified":"2026-08-18T20:18:55","modified_gmt":"2026-08-18T19:18:55","slug":"wow-2026-aspekter-pa-och-summering-av-rekordpopular-festival","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=207853","title":{"rendered":"WOW 2026 &#8211; Aspekter p\u00e5 och summering av rekordpopul\u00e4r festival"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/08\/3ac1c291-2654-4223-9f23-51869667d629.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-207855\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/08\/3ac1c291-2654-4223-9f23-51869667d629.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/08\/3ac1c291-2654-4223-9f23-51869667d629-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Det har nu g\u00e5tt n\u00e5gra dygn sedan jag l\u00e4mnade \u00e5rets Way Out West f\u00f6r sista g\u00e5ngen via VIP-utg\u00e5ngen. Har vilat \u00f6ronen sedan dess, eftersom jag som vanligt inte bara tog emot konsertljud fr\u00e5n olika scener, utan dessutom bombarderades av ljudk\u00e4llor inne p\u00e5 VIP-omr\u00e5det. D\u00e4r  p\u00e5 andra v\u00e5ningen i huset som f\u00f6rr i tiden kallades Vita Bandet h\u00e5ller n\u00e4mligen media till. Har inte stenkoll p\u00e5 antalet recensioner publicerade h\u00e4r, tror vi landar p\u00e5 cirka ett dussin. F\u00f6r mig som g\u00e4rna vill f\u00e5 tid f\u00f6r eftertanke blir det stressigt att leverera snabbt. Mina recensioner kanske sp\u00e4ckas av f\u00f6r mycket fakta, men vill att att formuleringar om hur jag uppfattade en spelning\/ show, ocks\u00e5 ska inneh\u00e5lla info om varje akt. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/08\/1a28c80e-771c-47f1-af7f-33d170427b5a.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-207876\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/08\/1a28c80e-771c-47f1-af7f-33d170427b5a.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/08\/1a28c80e-771c-47f1-af7f-33d170427b5a-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Var p\u00e5 WOW under premi\u00e4r\u00e5ret 2007 vars line up f\u00e5r s\u00e4gas vara o\u00f6vertr\u00e4ffad, k\u00f6pte endagarsbiljett 2011 f\u00f6r att jag i f\u00f6rsta hand ville se Kraftwerk och i andra hand ett par legendarer som st\u00e4llde in. Och fr\u00e5n och med 2014 har jag haft n\u00f6jet att vara skribent. I den b\u00e4sta av v\u00e4rldar hade arrang\u00f6ren f\u00f6rsett oss med program d\u00e4r s\u00e4ttning framg\u00e5r motsvarande Ystad Sweden Jazz Festival. Har heller aldrig f\u00e5tt intervjua eller varit med om presskonferenser. Vad betr\u00e4ffar utbudet i \u00e5r fann jag det f\u00f6rh\u00e5llandevis magert i motsats till Per Sinding-Larsen. Ska i n\u00e4sta andetag medge att jag inte \u00e4r s\u00e4rskilt insatt l\u00e4ngre i de genrer som f\u00f6rekommer.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/08\/daa46429-a09d-41a6-9dcf-3f9cee64dffb.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-207857\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/08\/daa46429-a09d-41a6-9dcf-3f9cee64dffb.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/08\/daa46429-a09d-41a6-9dcf-3f9cee64dffb-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> Luger har f\u00f6runderligt nog lyckats med sitt koncept, trots m\u00e4rkligt schema, alltf\u00f6r m\u00e5nga \u00e5terv\u00e4ndare, st\u00f6rande tr\u00e4ngsel, hutl\u00f6sa priser p\u00e5 dryck och vegetarisk kost. Detta var som uppm\u00e4rksammats f\u00f6rsta upplagan d\u00e4r samtliga kategorier biljetter s\u00e5lde slut. WOW-omr\u00e5det borde utvidgas till att omfatta Azaleadalen, en beh\u00f6vlig avlastning f\u00f6reslagen av GP:s musikredakt\u00f6r. Best\u00e4mde mig f\u00f6r att l\u00e4mna en i och f\u00f6r sig f\u00e4ngslande show med Lorde f\u00f6r att g\u00e5 ett varv i inh\u00e4gnade Slottsskogen. N\u00e4r jag hade l\u00e5tit mig omslutas av medryckande DJ-set av Mohajer i Dungen en stund och skulle ta mig tillbaka till presscentret, visade det sig att det inte fanns n\u00e5gon fri v\u00e4g emellan de tv\u00e5 centralt placerade stora scenerna. Konstigt att inte fler ur folkmassan klagat, de uppemot 40 000 vilka befann sig p\u00e5 WOW varje kv\u00e4ll. Sj\u00e4lvklart underl\u00e4ttade det fina v\u00e4derleken. Snacka om tur med v\u00e4dret! Sl\u00e5s varje \u00e5r av hur heterogena innehavarna av biljetter \u00e4r, att m\u00e5nga avviker fr\u00e5n hur man f\u00f6rest\u00e4ller sig att typiska festivalbes\u00f6kares utseenden.