{"id":207716,"date":"2026-08-17T17:24:17","date_gmt":"2026-08-17T16:24:17","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=207716"},"modified":"2026-08-17T17:24:17","modified_gmt":"2026-08-17T16:24:17","slug":"filmrecension-nastan-forever","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=207716","title":{"rendered":"Filmrecension: N\u00e4stan Forever"},"content":{"rendered":"<p><img decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-full wp-image-186912\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/08\/unnamed-4-1.jpg\" alt=\"Filmrecension N\u00e4stan Forever!\" width=\"500\" \/><\/p>\n<p>N\u00e4stan Forever<br \/>\nBetyg 2<br \/>\nSvensk biopremi\u00e4r 21 augusti 2026<br \/>\nRegi Hannah Reinikainen och Lia Hietala<\/p>\n<p>Jag skulle vilja tycka om denna dokument\u00e4ra ber\u00e4ttelse. Men det k\u00e4nns som att det privata f\u00e5r ta \u00f6ver f\u00f6r mycket av det som endast borde vara personligt. Jag skulle f\u00f6redra att se en film om samma \u00e4mne men det skulle vara ett drama ist\u00e4llet f\u00f6r rent dokument\u00e4r.<\/p>\n<p>En dokument\u00e4r coming-of-age-portr\u00e4tt som f\u00f6ljer Jasmine, Philip och deras v\u00e4nskapskrets i Stockholm under fem omv\u00e4lvande \u00e5r. Dokument\u00e4rfilmarna b\u00f6rjade f\u00f6lja ungdomarna och filma deras liv under sommaren 2020. Dokument\u00e4ren skildrar hur de utvecklas fr\u00e5n att vara barn till ton\u00e5ringar med allt vad de kan inneb\u00e4ra av s\u00f6kan efter sin identitet och d\u00e4r v\u00e4nskap och k\u00e4rlek bubblar fram och tillbaka. Vi f\u00e5r f\u00f6lja v\u00e4nnerna d\u00e5 de \u00e5ker skateard (naturligtvis). Finns det n\u00e5gon svensk ungdomsfilm som inte utspelas delvis kring skateboard? Vi f\u00e5r h\u00f6ra dem prata om allt m\u00f6jligt mellan himmel och jord. Filmen byggs upp med intervjuer, cin\u00e9ma v\u00e9rit\u00e9-scener och ungdomarnas egna sj\u00e4lvfilmade videor, vilket av och till blir alltf\u00f6r f\u00f6ruts\u00e4gbart och inget som k\u00e4nns nytt.<\/p>\n<p>Tja, det \u00e4r imponerande att regiss\u00f6rerna f\u00f6ljt dessa ungdomar i fem \u00e5r men jag k\u00e4nner att ett dramatiskt ber\u00e4ttande som inte f\u00f6ljer den exakta verkligheten hade talar djupare till tittaren. Hur filmen tas emot beror naturligtvis i h\u00f6g grad p\u00e5 vem tittaren \u00e4r. Jag \u00e4r nog fel m\u00e5lgrupp f\u00f6r filmen.<\/p>\n<p>N\u00e4r ungdomarna b\u00f6rjar i gymnasiet f\u00f6r\u00e4ndras mycket och de f\u00e5r nya relationer. Jag k\u00e4nner att det inte \u00e4r helt r\u00e4tt att f\u00f6lja s\u00e5 unga m\u00e4nniskor p\u00e5 detta n\u00e4ra s\u00e4tt. \u00d6verg\u00e5ngen till gymnasiet f\u00f6r\u00e4ndrar dynamiken i gruppen, s\u00e5 klart och deras relationer p\u00e5 prov. Men det engagerar mig inte.<\/p>\n<p>F\u00f6r mig blir dokument\u00e4rer som f\u00f6ljer unga m\u00e4nniskor alltid n\u00e5got tillbakah\u00e5llna, det mest privata blandas med det och personliga, en del man vill veta d\u00f6ljs och ibland g\u00e5r filmaren f\u00f6r n\u00e4ra och det blir f\u00f6r privat. Samtidigt m\u00f6ter vi h\u00e4r tv\u00e5 unga regiss\u00f6rer som vi kan v\u00e4nta oss mycket av fram\u00f6ver. <\/p>\n<p><strong>Bakgrundsfakta om de tv\u00e5 regiss\u00f6rerna:<\/strong><br \/>\nLia Hietala, f\u00f6dd 1993 i Stockholm, arbetar som regiss\u00f6r, fotograf och casting director. Hennes kortfilmsdebut If I Say No (2016), inspelad i Norge, bel\u00f6nades med Nordnorsk Filmsenters stipendium Springbett, vilket ledde till kortfilmen Min homosyster (2017). Filmen vann en Teddy Award f\u00f6r b\u00e4sta kortfilm p\u00e5 Berlinale och blev en internationell framg\u00e5ng. 2020 l\u00e5ngfilmsdebuterade hon med Alltid Amber, regisserad tillsammans med Hannah Reinikainen.