{"id":207767,"date":"2026-08-17T12:45:15","date_gmt":"2026-08-17T11:45:15","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=207767"},"modified":"2026-08-17T12:45:15","modified_gmt":"2026-08-17T11:45:15","slug":"way-out-west-2026-wilco-exponerar-osannolik-oberaknelighet","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=207767","title":{"rendered":"Way Out West 2026 – Wilco exponerar osannolik ober\u00e4knelighet"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Peter Birgerstam<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

4<\/strong><\/p>\n\n\n\n

\u00c4ger en cd fr\u00e5n sent 90-tal med denna amerikanska sextett. De brukar r\u00e4knas till alt-country scenen, fast vittf\u00f6rgrenade influenser g\u00f6r att soundet spretar kraftigt. \u00c4r mer regel \u00e4n undantag att melodier, \u00e5tminstone live, sticker iv\u00e4g i fullst\u00e4ndigt ov\u00e4ntade riktningar. Knappt en enda komposition h\u00f6ll sig inom den ram som skissades upp, utan \u00e4ndrade ist\u00e4llet form och energiniv\u00e5 p\u00e5 ett minst sagt f\u00e4ngslande vis. Detta var en av f\u00e5 akter som jag mest s\u00e5g fram emot eftersom jag inte bevistat n\u00e5gon av deras konserter.. Och det verkar dessutom som om l\u00e5tskrivaren Jeff Tweedy och hans v\u00e4nner var v\u00e5r fotografs favoriter, lyckades infria vad han f\u00f6respeglade sig. Bandet har gett ut b\u00f6cker, producerat filmer och \u00e4r djupt respekterade i branschen. Bandet vars katalog inneh\u00e5ller tretton full\u00e4ngdare emanerar ur Uncle Tupelo. Om akten f\u00f6re (Saint Etienne) genomg\u00e5ende symboliserar glamour och dr\u00f6mmar om hedonistisk livsf\u00f6ring, representerar Wilco n\u00e5got helt annat. En jordn\u00e4ra dimension d\u00e4r det medh\u00e5rsstrykande pl\u00f6tsligt \u00f6verg\u00e5r i otyglat taggiga partier och jambetonat fritt h\u00e5llet ensemblespel.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Peter Birgerstam<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6rutom omn\u00e4mnde s\u00e5ngaren p\u00e5 i f\u00f6rsta hand akustisk gitarr har man en rytmsektion best\u00e5ende av trumslagare Glenn Kotche och p\u00e5 basgitarr John Stirratt. P\u00e5 klaviaturer syns Mikael Jorgensen medan gitarristerna heter Pat Sansone (\u00e4ven keyboard) samt Nels Cline. S\u00e4ttningen har varit intakt i \u00f6ver tjugo \u00e5r. Finns all anledning att \u00e5terkomma till Clines betydelse f\u00f6r soundet, eftersom gitarristen var den instrumentalist som mest pr\u00e4glade en konsert under WOW med sina inl\u00e4gg, av de akter jag lyssnade p\u00e5. Vill p\u00e5st\u00e5 att denne \u00e4ventyrlige expressionist ohotad toppar en s\u00e5dan lista. Att h\u00e4vda att hans fuzziga spel med svajarm, pedaler och slide banar v\u00e4g f\u00f6r en i h\u00f6gsta grad eklektisk estetik \u00e4r inte n\u00e5gon \u00f6verdrift, n\u00e5got samtliga ur publiken sannolikt h\u00e5ller med om. Det har refererats till Teenage Fanclub fast sj\u00e4lva lyfter de fram vindlande gitarrock a\u00b4la Television, specifikt album av John Cale och eran 1969-1974. I det sammanhanget kan onekligen deras egensiiniga sound ibland anknyta till The Byrds. Och n\u00e4r Wilco manglade i framv\u00e4llande l\u00e5nga sekvenser kunde de erinra om Greatful Dead och deras improviserade utflykter. Kommer nog droppa fler referenser.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Peter Birgerstam<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Deras set p\u00e5 sextiofem minuter i Linn\u00e9 b\u00f6rjar med Handshake Drugs <\/em>f\u00f6ljd av Annihilation. <\/em>Inledande f\u00f6rsynta takter \u00f6verg\u00e5r i r\u00f6j och vidare till behaglig lunk. P\u00e5 min debut som skrivande lyssnare av Wilco-konsert sl\u00e5s jag omg\u00e5ende av anm\u00e4rkningsv\u00e4rt gnistrande licks fr\u00e5n omn\u00e4mnd gitarrist. Vilket kreativt handlag med stor r\u00f6relsefrihet! Jeff Tweedy urskiljer sug inte alls p\u00e5 motsvarande s\u00e4tt vokalt, \u00e4ven om hans r\u00f6st \u00e4r en central del av bandets idiom. Han g\u00f6r inte anspr\u00e5k p\u00e5 att f\u00e5nga oss som ikoniska stj\u00e4rnor – Bowie, Bono, Bruce eller Don Henley f\u00f6r att ta ett lovordat exempel med ber\u00f6ring till alt-country. Mikael Jorgensen tillf\u00f6r diskret sina bidrag till melodiers fylliga atmosf\u00e4r, vilket ibland bryter av mot deras spetsiga utvikningar. Rytmsektion h\u00f6ll l\u00e5g profil till att b\u00f6rja med, tr\u00e4dde fram ur anonymiteten efterhand. Oklart varf\u00f6r, tycker man det \u00e4r j\u00e4ttekul att Glenn Kotche i ett par furi\u00f6sa attacker \u00e1 la trummisen i The Muppet Show som freakar ut, f\u00f6rhindrar oss fr\u00e5n att njuta av tjusig ballad. En gimmick hos Wilco man m\u00e5ste acceptera, helt enkelt v\u00e4nja sig vid. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Peter Birgerstam<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

