![\"Filmrecension](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/08\/framlingen.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Fr\u00e4mlingen
\nBetyg 4
\nSvensk biopremi\u00e4r 21 augusti 2026
\nRegi Fran\u00e7ois Ozon<\/p>\n
Filmad i svartvitt och estetiskt enormt tilltalande – men samtidigt en tragisk ber\u00e4ttelse med flera niv\u00e5er som talar b\u00e5de till huvudet och k\u00e4nslorna. En delvis absurd ber\u00e4ttelse om en ung man som p\u00e5st\u00e5s vara helt of\u00f6rm\u00f6gen att visa n\u00e5gra djupa k\u00e4nslor. Fr\u00e5gan \u00e4r dock om han verkligen \u00e4r det. Filmen ger mycket att b\u00e5de t\u00e4nka p\u00e5 och r\u00f6r mycket i k\u00e4nslorna och det undermedvetna. Inte l\u00e4tt att skaka av sig efter\u00e5t. <\/p>\n
Filmen bygger p\u00e5 och f\u00f6ljer ganska strikt Camus roman Fr\u00e4mlingen. Meursault \u00e4r en ung man som s\u00e4ger sig alltid s\u00e4ga sanningen och samtidigt p\u00e5st\u00e5r han att han inte tror p\u00e5 n\u00e5got – han ska symbolisera en nihilist. F\u00f6r mig \u00e4r det uppenbart att Meursault lurar sig sj\u00e4lv, han \u00e4r en stor bild av att fastna i sin livsl\u00f6gn om sig sj\u00e4lv.<\/p>\n
Det finns mycket skrivet om Camus roman och m\u00e5nga teorier om hur den ska tolkas. Den f\u00f6rmodligen vanligaste f\u00f6rklaringen \u00e4r att romanen \u00e4r ett angrepp p\u00e5 nihilismen, p\u00e5 ideologin och tanken att det inte finns n\u00e5got i livet som har djupare mening, att livet saknar en h\u00f6gre mening, att det inte finns n\u00e5gra fasta v\u00e4rden, och att moral eller sanning inte har n\u00e5gon objektiv grund. En form av ateism, p\u00e5 s\u00e4tt och vis, \u00e4ven ateism \u00e4r ett begrepp som har flera underavdelningar.<\/p>\n
Albert Camus skrev romanen Fr\u00e4mlingen under andra v\u00e4rldskrigets b\u00f6rjan, mellan 1938 och 1940, och den gavs ut \u00e5r 1942 i Frankrike. Oavsett om hans huvudsk\u00e4l till att skriva den skulle vara att skildra faran och konsekvensen med nihilism \u00e4r det fullt m\u00f6jligt att tolka in och se mycket annat i b\u00e5de boken och filmen. Meursault gr\u00e5ter inte vid sin mors begravning. M\u00e5nga som tolkar boken menar att han d\u00e4rf\u00f6r straffas inte f\u00f6r sitt brott, utan f\u00f6r att han inte f\u00f6ljer samh\u00e4llets spelregler.<\/p>\n
F\u00f6r mig handlar filmen b\u00e5de om livsl\u00f6gner och om grupptryck och r\u00e4dslan f\u00f6r att t\u00e4nka utanf\u00f6r gruppens normer och om v\u00e5ldsmonopolets makt, framf\u00f6r allt symboliserad av en r\u00e4tteg\u00e5ngssystemet. Meursault lurar sig sj\u00e4lv samtidigt som samh\u00e4llets f\u00f6retr\u00e4dare inte till\u00e5ter n\u00e5gon att skilja sig fr\u00e5n deras f\u00f6rutfattade regler och meningar om hur m\u00e4nniskor ska agera.<\/p>\n
Filmen \u00e4r konstn\u00e4rligt stilren i det svartvita formatet med en huvudrollsinnehavare som b\u00e5de spelar med ett n\u00e4st in till or\u00f6rligt uttryck i ansiktet, men samtidigt finns det n\u00e5got annat dolt som signaleras med \u00f6gonen. Huvudpersonen Meursault s\u00e4ger sig leva helt likgiltig inf\u00f6r samh\u00e4llets konventioner. Han v\u00e4grar att f\u00f6lja de sociala spelregler som kr\u00e4ver att vi spelar teater och ljuger om v\u00e5ra k\u00e4nslor. Men i dagens v\u00e4rld d\u00e4r samh\u00e4llet och l\u00e4kare och psykologer accepterat att det finns m\u00e4nniskor med olika s\u00e5 kallade bokstavskombinationer – d\u00e5 kan vi se p\u00e5 Meursault med andra \u00f6gon \u00e4n d\u00e5 romanen gavs ut.<\/p>\n
V\u00e5ldsmonopolet i s\u00e5v\u00e4l Sverige som i de flesta l\u00e4nder bygger mycket p\u00e5 polis och r\u00e4ttsv\u00e4sende, i synnerhet \u00e5klagare. Polis och \u00e5klagare – ett t\u00e4tt sammanknutet team, Ett starkt tema i filmen \u00e4r hur samh\u00e4llet och i synnerhet detta v\u00e5ldsmonopol inte kan acceptera att n\u00e5gon skiljer sig fr\u00e5n deras f\u00f6rutfattade meningar om hur m\u00e4nniskor ska uppfatta livet. Ett tema som f\u00f6rmodligen blivit \u00e4nnu mer aktuellt efter i v\u00e5r tid, p\u00e5 olika s\u00e4tt.<\/p>\n