{"id":207706,"date":"2026-08-16T19:03:07","date_gmt":"2026-08-16T18:03:07","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=207706"},"modified":"2026-08-16T19:03:07","modified_gmt":"2026-08-16T18:03:07","slug":"way-out-west-2026-saint-etienne-och-deras-ljust-svepande-rytmer-ar-en-nostalgikick-trots-oforklarligt-missode","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=207706","title":{"rendered":"Way Out West 2026 – Saint Etienne och deras ljust svepande rytmer \u00e4r en nostalgikick trots of\u00f6rklarligt miss\u00f6de"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Peter Birgerstam<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

3<\/strong><\/p>\n\n\n\n

SAINT ETIENNE fr\u00e5n London framtr\u00e4dde i det rektangul\u00e4ra t\u00e4lt, uppsp\u00e4nt p\u00e5 en gigantisk st\u00e5lkonstruktion vars scen kallas Linn\u00e9, vid 16-tiden festivalens sista dag. Hinner fram i tid och st\u00e5r i j\u00e4mnh\u00f6jd med deras PA\/ mixerbord. Uppslutningen i det halvmolniga v\u00e4dret \u00e4r skaplig. Vad betr\u00e4ffar den komponerande trion Bob Stanley, Peter Wiggs och Sarah Cracknell finns personliga minnen vilka daterar sig drygt trettio \u00e5r tillbaka. Med sin blandning av trendig klubbkultur och positiva vibrationer fr\u00e5n of\u00f6rarglig 60-tals pop blev de popul\u00e4ra intervjuobjekt f\u00f6r tidskriften POP (har samtliga nummer). Nyfiken genom deras lansering inf\u00f6rskaffades andra albumet So Tough <\/em>och senare en cd som bestod av gruppens samlade singlar. Har f\u00f6r mig att jag sett dem b\u00e5de p\u00e5 Magasinet i G\u00f6teborg (samma lokal som legendariska Errols) och p\u00e5 Hultsfred 1994.<\/p>\n\n\n\n

Efter framg\u00e5ngsrika \u00e5ren d\u00e5 f\u00f6rh\u00f6jd livsgl\u00e4dje spreds till oss tappade de en smula i kvalitet, framstod inte l\u00e4ngre som lika relevanta. M\u00e5ste medge att jag trodde att de lagt karri\u00e4ren p\u00e5 hyllan, vilket visar sig vara ett helt felaktigt p\u00e5st\u00e5ende n\u00e4r man efterforskar deras historik. Borde ha kollat upp vad de haft f\u00f6r sig i f\u00f6rv\u00e4g. Saint Etienne lade aldrig av. Ett dussin album har sl\u00e4ppts plus att engagemang avsatt sig i andra projekt. I synnerhet senaste \u00e5ren r\u00e5der stor aktvitet i studio. Wiggs har bakgrund som DJ medan Stanley varit verksam som journalist, f\u00f6rfattare och filmproducent. Eftersom jag med mycket bristf\u00e4llig insikt i deras fortsatta verksamhet trodde att de nyligen gjort comeback, blev min bed\u00f6mning av en drygt trettio \u00e5r \u00e4ldre s\u00e5ngerska att hon tycktes ibland ringrostig och vid en sekvens aningen svajig i r\u00f6sten. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Peter Birgerstam<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Aprop\u00e5 intresset f\u00f6r film lades dialoger fr\u00e5n engelska 60-tals filmer in i kompositioner under eran de kom fram. Och i den trekvart Saint Etienne har till f\u00f6rfogande illustreras l\u00e5tarna visuellt med tjusiga filmklipp p\u00e5 backdrop Trion kompletteras f\u00f6r \u00f6vrigt av tv\u00e5 livemusiker, trummisen Loz Colbert och Joe Bennett p\u00e5 gitarr som i minst en melodi trakterar fiol. Vi f\u00f6rs\u00e4tts i f\u00f6rv\u00e4ntad st\u00e4mning d\u00e5 gamla godingarna Nothing Can Stop Us <\/em>och You\u00b4re In A Bad Way <\/em>lagts f\u00f6rst p\u00e5 repertoaren. \u00c4r definitivt nostalgi att f\u00e5 \u00e5teruppleva dansanta drivet, sk\u00f6na slingorna och den ljuva, numera mogna r\u00f6sten n\u00e4r refr\u00e4nger str\u00e4cks ut. Om angivet omd\u00f6me finjusteras hamnar jag p\u00e5 3+ f\u00f6ga f\u00f6rv\u00e5nande. <\/p>\n\n\n\n

