{"id":206769,"date":"2026-07-27T22:30:20","date_gmt":"2026-07-27T21:30:20","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=206769"},"modified":"2026-07-29T09:32:42","modified_gmt":"2026-07-29T08:32:42","slug":"uppseendevackande-spannvidd-celebrerar-legendarisk-100-aring-wayne-tucker-hyllar-miles-davis-pa-utopia","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=206769","title":{"rendered":"Uppseendev\u00e4ckande sp\u00e4nnvidd och energi n\u00e4r legendarisk 100-\u00e5ring firas &#8211; Wayne Tucker hyllar Miles Davis p\u00e5 Utopia"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/07\/77d91cfc-4ba5-45dd-b5b7-bfa98a87e8ff.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-206770\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/07\/77d91cfc-4ba5-45dd-b5b7-bfa98a87e8ff.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/07\/77d91cfc-4ba5-45dd-b5b7-bfa98a87e8ff-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">24-25\/7 2026<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Utopia i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">F\u00e5r allt sv\u00e5rare att fokusera p\u00e5 att recensera i den otrygga tid vi lever i. Media och opinionsbildares syn p\u00e5 ond &#8211; god, offer &#8211; f\u00f6r\u00f6vare g\u00f6r mig \u00e4n mer frustrerad. Men den diskussionen f\u00e5r sparas till min n\u00e4sta n\u00f6dv\u00e4ndiga granskning av ett woke-marxistiskt budskap p\u00e5 teaterscenen. \u00c4ven om inte ens vad som borde vara of\u00f6rarglig underh\u00e5llning som Alls\u00e5ng p\u00e5 Skansen g\u00e5r fri fr\u00e5n dylika avarter, befann jag mig p\u00e5 r\u00e4tt plats i l\u00f6rdags kv\u00e4ll. Kunde liksom innehavare av konsertbiljetter p\u00e5 Utopia fullt ut njuta av &#8221;Art For Art\u00b4s sake&#8221; (ursprungligen ett franskt uttryck om jag inte missminner mig). I likhet med renommerade storbanden Bohusl\u00e4n Big Band och G\u00f6teborg Jazz Orchestra var konserterna i helgen prim\u00e4rt en tribut till Miles Davis. \u00c4r man det minsta intresserad av musik har man troligen kunskap om dennes enorma p\u00e5verkan p\u00e5 v\u00e5r moderna musikhistoria. Efter James Brown \u00e4r han den pionj\u00e4r jag har flest skivor med. Har dessutom stort portr\u00e4tt som affisch, \u00e4ger sj\u00e4lvbiografin, dvd, sett tv\u00e5 varianter av Henning Mankells <em>Driving Miles <\/em>och hade n\u00f6jet att h\u00f6ra honom fyra g\u00e5nger live.  <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Med mannen fr\u00e5n USA i yngre medel\u00e5ldern som satt samman repertoaren f\u00f6rh\u00e5ller det sig annorlunda. N\u00e4r jag tar del av Wayne Tuckers cv blir det i h\u00f6gsta grad g\u00e5ngbart att damma av en ofta f\u00f6rekommande klyscha. Trumpetaren, s\u00e5ngaren och l\u00e5tskrivaren har helt enkelt g\u00e5tt under min radar. Samarbeten omfattar en m\u00e4ngd n\u00e4rmast osannolika storheter: Kurt Elling, Dee Dee Bridgewater, Cyrille Aim\u00e9e, David Crosby, Elvis Costello och Taylor Swift. Snacka om meriter! Trots att han bokats till Madison Square Garden, de hetaste klubbarna i New York och i \u00e5r gjort en Roy Hargroove-tribut p\u00e5 North Sea Jazz Festival i Holland; lyckades Anders B\u00e4ck f\u00e5 hit honom redan i fjol. I sommar befinner han sig p\u00e5 turn\u00e9 i Europa.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Han har l\u00e4rt k\u00e4nna lokala musiker vilka verkar p\u00e5 den h\u00f6gsta niv\u00e5n. Tv\u00e5 av dem \u00e4r klaviaturspelare Fabian Kallerdahl och trumslagare Ossian Ward, f\u00f6r mig k\u00e4nda fr\u00e5n ett otal sammanhang som ibland renderat i uppskattande recensioner. Inte ofta jag h\u00f6rt dem tillsammans ska p\u00e5pekas. Fick en liten pratstund med dem utomhus efter en bejublad tillst\u00e4llning. Blev presenterad f\u00f6r stj\u00e4rnan i fr\u00e5ga i paus vilket gjorde det naturligt att f\u00e5 ett litet snack ocks\u00e5 med honom efter\u00e5t, upplyste om ett par instrumentalister fr\u00e5n Miles sista \u00e5r som jag tr\u00e4ffat p\u00e5 jazzklubbar i G\u00f6teborg. Vad som slog mig mest spelningen vars fl\u00e4kt fr\u00e5n den stora v\u00e4rlden, jazzscenen i USA, var omissk\u00e4nnlig var framf\u00f6r allt tv\u00e5 saker. Dels lite okonventionella soundet som s\u00e4ttningen borgade f\u00f6r: trumpet\/ s\u00e5ng, orgel\/ synt och trumset. Dels hur publiken f\u00e5ngades och verkligen lyssnade samf\u00e4llt tack vare tonerna som fl\u00f6dade. Varje g\u00e5ng det sker p\u00e5 intima Utopia k\u00e4nns det som en ynnest att f\u00e5 n\u00e4rvara. Ska framh\u00e5llas att akustiken var exemplarisk och fr\u00e5n min plats bortanf\u00f6r baren uppfattade jag det mesta av Tuckers introduktioner. Av alla Miles-signerade album som finns att tillg\u00e5 rekommenderar han live-skivan <em>Four &amp; More <\/em>fr\u00e5n -64. