{"id":20720,"date":"2010-05-26T19:28:43","date_gmt":"2010-05-26T17:28:43","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=20720"},"modified":"2010-05-26T19:28:43","modified_gmt":"2010-05-26T17:28:43","slug":"katie-melua-har-slappt-sitt-fjarde-album-the-house","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=20720","title":{"rendered":"Katie Melua har sl\u00e4ppt sitt fj\u00e4rde album: &quot;The House&quot;"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2010\/05\/katie_melua_the_hous.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2010\/05\/katie_melua_the_hous-300x300.jpg\" alt=\"\" title=\"katie_melua_the_hous\" width=\"300\" height=\"300\" class=\"aligncenter size-medium wp-image-20729\" \/><\/a><br \/>\nKatie Melua har sl\u00e4ppt sitt fj\u00e4rde album: &#8221;The House&#8221;.<\/p>\n<p>Jag gillar inte jazzinfluerad pop s\u00e4rskilt mycket, men det finns tv\u00e5 stora undantag: Norah Jones och Katie Melua.<\/p>\n<p>Nu, detta fj\u00e4rde albumet, \u00e4r lite annorlunda f\u00f6r att komma fr\u00e5n Katie Melua. Det \u00e4r lite popigare. Hon har bland annat anlitat William Orbit  (Madonnas \u201dRay of light\u201d) som producent och samarbetat med l\u00e5tskrivaren Guy Chambers (som medverkat till Robbie Williams fem f\u00f6rsta soloalbum).<\/p>\n<p>Hon har en enorm r\u00f6st och slog igenom som 20-\u00e5ring. Tv\u00e5 av mina favoritl\u00e5tar p\u00e5 nya albumet \u00e4r \u201dI\u2019d love to kill you\u201d och \u201dGod on drums, devil on the bass\u201d . En anledning till att de etsar sig fast i mig \u00e4r att de \u00e4r fyllda av sv\u00e4rta och viss bitterhet. Precis s\u00e5 som livet kan k\u00e4nnas periodvis. Jag ser att <a href=\"http:\/\/www.expressen.se\/noje\/recensioner\/skivor\/1.1994962\/katie-melua-the-house\">Expressens recensent<\/a>, som gav albumet betyg 3 tycker tv\u00e4rtemot mig n\u00e4r det g\u00e4ller just dessa tv\u00e5 sp\u00e5r p\u00e5 albumet:<\/p>\n<blockquote><p>Katie Melua sjunger behagligt, med en dramatik som \u00e4r f\u00e4ngslande i sina b\u00e4sta stunder. Men n\u00e4r sv\u00e4rtan blir \u00f6vertydlig, som i \u201dGod on drums, devil on the bass\u201d och \u201dI\u2019d love to kill you\u201d k\u00e4nns hon mest som en pos\u00f6r.<\/p><\/blockquote>\n<p>D\u00e4r ser man hur annorlunda man kan uppfatta musik.<\/p>\n<p>En kompis till mig har k\u00f6pt albumet idag och har lyssnat ett par g\u00e5nger och har hittat tv\u00e5 sp\u00e5r hon gillar mycket: &#8221;No Fear Of Heights&#8221; och &#8221;Plague of Love&#8221;.<\/p>\n<p>Det verkar som flera recensenter uppfattar det h\u00e4r albumet som n\u00e5got av ett mellanalbum, eller mer medelm\u00e5ttigt. <a href=\"http:\/\/www.svd.se\/kulturnoje\/musik\/katie-melua_4770503.svd\">Dan Backman i SVD ger betyg 3 och skriver:<\/a><\/p>\n<blockquote><p>Till det fj\u00e4rde albumet har producenten William Orbit inkallats. Orbit, som bland annat jobbat med Madonna, har gett den 25-\u00e5riga Meluas s\u00e5nger en n\u00e5got mer varierad musikalisk inramning \u00e4n tidigare men knappast en modern och relevant produktion. Det \u00e4r synd d\u00e5 Melua fortfarande har en r\u00f6st och ett egensinne som borde tas till vara p\u00e5 ett mycket b\u00e4ttre s\u00e4tt.