{"id":207650,"date":"2026-08-15T13:24:06","date_gmt":"2026-08-15T12:24:06","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=207650"},"modified":"2026-08-15T13:24:07","modified_gmt":"2026-08-15T12:24:07","slug":"way-out-west-2026-nick-cave-the-bad-seeds-tar-oss-anyo-i-besittning","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=207650","title":{"rendered":"Way Out West 2026 &#8211; Nick Cave &amp; The Bad Seeds tar oss \u00e5nyo i besittning"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"488\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/08\/772879917_28949565107967535_3997624868253484716_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-207654\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/08\/772879917_28949565107967535_3997624868253484716_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/08\/772879917_28949565107967535_3997624868253484716_n-300x225.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">publikbild Leif Wivatt<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><strong>5<\/strong><\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Konstigt planerat att inte l\u00e4gga den tr\u00f6sterika sk\u00f6nhetsupplevelsen laddad med ofantlig dos nerv som final. Ocks\u00e5 lustigt att Nick Cave framh\u00e5ller att de inte har s\u00e5 mycket tid till f\u00f6rfogande, n\u00e4r denna seans p\u00e5g\u00e5r o uppemot tv\u00e5 timmar. \u00c4ven om recensioner inte ska handla om den som skriver, fick min v\u00e4rk i f\u00f6tterna f\u00f6rv\u00e4rrat av fel skor konsekvenser. Jag placerade mig p\u00e5 h\u00f6gra sidan om stora PA-utrymmet till Azalea-scenen vid 21-tiden. Hj\u00e4lpte inte att luta sig mot ett r\u00e4cke, varf\u00f6r jag satt ner under stora delar av konserten. Minnesgoda l\u00e4sare vet f\u00f6rhoppningsvis att utf\u00f6rlig recension av jubelkarakt\u00e4r skrevs n\u00e4r Cave &amp; The Bad Seeds g\u00e4stade WOW f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan. Mott i deras show om\u00f6jligt att imitera uppstod denna g\u00e5ng tanken att dela ut 4+ eftersom en liten gradskillnad kunde noteras i ett skede, fast f\u00f6ll \u00e4nd\u00e5 s\u00e5 att s\u00e4ga till f\u00f6ga. Blev uppslukad och omsluten av obetvingliga kraften och n\u00e4rvaron. Dock mindre sj\u00e4lvklar fullpo\u00e4ngare \u00e4n senast, vilket n\u00e4stan alltid \u00e4r fallet n\u00e4r jag blivit h\u00e4nf\u00f6rd och ska se om samma akt, m\u00f6jligen i aningen f\u00f6r\u00e4ndrad skepnad.  Kan sammantaget inte h\u00e5lla med GP:s smakdomare om att magin uteblev och att det var redan fr\u00e4lsta som sm\u00e4lte. I motsats till s\u00e5 m\u00e5nga andra kollegor var det bara andra g\u00e5ngen jag s\u00e5g australiensaren bosatt i Brighton upptr\u00e4da. \u00c4ger ett tribut-projekt plus enstaka utg\u00e5vor, varav <em>Murder Ballads <\/em>varit en favorit.  <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Hela arton album har Cave tillverkat tillsammans med Bad Seeds. S\u00e5g f\u00e4r \u00f6vrigt mycket intressant dokument\u00e4r om multiinstrumentalisten (violin, tenorgitarr etc.) Warren Ellis p\u00e5 GFF h\u00e4rom \u00e5ret. F\u00f6rutom denne excentriske magiker best\u00e5r liveupplagan av bland andra av George Vjestica (gitarr med mera), Colin Greenwood p\u00e5 basgitarr, Larry Mullins (vibrafon mm.), Thomas Wydler p\u00e5 trummor samt Carly Paradis p\u00e5 keyvoards. Dessutom adderas sk\u00f6nsjungande k\u00f6r best\u00e5ende av fyra svarta damer ur vilken Janet Ramus minst en g\u00e5ng l\u00f6sg\u00f6r sig f\u00f6r att fronta. K\u00f6ren svarar Cave och f\u00f6rst\u00e4rker exemplariskt det mood l\u00e5tskrivaren vill f\u00e5 fram.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"488\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/08\/772945055_28949565537967492_4370213002782481748_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-207679\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/08\/772945055_28949565537967492_4370213002782481748_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/08\/772945055_28949565537967492_4370213002782481748_n-300x225.