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/08\/79741a57-d43b-4a87-a6b1-01957b27cb2d.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-207861\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/08\/79741a57-d43b-4a87-a6b1-01957b27cb2d.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/08\/79741a57-d43b-4a87-a6b1-01957b27cb2d-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">  Personligen \u00e4r jag tveksam till om det blir n\u00e5gon forts\u00e4ttning tyv\u00e4rr. Min besv\u00e4rande stelhet har n\u00e4mligen \u00f6verg\u00e5tt i ischias, vilket bland annat orsakar v\u00e4rkande f\u00f6tter. Under n\u00e4stan hela &#8221;seansen&#8221; med Nick Cave &amp; The Bad Seeds satt jag lutad mot ett r\u00e4cke vid mixerb\u00e5set. Dessutom kr\u00e4vde ett s\u00e5r p\u00e5 ena \u00f6gat behandling. P\u00e5 grund av sviktande h\u00e4lsa blev det ingen Stay Out West-akt sista dagen, orkade varken fysiskt eller mentalt av att se The Cure igen och  The XX som hyllades av Markus Larsson i AB ratades. Har f\u00f6rresten aldrig sett s\u00e5dan hord av partysugna m\u00e4nniskor ta sig bort fr\u00e5n VIP-omr\u00e5det som n\u00e4r v\u00e5r svenska fixstj\u00e4rna Zara Larsson skulle upptr\u00e4da med dansare. D\u00e5 fanns pl\u00f6tsligt gott om sittplatser f\u00f6r att \u00e4ta. Bortsett fr\u00e5n den libanesiska r\u00e4tten blev det s\u00e4kra kort g\u00e4llande middag. \u00c5t f\u00f6ljande dagar p\u00e5 n\u00e4rliggande krogar d\u00e4r jag \u00e4r stammis. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/08\/ff627d25-9cd7-4362-bae0-950d207cdea4.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-207872\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/08\/ff627d25-9cd7-4362-bae0-950d207cdea4.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/08\/ff627d25-9cd7-4362-bae0-950d207cdea4-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Vad skulle jag vilja ha sett om jag inte vore upptagen med skrivande, varit vid god vig\u00f6r eller om inte ofr\u00e5nkomliga krockar uppst\u00e5tt? Av svenska akter skulle jag vara nyfiken p\u00e5 Terra, Svart Rid\u00e5, Cobrah, Joel Alme, Les Big Byrd samt Goran Kajfes &amp; Andreas Tilliander. Sarah Parkman och Hannes har jag recenserat tidigare.  Hade s\u00e4kerligen uppskattat Bonnie &#8221;Prince&#8221; Billy. Tror bara jag s\u00e5g tv\u00e5 konserter fr\u00e5n f\u00f6rsta till sista tonen ut\u00f6ver de recenserade. Syftar p\u00e5 affischnamnet Lily Allen j\u00e4mte l\u00e5gm\u00e4lda Annahstasia p\u00e5 H\u00f6jden ackompanjerad av kvinnlig cellist och dito kontrabasist. Onekligen genant av mig att jag inte hade kollat upp i f\u00f6rv\u00e4g, i och med att jag trodde att tidpunkten under eftermiddagen var vikt \u00e5t den Annastasia som gjort succ\u00e9 med Alf Robertson-tolkningar.  <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/08\/a8e7430e-f568-4739-9e55-aa6dc5c0d707.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-207880\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/08\/a8e7430e-f568-4739-9e55-aa6dc5c0d707.