{"id":206198,"date":"2026-07-08T14:36:38","date_gmt":"2026-07-08T13:36:38","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=206198"},"modified":"2026-07-08T14:53:46","modified_gmt":"2026-07-08T13:53:46","slug":"retrojazz-utford-med-finess-och-passion-johannes-backstrom-quartet-pa-utopia","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=206198","title":{"rendered":"Retrojazz utf\u00f6rd med finess och passion – Johannes B\u00e4ckstr\u00f6m Quartet p\u00e5 Utopia"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

3\/7 2026<\/p>\n\n\n\n

Krogen Utopia i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

I samband med \u00f6verkonsumtionen av fotbolls-VM har jag drabbats av en form av letargi, kanske som ett resultat av en slags mental utmattning efter alla of\u00f6ruts\u00e4gbar dramatik via tv:n Nappade \u00e4nd\u00e5 p\u00e5 en personlig inbjudan av jazzkrogens bokare utan att ha lyssnat in mig i f\u00f6rv\u00e4g, vilket var ett beslut jag definitivt inte \u00e5ngrade. Presentationen l\u00e4t tillr\u00e4ckligt intressant genom droppande av referenser och samarbeten.<\/p>\n\n\n\n

Den enda jag k\u00e4nde till i den pianol\u00f6sa unga kvartetten var bandledaren p\u00e5 kontrabas. Var s\u00e5ledes bekant med Johannes B\u00e4ckstr\u00f6m fr\u00e5n bland annat gig p\u00e5 Unity och Utopia. Han som utbildat sig i Skurup, p\u00e5 kungliga Musikh\u00f6gskolan och i USA har bildat en kvartett vars sammans\u00e4ttning f\u00e5r mig att t\u00e4nka p\u00e5 Felix Tani New York-projekt, fast s\u00e4ttningen inte \u00e4r identisk. Kvartettens medel\u00e5lder \u00e4r frapperande l\u00e5g. Gruppen best\u00e5r av f\u00f6rutom B\u00e4ckstr\u00f6m talangfulle Albin Eklund med s\u00e4te bakom sitt trumset, sittande l\u00e4ngst fram p\u00e5 scen gitarristen Bruce Acosta samt p\u00e5 tenorsax 22-\u00e5riga stj\u00e4rnskottet Adam Stein. Amerikanerna fick kontrabasisten kontakt med under sina studier i Tribeca. Trots sin ungdom leder Stockholmsbaserade Eklund b\u00e5de egen kvartett och kvartett, ing\u00e5r i Unit4 och spelat med Leo Lindberg och gitarristl\u00f6ftet William Nilsson. Acosta har framtr\u00e4tt p\u00e5 de flesta klubbar i New York genom att anamma en stil f\u00f6rknippad med legendarer som Charlie Christian och Kenny Burrell. Initiativtagaren till kvartetten har delat scen med celebriteter s\u00e5som Grant Stewart, Peter Washington och Russel Malone. Han turas om att fronta med lika v\u00e4lutbildade landsmannen, en auktoritet p\u00e5 att ledigt f\u00e5 fram f\u00e4ngslande takter ur sitt bl\u00e5sinstrument. Repertoaren best\u00e5r mestadels av standards, tolkningar av amerikanska s\u00e5ngboken kompletterat med original i samma anda. F\u00f6r enkelhetens skull kan vi kalla vad de spelar f\u00f6r swingbaserad musik och ibland be bop.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Man lirar f\u00f6ga f\u00f6rv\u00e5nande tv\u00e5 set. Fast kv\u00e4llen \u00e4r solig och temperaturen behaglig har denna formation lockat s\u00e5 pass m\u00e5nga nyfikna att krogen nedanf\u00f6r Stigbergstorget \u00e4r s\u00e5 gott som fullsatt. \u00d6ppningen sker soft och snyggt. Det stretchas polerat i en \u00e5terh\u00e5llsam stil d\u00e4r traditioner tjusigt f\u00f6rvaltas, liknande hur det l\u00e5ter om Snorre Kirk och hans eminenta kvintett. Omg\u00e5ende noteras subtilt samspel. Sl\u00e5s efter tv\u00e5 nummer hur tillbakalutat soundet \u00e4r, ett omd\u00f6me som efterhand beh\u00f6ver justeras med tanke p\u00e5 att vissa kompositioner g\u00f6rs med h\u00e4rlig energi och kvickhet. Som f\u00f6rv\u00e4ntat f\u00f6rflyttas fokus sinsemellan musikerna p\u00e5 sedvanligt jazzigt man\u00e9r. B\u00e4ckstr\u00f6m ger publiken f\u00f6rutom titlar h\u00f6gst ber\u00e4ttigad uppm\u00e4rksamhet till solister. Den finst\u00e4mda inledningen visar sig best\u00e5 i Falling In Love With Love <\/em>j\u00e4mte Who Can I Turn To? ,<\/em>s\u00e5nger skrivna f\u00f6r musikaler. Den senare 60-tals l\u00e5ten blir till en p\u00e5tagligt ljuv ballad. Tempot stegras i ett upphottat arr p\u00e5 Tea For Two<\/em> om mina anteckningar st\u00e4mmer. Tenorist-talangen anf\u00f6r i denna uppseendev\u00e4ckande fladdriga temperaturh\u00f6jare. H\u00e4r infaller inte ov\u00e4ntat det f\u00f6rsta av aftonens tre upphetsande trumsolon. Ska s\u00e4gas att rytmsektionen i \u00f6vrigt \u00e4gnar sig \u00e5t att backa upp de uts\u00f6kta leverant\u00f6rerna av melodier. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

