{"id":206531,"date":"2026-07-21T10:27:33","date_gmt":"2026-07-21T09:27:33","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=206531"},"modified":"2026-07-21T10:27:34","modified_gmt":"2026-07-21T09:27:34","slug":"delikat-avskalade-tolkningar-genererar-stunder-av-magi-second-time-around-med-ulla-fluur","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=206531","title":{"rendered":"Delikat avskalade tolkningar genererar stunder av magi &#8211; Second Time Around med Ulla Fluur"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"522\" height=\"522\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/07\/Cover-by-A-Wennberg.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-206532\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/07\/Cover-by-A-Wennberg.jpg 522w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/07\/Cover-by-A-Wennberg-300x300.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/07\/Cover-by-A-Wennberg-150x150.jpg 150w\" sizes=\"auto, (max-width: 522px) 100vw, 522px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Ulla Fluur<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Second Time Around<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">4<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Inspelad i Atlantis Studio Stockholm h\u00f6sten 2025 (inspelning, mix, mastering Niclas Lindstr\u00f6m)<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Producenter: Ulla Fluur &amp; Niclas Lindstr\u00f6m <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">At Last Music Sweden<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Releasedatum: 6\/5 2026<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Har lyssnat noga tv\u00e5 g\u00e5nger i mina h\u00f6gklassiga Sony-h\u00f6rlurar kopplade till cd-spelaren, \u00e4r beredd att f\u00f6rs\u00f6ka beskriva och bed\u00f6ma vad jag njutit utav. Interpreten Ulla Fluur debuterade sent i livet. N\u00e4rmare best\u00e4mt 2021 n\u00e4r pandemin hade drabbat oss. Man ska ju inte r\u00f6ja en dams \u00e5lder. Men jag som nu tar ut tj\u00e4nstepension \u00e4r j\u00e4mn\u00e5rig om jag minns r\u00e4tt. Det kuri\u00f6sa \u00e4r att jag i lyriska ordalag recenserat samtliga tre tidigare album plus en lunch-spelning i regi av SWEJS p\u00e5 Nef, vilket f\u00f6rmodligen g\u00f6r mig till den som uttalat sig mest om hennes verk och valet av standards\/ covers\/ schlagers. Enligt s\u00e5ngerskans hemsida \u00e4r undertecknad otvivelaktigt den recensent som mest aktivt lanserat Fluur, hennes s\u00e4rart och hennes goda smak vad betr\u00e4ffar samarbetspartners. Jag f\u00f6rv\u00e5nas \u00f6ver takten i utgivningen, att trummor denna g\u00e5ng slopats samt noterar att det \u00e4r debut vad avser s\u00e5ng p\u00e5 engelska. Signum har tidigare varit att st\u00f6pa i olika utstr\u00e4ckning popul\u00e4ra l\u00e5tar fr\u00e5n skilda genrer i en friare, jazzig formel.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"433\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/07\/Foto-Jonas-Rose-8.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-206536\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/07\/Foto-Jonas-Rose-8.jpg 433w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/07\/Foto-Jonas-Rose-8-200x300.jpg 200w\" sizes=\"auto, (max-width: 433px) 100vw, 433px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">pressbilder Jonas Rose<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">H\u00e4r visar det sig att ursprungliga visionen att tolka standards med ett naket sound, d\u00e4r centrum utg\u00f6rs av talangfulle William Nilsson och dennes nylonstr\u00e4ngade gitarr, utvidgades till att innefatta komposit\u00f6rer som Sir Paul McCartney, Billy Joel och Jesse Harris. Den sistn\u00e4mndes &#8221;claim to fame&#8221; h\u00e4rr\u00f6r s\u00e4rskilt fr\u00e5n samarbete med Norah Jones och megahitten <em>Don\u00b4t Know Why. <\/em>S\u00e4ttet att h\u00e4mta fr\u00e5n v\u00e4ldigt olika h\u00e5ll f\u00f6r att f\u00f6r\u00e4dla till egna lyskraftiga versioner \u00e4r ett m\u00f6nster jag k\u00e4nner igen. Har tidigare kunnat handla om \u00e4delschlagers, blues, soulst\u00e4nk, artrock, \u00f6sig d\u00e4nga, visa, ballader, folkmusik med mera. Har ocks\u00e5 h\u00e4nt att kvinnan fr\u00e5n Stockholm f\u00e5tt texter skrivna till sig. Musikaliskt har Martin H\u00f6per och Leo Lindberg tidigare varit nyckelpersoner som n\u00e5got av kapellm\u00e4stare\/ arrang\u00f6rer.