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/08\/a8e7430e-f568-4739-9e55-aa6dc5c0d707-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Lily Allen \u00e4r en teatralisk entertainer vars texter, \u00e5tminstone p\u00e5 senaste skilsm\u00e4sso-skildringen <em>West End Girl<\/em> med sina f\u00f6rflyttningar fr\u00e5n sorg och vrede till nyvunen insikt och ett j\u00e4drar anamma fr\u00e5n driv av att vara ett sexuellt subjekt. Vad vi borde f\u00f6rvarnats om var att albumet skulle g\u00f6ras sing back. Genom detta f\u00f6rfarande tappas h\u00e4lften av styrkan i musiken. Showen \u00e4r konsekvent och s\u00e5ngen oklanderlig. Hade g\u00e4rna sett n\u00e5gon av hennes hits som bonus. Tyckte att halvtimmen med Annahstasia och hennes diskreta medmusiker bar en v\u00e4lg\u00f6rande kontrast genom hennes innerliga folkinfluerade s\u00e5nger plus cover p\u00e5 Bob Marley. Den svarta artisten fr\u00e5n L.A som haft en l\u00e5ng resa till sitt eget stillsamma sound, gladdes \u00e5t \u00e5h\u00f6rare som verkligen lyssnade och tog emot p\u00e5 den spr\u00f6da frekvens hon s\u00e4nde. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/08\/17c3f6a8-de05-4f58-873c-832e2852da27.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-207892\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/08\/17c3f6a8-de05-4f58-873c-832e2852da27.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/08\/17c3f6a8-de05-4f58-873c-832e2852da27-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Orkade h\u00f6ra cirka sjuttio minuter innan v\u00e4rken i f\u00f6tterna blev f\u00f6r pl\u00e5gsam  av konserten med Gorillaz, vars videoverk, p\u00e5kostade stora s\u00e4ttning och g\u00e4stande av Yukimi i ett par l\u00e5tar f\u00f6rtj\u00e4nar ber\u00f6m. Kommer dock ifr\u00e5n att id\u00e9n som tog form sent 90-tal initierad av konceptkonstn\u00e4r och Damon Albarn \u00e4r ett slags virtuell ploj-projekt. F\u00f6rst i ungef\u00e4r tre-fyra l\u00e5tar placerade i slutet h\u00e4nder sp\u00e4nnande saker och jag saknar inte l\u00e4ngre l\u00e5tar med substans. Ett experimentellt groove som ramar in sm\u00e5kul refr\u00e4nger f\u00e5r mig att koppla soundet till Material featuring Bill Laswell. Rytmsektionen h\u00e5ller h\u00f6g kvalitet och s\u00e4rskilt basisten Seye Adelekan, f\u00f6dd samma \u00e5r som Albarn bildade Blur (recenserats p\u00e5 tidigare WOW). Detta blev min final i \u00e5r. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-resized\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"488\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/08\/775458351_28245685175044319_3961139947347659457_n-1.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-207895\" style=\"width:650px;height:auto\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/08\/775458351_28245685175044319_3961139947347659457_n-1.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/08\/775458351_28245685175044319_3961139947347659457_n-1-300x225.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">foto Peter Birgerstam<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">  Finns fler akter jag h\u00f6rde tillr\u00e4ckligt mycket av f\u00f6r att kunna uttala mig. Gillade Lorde (vars konsert hyllades h\u00e4r i Kulturbloggen), s\u00e5ngerskan och l\u00e5tskrivaren fr\u00e5n nya Zealand som blandar suggestivt dr\u00f6msk pop med electro-klanger. P\u00e5 scenens h\u00f6gra sida huserade fyra musiker medan artisten disponerade \u00f6vrigt utrymme, inte minst vertikalt. I hennes sp\u00e4nnande konserts begynnelse  l\u00e4t det som om livemusiker anlitats, men de kunde inte besk\u00e5das varf\u00f6r man \u00e4nd\u00e5 blev os\u00e4ker. Blood Orange h\u00f6rde jag p\u00e5 WOW (annan skribent delade ut h\u00f6gsta betyg h\u00e4r) 2014. Hade beh\u00e5llning av den avslutande halvtimma jag var p\u00e5 plats n\u00e4r r &amp; b artisten och hans medarbetare gav oss en soulig, vital stund med b\u00e5de sk\u00f6n s\u00e5ng, keyboard och licks p\u00e5 gitarr i framkant. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/08\/3ad68e7b-83ed-4b4f-ba40-ebfdc9bd2bfd.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-207897\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/08\/3ad68e7b-83ed-4b4f-ba40-ebfdc9bd2bfd.