Efter tredje l\u00e5tens intro h\u00e4nde ett obegripligt miss\u00f6de tv\u00e5 g\u00e5nger. Som om PA-ansvariga orsakade att ljudet f\u00f6rsvann, vilket givetvis fick bandet att l\u00e4mna scen och nog var n\u00e4ra att ge upp. F\u00f6rsta avbrottet som l\u00e4t som att str\u00f6mmen kopplats bort varade i cirka fem minuter. N\u00e4r samma miss\u00f6de intr\u00e4ffade igen kom till slutet skriftligt meddelande p\u00e5 sk\u00e4rmarna, om pausad konsert p\u00e5 grund av of\u00f6rutsedda omst\u00e4ndigheter. En del l\u00e4mnade t\u00e4ltet. Uppeh\u00e5llet varade uppskattningsvis en kvart. Cracknell talade om att hon ist\u00e4llet skulle ta sig en drink om ansvariga inte skulle fixa tekniken. N\u00e4r man \u00e4ntligen kunde fullf\u00f6lja sin show uppstod en kommunicerande v\u00e4lviljans atmosf\u00e4r. Publiken tackades f\u00f6r visat t\u00e5lamod. Gavs m\u00e4rkligt nog aldrig n\u00e5gon f\u00f6rklaring fr\u00e5n arrang\u00f6ren till denna unika, avt\u00e4ndande incident.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

F\u00e4ster mig efter \u00e5terstarten vid snyggt svepande beat och break fr\u00e5n trumslagare i t\u00e4mligen f\u00e4rska singeln Take Me To The Pilot<\/em>, skriven tillsammans med Paul Hartnoll i Orbital. Uppstod f\u00f6rst\u00e5s extra jubel n\u00e4r detta behagliga tog slut. Singeln Like A Motorway <\/em>fr\u00e5n 1994 sv\u00e4nger sm\u00e5puttrigt, vilket varit deras adelsm\u00e4rke och d\u00e5 ibland tryfferat med h\u00e5rdare beat anpassat f\u00f6r ben och h\u00f6fter. Oftast komponeras i dur. Medvetna om att vi \u00f6nskar hits g\u00f6rs Spring <\/em>fr\u00e5n debuten, fast ocks\u00e5 f\u00f6rsta singeln fr\u00e5n senaste albumet. Den radikala omdaningen av Only Love Can Break Your Heart<\/em> illustreras bakom dem med en l\u00e5ngh\u00e5rig yngling, komposit\u00f6ren Neil Young s\u00e5 klart. Kan passa p\u00e5 att tala att jag \u00e4ger maxisingeln p\u00e5 vinyl. Att besk\u00e5da vad som h\u00e4nde p\u00e5 deras backdrop var konserten igenom underh\u00e5llande.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Gillade soundet och framtoningen \u00f6verlag, men hade trott att jag skulle k\u00e4nna mer. Antydan till stark v\u00e4llust fanns, men den slog bara ut i full blom glimtvis. Saint Etienne \u00e4r k\u00e4nda f\u00f6r en sval och proffsigt polerad image. Kan emellertid ocks\u00e5 skapa minimalistiskt groove vilket lyckligtvis sker ett par g\u00e5nger. Som jag f\u00f6rest\u00e4llt mig levereras en framflytande final i optimismens tecken. Cracknell som \u00e4nd\u00e5 fixar sin uppgift tillfredsst\u00e4llande sjunger He\u00b4s On The Phone <\/em>och Tonight <\/em>om min n\u00e5got ofullst\u00e4ndiga info st\u00e4mmer. Det tekniska miss\u00f6det torde rimligen ha p\u00e5verkat Saint Etienne negativt och de kunde gott ha f\u00e5tt spela en stund till. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

3 SAINT ETIENNE fr\u00e5n London framtr\u00e4dde i det rektangul\u00e4ra t\u00e4lt, uppsp\u00e4nt p\u00e5 en gigantisk st\u00e5lkonstruktion vars scen kallas Linn\u00e9, vid 16-tiden festivalens sista dag. Hinner fram i tid och st\u00e5r i j\u00e4mnh\u00f6jd med deras PA\/ mixerbord. Uppslutningen i det halvmolniga v\u00e4dret \u00e4r skaplig. Vad betr\u00e4ffar den komponerande trion Bob Stanley, Peter Wiggs och Sarah Cracknell […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20],"tags":[],"class_list":["post-207706","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/207706","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=207706"}],"version-history":[{"count":11,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/207706\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":207757,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/207706\/revisions\/207757"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=207706"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=207706"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=207706"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}