N\u00e4r intensiteten tonas med h\u00f6rs r\u00f6tterna och de kan i fragment p\u00e5minna om till exempel Jayhawks. P\u00e5 ett annat st\u00e4lle associeras till soundet p\u00e5 Old Ways <\/em>av Neil Young. Njuter av hur gitarrers st\u00e4mmor fl\u00e4tas in i varann, t\u00e4nker p\u00e5 att knappt n\u00e5gra andra band i denna bland-genre spelar p\u00e5 festivalen. Eftersom tillg\u00e5ng till- f\u00f6rlitlig l\u00e5tlista finns kan fyllas p\u00e5 med titlar som Hummingbird, If I Ever Was A child <\/em>och Bird Without A Tail \/ Base Of My Skull. <\/em>Sist n\u00e4mnda titel blir till en sk\u00f6nt sansl\u00f6s orgie i expansiva faser d\u00e4r Cline drar med sig \u00f6vriga i underh\u00e5llande uppt\u00e5g med distade figurer. Snacka om att fj\u00e4rma sig fr\u00e5n country-vibe f\u00f6r att ist\u00e4llet kliva in i annan genre, t\u00e4nk J. Mascis eller Tom Verlaine. Tweedys mellansnack \u00e4r n\u00e4stan obefintligt. Men han tackar f\u00f6r responsen, presenterar ett par l\u00e5tar och s\u00e4ger att det \u00e4r trevligt att vara tillbaka. I ov\u00e4ntat liten utstr\u00e4ckning \u00e4r melodierna harmoniskt uppbyggda, skiftar snarare form i drastiska v\u00e4ndningar. Fruktbara kontraster tycks vara deras signum live. Vad som startar som mjuka ballader byter skepnad totalt. Man vet inte var man har dem, d\u00e4rf\u00f6r sp\u00e4nnande att h\u00e4nga med i deras sv\u00e5rgreppbara berg och dalbana-turer. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Peter Birgerstam<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Fans jublar \u00e5t intro p\u00e5 en hit jag inte har n\u00e5gon relation till. H\u00e4r blir feature p\u00e5 pedal steel och orgel som omv\u00e4xling. Vi fascineras av Via Chicago, Everyone Hides, Jesus Etc,<\/em> och snirklande s\u00e4llsamma Impossible Germany. <\/em>Cline firar \u00e5nyo triumfer, \u00e4ven om petiga bed\u00f6mare skulle anm\u00e4rkt p\u00e5 \u00f6verfl\u00f6det av toner. V\u00e4ssas fingerf\u00e4rdigt i ackordf\u00f6ljder. Noterar att m\u00e5nga byten av instrument sker. Ett taggigt kantigt alster p\u00e5 upploppet har d\u00f6pts till I\u00b4m The Man Who Loves You <\/em>vars str\u00e4ngb\u00e4ndande excesser f\u00e5r det att sv\u00e4nga till st\u00f6tigt komp och orgel (ytterligare klaviaturinstrument). Ett minimalistiskt beat alstras, vilket gl\u00e4djer oss. Finalens medryckande Spiders (Kidsmoke) <\/em>f\u00f6rl\u00e4ngs med nynnande alls\u00e5ng och publikens handklapp. En sp\u00e4nnande upplevelse som gjorde mig exalterad och gav mersmak. Os\u00e4ker p\u00e5 om Wilco alltid l\u00e5ter p\u00e5 liknande vis eller om detta gig var ett s\u00e4rfall. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

4 \u00c4ger en cd fr\u00e5n sent 90-tal med denna amerikanska sextett. De brukar r\u00e4knas till alt-country scenen, fast vittf\u00f6rgrenade influenser g\u00f6r att soundet spretar kraftigt. \u00c4r mer regel \u00e4n undantag att melodier, \u00e5tminstone live, sticker iv\u00e4g i fullst\u00e4ndigt ov\u00e4ntade riktningar. Knappt en enda komposition h\u00f6ll sig inom den ram som skissades upp, utan \u00e4ndrade ist\u00e4llet […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":["post-207767","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","category-recension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/207767","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=207767"}],"version-history":[{"count":13,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/207767\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":207785,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/207767\/revisions\/207785"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=207767"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=207767"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=207767"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}