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Framg\u00e5r inte vem eller vilka som st\u00e5r f\u00f6r de omd\u00f6mesgilla arren p\u00e5 <em>Second Time Around, <\/em>varf\u00f6r man kan anta att flera delat p\u00e5 sysslan. Niclas Lindstr\u00f6m p\u00e5 Atlantis anges visserligen som konstn\u00e4rlig producent. Frestande att s\u00e4tta geni-st\u00e4mpel p\u00e5 honom, att utse denne studior\u00e4v till en svensk motsvarighet till Daniel Lanois, tack vare f\u00f6rm\u00e5gan att ta fram optimalt sound, utkristallisera kvalit\u00e9er vilka har en uppslukande verkan p\u00e5 oss h\u00e4ngivna lyssnare. F\u00f6rutom Nilsson p\u00e5 akustik gitarr h\u00f6rs Jon Henriksson p\u00e5 kontrabas och Eskil Larsson p\u00e5 tenorsax\/ klarinett samt i ett par sp\u00e5r accordeoinsten Lisa L\u00e5ngbacka. Henriksson och L\u00e5ngbacka har jag haft n\u00f6jet att lyssna till \u00e5tskilliga g\u00e5nger live och p\u00e5 skiva vilket resulterat i positivt h\u00e5llna recensioner, inte minst en stor f\u00f6rtjusning i musik de sj\u00e4lva tillverkat p\u00e5 skilda h\u00e5ll och inom olika genrer., medan jag nog bara enstaka g\u00e5nger kunnat h\u00f6ra ende bl\u00e5saren p\u00e5 plattan. Han har lirat med bland andra Martin Sj\u00f6stedt trio, Elvira Lundstedt, William Nilsson Quartet och ingick i senaste Up &amp; Coming Jazz Talents-projektet initierat av Bohusl\u00e4n Big Band. Att ha en s\u00e4ttning utan trummor och klaviaturinstrument och d\u00e4rtill akustisk bas j\u00e4mte dito gitarr g\u00f6r stor skillnad. Presstextens konklusion \u00e4r att med denna s\u00e4ttning &#8221;finns det ingenstans att g\u00f6mma sig&#8221;. En uppseendev\u00e4ckande formulering som t\u00e5l att t\u00e4nkas p\u00e5!<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"433\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/07\/Foto-Jonas-Rose-1.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-206537\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/07\/Foto-Jonas-Rose-1.jpg 433w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/07\/Foto-Jonas-Rose-1-200x300.jpg 200w\" sizes=\"auto, (max-width: 433px) 100vw, 433px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Lyssnaren erbjuds tr\u00e4nga in i ett intimt behagligt album som inte s\u00e4llan erbjuder magiska moment. Fluur fixar galant \u00f6verg\u00e5ngen till engelska. Fraserar v\u00e4l med sin r\u00f6kiga, lite spetsiga r\u00f6st. Hennes st\u00e4mma kan emellan\u00e5t vara len men aldrig oengagerad. M\u00e4rks att hon \u00e4r inriktad p\u00e5 att f\u00f6rmedla v\u00e4sentliga k\u00e4nslor, vilka ges extra skjuts i pendelr\u00f6relser genom egna erfarenheter. Anser att hon har mejslat fram ett sj\u00e4lvst\u00e4ndigt uttryck, varf\u00f6r jag vill avh\u00e5lla mig fr\u00e5n j\u00e4mf\u00f6relser \u00e4ven om parallellen till Nannie Porres f\u00f6rst\u00e5s dragits av kollegor. S\u00e5ngerskan g\u00f6r avtryck inom ett tillr\u00e4ckligt register, utan att g\u00f6ra anspr\u00e5k p\u00e5 att str\u00e4va mot Isabella Lundgrens r\u00f6stresurser. Ist\u00e4llet premieras en uppenbar talang f\u00f6r ett avsp\u00e4nt f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"433\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/07\/Foto-Jonas-Rose-15.