![\"Filmrecension:](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/06\/image001-2-1.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Minioner & Monster
\nBetyg 2
\nSvensk biopremi\u00e4r 1 juli 2026
\nRegi:Pierre Coffin, Patrick Delage <\/p>\n
I en otroligt stilig och – underbart, n\u00f6rdig introduktion f\u00e5r vi se filmhistoria sedd fr\u00e5n animationsstudion Illuminations \u00f6gon. Det \u00e4r en f\u00f6ruts\u00e4gbar men otroligt underh\u00e5llande sekvens, som med enkla referenser belyser n\u00e5gra av popul\u00e4rkulturens st\u00f6rsta ikoner. Genom oerh\u00f6rd ih\u00e4rdighet har Illumination gjort de gula rappakalja-talande hantlangarna till moderna ikoner vad g\u00e4ller familjeunderh\u00e5llning. D\u00e4r den ursprungliga Dumma Mej-serien b\u00f6rjar k\u00e4nna av sina m\u00e5nga uppf\u00f6ljare, tycks Minionerna sj\u00e4lva aldrig upph\u00f6ra att roa. <\/p>\n
Totalt sett \u00e4r detta det sjunde \u00e4ventyret f\u00f6r den gula truppen som introducerades f\u00f6r snart sexton \u00e5r sedan. Vid denna tid brukar premiss och koncept vara f\u00f6rpassade till soptunnan, varum\u00e4rket \u00e4r starkt nog att appellera oavsett inneh\u00e5ll. Men m\u00e4rkligt nog \u00e4r det utg\u00e5ngspunkten och flera av filmens id\u00e9er som \u00e4r den st\u00f6rsta tillg\u00e5ngen. Ist\u00e4llet f\u00f6r att forts\u00e4tta utforska de olika eskapaderna med Steve Carells Gru \u00e4r de frist\u00e5ende Minion-\u00e4ventyren mer \u00f6ppna inf\u00f6r att leka med karakt\u00e4rerna och placera dem i \u00e4n mer absurda situationer. Tanken att l\u00e5ta dessa – visuellt, fantastiska pajas-karakt\u00e4rer leva r\u00f6vare i ett 1920-tals Hollywood med dr\u00f6mmar om att g\u00f6ra storfilm \u00e4r genuint briljant. <\/p>\n
Men detta koncept utvecklas aldrig utan blir satt i baks\u00e4tet. Genom stora delar av filmen verkar det finnas tv\u00e5 vitt skilda visioner. Den ena \u00e4r att f\u00f6rvekliga konceptet och grotta ned sig i att utforska filmindustrin med satir, galenskap och barnslig humor. Den andra vill mer \u00e4n n\u00e5got annat f\u00f6ra tillbaka serien till sina mest traditionella banor, d\u00e4r det blir osammanh\u00e4ngande action, eviga jakter och inneh\u00e5llsl\u00f6sa uppt\u00e5g. Desto mer filmen l\u00f6per tycks den andra – och mer ointressanta, personligheten ta \u00f6ver. <\/p>\n
Det snillrika konceptet och premissen blir alltmer bara en skugga. Det blir tonvis med ointressant action och otroligt r\u00f6riga inhopp av tr\u00f6ttsamma karakt\u00e4rer. Det riktigt minnesv\u00e4rda figurerna som Christoph Waltz tokiga men sympatiska tyska demonregiss\u00f6r f\u00e5r vinka adj\u00f6 till f\u00f6rdel f\u00f6r en genuint tramsig monsterkarakt\u00e4r signerad Trey Parker. <\/p>\n
Nog f\u00f6r att det aldrig k\u00e4nns s\u00e5 uppgivet och pliktskyldigt som i Dumma Mej 4 men snart \u00e4r det bara fr\u00e5ga om den mest ih\u00e5liga rutin, alla f\u00f6rhoppningar och den energiska uppfinningsrikedomen fr\u00e5n filmens introduktion \u00e4r helt bortbl\u00e5sta. <\/p>\n
Det hj\u00e4lper inte ens att Illumination forts\u00e4tter briljera vad g\u00e4ller sina tekniska f\u00e4rdigheter. Minioner Och Monster \u00e4r – precis som Super Mario Galaxy, en helt makal\u00f6st imponerande film vad g\u00e4ller det estetiska. Det \u00e4r otrolig detaljrikedom, fantastisk f\u00f6ljsamhet och uttrycksfulla karakt\u00e4rer. Att studion alltmer bygger en egen och n\u00e4stintill lika talangfull spetskompetens vad g\u00e4ller de mest avancerade filmer som datorteknik kan \u00e5stadkomma \u00e4r djupt imponerande. <\/p>\n
Tyv\u00e4rr r\u00e4cker inte detta till f\u00f6r att kompensera f\u00f6r att en underbar premiss f\u00f6rtas av ren och sk\u00e4r slapphet. Minionerna har uppenbarligen fler \u00e4ventyr kvar att ge sig ut p\u00e5, det \u00e4r bara att hoppas att de n\u00e4sta g\u00e5ng kan fullf\u00f6lja sin potential och inte f\u00f6rvandlas till ett bittert antiklimax. <\/p>\n