{"id":206292,"date":"2026-07-10T23:10:00","date_gmt":"2026-07-10T22:10:00","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=206292"},"modified":"2026-07-11T00:28:36","modified_gmt":"2026-07-10T23:28:36","slug":"recension-my-chemical-romance-wembley-stadium-london","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=206292","title":{"rendered":"Recension: My Chemical Romance, Wembley Stadium, London"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-resized\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"488\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/07\/IMG20260710212832.jpeg\" alt=\"\" class=\"wp-image-206316\" style=\"aspect-ratio:1.3319838056680162;width:658px;height:auto\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/07\/IMG20260710212832.jpeg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/07\/IMG20260710212832-300x225.jpeg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">My Chemical Romance p\u00e5 Wembley 10 juli 2026<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">kv\u00e4ll tv\u00e5 av tre som MCR har s\u00e5lt ut Wembley.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><strong>N\u00e4r nostalgi blir levande teater<\/strong>, betyg 5 av 5. <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Tv\u00e5 decennier efter att\u00a0<em>The Black Parade<\/em>\u00a0f\u00f6r\u00e4ndrade en hel generation rockfans visar My Chemical Romance att albumet fortfarande \u00e4r l\u00e5ngt mer \u00e4n en nostalgitripp. P\u00e5 Wembley Stadium f\u00f6rvandlas konserten till ett tv\u00e5 timmar och 30 minuter l\u00e5ngt scenverk d\u00e4r arenarock, musikal och gotisk dystopi flyter samman.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">De har lovat att spela The black parade, fr\u00e5n b\u00f6rjan till slut. Fr\u00e5n f\u00f6rsta stund \u00e4r det tydligt att bandet inte n\u00f6jer sig med att spela igenom en klassiker. Allt \u00e4r minuti\u00f6st iscensatt. Scenografin k\u00e4nns h\u00e4mtad ur en m\u00f6rk framtidsvision, med sjukhusestetik, uniformer och filmiska mellansekvenser som binder ihop l\u00e5tarna. Det \u00e4r teatralt utan att bli kitsch \u2013 snarare f\u00f6rst\u00e4rker det dramatiken som alltid funnits i Gerard Ways texter. Kv\u00e4llen b\u00f6rjar med att alla uppmanas att st\u00e5 upp. Nationals\u00e5ngen f\u00f6r den fiktiva diktaturen Draag ska spelas. Over fields, the national anthem of Draag. Sen s\u00e4tter sig inte publiken p\u00e5 sittplats p\u00e5 hela spelningen. <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Way sj\u00e4lv \u00e4r kv\u00e4llens sj\u00e4lvklara mittpunkt. R\u00f6sten har blivit m\u00f6rkare med \u00e5ren, men uttrycket \u00e4r minst lika intensivt. Han beh\u00f6ver s\u00e4llan ta i f\u00f6r att f\u00e5 Wembley att sjunga med. N\u00e4r den f\u00f6rsta pianotonen till &#8221;Welcome to the Black Parade&#8221; h\u00f6rs inga fler toner, jublet dr\u00e4nker alla kommande tonerna, sen exploderar arenan i ett alls\u00e5ngs\u00f6gonblick som k\u00e4nns lika sj\u00e4lvklart som m\u00e4ktigt.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Bandet spelar&nbsp;<em>The Black Parade<\/em>&nbsp;med en precision som g\u00f6r att l\u00e5tar som &#8221;Dead!&#8221;, &#8221;Mama&#8221;, &#8221;Cancer&#8221; och &#8221;Famous Last Words&#8221; k\u00e4nns st\u00f6rre \u00e4n n\u00e5gonsin. Samtidigt finns en r\u00e5 energi kvar. Ray Toros gitarrspel \u00e4r lika melodiskt som explosivt, medan Frank Iero och Mikey Way h\u00e5ller ihop maskineriet med en sj\u00e4lvklar pondus.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Efter albumframf\u00f6randet skiftar konserten karakt\u00e4r. De g\u00e5r \u00f6ver till den mindre b-scenen. Scenen blir mindre formell och bandet \u00f6ppnar d\u00f6rren till resten av katalogen. Klassiker som &#8221;Helena&#8221;, &#8221;I&#8217;m Not Okay (I Promise)&#8221; och &#8221;Na Na Na&#8221; fungerar som en p\u00e5minnelse om varf\u00f6r My Chemical Romance fortfarande \u00e4r ett av de mest \u00e4lskade banden fr\u00e5n 2000-talets alternativa rockscen. De djupare albumsp\u00e5ren bel\u00f6nar samtidigt de mest h\u00e4ngivna fansen.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Det mest imponerande \u00e4r \u00e4nd\u00e5 hur bandet undviker att fastna i ren nostalgi. Trots att materialet har tjugo \u00e5r p\u00e5 nacken k\u00e4nns konserten levande och relevant. Det handlar mindre om att \u00e5teruppleva ton\u00e5ren och mer om att ge musiken ett nytt sammanhang.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Om n\u00e5got kan inv\u00e4ndas \u00e4r att den h\u00e5rt regisserade f\u00f6rsta delen ibland l\u00e4mnar lite v\u00e4l lite utrymme f\u00f6r spontanitet. Men det \u00e4r ocks\u00e5 en del av konceptet \u2013 och n\u00e4r allt fungerar \u00e4r resultatet n\u00e4rmast filmiskt.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">My Chemical Romance har blivit \u00e4ldre. Publiken ocks\u00e5. Men p\u00e5 Wembley visar bandet att k\u00e4nslorna som en g\u00e5ng gjorde dem till generationsikoner fortfarande \u00e4r lika starka. Det h\u00e4r \u00e4r inte bara en jubileumsturn\u00e9. Det \u00e4r en p\u00e5minnelse om varf\u00f6r\u00a0<em>The Black Parade<\/em>\u00a0fortfarande marscherar l\u00e4ngst fram. <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>kv\u00e4ll tv\u00e5 av tre som MCR har s\u00e5lt ut Wembley. N\u00e4r nostalgi blir levande teater, betyg 5 av 5. Tv\u00e5 decennier efter att\u00a0The Black Parade\u00a0f\u00f6r\u00e4ndrade en hel generation rockfans visar My Chemical Romance att albumet fortfarande \u00e4r l\u00e5ngt mer \u00e4n en nostalgitripp. P\u00e5 Wembley Stadium f\u00f6rvandlas konserten till ett tv\u00e5 timmar och 30 minuter l\u00e5ngt [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":12,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16,13624],"tags":[],"class_list":["post-206292","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","category-recension","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/206292","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/12"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=206292"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/206292\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":206317,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/206292\/revisions\/206317"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=206292"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=206292"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=206292"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}