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-206543\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/07\/Foto-Jonas-Rose-15.jpg 433w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/07\/Foto-Jonas-Rose-15-200x300.jpg 200w\" sizes=\"auto, (max-width: 433px) 100vw, 433px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Albumet inneh\u00e5ller tio tolkningar gjorda med delvis varierande s\u00e4ttning som g\u00e5ng efter annan triumferar. Med ett par undantag s\u00e5som Gershwin-klassiker och tielmelodin undviks l\u00e5tar vilka tenderar till att ha \u00f6verexponerats. F\u00f6r  konn\u00e4ss\u00f6rer av tidig afrikansk-amerikansk musik sticker givetvis <em>Careless Love <\/em>ut, folks\u00e5ngen som blev en slags signatur f\u00f6r bluesdrottningen Bessie Smith. Grammy-bel\u00f6nade <em>Gravy Waltz <\/em>fr\u00e5n 1964 av basisten Ray Brown tillh\u00f6r ocks\u00e5 odiskutabelt kategorin standards liksom den bitterljuva balladen <em>The Old Country <\/em>med Nat Adderley som en av komposit\u00f6rerna. D\u00e4rut\u00f6ver f\u00f6rekommer som n\u00e4mnts flera v\u00e4l valda covers. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/07\/Foto-Jonas-Rose-6.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-206550\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/07\/Foto-Jonas-Rose-6.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/07\/Foto-Jonas-Rose-6-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Inledande <em>Comes Love <\/em>fr\u00e5n 1939 s\u00e4tter tonen. Genom de f\u00f6rsta takternas klangrika doft av ikonen Segovia dras vi in i en spansk st\u00e4mning som strax \u00f6verg\u00e5r organiskt i annat pockande sound. Kan inte nog betonas hur uts\u00f6kta arren \u00e4r p\u00e5 denna disparata, fast \u00e4nd\u00e5 sammanl\u00e4nkade kollektion lagda i f\u00f6rdelaktig l\u00e5tordning. T\u00e4mligen sprudlande up tempo varvas raffinerat med motiv, subtilt utvunna ur bed\u00e5rande ballader. Konstn\u00e4rlige producenten l\u00e5ter olika instrument f\u00e4rga f\u00f6r att framh\u00e4va respektive melodis s\u00e4rart. \u00c4ven om s\u00e5ngen kommer i fr\u00e4msta rummet betyder ackompanjat\u00f6rerna lika mycket. Instrumentalisterna ges dessutom gener\u00f6st med utrymme att sparsmakat gl\u00e4nsa i stick och intron. Nylonstr\u00e4ngade gitarren, stadiga basg\u00e5ngar och uttrycksfulla fraser p\u00e5 tenorsax utg\u00f6r grundkonceptet. Det \u00e4r d\u00e4r s\u00e5ngerskans str\u00e4va st\u00e4mma vistas. Dock, som antytts sker \u00e5tskilliga lyckade rockader. Lisa L\u00e5ngbacka s\u00e4tter sin unika pr\u00e4gel p\u00e5 minst tv\u00e5 superba tolkningar. Magin p\u00e5 <em>So It Goes <\/em>(B. Joel) framkallas exempelvis av Ullas r\u00f6st till enbart basg\u00e5ng garnerat med hisnande &#8221;in the pocket&#8221;- spel fr\u00e5n gr\u00e4ns\u00f6verskridande L\u00e5ngbacka, k\u00e4nd fr\u00e5n bland andra LISAS.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"433\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/07\/Foto-Jonas-Rose-5.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-206551\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/07\/Foto-Jonas-Rose-5.jpg 433w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/07\/Foto-Jonas-Rose-5-200x300.jpg 200w\" sizes=\"auto, (max-width: 433px) 100vw, 433px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">F\u00f6rn\u00e4mligt musicerande p\u00e5 klarinett och walking-bas driver <em>Careless Love<\/em> medan <em>The Old Country <\/em>baseras p\u00e5 fr\u00e4ckt feature fr\u00e5n Henriksson med assistans fr\u00e5n Nilsson f\u00f6r att i <em>My Valentine <\/em>(P. McCartney) &#8211; f\u00f6r mig obekant singel fr\u00e5n 2011 &#8211; vara L\u00e5ngbacka som befinner sig i framkant. En av l\u00e5tarna marineras l\u00e4ckert i kontinuerligt mjuksv\u00e4ngig bossa. Utan att bli r\u00f6rigt skapas n\u00e4ra nog projekt inf\u00f6r varje ny utformning. I <em>But Not For Me <\/em>(G. Gerswhin\/ I. Gerswhin) f\u00f6rmedlas pigg hot jazz-anstrykning i ett delikat framf\u00f6rande, om \u00e4n j\u00e4mf\u00f6relsevis mer traditionellt h\u00e5llet \u00e4n \u00f6vriga arr. I basgiganten Ray Browns vals f\u00e4ster man sig vid sv\u00e4vande sax och sticket fr\u00e5n den unge str\u00e4ngb\u00e4ndaren. Balladerna \u00e4r fullkomligt lysande, \u00e4ger en aura omkring sig, b\u00e4ddar in lyssnaren i den otroligt attraherande ljudbild som genomsyrar produktionen. Titell\u00e5tens sv\u00e4vande sv\u00e4ng med sitt karakt\u00e4ristika h\u00e4ng i temat associerar jag i f\u00f6rsta hand till Monica Zetterlunds v\u00e4na tolkning tillsammans med Thad Jones &amp; Mel Lewis Orchestra. Antar att Fluur lyssnat p\u00e5 standarden i den tappningen.