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">publikbild Leif Wivatt<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">  N\u00e4stan samtliga l\u00e5tar introduceras och ges ett k\u00e4rnfullt omd\u00f6me. Och i vanlig ordning sker fysisk kontakt med fans allra l\u00e4ngst fram. Cave ikl\u00e4r sig g\u00e4rna en pr\u00e4sterlig aura, d\u00e4r den forna aggressiva rebelliska \u00e5dran decennier senare med sm\u00e4rtsamma f\u00f6rluster och vishet medf\u00f6rt att han vill bringa oss hopp och livsk\u00e4nsla i lika h\u00f6g grad som tr\u00f6st. Hans kompositioner hugger genomg\u00e5ende tag i en och vokala tekniken \u00e4r god. Fast jag inte brytt mig om att studera texterna inser man att de betyder mycket f\u00f6r honom och lyssnare. Vi f\u00f6runnas sexton l\u00e5tar som n\u00e4stan var och en g\u00f6r specifik skillnad, sticker ut.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> Tagen av st\u00e4mningen s\u00e4tter sig Cave \u00e5terigen vid flygeln i ett inplanerat extranummer. Ackompanjerar sig sj\u00e4lv i <em>Into My Arms <\/em>med sin andl\u00f6st vackra refr\u00e4ng. Vilken otrolig kontrast till ett antal emotionella urladdningar skickligt genomf\u00f6rda av en grymt sammansvetsad enhet plus infogade k\u00f6ren. Den numera sofistikerade versionen av urgamla genombrottet <em>From Her To Eternity<\/em>, ett titelsp\u00e5r som var f\u00f6r otyglat f\u00f6r min smak n\u00e4r det begav sig p\u00e5 80-talet, g\u00f6rs redan som andra nummer. arret \u00e4r ett kreativt konstverk i sig. Innan dess har man g\u00e5tt ut stenh\u00e5rt i <em>Get Ready For Love. <\/em>Tidigt in i konserten firas triumfer med deppig sk\u00f6nhet i <em>O Children <\/em>j\u00e4mte <em>Tupelo. <\/em>Lite trist att jag beh\u00f6vde sitta f\u00f6r att skona f\u00f6tterna. Men mina \u00f6ron uppfattade varje ton i perfekt akustik, \u00e4ven om \u00f6ronproppar beh\u00f6vdes. S\u00e5g vad som f\u00f6rsiggick p\u00e5 scen och alldeles nedanf\u00f6r p\u00e5 ena videosk\u00e4rmen. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"488\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/08\/773556228_28949281151329264_13235837144007133_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-207680\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/08\/773556228_28949281151329264_13235837144007133_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/08\/773556228_28949281151329264_13235837144007133_n-300x225.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">publikbild Leif Wivatt<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Numera kryddas soundet som bekant oftast av annat \u00e4n gitarrsolon, inte minst vibrafon och klaviaturer. F\u00f6rvisso tr\u00e4ffar ett gitarrsolo i ett otro r\u00e4tt i hj\u00e4rtat. Cave &amp; Bad Seeds alternativa rock \u00e4r orkestralt uppbyggd, vilket g\u00f6r den s\u00e5 fascinerande unik. Den har genom \u00e5ren genomg\u00e5tt m\u00e5nga faser. B\u00e5gar p\u00e5st\u00e5 att live har man arbetat sig fram till en varaktig formtopp senaste decenniet. Tippar p\u00e5 att Warren Ellis, n\u00e4rmaste samarbetspartnern numera, st\u00e5r f\u00f6r de spektakul\u00e4ra arren, antingen utf\u00f6rda med nervig bombastisk precision eller undersk\u00f6nt vackra klanger. I s\u00e4ttet att beskriva l\u00e5tars sound och inneh\u00e5ll m\u00e4rks att nutidens Cave, mitt i f\u00f6r hans vidkommande musik som l\u00e4kande terapi, ger sken av att f\u00e4lla ironiska kommentarer. Och vad som \u00e4r ett botemedel f\u00f6r artisten sj\u00e4lv har f\u00f6rst\u00e5s en tr\u00f6stande effekt p\u00e5 oss mottagare.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/08\/773867108_28949280664662646_8754228965981702101_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-207681\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/08\/773867108_28949280664662646_8754228965981702101_n.