<\/p><\/blockquote>\n<p>F\u00f6r mig fastnade framf\u00f6r allt f\u00f6rsta sp\u00e5ret \u201dI\u2019d love to kill you\u201d direkt n\u00e4r jag lyssnade f\u00f6rsta g\u00e5ngen. Sedan \u00e4r jag ju ett fan av Katie Melua s\u00e5 jag gillar ju i stort sett allt hon g\u00f6r och d\u00e4rmed har jag lyssnat p\u00e5 skivan v\u00e4ldigt m\u00e5nga g\u00e5nger och d\u00e5 har flera av sp\u00e5ren v\u00e4xt. Det \u00e4r som sagt en n\u00e5got annorlunda skiva f\u00f6r att vara hennes och det kan ta lite tid att v\u00e4nja sig.<\/p>\n<p>Jag har skivan som CD och det \u00e4r vissa skivor jag absolut vill ha som CD. Omslaget \u00e4r snyggt och dr\u00f6mskt och v\u00e4ver ihop flera av s\u00e5ngernas texter. <a href=\"http:\/\/www.katiemelua.com\/\">Lite av den k\u00e4nslan som omslaget ger finns ocks\u00e5 p\u00e5 hennes hemsida.<\/a><\/p>\n<p>Albumet fick f\u00f6rresten betyg 3 ocks\u00e5 av <a href=\"http:\/\/www.independent.co.uk\/arts-entertainment\/music\/reviews\/album-katie-melua-the-house-dramatico-1978577.html\">brittiska Independent<\/a>:<\/p>\n<blockquote><p>On the other, hints of a repressed oddity bubble beneath the surface, breaking through in the sci-fi escapism of &#8221;A Happy Place&#8221; and &#8221;Tiny Alien&#8221;, and the apocalyptic vision of &#8221;The Flood&#8221;, which reflects Melua&#8217;s desire for change: &#8221;Broken people get recycled,&#8221; she exults dubiously, &#8221;and I hope that I will&#8221;. <\/p><\/blockquote>\n<p><a href=\"http:\/\/www.myspace.com\/katiemelua\">Katie Melua p\u00e5 MySpace.<\/a><\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/hbt-sossen.blogspot.com\/2010\/05\/recension-katie-melua-house.html\">HBT-Sossen har ocks\u00e5 recenserat den nya skivan.<\/a><\/p>\n<p>L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om <a href=\"http:\/\/bloggar.se\/om\/musik\" rel=\"tag\">musik<\/a>, <a href=\"http:\/\/bloggar.se\/om\/recension\" rel=\"tag\">recension<\/a>, <a href=\"http:\/\/bloggar.se\/om\/skivnytt\" rel=\"tag\">skivnytt<\/a>, <a href=\"http:\/\/bloggar.se\/om\/jazz\" rel=\"tag\">jazz<\/a>, <a href=\"http:\/\/bloggar.se\/om\/popmusik\" rel=\"tag\">popmusik<\/a>, <a href=\"http:\/\/bloggar.se\/om\/Katie+Melua\" rel=\"tag\">Katie Melua<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Katie Melua har sl\u00e4ppt sitt fj\u00e4rde album: &#8221;The House&#8221;. Jag gillar inte jazzinfluerad pop s\u00e4rskilt mycket, men det finns tv\u00e5 stora undantag: Norah Jones och Katie Melua. Nu, detta fj\u00e4rde albumet, \u00e4r lite annorlunda f\u00f6r att komma fr\u00e5n Katie Melua. Det \u00e4r lite popigare. Hon har bland annat anlitat William Orbit (Madonnas \u201dRay of light\u201d) [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16,22],"tags":[2632,12282,4436,12285,5121],"class_list":{"0":"post-20720","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"category-skivor","9":"tag-jazz","10":"tag-musik","11":"tag-popmusik","12":"tag-recension","13":"tag-skivnytt","14":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/20720","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=20720"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/20720\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=20720"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=20720"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=20720"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}