![\"The](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2026\/06\/image-2.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
The Death Of Robin Hood
\nBetyg 2
\nSvensk biopremi\u00e4r 26 juni 2026
\nRegi Michael Sarnoski<\/p>\n
Id\u00e9n att bryta ned och dissikera klassiska myter eller sagor \u00e4r inget nytt. I r\u00e4tta h\u00e4nder kan det vara fascinerande och uppslukande. Varken eller kan s\u00e4gas om The Death Of Robin Hood, en film s\u00e5 sj\u00e4ll\u00f6s – f\u00f6r att inte s\u00e4ga tr\u00e5kig, att det \u00e4r sv\u00e5rt att veta om det hela inte \u00e4r en absurd och d\u00e5raktig nyversion av Monty Python And The Holy Grail. Det skulle i alla fall f\u00f6rklara en del, som att det hela \u00e4r s\u00e5 pass allvarsamt att man kan undra om det \u00e4r en \u00f6versp\u00e4nd och vansinnig studenttolkning av Det Sjunde Inseglet. Nog f\u00f6r att filmen \u00e4r t\u00e4nkt att avhandla d\u00f6den och reflektioner kring det f\u00f6rg\u00e5ngna, men det urs\u00e4ktar inte att allt – inklusive filmens foto, dr\u00e4nks i ett nyansl\u00f6st m\u00f6rker som f\u00e5r det hela att k\u00e4nnas osannolikt monotont. <\/p>\n
Regiss\u00f6ren Michael Sarnoski vill mer \u00e4n n\u00e5got annat framh\u00e5lla en udd genom att v\u00e4ltra sig i det brutala och smutsiga. Detta har dock bara effekt om blodet och gyttjan nyttjas kompetent och med precision. D\u00e5 Sarnoski inte stiftat bekantskap med dessa termer blir det hela ist\u00e4llet skrattretande. Det kvittar att blodet sprutar och att folk avr\u00e4ttas med st\u00f6rre brutalitet \u00e4n i den omtalade Obsession, det hela framst\u00e5r som patetiskt poserande och inte det minsta genuint. En huvudregel, som alltf\u00f6r ofta gl\u00f6ms bort d\u00e5 det kommer till att skapa tolkningar av historiska eller k\u00e4nda figurer \u00e4r att filmskaparen m\u00e5ste bygga upp en version som kopplar an till publiken. Det r\u00e4cker inte med att kasta fram en ikon som Robin Hood, det kr\u00e4vs \u00e4nd\u00e5 en tydlig profil s\u00e5 att publiken blir inf\u00f6rst\u00e5dd med den specifika iteration av karakt\u00e4ren. <\/p>\n
Detta f\u00f6rbises totalt och efter en klumpig och f\u00f6rvirrad f\u00f6rsta del f\u00f6rv\u00e4ntas tittaren vara djupt investerad i allt och alla. F\u00e5 g\u00e5nger har mikrov\u00e5gsmetoden varit mer uppenbar, Sarnoski vill n\u00e5 upp till dramatiska h\u00f6jder men v\u00e4grar att g\u00f6ra det fundamentala arbetet f\u00f6r att n\u00e5 hela v\u00e4gen fram. Han pekar ist\u00e4llet med hela handen p\u00e5 ett burdust och f\u00e5nigt s\u00e4tt som g\u00f6r att filmen framst\u00e5r \u00e4n mer h\u00f6graden och ointressant, vilket \u00e4r n\u00e5got av en bedrift. <\/p>\n
Trots sitt gl\u00e5miga och f\u00e4rgl\u00f6sa yttre har filmen bel\u00f6nats med ett par riktigt glamor\u00f6sa namn som pryder affischen. Hugh Jackman har – som vi vet, en vana att spela arga och f\u00f6rbittrade m\u00e4n som h\u00e4rdats av strid och trauma. Dock hj\u00e4lper inte denna erfarenhet d\u00e5 Sarnoski har fullt upp med att posera och trycka ned sina \u00f6gonbryn, Jackman levererar en acceptabel men knappast minnesv\u00e4rd insats. Det blir om\u00e5ttligt mycket grymtanden och en brittisk accent som inte l\u00e4r bli godk\u00e4nd bortom charader p\u00e5 n\u00e5gon lokal pub. <\/p>\n
H\u00e4rifr\u00e5n \u00e4r det mer eller mindre \u00f6verspelat vad g\u00e4ller att s\u00e4ga n\u00e5got positivt om sk\u00e5despelet. Jodie Comer kan nu ta plats p\u00e5 K-Rautas f\u00e4rgval mellan gr\u00e5tt och betonggr\u00e5, efter den hiskeligt ointressanta The Bikeriders forts\u00e4tter Comer med sitt malande sk\u00e5despel som nu \u00e4r lika trist som det \u00e4r repetitivt. Sedan f\u00e5r sk\u00e5despelaryrket en genuin t\u00f6rn i och med att Bill Skarsg\u00e5rd – \u00e4nnu en g\u00e5ng, best\u00e4mmer sig f\u00f6r att sk\u00e4mma ut b\u00e5de sig sj\u00e4lv och sitt renommerade efternamn. Efter att ha kravlat sig upp fr\u00e5n helvetes eldar, efter clownshower som The Crow och Boy Kills World, med Dead Man\u2019s Wire \u00e4r det nu dags f\u00f6r en insats som b\u00f6r b\u00e4ra r\u00f6d n\u00e4sa och j\u00e4ttelika skor. Det \u00e4r genuint sv\u00e5rt att veta om Skarsg\u00e5rd – precis som mycket av filmen, ser det hela som ett j\u00e4ttelikt sk\u00e4mt. Insatsen \u00e4r bortom det katastrofala, \u00f6verspelad, f\u00e5nig och s\u00e5 l\u00f6jlig att den l\u00e4r bli f\u00f6revigad p\u00e5 internet som exempel p\u00e5 hur yrket inte skall ut\u00f6vas. D\u00e5 ett par br\u00e4kande f\u00e5r figurerar i en sekvens kan man fr\u00e5ga sig om de faktiskt bjuder p\u00e5 filmens b\u00e4sta insats vad sk\u00e5despeleri anbelangar. <\/p>\n
Snart byter dock filmen skepnad, d\u00e5 g\u00e5r det fr\u00e5n \u00f6versp\u00e4nt och pretenti\u00f6st till hoppl\u00f6st avslaget. D\u00e5 \u00e4r det inte tal om n\u00e5gon nedmontering, snarare en totalt ointressant epilog som ger hemska associationer till den groteska Capone av Josh Trank. En film d\u00e4r den \u00f6k\u00e4nde gangstern gick runt och mumlade samtidigt som kroppsv\u00e4tskor – ofrivilligt, spilldes \u00f6verallt. Ta bort snuskfaktorn vad g\u00e4ller f\u00f6rm\u00e5gan att inte h\u00e5lla t\u00e4tt s\u00e5 \u00e4r filmerna snarlika. Vem har inte dr\u00f6mt om att se Robin Hood prata om \u00e4pplen och fl\u00e4der, hugga ved och f\u00f6rs\u00f6ka inleda en hysteriskt usel romans med en priorinna? Dock \u00e4r det h\u00e4r som filmen faktiskt bjuder p\u00e5 ett par ynka scener som i alla fall kan kallas fungerande vad g\u00e4ller basal dramatik. Men det \u00e4r en bedr\u00f6vlig tr\u00f6st. \u2019\u2019Det \u00e4r Robin Hood jag vill ha\u2019\u2019 sade den sovande Prins John, varken det eller en bra film f\u00e5r n\u00e5gon av oss.<\/p>\n