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/08\/773867108_28949280664662646_8754228965981702101_n-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">publikbild Leif Wivatt<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> I mina anteckningar st\u00e5r att obestridlige huvudpersonen uppvisar likheter med en schaman, vilket jag ocks\u00e5 tyckt om Patti Smith. Men han avh\u00e5ller sig fr\u00e5n att predika. Vill hinna igenom f\u00f6rutbest\u00e4md l\u00e5tlista utan att forcera. Uppskattar mycket dominansen av l\u00e4tta klangerna i f\u00f6rsta delen p\u00e5 <em>Carnage<\/em>, fr\u00e5n ett album han gjort med Warren Ellis. Vill ocks\u00e5 sl\u00e5 ett slag f\u00f6r rymsektionens storartade insatser. Njuter stort av attacken och v\u00e4xlingarna i <em>Henry Lee<\/em>, nerven i <em>Jubilee Street <\/em>och inom det breda f\u00e4lt de \u00e4r verksamma i m\u00e5ste <em>Red Right Hand <\/em>ses som o\u00f6vertr\u00e4ffad. S\u00e5 fenomenal i livetappning att orden inte r\u00e4cker till. Musiken \u00e5terger \u00e5ngest och strapatser i ena v\u00e5gsk\u00e5len, fast sammantaget v\u00e4ger den andra v\u00e5gsk\u00e5len av hopp, frid och tr\u00f6st \u00f6ver. En s\u00e5ng tvivlar Cave p\u00e5 att de ska klara av att spela, men det g\u00f6rs utan problem. <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">En irriterande st\u00f6rningsfaktor i vissa pauser och l\u00e5gm\u00e4lda sekvenser  var  pumpande bas fr\u00e5n DJ-set i Dungen. F\u00e5r bokas p\u00e5 kontot arrang\u00f6rsmiss. \u00d6verraskades av en hj\u00e4rtsk\u00e4rande text lades ut p\u00e5 svenska p\u00e5 backdrop att l\u00e4sa samtidigt som den sjungs. Noterat \u00e5tskilliga fb-v\u00e4nners euforiska syn p\u00e5 konserten. Och jag s\u00e4ger inte emot,\u00e4ven om h\u00f6gsta betyg inte var lika odiskutabelt denna g\u00e5ng.  <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"488\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/08\/0168ed4f-55c0-4de1-b969-6f5d2fe522bb.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-207683\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/08\/0168ed4f-55c0-4de1-b969-6f5d2fe522bb.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/08\/0168ed4f-55c0-4de1-b969-6f5d2fe522bb-300x225.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">publikbild Leif Wivatt<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">OBS Flera m\u00e4rkte att Cave och Ellis lyssnade p\u00e5 och till och med dansade till The Cure n\u00e4r de efter\u00e5t lirade p\u00e5 motsatta scenen (skrev om dem n\u00e4r de bes\u00f6kte WOW f\u00f6r ett par \u00e5r sedan, men orkade tyv\u00e4rr inte n\u00e4rvara nu). Valde att avsluta med en sista lyckad halvtimme i t\u00e4ltet p\u00e5 Linn\u00e9 med Lycke Li (ocks\u00e5 recenserat p\u00e5 WOW tidigare om jag inte missminner mig) och hennes musiker. Kn\u00f6kat med lyckliga m\u00e4nniskor vars f\u00f6rv\u00e4ntningar p\u00e5 snygga melodier och hits uppfylldes. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>5 Konstigt planerat att inte l\u00e4gga den tr\u00f6sterika sk\u00f6nhetsupplevelsen laddad med ofantlig dos nerv som final. Ocks\u00e5 lustigt att Nick Cave framh\u00e5ller att de inte har s\u00e5 mycket tid till f\u00f6rfogande, n\u00e4r denna seans p\u00e5g\u00e5r o uppemot tv\u00e5 timmar. \u00c4ven om recensioner inte ska handla om den som skriver, fick min v\u00e4rk i f\u00f6tterna f\u00f6rv\u00e4rrat [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":["post-207650","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","category-recension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/207650","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=207650"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/207650\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":207684,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/207650\/revisions\/207684"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=207650"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=207650"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=207650"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}