![\"Filmrecension](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/08\/unnamed-6-1.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Blir du ledsen om jag d\u00f6r?
\nBetyg 2
\nSvensk biopremi\u00e4r 21 augusti 2026
\nRegi Rojda Sekers\u00f6z<\/p>\n
Det minst sagt njugga betyget ovan ber\u00e4ttar – som i alltf\u00f6r m\u00e5nga fall, inte allt. Att ta sig an den svenska g\u00e4ngkriminaliteten p\u00e5 film har varit n\u00e4stan tabu-artat. F\u00f6r ett tag sedan mottog vi Miseria, en film s\u00e5 usel att det kunde vara v\u00e4rt att \u00f6verv\u00e4ga en ny betygsskala inneh\u00e5llandes negativa betyg. \u00c4mnet \u00e4r en politiskt het potatis som oftast destillerar till att endast bli retorik f\u00f6r att t\u00e4vla om maximala straffl\u00e4ngder. De mest drabbade omr\u00e5dena och m\u00e4nniskorna som bor i dem blir endast till kall statistisk eller en cynisk komponent i ett politiskt argument. <\/p>\n
Vad g\u00e4ller att ge de utsatta omr\u00e5dena ett faktiskt ansikte och samtidigt g\u00f6ra det med v\u00e4rdighet och omtanke s\u00e5 lyckas regiss\u00f6ren Rojda Sekers\u00f6z till fullo. D\u00e4r andra som vill skildra f\u00f6rorten, eller f\u00f6r den delen svenska subkulturer och dess m\u00e5nga egenheter, presenterar det hela med m\u00e4rkliga pretentioner – i v\u00e4rsta fall rent sj\u00e4lvgod exhibitionism som i den helt outh\u00e4rdliga Stammisar, finns \u00e4r en naturlig och uppenbart bekv\u00e4m inst\u00e4llning till materialet men ocks\u00e5 till karakt\u00e4rerna. D\u00e4rf\u00f6r blir de olika slangtermerna samt den – avsiktligen, o-eleganta dialogen till en faktiskt tillg\u00e5ng i st\u00e4llet f\u00f6r ett s\u00e4nke. Huvudrollsinnehavarna Peshang Rad och Rudwan Socdal har dessutom en god kemi som p\u00e5 ett \u00f6vertygande s\u00e4tt s\u00e4ljer in den komplexa relationen som alltid \u00e4r n\u00e4rvarande d\u00e5 det g\u00e4ller \u201dst\u00e4llf\u00f6retr\u00e4dande\u201d f\u00f6r\u00e4ldrar och barn. <\/p>\n
S\u00e5 varf\u00f6r leder dessa uppenbara plus till en film som halkar ned till de l\u00e5ga och inte alls s\u00e4rskilt v\u00e4lkomna betygsniv\u00e5erna? Svaret \u00e4r – tyv\u00e4rr, lika enkelt som sorgesamt. Trots de goda intentionerna och de m\u00e5nga g\u00e5nger stabila agerandena blir filmen saboterad av klumpig och n\u00e4stintill skrattretande melodramatik som f\u00f6rvandlar n\u00e5gra nyckelscener till outh\u00e4rdlig pekoral. Ett antal – p\u00e5 pappret, starka scener blir demolerade av p\u00e5tr\u00e4ngande musik som \u00e4r s\u00e5 pass malplacerad att det blir pl\u00e5gsamt distraherande. Sekers\u00f6z hittar inte heller n\u00e5gon balans mellan de l\u00e4ttsamma delarna kontra de kolsvarta d\u00e4r d\u00f6den st\u00e5r inf\u00f6r d\u00f6rren. Det \u00e4r som att se ett j\u00e4ttelikt pussel d\u00e4r individuella bitar \u00e4r klanderfria men d\u00e4r monteringen \u00e4r rent monstru\u00f6s. Att filmen tar inspiration fr\u00e5n de mest rudiment\u00e4ra och enkla amerikanska independent-filmer blir ocks\u00e5 alltf\u00f6r uppenbart d\u00e5 den hela tiden efterstr\u00e4var att f\u00f6lja i samma fotsp\u00e5r som den aningen bortgl\u00f6mda – samt \u00f6verskattade, Half Nelson, d\u00e4r mentorn b\u00e4r p\u00e5 minst lika mycket sv\u00e5rsm\u00e4lt emotionellt bagage som l\u00e4rjungen. Det \u00e4r en klassisk formula som – tyv\u00e4rr, endast funkar delvis h\u00e4r, d\u00e5 allt kulminerar i att vara hoppl\u00f6st sentimental. Att filmen ocks\u00e5 f\u00f6rs\u00f6ker sig p\u00e5 en rad on\u00f6diga visuella knep och kn\u00e5p som ett foto som blandar kraftig m\u00e4ttnad f\u00f6r att senare skifta till n\u00e5got mer avskalat leder inte till n\u00e5got annat \u00e4n f\u00f6rvirring. S\u00e4ttet passerad tid f\u00f6rmedlas genom filmen \u00e4r ocks\u00e5 i det n\u00e4rmaste katastrofalt. Flera sekvenser \u00e4r helt beroende av att f\u00f6rl\u00f6pt tid f\u00f6rklaras effektivt gentemot tittaren, ist\u00e4llet liknar filmens veckor och m\u00e5nader snarare ett par l\u00f6sryckta dagar. <\/p>\n
Mot slutet kollapsar tyv\u00e4rr alla f\u00f6rd\u00e4mningar och filmens absolut s\u00e4msta sidor tar rodret. Enligt uppgifter produceras 300 000 ton socker i sockerbruket \u00d6rtofta i Sk\u00e5ne, det ligger ungef\u00e4r en timme fr\u00e5n Malm\u00f6 d\u00e4r ber\u00e4ttelsen utspelar sig. Tyv\u00e4rr l\u00e4r det vara inhemsk sockerbrist det n\u00e4rmsta \u00e5rtiondet. Slutet nyttjar n\u00e4mligen varenda sockerbeta som existerar i v\u00e5rt avl\u00e5nga land. Att publiken ens har sina t\u00e4nder kvar efter detta f\u00f6rblir ett mirakel. Fr\u00e5n att ha bjudit p\u00e5 ett antal sansade sekvenser med faktisk emotionell h\u00e4fta blir allting ett sliskigt sk\u00e4mt. Och om inte detta var illa nog basuneras det ut lite Arja Saijonmaa i h\u00f6gtalarna. D\u00e5 spelar det ingen roll att filmen bjuder p\u00e5 en och annan god scen, just d\u00e5 h\u00f6rs endast ett vr\u00e5l efter en akut insulininjektion. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Blir du ledsen om jag d\u00f6r? Betyg 2 Svensk biopremi\u00e4r 21 augusti 2026 Regi Rojda Sekers\u00f6z Det minst sagt njugga betyget ovan ber\u00e4ttar – som i alltf\u00f6r m\u00e5nga fall, inte allt. Att ta sig an den svenska g\u00e4ngkriminaliteten p\u00e5 film har varit n\u00e4stan tabu-artat. F\u00f6r ett tag sedan mottog vi Miseria, en film s\u00e5 usel […]<\/p>\n","protected":false},"author":79,"featured_media":207794,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[50,51,16,20,13624],"tags":[1728,1738],"class_list":["post-207789","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","category-filmfilm","category-filmer","category-recension","category-film","category-toppnytt","tag-filmkritik","tag-filmrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/207789","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/79"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=207789"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/207789\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":207795,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/207789\/revisions\/207795"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/207794"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=207789"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=207789"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=207789"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}