{"id":207557,"date":"2026-08-14T12:47:00","date_gmt":"2026-08-14T11:47:00","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=207557"},"modified":"2026-08-14T12:50:32","modified_gmt":"2026-08-14T11:50:32","slug":"way-out-west-moby-imponerar-kolossalt-med-hypnotiskt-medryckande-beats-och-himmelskt-vackra-slingor","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=207557","title":{"rendered":"Way Out West 2026 – Moby imponerar kolossalt med hypnotiskt medryckande beats och himmelskt vackra slingor."},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Peter Birgerstam<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

5<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Var inst\u00e4lld p\u00e5 en annan sorts konsert. Trodde inte ens att multimediaartisten och djurr\u00e4ttsaktivisten Richard Melville Hall med \u00f6ver tjugo album i sin katalog, skulle ha med sig andra p\u00e5 scen. Tji fick jag. Blev positivt h\u00e4pen \u00f6ver att electro-pionj\u00e4ren Moby med sina oemotst\u00e5ndliga trance-beats omgav sig med sex personer, om jag observerade korrekt p\u00e5 l\u00e5ngt avst\u00e5nd. S\u00e5ledes n\u00e5got helt annat \u00e4n ett dj-set d\u00e4r egentillverkad musik mixas. Mycket m\u00f6jligt att visuellt tilltalande och avskalad show i exemplariskt ljud kommer bli \u00e5rets fetaste utropstecken. Ej insatt (\u00e4ven om jag har hit p\u00e5 singel och kanske en full\u00e4ngdare)\u00f6verraskade jag ocks\u00e5 av att han garnerade sitt sound med gitarr oftare \u00e4n synt.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Moby gjorde sk\u00e4l f\u00f6r sin fullpo\u00e4ngare genom den eufori han sprider, det raffinerade k\u00e4nslorus som tar kroppen i besittning och f\u00e5r h\u00f6fter och armar att sv\u00e4nga i takt i publikhavet. Vill \u00e4nd\u00e5 n\u00e4mna i f\u00f6rbig\u00e5ende att jag varken var speciellt f\u00f6rtjust i vasst rockande h\u00f6gljudd inledning i Bodyrock <\/em>eller extremt uppdrivna tempot i finalnumret Feeling So Real. <\/em>Allt som h\u00e4nde inom denna ram knockade mig d\u00e4remot totalt. Inte konstigt att Kulturbloggens fotograf ans\u00e5g denna akt som den fr\u00e4msta f\u00f6rsta dagen. P\u00e5 artistens uppmaning borts\u00e5g vi en stund fr\u00e5n att v\u00e4rlden h\u00e5ller p\u00e5 att falla samman f\u00f6r att citera den epokg\u00f6rande rytmexeperten som med sina slingor fick oss att njuta fullt ut. Moby lovordade vackra kv\u00e4llen, st\u00e4mningen och festivalen strikta vegan-policy.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Peter Birgerstam<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Hitten Go <\/em>till\u00e4gnas originelle filmregiss\u00f6ren David Lynch, l\u00e5ter fantastiskt. Fast det som sagt emellan\u00e5t \u00e4r avsev\u00e4rt rockigare \u00e4n jag f\u00f6rest\u00e4llt mig matar han ut \u00e5tskilliga dansgolvs-extatiska sjok i en perfekt ljudbild. Till dessa intervaller av dansant melodibaserad techno ytterst effektfullt konstruerade med f\u00f6rdr\u00f6jande moment och f\u00f6rl\u00f6sande klimax kilas in hits som vackert vemodiga Why Does My Heart Feel So Bad? <\/em>och ljust h\u00e5llna We Are All Made Of Stars<\/em> – en absolut h\u00f6jdpunkt. Moby alternerar emellan licks p\u00e5 gitarren, ta sig till centralt placerad synt eller congas.L\u00e4ngst upp p\u00e5 uppbyggt podium huserar s\u00e4ker trummis och en musiker p\u00e5 keyboard\/ orgel som \/tror jag) lirar elbas vid n\u00e5got tillf\u00e4lle. K\u00f6ren som enormt elegant fyller i i refr\u00e4ngerna \u00e4r som mest fyra personer, varav tv\u00e5 av ibland trakterar violin respektive cello. Ett par g\u00e5nger l\u00e5ter Moby en av kvinnorna fronta med uttrycksfulla h\u00f6ga vokala toner.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Peter Birgerstam<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Repertoaren \u00e4r genomt\u00e4nkt och faktiskt omv\u00e4xlande till sin karakt\u00e4r. Mitt i kommer ett romantiskt alster musikerna f\u00e5r att v\u00e4xa p\u00e5 ett s\u00e4tt som omsluter oss p\u00e5 ett f\u00f6rf\u00f6riskt vis. Moby har tydliga mellansnack, visar video med sin v\u00e4n, brittiska primatologen Jane Goodall och meddelar att tiden inte medger att han presenterar de medverkande p\u00e5 scen. Ett stort undantag g\u00f6rs f\u00f6r g\u00e4sten influgen fr\u00e5n L.A som presenteras som en av v\u00e4rldens fr\u00e4msta vokalister. Lift Me Up <\/em>\u00e4r slagkraftig d\u00e4nga vars titel f\u00f6reb\u00e5dar Jacob Lusks entr\u00e9 med extatiskt upp\u00e5tg\u00e5ende melodin i Natural Blues<\/em>. Vad ska toppa den energin och det andligt betingade trycket under WOW? M\u00f6jligen Nick Cave. Konsertens blir en vidunderlig expos\u00e9 \u00f6ver vad Moby betytt, hans epokg\u00f6rande bedrifter med influenser fr\u00e5n houseproducenter, Pet Shop Boys, Faithless, Kraftwek med flera. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Peter Birgerstam<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

F\u00f6rs\u00e4tts i \u00f6nskv\u00e4rda tillst\u00e5nd med elektronikbaserat sound och till det inlemmas i expressiva betagande st\u00e4mmor. Jublar \u00e5t popd\u00e4ngan Raining Again, <\/em>utg\u00e5r fr\u00e5n att Disco Lies <\/em>tillh\u00f6r de klassiska alster jag njuter hejdl\u00f6st av och Porcelain <\/em>manifesteras av ljuvligt framskridande melodi vars tema har utomjordisk sk\u00f6nhet i sig, som en annorlunda motst\u00e5ndshandling. Snyggt blandas svepande ballader. catchig pop med hans livsbejakande trance-groove. Av rubriker att d\u00f6ma \u00e4r jag l\u00e5ngt ifr\u00e5n ensam smakdomare som f\u00f6ll f\u00f6r denna karismatiska akt. Senaste g\u00e5ngen han var i F\u00f6teborg spelade han i Scandinavium. Undrar om inte denna konsert var str\u00e5et vassare. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

5 Var inst\u00e4lld p\u00e5 en annan sorts konsert. Trodde inte ens att multimediaartisten och djurr\u00e4ttsaktivisten Richard Melville Hall med \u00f6ver tjugo album i sin katalog, skulle ha med sig andra p\u00e5 scen. Tji fick jag. Blev positivt h\u00e4pen \u00f6ver att electro-pionj\u00e4ren Moby med sina oemotst\u00e5ndliga trance-beats omgav sig med sex personer, om jag observerade korrekt […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":["post-207557","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","category-recension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/207557","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=207557"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/207557\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":207578,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/207557\/revisions\/207578"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=207557"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=207557"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=207557"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}