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/07\/cb2df09e-d37c-45df-a634-68cdc882b1e7.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-206772\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/07\/cb2df09e-d37c-45df-a634-68cdc882b1e7.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/07\/cb2df09e-d37c-45df-a634-68cdc882b1e7-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Fanns som ni kommer m\u00e4rka en h\u00e4pnadsv\u00e4ckande sp\u00e4nnvidd i repertoaren. Inledningen \u00f6verraskar. Vi f\u00e5r <em>Bags\u00b4 Groove <\/em>(M. Jackson) vars inspelning med bland Thelonius Monk och komposit\u00f6ren Milt Jackson p\u00e5 vibrafon skedde 1954. Den avl\u00f6ses av <em>But Not For Me <\/em>(G. Gershwin) och h\u00e4r framh\u00e5lls att \u00e5tskilliga standards h\u00e4rr\u00f6r fr\u00e5n Broadway-shower. P\u00e5 originalet fr\u00e5n -55 medverkar bland andra Sonny Rollins och Horace Silver, tv\u00e5 ur Miles Davis All Stars. Gl\u00f6mde fr\u00e5ga om de hade identisk repertoar b\u00e5da kv\u00e4llarna. att trion under l\u00f6rdagen var samspelt gick inte att ta miste p\u00e5. L\u00e4t tajt och genomt\u00e4nkt om trion som f\u00f6rst\u00e5s individuellt gavs gener\u00f6st med utrymme och n\u00e4r tillf\u00e4lle erbj\u00f6ds friare tyglar. Arren i sig gav plats f\u00f6r improvisatoriska inslag, vilket kunde noteras i l\u00e5tar jag k\u00e4nde igen. I ballad vars titel inte n\u00e4mns f\u00e4ster trumpetaren sordin p\u00e5 sitt silvriga instrument. Miles ton f\u00f6rnimms vilket f\u00f6rl\u00e4nar spelningen en gripande dimension. Oklanderlig teknik g\u00f6r intryck. I <em>Footprints <\/em>(W. Shorter) h\u00e4mtad fr\u00e5n den ber\u00f6mda 60-tals kvintetten uppt\u00e4cks en avdelning impro efter att v\u00e4lk\u00e4nt tema levererats. Trions l\u00e4ckra samspel och extra energi g\u00f6r att vi rycks med, responderar med starka appl\u00e5der.  <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">G\u00f6teborgarna gl\u00e4nser i mellanrummen. M\u00e4rks inte alls att Kallerdahl s\u00e4llan har orgel som huvudinstrument. N\u00e4r han p\u00e5 Utopia \u00f6verg\u00e5r till att brodera p\u00e5 sin synt tas basg\u00e5ngen samtidigt ut med v\u00e4nsterhanden p\u00e5 orgeln klaviatur.  B\u00e5da ges rikliga m\u00f6jligheter att utveckla harmonier och rytmer p\u00e5 ett s\u00e4tt, som ofr\u00e5nkomligt stundom f\u00e5r mig att associera till Hansson &amp; Karlsson och de i h\u00f6gsta grad aktiva br\u00f6derna i Trummor &amp; Orgel. \u00c4nd\u00e5 skiljer sig repertoaren \u00e5t f\u00f6rst\u00e5s och ist\u00e4llet f\u00f6r flummigt psykedeliska tong\u00e5ngar blandas fr\u00e4sch hip hop-jazz och len soul upp med  Miles suggestiva klanger. De minuter jag v\u00e4rderar allra h\u00f6gst infaller strax f\u00f6re paus. Vad h\u00e4nder d\u00e5? Jo, i ett superfr\u00e4ckt arr tar man sig an den hypnotiska hook som d\u00f6pts till <em>Jeanne Pierre <\/em>och som f\u00f6rekommer i tv\u00e5 tappningar p\u00e5 min dubbel-lp <em>We Want Miles <\/em>fr\u00e5n -82. Lustigt nog brukar saxofonisten Bill Evans, med p\u00e5 live-utg\u00e5van och anser att han var medkomposit\u00f6r, excellera i detta distinkta riff som taktfast extranummer p\u00e5 sina gig, vilket jag fick en kick av senast h\u00e4rom \u00e5ret n\u00e4r Evans Band lirade hos Jazzf\u00f6reningen Playhouse. Av anteckningarna framg\u00e5r att det p\u00e5 Utopia nu var fenomenalt trumpetspel, tillbakalutat trumbeat och elegant f\u00e4rgade passager p\u00e5 de m\u00e5nga tangenterna.    <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/07\/42e9b085-3f11-495d-aeb2-365af62c1a03.