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/08\/3ad68e7b-83ed-4b4f-ba40-ebfdc9bd2bfd-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">  Avrundar med intryck fr\u00e5n tre helt olika akter, varav tv\u00e5 inhemska. En av de st\u00f6rsta positiva \u00f6verraskningarna visade sig vara vision\u00e4ren Artur Verocai fr\u00e5n Brasilien vars sj\u00e4lvbetitlade album fr\u00e5n 1972 idag \u00e4r kult, rosats retroaktivt. Hans orkestrerade variant av mjuksv\u00e4ngande tropic\u00e1lia erbjuder ett annorlunda, attraktivt sound. Medan olika personer sj\u00f6ng och akustisk gitarr hade en framtr\u00e4dande plats liksom slagverk, dirigerade Vercoai en orkester med str\u00e5kar och bl\u00e5s. Berikande bokning! Nektar \u00e4r ett t\u00e4mligen nybildat band fr\u00e5n G\u00f6teborg. Kvintetten med l\u00e5g medel\u00e5lder surfar p\u00e5 en framg\u00e5ngsv\u00e5g med h\u00f6genergisk utstr\u00e5lning och texter p\u00e5 svenska. I deras \u00f6siga sound korsas Broder Daniel med exempelvis The Strokes och Hurula.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/08\/1ef13da9-c594-4a21-90a6-308f76256c3b.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-207902\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/08\/1ef13da9-c594-4a21-90a6-308f76256c3b.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/08\/1ef13da9-c594-4a21-90a6-308f76256c3b-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> Slutligen m\u00e5ste den smartness som emanerar fr\u00e5n Lykke Li framh\u00e5llas. Var med om andra halvan av hennes show med tre musiker i Linn\u00e9 tillsammans med lyckliga festivaldeltagare, \u00f6verv\u00e4gande unga kvinnor. Recenserade artistens framtr\u00e4dande p\u00e5 WOW 2018 och tror att jag \u00e4ger tv\u00e5 av hennes album. Hon \u00e4r en ypperlig representant f\u00f6r h\u00f6ga standarden p\u00e5 kvinnliga musikskapare i landet som etablerats efter millennieskiftet. I mina \u00f6ron h\u00e5ller dottern till Zilversurfarn en klart h\u00f6gre niv\u00e5 \u00e4n Veronica Maggio och Zara Larsson,  f\u00f6rvisso med en inriktning som kanske inte riktigt \u00e4r j\u00e4mf\u00f6rbar. I hennes final uppst\u00e5r dansant extas, sm\u00e5tt sensuellt sound. Hon som varit sk\u00e5despelare, f\u00f6rekommit med soundtrack, bel\u00f6nats med Grammis och producerats av Bj\u00f6rn Yttling ger publiken vad den \u00f6nskar: <em>i Follow Rivers <\/em>med sin oemotst\u00e5ndliga refr\u00e4ng och i h\u00f6gtalarna som lyckobringande utg\u00e5ng edm-klassikern <em>Rhythm Of The Night. <\/em> <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/08\/64f34e9e-0749-4a7b-bd24-f7c691fca432.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-207904\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/08\/64f34e9e-0749-4a7b-bd24-f7c691fca432.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/08\/64f34e9e-0749-4a7b-bd24-f7c691fca432-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Det har nu g\u00e5tt n\u00e5gra dygn sedan jag l\u00e4mnade \u00e5rets Way Out West f\u00f6r sista g\u00e5ngen via VIP-utg\u00e5ngen. Har vilat \u00f6ronen sedan dess, eftersom jag som vanligt inte bara tog emot konsertljud fr\u00e5n olika scener, utan dessutom bombarderades av ljudk\u00e4llor inne p\u00e5 VIP-omr\u00e5det. D\u00e4r p\u00e5 andra v\u00e5ningen i huset som f\u00f6rr i tiden kallades Vita [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[44],"tags":[],"class_list":["post-207853","post","type-post","status-publish","format-standard","category-chadie","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/207853","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=207853"}],"version-history":[{"count":21,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/207853\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":207907,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/207853\/revisions\/207907"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=207853"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=207853"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=207853"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}