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"433\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/07\/Foto-Jonas-Rose-13.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-206554\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/07\/Foto-Jonas-Rose-13.jpg 433w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/07\/Foto-Jonas-Rose-13-200x300.jpg 200w\" sizes=\"auto, (max-width: 433px) 100vw, 433px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Som antytts existerar inget som kan kallas sl\u00e4tstruket eller klich\u00e9artat. F\u00f6r att precisera omd\u00f6met ska det d\u00e4rf\u00f6r ses som 4+ och h\u00f6gsta betyget hade varit givet om inte ett par l\u00e5tar hade saknat \u00f6nskv\u00e4rd gripande dragningskraft. De \u00e4r \u00e4nd\u00e5 fullgoda tolkningar vilka verkligen inte sk\u00e4ms f\u00f6r sig. En bluesigt gungande atmosf\u00e4r kreeras exempelvis med sm\u00e5 medel och Fluurs vokala f\u00f6rm\u00e5ga f\u00e5r vi  prov p\u00e5 i ovan n\u00e4mnda vals. Hade g\u00e4rna h\u00f6rt s\u00e5ngerskan och instrumentalisterna live med denna repertoar, dessa sk\u00f6nt kreativt skrudade varianter. Musiken i denna sofistikerat utt\u00e4nkta milj\u00f6 kommer lyssnaren s\u00e5 n\u00e4ra. Ingens insats g\u00e5r mig f\u00f6rbi. Varje komponent \u00e4r en plusfaktor och helheten blir s\u00e5lunda ljuvlig. I mellanrummen h\u00e4nder s\u00e5 mycket sp\u00e4nnande liksom i samverkan s\u00e5ngen- kompet, varf\u00f6r det \u00e4r l\u00e4tt att utse minst tre-fyra tolkningar till skimrande diamanter. Avslutningsvis vill jag p\u00e5st\u00e5, trots att det handlar om tolkningar av andras l\u00e5tar, att k\u00e4nslan av autenticitet \u00e4r en aspekt som m\u00e5ste lyftas fram. Hudl\u00f6sa nerven skapar inte s\u00e4llan en f\u00f6rtrollande n\u00e4rvaro vars h\u00f6gklassiga komponenter utg\u00f6rs av oklanderlig s\u00e5ng, m\u00e4sterliga arr och musikernas prestationer i lika h\u00f6g grad. En n\u00e4rhet till mottagarna etableras till den grad att man k\u00e4nner sig omsluten, tilltalad och ofta p\u00e5tagligt ber\u00f6rd.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/07\/Foto-Jonas-Rose-4.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-206556\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/07\/Foto-Jonas-Rose-4.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/07\/Foto-Jonas-Rose-4-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Pressbilder Jonas Rose<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Ulla Fluur Second Time Around 4 Inspelad i Atlantis Studio Stockholm h\u00f6sten 2025 (inspelning, mix, mastering Niclas Lindstr\u00f6m) Producenter: Ulla Fluur &amp; Niclas Lindstr\u00f6m At Last Music Sweden Releasedatum: 6\/5 2026 Har lyssnat noga tv\u00e5 g\u00e5nger i mina h\u00f6gklassiga Sony-h\u00f6rlurar kopplade till cd-spelaren, \u00e4r beredd att f\u00f6rs\u00f6ka beskriva och bed\u00f6ma vad jag njutit utav. Interpreten [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22],"tags":[],"class_list":["post-206531","post","type-post","status-publish","format-standard","category-skivor","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/206531","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=206531"}],"version-history":[{"count":23,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/206531\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":206609,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/206531\/revisions\/206609"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=206531"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=206531"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=206531"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}