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-206781\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/07\/42e9b085-3f11-495d-aeb2-365af62c1a03.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/07\/42e9b085-3f11-495d-aeb2-365af62c1a03-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">  \u00c4r inte omedveten om att jag brukar skriva f\u00f6r l\u00e5ngt. Ska d\u00e4rf\u00f6r f\u00f6rs\u00f6ka h\u00e5lla mig mer stringent kring vad som f\u00f6rl\u00f6pte efter paus. Som ni nog insett ska konserten klassas som extraordin\u00e4r. Det enda man kan klaga p\u00e5 var att lokalens ventilation hade slutat att fungera. Fast det var regnigt och svalt utomhus svettades jag onekligen. Ett \u00f6verraskande inslag som \u00e5terkom ett par g\u00e5nger var att Tucker sj\u00f6ng i en soulig stil, h\u00f6ll sig i ett romantiskt register. Kul ingrediens, \u00e4ven om det inte \u00e4r i denna kapacitet han har sin styrka. Man \u00e5terv\u00e4nder till scen genom att ljuvt framst\u00e4lla en version av \u00f6rh\u00e4nget <em>It Never Entered My Mind. <\/em>Miles tolkade denna vackra ballad 1954. Min favoritversion \u00e4r f\u00f6r \u00f6vrigt den med giganterna Coleman Hawkins och Ben Webster. Trions tolkning trollbinder! Blev absolut inte besviken \u00f6ver att Tucker och hans medmusiker uppl\u00e4gget till trots satte sin personliga pr\u00e4gel  p\u00e5 musik, vilket innebar att jag bara undantagsvis k\u00e4nde  Miles ande sv\u00e4vande \u00f6ver oss.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Blir tre l\u00e5tar p\u00e5 raken fr\u00e5n comeback-\u00e5ren p\u00e5 80-talet. D\u00e5 uppst\u00e5r emellan\u00e5t en vibe av hip hop och jazz inte olik Robert Glaspers sound.  Vi serveras ett aptitligt ostinato-groove med fl\u00f6dande sv\u00e4ng d\u00e4r Kallerdahl verkligen gick loss. Publiken upplyses om Marcus Millers betydelsefulla inverkan p\u00e5 Miles musik, varvid ett av smakproven som man triumferar med \u00e4r <em>Big Time<\/em> fr\u00e5n albumet <em>Amandla.<\/em> Det toppades inte bara av fills utan av ett supertajt trumsolo. Borde kanske skrivit mer om trumpetarens f\u00f6red\u00f6mliga fraser och hans eminenta teknik, n\u00e5got som f\u00e5r s\u00e4gas vara en f\u00f6ruts\u00e4ttning f\u00f6r ett dj\u00e4rvt projekt.  Tucker g\u00e5r i land med grannlaga avv\u00e4gningen teknik &#8211; k\u00e4nsla, \u00e4ven om jag vill p\u00e5st\u00e5 att Sverige har en handfull bl\u00e5sare som kan matcha hans standard. Eftersom krogkonserten absolut ska betecknas som minnesv\u00e4rd \u00f6ses r\u00e4ttm\u00e4tigt ber\u00f6m \u00f6ver karismatiskt extranummer,  en meditation signerad amerikanen  d\u00e4r han oplanerat i omg\u00e5ngar spelar p\u00e5 flygeln. Eftersom det blivit tunns\u00e5tt med livemusik i sommar har jag anledning att vara s\u00e4rskilt tacksam f\u00f6r upplevelsen jag redogjort f\u00f6r. Och det var stort att h\u00f6ra mina v\u00e4nner i detta illustra sammanhang, ett uppdrag de sk\u00f6tte str\u00e5lande. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>24-25\/7 2026 Utopia i G\u00f6teborg F\u00e5r allt sv\u00e5rare att fokusera p\u00e5 att recensera i den otrygga tid vi lever i. Media och opinionsbildares syn p\u00e5 ond &#8211; god, offer &#8211; f\u00f6r\u00f6vare g\u00f6r mig \u00e4n mer frustrerad. Men den diskussionen f\u00e5r sparas till min n\u00e4sta n\u00f6dv\u00e4ndiga granskning av ett woke-marxistiskt budskap p\u00e5 teaterscenen. \u00c4ven om inte [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,13624],"tags":[],"class_list":["post-206769","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/206769","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=206769"}],"version-history":[{"count":14,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/206769\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":206788,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/206769\/revisions\/206788"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=206769"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=206769"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=206769"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}