<br \/>\nFilmen hade premi\u00e4r i Panorama-sektionen p\u00e5 Berlinale och bel\u00f6nades senare med pris f\u00f6r b\u00e4sta l\u00e5ngfilm p\u00e5 Seoul International Women\u2019s Film Festival i Sydkorea samt b\u00e4sta dokument\u00e4r p\u00e5 Lovers Film Festival i Italien. Tillsammans regisserade de \u00e4ven kortdokument\u00e4ren Nattpass, som visades i Startsladden p\u00e5 G\u00f6teborg Film Festival 2022. Lia Hietala utvecklar f\u00f6r n\u00e4rvarande sin f\u00f6rsta spelfilmsl\u00e5ngfilm Salt tillsammans med Camila Bejarano Wahlgren.<\/p>\n<p>Hannah Reinikainen, f\u00f6dd 1992 i Stockholm, \u00e4r regiss\u00f6r och manusf\u00f6rfattare. Hon har studerat journalistik vid Stockholms universitet samt dokument\u00e4rfilm och manus p\u00e5 Biskops Arn\u00f6. 2020 l\u00e5ngfilmsdebuterade hon med Alltid Amber tillsammans med Lia Hietala.<br \/>\nFilmen hade premi\u00e4r p\u00e5 Berlinale och prisades senare p\u00e5 festivaler i bland annat Sydkorea och Italien. 2022 hade hennes f\u00f6rsta korta spelfilm Spott premi\u00e4r p\u00e5 LUCAS International Festival for Young Film Lovers, samtidigt som kortdokument\u00e4ren Nattpass visades p\u00e5 Sheffield DocFest. Hon utvecklar f\u00f6r n\u00e4rvarande spelfilmsprojektet babes inom det svenska debutantprogrammet Moving Sweden.<\/p>\n<p><iframe loading=\"lazy\" title=\"vimeo-player\" src=\"https:\/\/player.vimeo.com\/video\/1203382455?h=608027f9f3\" width=\"640\" height=\"360\" frameborder=\"0\" referrerpolicy=\"strict-origin-when-cross-origin\" allow=\"autoplay; fullscreen; picture-in-picture; clipboard-write; encrypted-media; web-share\"   allowfullscreen><\/iframe><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>N\u00e4stan Forever Betyg 2 Svensk biopremi\u00e4r 21 augusti 2026 Regi Hannah Reinikainen och Lia Hietala Jag skulle vilja tycka om denna dokument\u00e4ra ber\u00e4ttelse. Men det k\u00e4nns som att det privata f\u00e5r ta \u00f6ver f\u00f6r mycket av det som endast borde vara personligt. Jag skulle f\u00f6redra att se en film om samma \u00e4mne men det skulle [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":207724,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[50,51,16,20,13624],"tags":[1329,1728,14998],"class_list":["post-207716","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","category-filmfilm","category-filmer","category-recension","category-film","category-toppnytt","tag-dokumentar","tag-filmkritik","tag-filmrecensionm","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/207716","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=207716"}],"version-history":[{"count":17,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/207716\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":207802,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/207716\/revisions\/207802"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/207724"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=207716"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=207716"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=207716"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}