I f\u00f6rsta halvan som p\u00e5g\u00e5r i cirka en trekvart f\u00e5r vi dessutom en f\u00f6rtjusande version av I Don\u00b4t Stand A Ghost Of A Chance With You, <\/em>\u00f6rh\u00e4nge fr\u00e5n tidigt 30-tal skrivet f\u00f6r Bing Crosby. Den slingrande vackra balladen tolkas f\u00f6red\u00f6mligt i denna instrumentala tappning. Harmoniken blir med n\u00f6dv\u00e4ndighet annorlunda, mer avskalad och direkt n\u00e4r inte flygel trakteras. Notabelt var ocks\u00e5 att \u00e5tskilliga referenser poppade upp hos mig avseende troliga inspirationsk\u00e4llor f\u00f6r de unga amerikanerna. Bruce Acosta demonstrerar g\u00e4rna vilka husgudars teknik han till\u00e4gnat sig, varav listan av influenser kan f\u00f6rl\u00e4ngas med storheter som Jim Hall, Doug Raney och i n\u00e5gon passage Wes Montgomery. Satt i baren intill klubbens bokare och utbrast efter en stillsam, delikat spelad ballad att Adam Stein verkar ha studerat giganten Ben Webster, dennes magnetiskt majest\u00e4tiska sound inklusive s\u00e4tt att pausera.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Efter pausen m\u00e4rks att kvartetten blivit varma i kl\u00e4derna. P\u00e5 scen alstras \u00e4nnu mer n\u00e4rvaro och aktioner i total synk vilka sprider v\u00e4rme, g\u00f6r oss lyckliga. F\u00e5r oss att sjunka in i musikens virvlar och njutningar utan att friktion f\u00f6rmedlas. F\u00f6rst aviseras en be bop d\u00e4nga med ypperligt inpass fr\u00e5n gitarristen i en pigg melodi vars Stan Getz-vibe blir till en av konsertens h\u00f6jdpunkter. Ljudet var till bel\u00e5tenhet och i andra set hade efter p\u00e5pekande kontrabasen getts aningen mer volym, vilket gjorde susen. Kom i samspr\u00e5k i baren och h\u00f6rde delar av en konversation, vilket medf\u00f6rde att jag missade somlig info om komposit\u00f6rer och titlar. Uppfattade att popul\u00e4ra alster signerade Randy Weston f\u00f6rekom. Supersnabb melodi exekverades l\u00e4ckert varvid gruppens svenska ryggrad verkligen var p\u00e5 t\u00e5rna. St\u00e4mmorna levereras med osviklig auktoritet inom sina givna ramar. P\u00e5drivande basist f\u00e4rgar med feature och hans rytml\u00e4ggare st\u00e5r f\u00f6r aftonens andra angen\u00e4ma utflykt. I en sofistikerad ballad kommer saxen in f\u00f6rst i b-delen, vilket medf\u00f6r att gitarristens ackordf\u00f6ljder skapar sp\u00e4nning framf\u00f6r sk\u00f6nt puttrande komp. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Krogens g\u00e4ster fr\u00f6jdas \u00e5t upplyftande solon och ett ensemblespel d\u00e4r musikerna \u00e4r totalt i fas. Tycker mig uppfatta ett flertal l\u00e5ttitlar: Exempelvis I\u00b4m In The Mood For Love, The Things We Did Last Summer, This Is Always <\/em>samt Conception <\/em>av ytterligare en pianist, n\u00e4mligen George Shearing. I sist n\u00e4mnda diamant l\u00e5ter det som om den osannolikt beg\u00e5vade saxmannen refererar till nutida hj\u00e4ltar s\u00e5som Chris Potter och Joshua Redman. H\u00f6rde jag r\u00e4tt var minst en av titlarna angivna ovan signerade kvartettens gitarrist. Minns jag r\u00e4tt sa B\u00e4ckstr\u00f6m att Shearings komposition var den knepigaste att l\u00e4ra sig av deras repertoar. Bekr\u00e4ftas sannerligen hur tajta de stiligt kl\u00e4dda unga m\u00e4nnen \u00e4r i en v\u00e4lbekant d\u00e4nga. Syftar p\u00e5 Walking My Baby Back Home <\/em>vars svenska fria \u00f6vers\u00e4ttning i Beppes version \u00e4r betydligt mer k\u00e4nd hos oss genom Monica Z. H\u00e4r och i ett par andra s\u00e5nger hade man \u00f6nskat att vokalist anlitats. B\u00e4ckstr\u00f6m tr\u00e4der fram, g\u00f6r r\u00e4ttvisa \u00e5t Georg Riedels Walking bass-arr. Innan bifallet som ber\u00e4ttigar till extranummer uppstod, avnjuts en ystert \u00f6sig komposition d\u00e4r kvartettens bl\u00e5sare tar t\u00e4ten. Samtliga gav d\u00e4rp\u00e5 j\u00e4rnet i ett extatiskt sista nummer, visste precis var de hade varann i en synkad prestation toppad av ett fr\u00e4ckt break fr\u00e5n bandets batterist. Med andra ord en v\u00e4ldigt lyckad konsert som gjorde att folk valde att l\u00e4mna Utopia tillfreds f\u00f6r att ta sig hem den fina fredagskv\u00e4llen eller bege sig mot nya \u00e4ventyr.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

3\/7 2026 Krogen Utopia i G\u00f6teborg I samband med \u00f6verkonsumtionen av fotbolls-VM har jag drabbats av en form av letargi, kanske som ett resultat av en slags mental utmattning efter alla of\u00f6ruts\u00e4gbar dramatik via tv:n Nappade \u00e4nd\u00e5 p\u00e5 en personlig inbjudan av jazzkrogens bokare utan att ha lyssnat in mig i f\u00f6rv\u00e4g, vilket var ett […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":["post-206198","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","category-recension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/206198","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=206198"}],"version-history":[{"count":20,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/206198\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":206249,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/206198\/revisions\/206249"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=206198"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=206198"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=206198"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}